…
Det är lättare att vara Zombie
Att vara tvivlare kostar på. Att tänka själv är inte lättast, minst friktionsfria väg. När zombies blir fler, och mer lättledda, lämpas precis lika mycket ansvar för världen, yttrandefriheten och demokratin över, från dem till kvarvarande ”fritänkare”. Summan av ansvar är konstant, och om fritänkarna är i minoritet till Zombies, blir trycket än hårdare, och oket allt tyngre. Om tvivlarna, fritänkarna, de äkta humanisterna vore i majoritet, vore det inte så farligt. Nu har jag förstått att vi är långt ifrån majoritet,
vi som orkar, vågar, vill tänka själva. Det är lättare att vara Zombie… men på något vis rätt så dött.
Att göra som man blir tillsagd. Att sälja sin själ, sin vilja och sin frihet, för att slippa ta ställning, för att slippa ta reda på saker, för att slippa konfronteras med obehagliga sanningar. Att sälja ut sina vänner som förrädare, för att slippa ta ställning, för att slippa ta reda på saker, för att slippa konfronteras med obehagliga sanningar. Ja, jag är medveten om att jag tar i alldeles för lite, när jag beskriver dagens situation. Lugn, bara lugn, det kommer mera. När ni får tyst på mig, är jag redan död. Att vara alla till lags, att alltid undvika konflikter, vara snäll mot alla och lyda, misstar många för godhet, mot alla människor. Men många gånger, så är dessa människor i praktiken än mer grymma, än de ärliga, uppriktiga, som kan vara rak, och tydlig. Eftersom dessa som fegar ur, ofta lovar mer än de kan hålla. Och det resulterar alltid i att nån står och väntar på dem. att någon väntar i åratal, på det dessa lovat. De kan ha lovat till 100 personer… och det är omöjligt att hålla detta. Ett slags känslolivets, och vänskapens ”lyxfällan”, …. och vissa av deras offer, väntar på dem livet ut, och ser sin tid ödslas, sitt liv ödslas, som de kunnat ägna åt någon som menade vad de sa, någon som ville tillbringa sin tid med dem… någon ärlig, någon tänkande, någon rak människa… som inte var så ”snäll” mot alla.
Jag har varit Zombie. De perioder ångesten, och depression, och förtryckande människor kuvade mig till en dvärg. Men jag var aldrig en samhälls-zombie. Möjligtvis naiv och godtrogen. Nä förresten. Jag VAR naiv och godtrogen. Jag var programmerad av skola och reklam, men aldrig, aldrig var jag likgiltig inför mina medmänniskor, och i synnerhet var jag aldrig, aldrig, aldrig likgiltig inför de som behövde mig, de som var i nöd. Och kanske var det min tid i de dödas land, landet utan liv och känslor pga av ångest som jag inte förtjänade eller åsamkade mig själv, … kanske är det just därför jag nu är en av oss som reagerar starkast på att folk ger upp sina liv, sin frihet, sin demokrati, för att fritt valt välja att bli lydande zombies, som inte vill, vågar, orkar ifrågasätta det”experter”, ”forskare”, Politiker, och multimiljardärer säger till dem, i sin jakt på total kontroll över människor liv. TOTAL KONTROLL.
Jag vet nämligen hur det känns att känna sig som levande död. Och jag är hellre död, än levande död nu,. för då lever jag medan jag lever, och dör när jag dör. P.S… ni kommer dö så småningom. Jag LOVAR!
glöm inte att leva fram tills dess, som fria medborgare, med egen vilja, rak rygg, och rent samvete.