…
Kroppens lögner
Nu har min tänkande hjärna rullat igång igen, snabbare än fingrarna.
Idag, hade jag hälsodiskussion, med Adam och en norrländsk, kvinnlig cafégäst. Tillika hade jag skriftligt utbyte med en av mina bästa vänner, en som jag älskar djupt och innerligt, ang någon liten hälsodetalj. Den med min goda vän, berörde enkom uttrycket ”man ska lyssna till sin kropp”. Vilket även jag delvis har använt och anammat. Det beror nämligen på hur mycket din kropp ljuger för dig, eller hur mycket du missuppfattar dess signaler. Jag har genom praktisering, och att prova lärt mig en hel del om hur just min hjärna, och kropp ljugit och försöker ljuga för mig.
Sockerhjärnan, knarkhjärnan
Min ”sockerhjärna”, t ex har ju ljugit för mig enormt mycket, och försöker fortfarande då och då ta omvägar till ett socker-rus, via te x russin, mjölk, juice, när jag sagt nej till vitt socker. Likadant är det med sexmissbruk, och det som triggar igång det, ALLT missbruk, samma sak. Det man bör komma ihåg, när man menar att man ska lyssna på sin kropp, är troligtvis 2 saker. Det ena är att hjärnan och kroppen är kopplade till varann, och bägge är hos de allra flesta fall någon form av missbrukare. HOS ALLA. Det är bara sortens missbruk, och graden som skiljer oss åt.
Finns det krafter som tjänar på att vi knarkar?
Finns det nån som eventuellt uppskattar och försöker få människor att öka sitt missbruk, vilket än det månde vara? Jag skulle uppskatta att det absolut mesta av de kapitalistiska transaktionerna bygger på människors missbruk, och beroende, och genom reklam eller propaganda (samma sak) uppmuntrar till fortsatt missbruk. Om ni på riktigt föreställer er en frisk befolkning, och tittar på hur mycket läkemedelsindustrin tjänar varje år. och sedan funderar vilket intresse de skulle ha av att ni gör ert bästa för att vara friska, eller vad de skulle ha för intresse av att göra er friska. Vad blir er slutsats då ?
Hjärnskräp
Min KBT-terapeut, sa något väldigt användbart till mig en gång. Att det mesta av människors, därmed även ens egna tankar är egentligen skräptankar, och inte så mycket att bry sig om, eller hänga upp sig på. Syftet är tydligt, att avdramatisera en del galna tankar. De förekommer, bara att ignorera dem, och gå vidare. För dramatisering av tankar som vi funderar över hur tokiga de är, leder lätt till psykisk ohälsa, genom att man då fastnar i dem. Avdramatisering kan bryta den onda cirkeln. Samt att man inte tar sig själv på för stort allvar.
Trötthet, lättja, överambitiöst
Trötthet är också en sån sak, och smärta, som kroppen kan ljuga för en, oftast då i samarbete med den något tokiga hjärnan vi människor försetts med. Man kan både känna efter för mycket, vilket skadar både kropp och själ. Eller strunta i kroppens signaler, och faktiskt skada sig. Ta t ex vår dyrkan till medicin, vaccin, smärtstillande, antidepressiva. Smärta har vi fått som redskap, för att kroppen signalerar om ev skada, överbelastning. Ett larm, helt enkelt, för att åtgärda problemet. Det kan innebära flera saker. Vila är ett sätt, mjuk träning, rörelse utan vikt ett annat, kropps-skydd, etc etc. Men ibland skadar vilan, och inaktiviteten även när det smärtar, beroende på vad smärtan beror på. Rörelse är oftast bra, men man kan ibland, för ett tag ta det lugnt med belastning.
Smärtstillande som hjälper kroppen att ljuga, eller egentligen tystas
Läkemedelsindustrin har som tur var uppfunnit smärtstillande, vilket vid extrema situationer kan vara livräddande i princip. Men det är väldigt sällan extrema situationer, och vi människor äter det som godis, vid minsta lilla. En del använder det t o m och smärtan, larmet försvinner, och i samma ögonblick utsätter de skadan för belastning, när larmet är avstängt, och förvärrar skadan, och ofta gör den kronisk.
Å andra sidan, om en liten muskelknuta ömmar lite, blir det sällan bättre av att inte alls röra på sig. Eller en lätt skadad axel, som iofs inte ska utsättas för hårt tryck o belastning, måste nästan alltid utsättas för rörelse. Och har man gett fan i det smärtstillande då, så talar kroppen om för en hur mycket den tål. Om man inte är döv för kroppens språk och dum i huvet förståss.
Samma med trötthet alltså. Det är väldigt lätt att bli lat och bekväm, och säga att man lyssnar på kroppen. Och då förtvinar muskler, försämras syresättning av blodet, och vår kapacitet både i hjärna och kropp minskar successivt. En kompis dotter, som nu är vuxen, blev trött bara vid tanken på att gå upp för en backe. O fick ont lite överallt precis i back-krönet. Motstånd. Motståndsrörelse! Länk 1 länk 2
Självmördade män, och antidepressiva
Den norrländska pratsamma kvinnan på caféet easdroppade på oss, tjuvlyssnade lite. Och stämde in i mina funderingar kring antidepressivt, självmord, liv och död. Hon likt mig hade vänner, jag ca 13-15, minns inte exakt som tagit livet av sig. Hon ett antal oxå. I bägge fallen enkom män. Något som tyvärr sabbar bilden av att det alltid är kvinnor som råkar illa ut i den här världen. Det hon stämde in på, var att antidepressiva sällan hindrade folk från att ta självmord. Det var även hennes upplevelse. Jag bjöd på att jag både gått hos bra, och hos dåliga terapeuter. Och jag pratade öppet om att jag totalvägrade antidepressiva, efter att provat dem i bara några dagar, och att det troligtvis varit min räddning.
Död eller levande? Eller levande död?
Jag gjorde min jämförelse, som jag skrivit om förut, med EEG, och EKG som är kurvor på hjärtaktivitet och hjärnaktivitet, och tillika ett livstecken. Jag gör en metaforisk jämförelse, för att förstå vad antidepressiva gör med människor. De kapar av de djupa dalarna i humörsvängningarna. Problemet är att de även kapar topparna. Vilket man kan jämföra med ett rakt streck. Som i EKG och EEG tyder på ingen aktivitet, dvs död. Antidepressiva gör dig ofta levande död, kan förändra personligheten helt och är inte till för dig som mår dåligt i själen. Det är till för läkemedelsindustrin, och i någon liten mån en inbillad trygghet för de anhöriga, såå det blir mindre jobbigt för dem att se den ledsne, deprimerade.
I know ! I’ve been there, done that. Och det gör de anhöriga troligtvis utifrån en känsla av maktlöshet…en dessutom troligtvis inbillad maktlöshet. Både utifrån vad du faktiskt KAN göra för dina anhöriga, och vilken enorm betydelse det har för dem. Och dessutom utifrån vad du tror dig behöva göra… tex tron att de behöver lösa dennes lösa alla dennes problem, och på en gång, då verkar den kemiska lösningen kvick och bra för alla utom den sorgsne. Sorg är ingen sjukdom, ilska är ingen sjukdom. Allt den ledsne vill är att få vara ledsen, få vara nära, få käras tid och förståelse. Inte deras medicin för att slippa träffa den ledsne.
Lurad vaccinist
Jag blev till och med blivit än mer restriktiv med medicin än tidigare då jag bara i nödfall tog Alvedon och Ipren. Och det får jag tacka en vaccinist för. Dvs en person som aggressivt utan koll försöker med påtryckningar, skuldbeläggning, utfrysning och spridande av onödig och falsk skräck, få folk att vaccinera sig. Dvs INTE en som bara valt att vaccinera sig, och låter andra göra sina egna val. I diskussion med denne, på DNs partiska forum, med censurering av kritiker, tyckte denne att det var konstigt att ifrågasätta biverkningarna för vaccin, när det finns en hel bipacksedel med allvarliga biverkningar för Alvedon. Han tänkte sig kanske att jag skulle både fortsätta med samma mängd Alvedon, och vaccinera mig. Det blev inte så. Jag minskade ännu mer på medikamenter 🙂
Vid medicinering , lägger vi 100 % av vår hälsa i andras händer, precis som politiskt vid Marcus Oscarssons politiska irrfärder. Och dessutom påverkar du hjärna i grunden med antidepressiva,,…ibland tills man inte känner igen personen.
Frågan är VARFÖR de gör så
varför knarkar vi bort våra bekymmer då ? Är en fråga där frågan är viktig, även om jag inte kanske har ett facit entydigt svar. Men jag tänker att fåglar, älgar, lejon sällan knarkar, eller ens primater som inte är människor. Det svaret borde ge åtminstone EN ledtråd, hur klarar de sig ? Och vad är deras mening med livet? att överleva och leva det mesta av deras tid går åt till det. Om vi inbillar oss att vi kommer överleva ändå, tas en väsentlig del av våra naturliga instinkter bort från oss och skapar ett tomrum, Där kommer alla droger in….. och i synnerhet de sanktionerade drogerna som vissa felaktigt kallar för läkemedel- Lagligt drogmissbruk helt enkelt, som ger hundratals miljarder i fickan på de som redan äger hälften av jordens tillgångar.
Djuren har inte tid att ha livslång ångest, all tid är meningsfull,
De är upptagna med att överleva och leva, livet i sig är meningen med livet?
Och apropå hälsa förresten. Idag har jag ätit gröt på morgonen, druckit espresso. Ätit grönsaksbiffar, ärtor, potatis av eget odlat. Till det äggröra, med dijonsenap. Efteråt svarta vinbärs smoothie, från bär jag plockade i augusti. Och så har jag godhetsknarkat lite idag oxå – Ha haaaaa!
watch out or part 5, sista (för denna gång) delen