Månad: november 2022

…
Hur ska man överleva dessa tider? Jag har ingen att luta mig mot egentligen. Jag skräms av tystnaden, av folks lydnad, det är som en mardröm, som att vara vaken, och vid liv, i en verklig mardröm. Jag skräms av tystnaden… jag skäms över tystnaden.

Varför är de tysta? Alla människor omkring? De som gastade och skrek så åt folk att ta vaccin? Varför är de tysta nu? Varför litar man på de som öppet erkänner att de lurar oss?

Hur kan man bortse från att vaccin som man historiskt sett gett kred för att utrotat pandemier, satts in PÅ slutet när sjukdomskurvan redan ebbat ut? Hur kan man bortse från det? Jag presenterar bevis, och det hjälper inte.

Och hen som tyckte det var rätt åt professorn som blev av med jobbet för hon var ovaccinerad. Jag opponerade mig. Har inte hört från hen sedan dess.

Hur kan man utesluta medlemmar ur föreningsverksamhet, enkom på grund av vaccinations-status?
Jag är inte aktiv i den föreningen längre

Hur kan man på riktigt föreslå att ovaccinerade inte ska få vård?

Hur tänker man när man föreslår att de som är ovaccinerade ska få betala sin egen begravning om de dör? Ska de vaccinerade som dör i Covid slippa?

Hen som aggressivt konfronterade mig i gallerian över varför jag inte tagit vaccin

Hen som vankade fram och åter, var förbannad på mig, på offentlig plats för jag inte vaccinerat mig, inte blivit hembjuden sedan dess.

De otaliga påhopp på kommentarsfält, där folk i princip önskat döden åt oss ovaccinerade, och spådde vår säkra död. Vi skulle inte finnas kvar sa de. Och hen som sa att om man bara tog sprutan, så var man fri att göra som man ville, när jag helt rebelliskt yttrade min avsky för Österrikes förslag om vaccintvång?

Alla gömda forskningsrapporter??

Alla censurerade kommentarsfält??

Alla uteblivna debatter i TV.

Den skrämmande totala ”enigheten”.??

Hur kan man rättfärdiga massvaccinering med att OM det hade varit fritt från biverkningar, och OM det varit effektivt mot sjukdom, och OM det varit effektivt mot att hindra spridning, så hade det väl varit bra? Ja men nu är det inte så, och kommer aldrig att bli så.

Folk tycks allt oftare inte klara av att tänka en egen tanke, föra ett resonemang, ifrågasätta auktoriteter. Hur de blivit sådana, kan jag inte svara på. Men rädsla,. Grupptryck, och långsamma förflyttningar av värderingar är troliga.

Hur kommer det sig att FHM fortfarande envisas med att pandemin inte är över. Hur i hela helvetet kan man fortfarande inte bara förespråka vaccinet, utan dessutom hävda att det är nödvändigt?
När vi vet att det inte har någon bevisad effekt. När de inte kunnat styrka att nyttan överstiger riskerna?
Och med absolut säkerhet vet att vaccinet under inga omständigheter förhindrar smitta. Hur?

Hur kan alla dessa vaccinerade som blivit svårt sjuka ”trots” vaccinet, inte ens tänka tanken på att vaccinet kanske bidragit till deras sjukdomstillstånd? …inte ens tänka tanken??!!

Hur kan vetenskapen helt ändrat arbetssätt och ta fram en tes, och sedan i princip lämna över det som motsatt bevisföring att andra ska bevisa att vaccinet INTE fungerar, och om det ÄR skadligt, och sedan tysta alla vetenskapsmän och forskare som försöker klargöra hur det ligger till?

Hur kan journalister samtidigt abdikera från sin grävande journalistik, och sitt jobb att granska makten? Hur kan de sedan på några timmar, unisont ändra fokus till 100 % krigsrapportering, när deras narrativ spricker totalt? Och hur kan folk inte se detta?

Hur kan man komma undan med att stänga ner samhällen över hela världen, så att massor av småföretag går i KK, och sedan lyckas med konststycket att få hela världens befolkning att tro att Putin rår för den ekonomiska krisen i Väst ? Hur?

Putin rår för invasionen i Ukraina, han är ansvarig för mördande av Ukrainare, men påverkar världsekonomin marginellt. Det har varit dylika krig runt om i världen sedan andra världskriget och före det. Och de allra flesta har USA varit inblandade i eller till och med startat. Och då blomstrade ekonomin?

Hur tänker en tidigare kritiskt granskande journalist när hon uttrycker att:
”Hotet om nya restriktioner väcker min inre diktator”
???

Hur?

Hur kan man inte förstå att regering som är styrd av WHO, som är styrda av WEF och Gates, som tar ifrån folk frihet, genom ”restriktioner” och sedan ”ger tillbaka delar av den, INTE gett folk frihet. DE har tagit ifrån frihet. Hur kan man inte förstå att

– 4 +3 = -1 ???

Och hur kan man inte förstå att man tvingat resturangägare att bli FÖR vaccinpass, GENOM restriktionerna. Man tog ifrån dem sina kunder, sitt levebröd, och ger tillbaks det OM de går med på vaccinpass?

Och hur kan man inte förstå att likt i en diktatur, procenttalen på antalet vaccinerade blir höga enkom pga av överdriven, enveten skrämselpropaganda. Och därför inte har rätt att använda den höga procenten som ett argument för att det är det rätta, det normala, det som inte avviker?

Hur???

…
Det är svårt skriva om vardagliga ting, små roliga berättelser, vardagsproblem, och mer triviala saker, som jag i större utsträckning skulle vilka skriva och prata om …. det är svårt att göra det, medan nästan alla man känner blundar för när alla deras och mina mänskliga rättigheter tas ifrån oss, steg för steg

Jag skulle vilja ägna mer tid och blommor, fjärilar, vacker höstdimma, underbara barn, och fantastiska åldringar etc etc. Men hur ska det gå. om de sista oppositionella rösterna som avslöjar tyranniet, vänder bort huvudet, ögonen, och lämna makten ifred att ta det slutgiltiga steget mot TOTAL kontroll, över våra köp, över vad vi tillåts säga, vilka vi umgås med. Nä jag vet, ni tror fortfarande inte att det här håller på att ske. Och det verkar inte finnas någonting som får er att vakna. Sanningen presenterad, räcker tydligen inte, där vi visar gång på gång att dessa globala makthavare ÖPPET säger att de tar ifrån oss vår frihet. Och när det inte räcker, ja då vet jag inte VAD jag ska ta mig till.

Varför säger ni inget?

Man håller på att skapa kontrollapparater för alla eventualiteter, hindra barnen från att köpa godis, när all valuta är centralstyrd, och global, alla kontanter är borta. Med stor entusiasm och hoppfuill röst presenterar Storbritanniens nya premiärminister detta. För övrigt är även han skolad i WEF. Ni vet den där organisationen som efterlyser global regering, och att vi vanliga människor inte ska äga nånting och vara lyckliga. De ska offra sig och äga åt oss. Och ni tittar på, och kallar det konspirationsteorier.

Har ni tänkt på den där nya medborgarpasset, vaccinpasset som Vår egen Farmanbar öppnade för att implementera, som nu är under utredning. Där detta fantastiska verktyg skulle ge oss frihet. Ja under förutsättning att du gör som den globala regeringen säger förstås, tar din spruta, låter bli socker)
Det skulle även inkludera ”andra kriser” sa Farmanbar, utan att precisera vilka kriser.

Har ni tänkt på vad som kommer hända när deras kontroll är total, och även ni vaknar … för sen, och vill protestera. Då kan de använda detta pass efter ändrad grundlag, för att kalla era, våra protester för samhällsfarliga, stryps våra/era tillgångar på banken, eftersom det bara kommer finnas digitala pengar.
Tills ni gör som de säger, tills ni tar er spruta, tills ni bara existerar… men inte finns. Konspirationsteorier?

https://www.bbc.com/news/world-us-canada-60383385

Men varför agera o reagera nu? Bättre att vänta väl?

…
Det är ändå märkligt, hur osynkat livet kan te sig. Men det kanske ändå inte är en slump just detta med insikten att vara fri, är att vara ensam. Att vara ensam, och att känna sig ensam, kan i någon mån vara olika saker, även om många som är fysiskt ensamma, också kan känna sig ensamma.

Så mycket av min tid, har gått åt till att undfly ensamheten, som jag var livrädd för som ung, och ända fram till nyligt, för några år sedan. Och ju mer jag undflydde den, desto mer jagade den mig. Så är nog fallet med det mesta man försöker fly ifrån. Under den här perioden kände jag massor med folk, hade ständigt folk omkring mig, ställde upp i alla möjliga och omöjliga situationer. På bekostnad av en man jag nu för tiden visar en helt annan respekt… mig själv!

När jag gradvis blev vän med den mannen, och accepterade pojken han var, och fortfarande har med sig. Så som alla människor bär barnet i sig, inom sig, och är en del av den man är. Vare sig människor erkänner detta eller inte, håller jag det för ett faktum. Så när jag gradvis blev vän med den mannen som är jag, så blev ensamheten bekväm, och nästan ett behov.

ATT jag var livrädd för att bli ensam, bli lämnad, är inte alls svårt för mig att förstå nu. Och när jag förstår det, kan jag acceptera. ATT jag var livrädd, var till stor del pga att jag hade en självmordsbenägen mor, som då och då pratade öppet om att ta livet av sig. Och till och med hotade mig med detta, när hon var arg. Ibland hotade hon med att rymma hemifrån. Det kanske inte låter så drastiskt? Men med tanke på att det då bara var hon och jag, och jag var mellan 6 – 12 år då, så var det i princip detsamma som slutet för mig.

Vi människor är biologiskt sett flockdjur. Och vi är genetiskt programmerade att vi inte överlever utan ”flocken”,. och därför reagerar vi också därefter. Speciellt som små barn. I den vilda naturen överlever sällan en unge utan förälder och flock.

Det är då lite lustigt nästan, att nu när jag lärt mig acceptera det som varit, lärt mig vara i min ensamhet, och förlika mig med den på många sätt kärlekslösa uppväxt jag hade, då går hela världen och blir galen, och utan att blinka, utan en tanke, blir många nära och bekanta villiga att exkludera mig (och alla ovaccinerade) ut ur ”gemenskapen” Det rättfärdiga, de lydiga. Hur trygg jag än må ha blivit i mig själv, och hur mycket jag än slutat fly från ensamheten, eller rädslan för att bli övergiven, hur mycket jag än accepterat och förlikat mig, så är jag fortfarande ett flockdjur, för jag är människa. Tusentals år av Darwinsk utveckling, försvinner inte ur reptilhjärnan, för att man påstår sig vara klar med sitt förflutna, som många lite överlägset påstår sig ha gjort.

Så visst… jag lämnas inte alls oberörd av att ha blivit marginaliserad de senaste åren pga min hårdnackade tro på yttrandefrihet, tro på att även ovaccinerade, likt kvinnor har rätten över valen kring sin kropp, och vad som penetreras in i den. Jag har tagit det hårt. Inte för att jag inte klarar av att vara ensam långa stunder, utan för skräckscenariot, där en majoritet av världens befolkning plötsligt, på order, kan vända sig emot en grupp, uppmana till dess begränsade frihet, uppmana till att de inte ska få vård, uppmana till att de ska få betala sin egen begravning. Och kanske det värsta, att veta att när liknande situation genomförs igen globalt, så kommer många av de som nu ler mot mig, är trevliga som vanligt, precis som 2018…. förvandlas igen, till människor som är redo att lyda blint, till närapå vad som helst, och utesluta andra ur gemenskapen på order uppifrån, och kanske gå ännu längre i indragandet av mänskliga rättigheter, röra sig som en fri medborgare?

Vem är du?

Så ang ensamhet. Jag känner mig mindre rädd för att bli lämnad än någonsin. Men priset för min frihet, har jag fått betala med mental och fysisk ensamhet. Mental ensamhet menar jag tystnadskulturen som råder, hur folk tiger ihjäl hur en global diktatur håller på att skapas. Ensamhet och frihet, syskonsjälar?
Ja … jag skulle nog påstå det.

…
Folk i allmänhet föreställer sig nog att på det stora hela, att: det där stora ute i världen berör inte ”mig”. Det är för stort för oss här hemma.”Jag” Fortsätter nog ”engagera mig” i saker jag ”rår på”, som jag känner mig bekväm med. Jag har ju mitt hus, mina barn, min familj, mitt jobb här….. och mitt uppdrag i mitt parti som gynnar mina intressen, och min plånbok… varför skulle jag bry mig om Klaus Schwab och WEF?
But ”There won’t *be* a Shire, Pippin”

Det här är svårt för ”vanligt folk” att graspa… fatta, kunna ta in. Det ter sig overkligt allt det där som konspirationsteoretiker och foliehattar likt mig exponerar, och berättar om. ”Det ser ju ut som vanligt här hemma. Jag går ju och handlar, jag lever ju mitt liv, det där är nog överdrivet.” Jag kan tänka mig att ukrainska familjer innan februari 2014, inte heller gick och funderade på invasion. De hade sina liv, sina barn, gick o handlade som vanligt. Inte nu längre. för att ”There won’t *be* a Shire, Pippin”

Det sker långsamt, gradvis förändringen, de för öppen ridå, inte vill att vi ska märka, eller opponera oss emot. Precis som offret och psykopaten i en misshandelsrelation, så börjar inte psykopaten med att misshandla sitt offer på första dejten. Då går hen sin väg. Först vaggar hen in offret i trygghet och hot, sakta men säkert bryter hen ner offrets vilja och självtillit. Tills offret inte vågar lita på sina egna tankar längre. Jag har varit där… där jag inte vågade lita på mina tankar. Jag kan återkomma till vem/vilka psykopaterna var vid ett annat tillfälle. Just nu handlar det om större saker än rättmätig blaiming.

https://www.podbean.com/media/share/pb-yxps5-11c569c

Jag tänker mig oxå att om man frågat en svensk medborgare som levde på 80-90-talet, hur långt de var beredda att gå, vad gäller begränsade medborgerliga rättigheter, så hade folk troligtvis tyckt att dagens åtgärder och planer varit helt oacceptabla. Men inte nu. Inte år 2022. Vad har hänt, som fått folk att ändra sig. De förklaras riktigt bra i podden jag länkat till ovan.

Utdrag ur podden:
”Det handlar ju om, vad lämnar man kvar, efter att man då har lyft de här restriktionerna. För att det är nånting som har hänt, det är inte samma samhälle som fanns i början av 2020 o det tror jag inte riktigt människor tänker på. Utan de upplever ju naturligtvis att nu är vi fria. För de jämför ju med hur det var de senaste månaderna. För vi har inte det perspektivet. Och på den här resan har vi börjat acceptera saker vi inte hade gjort innan”

Ett utdrag ur P1 dokumentären ”Han var för bra för att vara sann”
Som handlar om Kristin, en ung kvinna, som blir ihop med en psykopat
”Man vill bara ropa till Kristin, men snälla, du ser väl att han är ett monster
lämna honom, omedelbart, men som så ofta händer stannar offret kvar
i den destruktiva relationen, alldeles för länge, och får betala ett högt pris.

Kristin, gråtande: ”O det känns ju så fruktansvärt, för man har inga vänner kvar, man har ingen släkt, man har ingenting”

Har jag vänner kvar, om de var redo att offra mig och mina medborgerliga rättigheter och friheter under covid, ..?? Är/kommer de vara redo, eller än mer redo att offra mig nästa gång? När de som tidigare konstaterat, flyttat fram sina positioner för vad de går med på, accepterar, som de aldrig skulle accepterat februari 2020?) och tanken slår en … vilka är de, dessa människor jag kallar mina vänner? Och vem är jag som litar på dem som vill offra mig? Hur kan jag gå med på det?
Ska jag låtsas som jag litar på de som bara för ett halvår sen slängde mig för vargarna bara för att jag var ovaccinerad? Ska jag lita på dem? Är de mina vänner? Vad gör de nästa gång, när gränsen för vad som är acceptabelt mot sina medmänniskor flyttats ytterligare, och normaliserats?

Och om man känner för den här kvinnan i P1 dokumentären, hur kan man då inte förstå vad man bidrar till i ett blivande totalitärt kontrollsamhälle?Är folk rädda för sina egna tankar, när de vägrar titta på information som motsäger det enda tillåtna ? Är de rädda för sina tankar, eller att de ska bli uteslutna från samhället, vänner, jobb? Eller är det bara det klassiska ”det händer bara andra”-syndromet?
Eller som nån ”debattör” på DN skrev till mig:

”Om man bara gör som man blir tillsagd, så är du fri att göra vad du vill”.

Hade det bara varit han, så hade jag skrattat åt det. Men han är låååångt ifrån ensam.NU gav det mig istället iskalla rysningar längs ryggraden, för jag har fortfarande en ryggrad.

Försvara olika illusioner vi har
Vi har tränats till lydnad, får jag stå? ska jag sitta? Liknelsen med relation … som offer. Men om jag bara anpassar mig liiiite mer. Om jag kan lista ut i förväg vad min partner, vad verkar han ha för humör den här morgonen, så kan jag jag göra rätt utifrån de å.”.. anpassa sig långsamt. Känns det igen?
Ringer det nån klocka?

Det kommer inte finnas kvar, det samhället ni lutar er tillbaka mot, när ni tystnar, vägrar prata, ifrågasätta, och inte vågar stå upp för mänskliga värderingar och yttrandefrihet. Och det kommer isf vara ni som kommer ha skapat det dystopiska samhället. Och har man då dessutom barn, vars framtid ligger i det samhället, så ter sig tystnadskulturen än mer underlig.

”There won’t *be* a Shire, Pippin”…

…
Bra förmiddag, snål-åkte till Kramfors med Å. Kollade in bokhandeln. Tog fina bilder i dimman, som jag sedan råkade radera. Det kändes sådär. En av bilderna var på Berthold Johansson, som bodde på Bergomsvägen. Samma väg där Åsa Åsander hade sitt bageri. Jag är ju som jag blev, gick fram och pratade med honom, en helt främmande person, och sa vad jag höll på med, och att jag gjorde nostalgi-tripp, dit där Morfar Ture och mormor helga bodde. ”Ja dom kände jag väl, vi åkte till Kanada tillsammans, med hockeyn. Till Detroit”

Klomrigt av mig att radera bilderna. Hur som helst, så är jag en märklig prick, med egenskaper som i vissa sammanhang kan vara det vågade, isbrytaren, pratar ofta o gärna med främlingar, lite ytligt och skämtigt. Ibland landar det inte väl. Men ibland träffar man folk som kände mormor o morfar… liten värld ändå. ”Ture och Turan kallade vi dem” sa han o flinade

Samtidigt rätt less på världen. Trött på att folk inte bryr sig om vad vi är på väg in i, eller inte förstår det, eller inte vill förstå det. När man går sin lilla hundrunda, och klagar på priser, som beror på en skapad inflation, ett medvetet destruktion… Man kämpar för att rika kvinnor i Sverige inte ska tafsas på rumpan, och att medelklassen inte ska ha dyr bensin…. men fattar inte vad som sker högre upp. Jag kommer osökt att tänka på Merry’s kommentar till Pippin, i Sagan om ringen, när Pippin längtade hem till The Shire, och tyckte att de inte hörde hemma i den stora världen, med krig:

– There wont be a Shire Pippin

Isengard och Mordor, är från en saga, en film, en bok. Men metaforerna till vad som sker i offentlig lönndom, medan vi tittar på, är allt för verkliga.

Då och då tänker jag att jag ger upp. Att jag förlorar hoppet på människorna och mänskligheten, det goda, kampen för det goda. Jag orkar inte mer. Jag kan inte göra mer. Folk ser det de vill se… tills det är för sent. Då skyller de på nån annan…

Nä jag tar väl och dränker mina sorger i öl ikväll. En Mariestads ”alkoholfri”, 0,5 %. Jag orkar inte, ni får väl stå ert kast sen då… jag tror jag skiter i det här nu. Jag skulle vilja vräka ur mig några haranger Kapen Haddock-svordomar nu, men är för uppgiven… skyll er själva