…
Detta inlägg kommer jag medvetet blanda engelska med svenska, för att orden faller bäst på plats för vad jag vill ha sagt. Och jag betackar mig från tycka-synd-om-hjärtan för detta inlägg. Avstå från det denna gång. Det är inte MIG det är synd om! Jag berättar för att ni ska förstå, bara därför. För det här inlägget handlar faktiskt inte om mig, det handlar om er, och världen, om era rättigheter, och era skyldigheter … gentemot mänskligheten.
Take it from one who knows what love is, can give love, can feel love, but cannot recieve love. We, the human race, are loosing love, if we keep doing this. We will not feel anymore, we will not think anymore… and we will not be alive while living. We will not be human anymore. Take it from one who knows what that is like. You really don’t want to be there.
Jag minns den tiden då ingen trodde på mig, det jag försökte berätta, vad jag varit med om, hur många gånger man begick övergrepp på mig, som barn och som vuxen, om och om igen. Föreställ er istället en ung flicka som blir våldtagen fysiskt om och om igen, och ingen tror henne, ingen lyssnar. Det blev genast lättare att tro på förmodar jag. De institutioner, familj, bekanta och vänner som skulle finnas FÖR mig, vände sig emot mig, spottade på mina vittnesmål, tills själen maldes ner till en liten krympling, i en magrande kropp. Jag stred … i det tysta. Vården, myndigheter, skola, arbetsplatser… alla tystnade, alla lade på mer skuld och bröt ner mig mer. Jag tog mig ur det.
Det tog bara ca 40 år att komma ut det som människa igen. Det tog bara min urstyrka och EN människa som såg mig, trodde på mig… det var allt som behövdes. Det tog ca 40 år innan det skedde. Pga tystnadskultur, pga folk som inte ville se, inte ville lyssna, inte ville tro att det kunde vara som jag berättade. Och hela tiden ville man droga mig, men jag klarade mig från droger. Tänk er att, föreställ er att du mår så dåligt att du knappt orkar tänka 5 minuter framåt, ligger i fosterställning och gråter, och att vården i det läget skulle komma med heroin åt dig, Med Cannabis, med alkohol, med Kokain… Det var precis vad de erbjöd. men de drogerna var fint paketerade och såldes av läkare, och gjorde många till zombies. Jag stod pall för de erbjudande, för jag insåg att de skulle bli min undergång. Det tog bara 40 år innan nån lyssnade.
Under denna vandring genom livet, längtade jag så klart efter kärlek, en kvinna, att älska, som älskade mig. Jag drömde t o m om familj, barn… jobb… Dessa drömmar har malts sönder till sand, som flyger för vinden. Men jag gav aldrig upp, inte ens när jag gav upp, gav jag upp, utan fortsatte envetet gå, fortsatte envetet försöka hitta ut ur mörkret som övergrepp och trauman försatt mig i… mestadels utan nån som trodde mig eller lyssnade på mig. Fortsatte envetet ifrågasätta saker som var galna helt enkelt, men accepterades som norm.
Jag tänker på kärleken… jag tänker på vakuumet jag upplevde… och jag tänker att jag förstår nu, hur det kunde uppstå. För nu sker det igen… fast inte i min själ, inte i min kropp. Men samma symptom sprider sig som ett elakartat virus, gör människor sjuka och dödar dem till slut. Och viruset heter inte Covid, eller RS, det heter likgiltighet, det heter massvaccinering, det heter tystnadskultur, det heter droger, det heter processad mat utan näring full med gifter, det heter offra sina medmänniskor, skuldbelägga sina medmänniskor, det heter global diktatur, av de som äger nästan allt i världen… inklusive människor, och deras hjärtan, deras hjärnor. Ja känner inte vakuumet inom mig längre, jag är fri… men jag ser och känner vakuumet utanför. Och det är svårt att andas i vakuum. Det som får folk att tystna fast de ser orättvisor, tvång, skuldbeläggning, kemikalisk injicering, kemikalisk giftig, näringsfattig mat… och så undrar ni varför människor blir sjuka ????? Jag har aldrig sett ett coronavirus, men jag har sett hur människor lever och tvingas leva. Och fick jag sätta alla mina tillgångar i ett enda vad om vilket som skadar och dödar mest, skulle jag inte tveka en sekund på att vårt leverne, ovch hur vi nu dessutom ska tvingas in i den fållan, orsakar överlägset mest lidande och död.
De människorna ni medborgare följer, de som kallar sig för ledare, fast ni inte valt dem till makten, fastän ingen valt dem till makten, de försöker få er att tro att de kan skapa en perfekt värld, om ni bara faller till föga och gör allt de säger, överlåter ALLT i deras händer. Dessa vill inte att ni ska äga nånting, och vara lyckliga. De kommer offra sig och äga allt åt er. Detta sker just nu, dessa planer, och de har makten att genomföra det, BARA OM NI LÅTER DEM. Vi är flera miljarder, de är några få i jämförelse.
En perfekt värld utan sjukdomar påstår de, där vi inte behöver bekymra oss, de tar hand om allt, bara vi gör som de säger i allt, bara vi kontinuerligt tar deras vacciner, deras giftiga mat, deras giftiga droger de kallar för läkemedel…. Om vi ät tysta , kommer de lyckas. Om inte är de chanslösa.
En perfekt värld… hade vi innan civilisationen, den naturen gav oss. Innan vi våldtog naturen, och ingen lyssnade på naturens vittnesmål om dessa våldtäkter. En perfekt värld hade vi, när inget var perfekt. En perfekt värld hade vi när vi inte tog mer än vi behövde, när vi inte försökte överlista döden, när vi levde med naturen, istället för att plundra den. Mina vänner dessa herrar och damer som ni överlämnar världen till, de vet inte vad frihet är, de vet inte vad kärlek är, de vet inte vad mänsklighet är. Deras förvridna bild av ”perfekt” utelämnar alla tre.
You really don’t want to let them lead you, you really dont!
But you do just that, if you keep silent. It’s upp to you,
and it’s upp to me.