…
En blå blommig Te-mugg, med vitt porslin, som jag köpt för 40 kronor hos Adam på lilla cafet. Jag tycker mycket om den. Lite Kamomillte, med lokalt producerad honung, som jag fått i present av Evelinas och Valles mamma, tillika min vän Åsa. Multrålyckans honung, biodlare Himer Vasques. Bina har surrat omkring här i trakterna, kring bruket, och kanske så långt som till vårat blomland nere vid älven på Djupövägen, Ett bi kan nämligen flyga så långt som 2 – 3 km, och hitta hem igen, sägs det.
För att orka med, behöver man ibland lokal honung i magen, och en namnsdagshälsning från en 9-åring, som på eget bevåg skickat den, efter att själv uppmärksammat det i almanackan. Det finns inga julklappar i världen som slår det, för ett gammalt sargat gubb-hjärta, som dagligen tar upp kampen mot avhumaniseringen i världen, i Sverige, och här runt omkring mig.
Jag hade inte orkat, om jag inte sett Rooney Hej Yuossefs varma blick, och hjärta, när en kund som haft det väldigt tufft länge, för ett tag sen fick nån form av sammanbrott på cafeet, och nu fattat mod att komma tillbaka och be om ursäkt för det. Det var gripande att se. Jag höll på att börja gråta av lycka, när hen yppade orden, och Rooneys varma blick såg på hen med kärlek, och sa om igen, ”inge fara, ingen fara”, på lätt svensk-kurdisk brytning, och lade till ”Jag bjuder på kaffe till dig idag”, Sedan kom han med en gratis kaka till hen.
Tessa, skrev nyligt om hur en kvinnlig advokat, som skulle på ett evenemang i New York, med ett gäng flickscouter. Kelly Conlon, blev stoppad och tagen åt sidan, då en kamera med ansiktsigenkänning, och AI identifierat henne som en advokat som var inblandat i ett mål, där ägarna till showen var motpart. Hon fick trots betald biljett inte se showen. För mig vet jag inte vilket som är mest skrämmande, att de hindrade henne, eller att vi likt Kina, i västvärlden helt ogenerat börjat gå med på den typen av övervakning. Eller att det övriga gänget, inte bara sa, att då går inte vi heller.
När jag läser om Tessa’s funderingar om hur lätt vi skulle kunna stå emot de som försöker, med alla medel trasa sönder gemenskaper, så kommer jag att tänka på små pojkarna Uffe och Berra, i ”Kan du vissla Johanna”, film med bl a Per Oscarsson. När en kvinnlig körledare tyckte Berra störde när han försökte vissla, men det bara kom blåsljud. Berra blev utkörd. Uffe vek ihop sin sångbok, och la ifrån sig, då sångledaren undrar:
– ”Och var ska du ta vägen då Ulf?”
Uffe svarar kort och bestämt:
– ”om Berra går, så går jag med ”
Det är den typen av motstånd vi måste göra, om vi inte ska upphöra vara människor. Nu var det kanske ett dåligt exempel ur aspekten att körledaren inte var direkt ondskefull, men grejen var solidariteten mellan människor. DET kära människor, är solidaritet det! Inte att tvinga folk att vaccinera sig! Jag vill inte att folk ska må dåligt över hur de betett sig under tiden av nedstängning, och vaccin-hets. Jag vill absolut inte att folk som vaccinerat sig ska få svåra biverkningar eller dö av vaccinet. Det finns ingen glädje i att ha fått rätt i riskerna med vaccin, ingen tillfredsställelse i att vaccinet inte, som påstods, skyddade mot smitta. Jag önskar tvärtom, innerligt att jag hade haft fel, men jag visste bättre, för att jag läste, ställde frågor, ifrågasatte, följde spåren efter de stora pengarna.
Jag finner ingen glädje alls i att kontinuerligt visa på vad som händer i världen, när långsamt mänskligheten splittra, och görs till fiender mot varandra, och all information är styrd för att vilseleda. Tro mig, jag hade helst sluppit skriva en enda rad om detta. Och när jag vid ett antal tillfällen tagit upp det som jag råkade ut för på boulen, utfrysningen där, så är det inte för att älta eller få sympatier. Jag är inte ett milligram intresserad av det. Jag vill att man ska kunna erkänna att det var ett felbeslut, och säga att det kommer inte ske igen, och att de förstår konsekvenserna av sådana beslut. Inget annat! Inte ens att de behöver be om förlåtelse… inte intresserad av det.
Så…. visst behöver jag, det lilla jul-kuvertet från Jea och Bertil med ett porträtt på Birgit Nilsson i, och orden:
– ”Kära Tomas, tack för din omsorg och stöd om oss”
Det är viktigt, viktigare än allt här i världen. Omsorgen för sina medmänniskor. Och med den omsorgen som första prioritet, har de som vill splittra oss, kontrollera oss, ta ifrån oss vår frihet, vår rätt till sanningsenlig information… de har inte en chans om de gör som Tessa sa, och som Uffe i ”Kan du vissla Johanna” sa, och som Rooney på caféet gjorde. Glöm aldrig det!
Jag har i några dagar törstat efter att se någon kärleksfilm. Och ingen av de 100 julfilmerna duger. Det är inte kärlek. Inte ens Love actually, eller Fyra bröllop och en begravning är så mycket kärlek, mer otroligt rolig komedi, med några drypande kärleks-scener. Det ska till NRK, norsk television för att skapa en riktig kärleksfilm. En skandinavisk kärlekssaga, när en norsk man träffar en dansk kvinna i Sverige. Och jag ler mig igenom hela programmet.