…
Morgonen efter
Struntar i dusch
Gårdagens dusch får räcka
snöat ute.
Struntar i disken, bara några
bestick och en tallrik
Lyssnar på podden om sveket mot Assange
på folkets radio. Intressant hur han, grävande
journalisten, offrades av svenska folket, på order
av CIA. Alla har glömt krigsbrottet USA och CIa gjorde
sig skyldig till, det bevisade.
Och alla kommer ihåg anklagelsen MOT Assange…
den obevisade
Alla har glömt… men inte jag,
och inte assange, som suttit fängslad sedan anklagelserna,
de obevisade…
Tar på mig vinterjacka med stora fickor, för pocketböcker,
och keps, så snöflingorna inte invaderar mina glasögon,
och går sedan ut. nästan var människa
jag möter beklagar sig över vädret. Det är kutym
att göra så i Sverige under höst och vinter,
tills det att vi får möjlighet att klaga på värme
och regn på sommaren.
Adam kommer med bryggkaffe, sedan espresso.
Pratar kaffe, och småföretagsverksamhet. Han kämpar
Gott kaffe. Så klart. Han får kunder, varpå jag lirkar upp
pocketen ”Galen i insekter” ur mina djupa pocketfickor,
och ett oanvänt snytpapper följer med.
Han författaren, som var från England och köpt mark och hus
i Frankrike för att skapa ett insektsparadis, berättar roligt om
när han i sin ungdom var arbetslös. Och han sökte jobb i hela världen
Hos kvinnlig arbetsförmedlare, fick han framför sig ett
formulär där han skulle fylla i VAR han sökte jobb.
Och han svarade ”över hela världen”. USA, Costa Rica, Storbrittannien,
Australien. Han föreslog att hon skulle skriva ”hela världen”
i formuläret. Hon rynkade missnöjt pannan, för nästa fråga var,
”kan du tänka dig söka jobb någon annanstans”
Det tyckte iaf jag var lite roligt.
Huvudsakligen handlar den ju annars så klart om insekters liv,
och samverkan med oss, och vår brist på samverkan med dem,
trots att vi likt andra arter är i slutänden helt beroende av dem.
Vi kommer dessvärre troligtvis inte förstå det
förrän vi utrotat dem, och gett oss själva dödsdomen.
Vi har nämligen viktigare saker för oss. Massvaccinering
och upptagna med att dölja obekväma forskningsresultat.
Samt mellanårsvalet, i den demokrati som själv anser sig mest
demokratisk, men inte riktigt lever upp till det. Varken elefanter
eller åsnor, så att säga.
En grupp människor kommer in på caféet. Tjuvlyssnar på konversation
från en grupp på caféet,löst allmänprat om covid o” pandemin”. Alla voro de
ordentligt besprutade enligt global ordination. Och
alla vittnar de om hur sjuka de varit. Och vilken tur att de
gjort det, vittnade de om, och att det var därför de satt där nu
Jag som visserligen var obesprutad, satt också där bredvid.
Hur det kom sig, fick jag väl inte möjlighet att luska i, tillsammans
med sällskapet. Hade inte varit tillnärmelsevis lika sjuk som de
vittnade om att de blivit, … men jag antar att det är ett ”men-ändå-scenario”
Slaskar vidare i tillvaron, men med väl infettade kängor.
Möter en ny-vuxen tjej/kvinna, som på tå försöker ta sig fram
i slasket med tennisskor, högvattens-byxor, och lågskaftade
snö-vita strumpor. Hon ler förläget mot mig, när jag obekymrat
och oberörd, klafsar rätt ner i slasken. Jag ler förläget tillbaka,
över att jag var rätt utrustas på fötter. Synd om henne att hon bara hade
råd med dyra märkeskläder, funderade jag … klafs …klafs ….klafs
In på COOP o köper Samarin, för min mage,
som ibland blir sur på mig. 50 pengar kostade den. 77,95 kostade
laktosfri Bregott-ask. Har helt slutat med den typen av smör.
Funkar ju inte.
Slaskar hemmåt. Nere vid porten, innanför porten står en
ned-demonterad soffgrupp med lapp om att det är fritt fram att
ta den för grannar. Eller som det egentligen är… inte vill
själva behöva ta rätt på den gamla soffan till tippen.
Vår vaktmästare är snart flintis. Sliter sitt hår.
Försöker förstå hur den här gruppdynamiken hos de på
caféet fungerar. Detta tycks vara en arbetsplatsgrupp.
Och jag förstår ju att för att de ska fungera måste en
stor del … Den största vara utåt sett samstämmiga.
Tänker mig att om en av dessa 7 inte har
samma åsikt kring covid o vaccin så förblir den troligtvis
tyst i sällskapet. Och sen föreställer jag mig själv i det sällskapet
med allt tvivel och alla frågeställningar kring allt etablerat.
Och inser att jag troligtvis skulle fått välja på att
åsikts-assimileras eller bli subtilt tillrättavisad genom
tystnad och utebliven kontaktsökning. Och inser oxå att det
kan vara så på de flesta arbetsplatser… Och i slutändan en
stor del till varför jag är sjukskriven….
Trots att jag kanske egentligen inte utifrån någon sund
tankeförmåga är sjuk… Utan kanske för frisk. I ett sjuk
samhälle tas den friske för ett hot. I ett sjuk samhälle
blir den friske till slut sjuk av att bli betraktad som sjuk ….
Läser i SvD om vårdkrisen och överbeläggningar. Och slås av det
faktum att det var så innan covid, under covid och efter
covid, men att ändå så många hakade på skuldbeläggningen
av ovaccinerade för belastningen. Lusläste inte de 4 sidorna
i SvD, men såg inte mycket av ifrågasättandet av den medvetna
nedläggning av Sollefteå sjukhus.
Läser om tonårspojke som dött på Sollefteå Sjukhus,
hoppas innerligt att jag har fel om orsaken
Lakrisrotste på kvällen.
…nu är jag tillbaka,
over and out från Tvivlaren