…
Jag misströstar.
Hur ska jag orka ? Varför ska jag orka? När ingen bryr sig. Jag tappar tron på er vänner och bekanta, er medborgare, er medmänniskor. Jag förstår ingenting längre, för att jag har förstått allt. Eller det mesta iaf hur det är ställt med demokratin, yttrandefriheten, och mänskliga rättigheter. Och det är värre än jag kunnat föreställa mig. Och när vi vittnar om det, är ni tysta. Det finns ingen tröst, det finns inget hopp, utan er….
Säg mig…. vad vill ni jag ska göra, kära vänner och medborgare? Säg mig, hur tänker ni? Jag förstår inte, jag förstår er inte. Utan er, har jag inget att kämpa för. Om min frihet ändå kommer tas ifrån mig, tillsammans med er frihet, medan ni godtagit att bli kuvade, övervakade, styrda, lurade. Jag är ingen utan er, kära vänner, bekanta och medborgare…ingen.
Det spelar ingen roll vad jag säger, skriver eller visar er. Hur mycket bevis ni får på att det inte står rätt till. Det spelar ingen roll för er. Det spelar ingen roll om liv och hälsa för miljoner står på spel…. spelar ingen roll om era barns och barnbarns framtid står på spel… still you do nothing, still you say nothing – who are you?
Det finns ingen tröst, det finns inget hopp, utan er..
säg mig vad ska jag göra …. utan er?
Om tyrannerna har folket på sin sida, är jag ingen…
om tyrannerna har folket på sin sida, säg mig vad ska jag då kämpa för?
Säg mig vilka ska jag då kämpa för?
Det finns ingen tröst, det finns inget hopp, utan er