…
Fortfarande bara en cm snö på backen, men temperaturen är iaf vintrig. Det ska visst komma snö nu till veckan, men vem vet? Jag är i god form, igår gick jag 13,5 km, varav 8 km var till Hallstaberget och tillbaka. Idag gick jag upp på Hallstaberget igen, och det var ingen större ansträngning. Mentalt är jag skärpt och full av självförtroende och hyfsat med självkänsla, men trött av att banga huvudet i väggen mot de politiskt stumma, döva och blinda, likgiltiga ….och därmed kallhjärtade. Jag behöver hjälp från riktiga människor med ryggrad…
Läser fortfarande mycket, både böcker och artiklar. Löser korsord. Har pausat pusselläggandet. Spelar både piano och gitarr och sjunger. Skulle spelat med P-Å, men han var förkyld igen. Man undrar hur det blivit så plötsligt att så många, så ofta är förkylda, och inte jag? Vad har jag gjort annorlunda än majoriteten med min kropp?
Provade se SVT Play om maktkampen, mellan Nooshi och Åkesson, och de emellan. Orkade inte med upplägget. Men ska för allmänbildningens skull försöka plåga mig igenom det sen. Vi får se. Bokat tvättid på söndag, ett sk extrapass, för jag har t ex köpt nya kläder jag vill tvätta innan användning. Kul grej i ett korsord förresten. En bild i korsordet på en ö med vatten runt, blev – ÅÖ. Sånt kittlar min torra humor.
Käkat egengjord morotssoppa. Igår kväll frossade jag i mig mannagrynsgröt gjord på 1 liter mjölk. Min vän M, äter 1/4 och är proppmätt. Olika förbränning så klart. Går ju mer, fortare och brantare än henne. Hon var dock vänlig att ännu en gång sy söm till löpare åt mig. Hon som fick överbliven bortklippt duk och gjorde egen duk av
En person som ofta går och fikar, rasade samman idag. Jag var inte där, men mitt hjärta blöder för hen. Jag har sett hur hen mått länge, och att det satts in med. Hen har försökt hålla huvudet ovan ytan… Jag har alltid hejat och småpratat med hen, och kommer fortsätta göra det, om tillfälle ges. Det har som blivit en del av mig, att se de trötta, nötta människorna i ögonen, visa respekt för dem. För alkoholisterna, för de deprimerade, för de sjuka, för de ensamma pensionärerna, för de utstötta barnen, för de annorlunda…
För de är min familj, det är dem jag bryr mig om, inte de som ser ner på folk, de som slår sig fram i tillvaron, de som jagar pengar och status… jag känner ingenting för dem – de är främlingar.
Inga stora projekt på gång i mitt liv. Inte i lägenhet, inte på lotter. Inga resor planerade i närtid. Inga ambitioner, inga mål. Med andra ord så lever jag. Kan hända det blir dans framöver, om transporten ordnar sig. Kanske ändå avstår att cykla dit och hem, 7 mil enkel resa mitt i mörka vintern. Men vi får se hur det blir. Kanske borde köpa dubbdäck till cykeln ändå? Känner mig rätt nöjd med vem jag är.
Hoppas du också gör det!