Månad: november 2022

…
Frihet – en av de viktigaste förutsättningarna för hälsa?
Som mest ofri, var jag personligen under de perioder som vården utifrån uppehällesperspektiv, tvingade mig till ineffektiv, dålig vård, vård som krympte mig, som förminskade mig, låste mig. Jag var tvungen att utsättas för dåliga, trångsynta/narrowminded läkare, för att få pengar att klara mig på. Så fungerar ibland det system, som var tänkt att vara skyddsnätet. Det blir ett fångstnät, som hindrar en att må bättre. Mycket beroende på vem, eller vilka du har turen eller oturen att stöta på inom vården.

Hade inte/fick inte rätt förutsättningar att verka i samhället utifrån att jag inte passar in, i ett fyrkantigt stundom galet samhälle. Egentligen är de inget större fel på mig, egentligen är det fel på systemet, samhället, människorna i det som formar samhället. Jag var tvungen att gå till en nedbrytande vård, för att få livsuppehälle.

Kanin-metaforer igen
Symboliken från den sjuka kaninkolonin, i Richard Adams ”Den Långa flykten” den sjuka strukturen, där de gett upp sin frihet och offrade andras liv för bekvämlighet, kommer jag tillbaka till om och om igen. Man vill gärna identifiera sig med de flyende kaninerna, Femman, Hassel, och Kronan, som i någon mån är hjältarna i storyn. Men sanningen är nog den att vi allihop sedan länge levt i ett samhälle som påminner om den sjuka kaninkolonin, men det inte blivit så övertydlig förrän man från den globala maktens sida, följt av marionetterna på regeringsnivå, bestämde sig för att det var pandemi. Och som en del av den, har vi var och en, delvis formats till ”sjuka kaniner”, under lång. lång tid, längre än covid. Det är svårt att vara frisk, i ett sjukt system. Det är svårt att vara frisk, när man inte är fri. När sunda tankar förtrycks, när man formar individerna efter systemet, istället för anpassar systemet efter människorna, på individnivå. Efter behov, och efter förmåga, som Marx skrev. Om man tvivlar på att frihet är en av de viktigaste förutsättningarna för hälsa, kan man se videos från djurparker, där man stängt in rovdjur som är skapta att röra sig på stora revir, instängda i en bur, och går i ett maniskt rörelsemönster.

Ingen ism är lösningen
Här misslyckas både socialdemokrati, Allians och borgerlighet om och om igen, Och Sverigedemokrater är INTE alternativet som förändrar detta. Och även om MP och framförallt V inte på samma sätt är en del av den maktstrukturen, och på detaljnivå har fler bra förslag som leder bort från totalitär styrning, så misstror jag även dem i grunden. De måste ständigt bevisa sig värdiga min röst, om de ska få den.
Misslyckad politik tycks vara regel mer än undantag världen runt.

Maktstrukturen i en förening tilltalar mig i teorin. Årsmötet är högsta beslutande organ. Styrelsen kan liknas vid regeringen, som får i uppdrag och tilliten att sköta klubben mellan årsmöten (riksdagsval) Jag har ibland motvilligt iklätt mig rollen som ordförande, för att nån måste göra det, om verksamheten ska fortsätta.
Problemet med förenings-strukturen är att den bygger på godhet, tillit och på ideellt arbete. Vilket inte tycks tilltala den moderna egoisten, människan. Men som modell tilltalar den mig i teorin. Ordförande har inte makten annat än som utslagsröst vid ev likaläge vid omröstning vid års eller styrelsemöte. Sen fungerar föreningar något annorlunda i praktiken än i teorin. Kanske just pga av att det bygger på frivilligt, obetalt arbete. Döende föreningar, dör pga egoism, och oviljan att göra nåt utan betalning. Vilket ofta resulterar i att en eller några personer, ofta ordföranden, gör allt, när inte medlemmar frivilligt hjälper till. Till slut orkar de inte längre, och sen läggs föreningen ner, eller sätts i vila. Den upplevda eventuella makt jag kände som ordförande var en illusion, och byggde på folks paniska rädsla för att hjälpa till utan betalning. Det gjorde att de överlät alla beslut till mig, och inte ofta protesterade högljutt. Så i en förening kan massan bli de som utnyttjar ”chefen” – Är det nån föreningsmedlem som känner igen svaret från föreningsmedlemmarna, i kör när styrelseuppdrag tillsätts: ”SITTANDEEEE!”

Men för att försöka återknyta till den viktiga kopplingen mellan frihet och hälsa, vilket ju faktiskt är det jag försöker beskriva. Jag har ju redan berört behandlande av kropp och själ som grunden till hälsa, samt att de sitter ihop. En sorts Två-enighet. Men frågan är om inte friheten,, sitter ihop med dessa, som en tre-enighet, likt religionens tre-enighet, Fadern-sonen och den helige ande (den senare har jag iofs aldrig begripit mig på) Men just benämningen blir ju lite klatschigare då. Tre-eningheten mellan kropp, själ och frihet = personlig hälsa?

Och för att då sedan även knyta detta till det nuvarande världsläget, förändringarna som sker i lönndom, och på ett vis samtidigt för öppen ridå, och ganska snabbt tar ifrån oss den frihet, jag påstår är en av de viktigaste komponenterna för personlig hälsa, lycka och harmoni. För att göra det, bör situationen kring det tysta, globala och nationella frihetsberövandet av människor, under och efter Pandemin, belysas. Måste belysa, och debatteras. Annars hjälper inte alla vitaminer i världen. Vi måste likt Femman, Hassel, och Kronan LÄMNA den sjuka Kanin-kolonin, och återgå till att leva med naturen, och MED människan, den ursprungliga människan.

Och då finns det saker som jag vill sätta ljus på, i mörkret.
* Det globala styret som många nationers ledare nu sällar sig till, som egentligen inte är annat än Hitlers dröm om världsherravälde. Fast erövrat genom lögner, digital övervakning, istället för stridsvagnar och geografiska utrotningsläger

* Den galna tilltron till mediciner och vacciner för att uppnå hälsa. Eller snarare sagt den medvetet spridda lögnen om att vacciner och mediciner skulle uppnå folkhälsa

* Hur media blivit globalt likriktad och upphört vara granskande mot makten, för att globalisterna, miljardärerna äger media

* Folkens medvetna ignorans över det som sker, oviljan att ta till sig annat än statlig och globalt sanktionerad propaganda. Det är det som GER de globala banditerna makt

*Hur vi, folket tillåtit och accepterat lögnerna i statistik kring covid och vaccin, för att motivera nedstängning av halva världens samhällen under ett års tid. Jag har om och om igen visat hur det gjorts, för den som inte varit rädd att läsa.

*Återinförandet till den stora sömnen, döljandet av lögnerna, ge bilden medialt satt allt är som vanligt, att de likt Magdalena Andersson är en vanlig människa, som tagit sig an en hund, fast hon oxå är den människan som uppmanade er att inte krama ovaccinerade. Och som vi egentligen visste, helt utan medicinsk grund. Det var en lögn att ovaccinerade spred smittan.

* Den till synes medvetna strategin från media och regeringar och globala företag i spakarna att skifta fokus, lägga fokus på traditionella diktaturstater, och traditionella politiska rörelser som står för ofrihet, likt SD… för att dölja sina egna globala, nationella, totalitära ambitioner och förehavanden. Hur stor skillnad är det egentligen på Magdalena Andersson och Jimmy Åkesson, hur stor skillnad är det på Ebba Bush Thor, Ulf Kristersson och Jimmy Åkesson? Hur stor skillnad är det på Bill Gates, WEFs Klaus Schwab, WHOs Tedros Adhanom Ghebreyesus, EMUs Ursula von der Leyen, Kanadas Justin Trudeau, Nya Zeelands Jacinda Arden,Hollands Mark Rutte,Storbrittaniens Richi Sunak gentemot Nordkoreas Kim jong un? Och i vad består i så fall skillnaden, när alla papper kommer fram på bordet?

Vi kommer inte undan den kampen om vi vill uppleva personlig hälsa och folkhälsa, vi kommer inte undan de frågorna- Valet är faktisk vårt ”

Freedom is a choice, made from the will to fight for it. It will NEVER EVER be given to you!

…
Kroppens lögner
Nu har min tänkande hjärna rullat igång igen, snabbare än fingrarna.
Idag, hade jag hälsodiskussion, med Adam och en norrländsk, kvinnlig cafégäst. Tillika hade jag skriftligt utbyte med en av mina bästa vänner, en som jag älskar djupt och innerligt, ang någon liten hälsodetalj. Den med min goda vän, berörde enkom uttrycket ”man ska lyssna till sin kropp”. Vilket även jag delvis har använt och anammat. Det beror nämligen på hur mycket din kropp ljuger för dig, eller hur mycket du missuppfattar dess signaler. Jag har genom praktisering, och att prova lärt mig en hel del om hur just min hjärna, och kropp ljugit och försöker ljuga för mig.

Sockerhjärnan, knarkhjärnan
Min ”sockerhjärna”, t ex har ju ljugit för mig enormt mycket, och försöker fortfarande då och då ta omvägar till ett socker-rus, via te x russin, mjölk, juice, när jag sagt nej till vitt socker. Likadant är det med sexmissbruk, och det som triggar igång det, ALLT missbruk, samma sak. Det man bör komma ihåg, när man menar att man ska lyssna på sin kropp, är troligtvis 2 saker. Det ena är att hjärnan och kroppen är kopplade till varann, och bägge är hos de allra flesta fall någon form av missbrukare. HOS ALLA. Det är bara sortens missbruk, och graden som skiljer oss åt.

Finns det krafter som tjänar på att vi knarkar?
Finns det nån som eventuellt uppskattar och försöker få människor att öka sitt missbruk, vilket än det månde vara? Jag skulle uppskatta att det absolut mesta av de kapitalistiska transaktionerna bygger på människors missbruk, och beroende, och genom reklam eller propaganda (samma sak) uppmuntrar till fortsatt missbruk. Om ni på riktigt föreställer er en frisk befolkning, och tittar på hur mycket läkemedelsindustrin tjänar varje år. och sedan funderar vilket intresse de skulle ha av att ni gör ert bästa för att vara friska, eller vad de skulle ha för intresse av att göra er friska. Vad blir er slutsats då ?

Hjärnskräp
Min KBT-terapeut, sa något väldigt användbart till mig en gång. Att det mesta av människors, därmed även ens egna tankar är egentligen skräptankar, och inte så mycket att bry sig om, eller hänga upp sig på. Syftet är tydligt, att avdramatisera en del galna tankar. De förekommer, bara att ignorera dem, och gå vidare. För dramatisering av tankar som vi funderar över hur tokiga de är, leder lätt till psykisk ohälsa, genom att man då fastnar i dem. Avdramatisering kan bryta den onda cirkeln. Samt att man inte tar sig själv på för stort allvar.

Trötthet, lättja, överambitiöst
Trötthet är också en sån sak, och smärta, som kroppen kan ljuga för en, oftast då i samarbete med den något tokiga hjärnan vi människor försetts med. Man kan både känna efter för mycket, vilket skadar både kropp och själ. Eller strunta i kroppens signaler, och faktiskt skada sig. Ta t ex vår dyrkan till medicin, vaccin, smärtstillande, antidepressiva. Smärta har vi fått som redskap, för att kroppen signalerar om ev skada, överbelastning. Ett larm, helt enkelt, för att åtgärda problemet. Det kan innebära flera saker. Vila är ett sätt, mjuk träning, rörelse utan vikt ett annat, kropps-skydd, etc etc. Men ibland skadar vilan, och inaktiviteten även när det smärtar, beroende på vad smärtan beror på. Rörelse är oftast bra, men man kan ibland, för ett tag ta det lugnt med belastning.

Smärtstillande som hjälper kroppen att ljuga, eller egentligen tystas
Läkemedelsindustrin har som tur var uppfunnit smärtstillande, vilket vid extrema situationer kan vara livräddande i princip. Men det är väldigt sällan extrema situationer, och vi människor äter det som godis, vid minsta lilla. En del använder det t o m och smärtan, larmet försvinner, och i samma ögonblick utsätter de skadan för belastning, när larmet är avstängt, och förvärrar skadan, och ofta gör den kronisk.
Å andra sidan, om en liten muskelknuta ömmar lite, blir det sällan bättre av att inte alls röra på sig. Eller en lätt skadad axel, som iofs inte ska utsättas för hårt tryck o belastning, måste nästan alltid utsättas för rörelse. Och har man gett fan i det smärtstillande då, så talar kroppen om för en hur mycket den tål. Om man inte är döv för kroppens språk och dum i huvet förståss.

Samma med trötthet alltså. Det är väldigt lätt att bli lat och bekväm, och säga att man lyssnar på kroppen. Och då förtvinar muskler, försämras syresättning av blodet, och vår kapacitet både i hjärna och kropp minskar successivt. En kompis dotter, som nu är vuxen, blev trött bara vid tanken på att gå upp för en backe. O fick ont lite överallt precis i back-krönet. Motstånd. Motståndsrörelse! Länk 1 länk 2

Självmördade män, och antidepressiva
Den norrländska pratsamma kvinnan på caféet easdroppade på oss, tjuvlyssnade lite. Och stämde in i mina funderingar kring antidepressivt, självmord, liv och död. Hon likt mig hade vänner, jag ca 13-15, minns inte exakt som tagit livet av sig. Hon ett antal oxå. I bägge fallen enkom män. Något som tyvärr sabbar bilden av att det alltid är kvinnor som råkar illa ut i den här världen. Det hon stämde in på, var att antidepressiva sällan hindrade folk från att ta självmord. Det var även hennes upplevelse. Jag bjöd på att jag både gått hos bra, och hos dåliga terapeuter. Och jag pratade öppet om att jag totalvägrade antidepressiva, efter att provat dem i bara några dagar, och att det troligtvis varit min räddning.

Död eller levande? Eller levande död?
Jag gjorde min jämförelse, som jag skrivit om förut, med EEG, och EKG som är kurvor på hjärtaktivitet och hjärnaktivitet, och tillika ett livstecken. Jag gör en metaforisk jämförelse, för att förstå vad antidepressiva gör med människor. De kapar av de djupa dalarna i humörsvängningarna. Problemet är att de även kapar topparna. Vilket man kan jämföra med ett rakt streck. Som i EKG och EEG tyder på ingen aktivitet, dvs död. Antidepressiva gör dig ofta levande död, kan förändra personligheten helt och är inte till för dig som mår dåligt i själen. Det är till för läkemedelsindustrin, och i någon liten mån en inbillad trygghet för de anhöriga, såå det blir mindre jobbigt för dem att se den ledsne, deprimerade.
I know ! I’ve been there, done that. Och det gör de anhöriga troligtvis utifrån en känsla av maktlöshet…en dessutom troligtvis inbillad maktlöshet. Både utifrån vad du faktiskt KAN göra för dina anhöriga, och vilken enorm betydelse det har för dem. Och dessutom utifrån vad du tror dig behöva göra… tex tron att de behöver lösa dennes lösa alla dennes problem, och på en gång, då verkar den kemiska lösningen kvick och bra för alla utom den sorgsne. Sorg är ingen sjukdom, ilska är ingen sjukdom. Allt den ledsne vill är att få vara ledsen, få vara nära, få käras tid och förståelse. Inte deras medicin för att slippa träffa den ledsne.

Lurad vaccinist
Jag blev till och med blivit än mer restriktiv med medicin än tidigare då jag bara i nödfall tog Alvedon och Ipren. Och det får jag tacka en vaccinist för. Dvs en person som aggressivt utan koll försöker med påtryckningar, skuldbeläggning, utfrysning och spridande av onödig och falsk skräck, få folk att vaccinera sig. Dvs INTE en som bara valt att vaccinera sig, och låter andra göra sina egna val. I diskussion med denne, på DNs partiska forum, med censurering av kritiker, tyckte denne att det var konstigt att ifrågasätta biverkningarna för vaccin, när det finns en hel bipacksedel med allvarliga biverkningar för Alvedon. Han tänkte sig kanske att jag skulle både fortsätta med samma mängd Alvedon, och vaccinera mig. Det blev inte så. Jag minskade ännu mer på medikamenter 🙂

Vid medicinering , lägger vi 100 % av vår hälsa i andras händer, precis som politiskt vid Marcus Oscarssons politiska irrfärder. Och dessutom påverkar du hjärna i grunden med antidepressiva,,…ibland tills man inte känner igen personen.

Frågan är VARFÖR de gör så
varför knarkar vi bort våra bekymmer då ? Är en fråga där frågan är viktig, även om jag inte kanske har ett facit entydigt svar. Men jag tänker att fåglar, älgar, lejon sällan knarkar, eller ens primater som inte är människor. Det svaret borde ge åtminstone EN ledtråd, hur klarar de sig ? Och vad är deras mening med livet? att överleva och leva det mesta av deras tid går åt till det. Om vi inbillar oss att vi kommer överleva ändå, tas en väsentlig del av våra naturliga instinkter bort från oss och skapar ett tomrum, Där kommer alla droger in….. och i synnerhet de sanktionerade drogerna som vissa felaktigt kallar för läkemedel- Lagligt drogmissbruk helt enkelt, som ger hundratals miljarder i fickan på de som redan äger hälften av jordens tillgångar.

Djuren har inte tid att ha livslång ångest, all tid är meningsfull,
De är upptagna med att överleva och leva, livet i sig är meningen med livet?

Och apropå hälsa förresten. Idag har jag ätit gröt på morgonen, druckit espresso. Ätit grönsaksbiffar, ärtor, potatis av eget odlat. Till det äggröra, med dijonsenap. Efteråt svarta vinbärs smoothie, från bär jag plockade i augusti. Och så har jag godhetsknarkat lite idag oxå – Ha haaaaa!

watch out or part 5, sista (för denna gång) delen

…
Den kanin-kolonin som jag berättade om, ur Richard Adams ”Den långa flykten”, hade försatt sig själva i en evig lång törnrosasömn. Gjort avkall på sina liv, sin frihet, blev feta, oförmögna, uppgivna, likgiltiga kaniner, som accepterat att familjemedlemmar försvann då och då, dödades med snaror. Och valde att låtsas som om det inte skedde inför andra. Tystnaden låg som tung luft som inte gick att andas. Det var lögnerna, det var likgiltigheten som gjorde luften tung. Och det var som om själva livet rann ur dem. Den sensmoral jag finner i detta, är inte att man inte ska jaga (Människoperspektiv) Ej heller att m,an inte bör hålla tamboskap för kött, även om det rimmar illa med min syn på total hållbarhet. Den sensmoral jag uppfattar, är att livet är faror, livet är motstånd, livet hos ett flockdjur är att skydda och hjälpa sina flockmedlemmar i fara. Livet är frihet, livet är att kunna uttrycka sig… om du ger upp dessa, ger du upp själva kärnan i livet, och börjar existera istället.

Som jag skrev på Facebook nyligen:

Är tanken med det breda, nu för tiden
accepterandet av censur och begränsad
yttrandefrihet, att människor inte klarar av
att själva urskilja vad som är sant eller
falskt på sociala medier? Om så är fallet
hur ska samma människor klara av att
urskilja vad som är sant eller falsk i
medierna ni blir uppmanade att lita på ?

Det var den från myndigheter, media och globalister som styr dessa, extrema angelägenheten till massvaccinering, och bara inom den rika världen, de stora rubrikerna, krigsrubrikerna, och metoderna som fick mig från satt byta från rädsla till, undersökande. Jag började med att faktiskt räkna om de siffror de skrämdes med i pressen, och insåg då att det var vid det tillfället medan krigsrubrikerna flödade, omkring 0,1 % som dog …. AV covid? .. nej MED covid. Och de flesta som dog MED covid hade flera underliggande sjukdomar, som i sig självt var dödliga. Och redan här hände det nånting drastiskt avdramatiserande i mitt huvud. Känslan var att myndigheter, press och regering såg allvarligt på att avdramatisera deras dramatisering. Och den känslan skulle visa sig vara helt riktig. Jag började likt den annars så ömklige ungkaninen Femman i Richard Adams ”Den långa flykten” Gaska upp mig, och hålla brandtal över ”sömnmedlet” pressen och myndigheterna spridde medialt över etern. Jag bloggade argt… inför till synes nästan inga läsare. Vilket fortfarande tycks vara fallet. Sömnmedlet verkar ännu.

Det som upprör mig är alltså inte i första hand att folk inte faller in och lajkar mina inlägg, eller förbehållslöst håller med mig om allt jag skriver. Det som nästan får mig att implodera, är tystnaden, likgiltigheten, bristen på både medhåll, och mothugg från mänsklighetens Törnrosa-koloni. Som om folk inte litar på sina egna tankar, som om folk är rädda för ”fel” information. Som om folk inte vill fråga ”var är” (från mitt inlägg Hälsoresan, mot färdriktningen, Törnrosa-kolonin del 2. första stycket.

Jag reagerade över att inga debatter i TV hölls längre, och fortfarande inte hålls. Debatter där meningsmotståndare fick mötas och öppet vädra sina slutsatser, tankar. Låt oss säga, i det här fallet en blandning av vaccinkritiker, eller de som inte var emot vaccin, men bara detta vaccin, och de som menar på att testerna inte genomförts riktigt, de som tycker att vaccinering är bra, de som menar att nedstängningar är bra, de som tycker att ett begränsande pass som inkluderar privatekonomi, reseplaner, vaccineringsstatus, hälsostatus… är bra, så att myndigheter när helst de finner det nödvändigt kan begränsa eller dra in det hos medborgaren. Och de som tycker sådana pass är dåliga.

Varför hålls inga sådana debatter, varför hölls de inte när det begav sig? Vad är faran med debatt ? Vem/vilka är debatt farligt för? … rent historiskt.

Jag reagerade över att FHM/SCB medvetet flyttade över vaccinerade i statistiken, till gruppen ovaccinerade, om de tagit en eller två sprutor, men det nya direktivet för fullvaccinerade bestämdes vara 3 tagna doser. Jag reagerade dessutom över att de som vaccinerade sig inte räknades i dödsstatistik, eller svår sjukdom, som vaccinerad förrän 2 veckor EFTER sprutan, utan dessutom placerades i gruppen ovaccinerade. Detta tillsammans fick det att framstå som att ovaccinerade var den överlägset största gruppen på IVA, ett IVA, en sjukvård som dessutom under decennier redan varit underbemannad, utifrån MEDVETEN FÖRD POLITIK, både från S och Borgerligheten/alliansen. Det sist nämnda innebär dessutom att folk som reagerar dåligt på själva vaccineringen, samt riskerar få själva sjukdomen covid som följd av sprutan, eftersom det gör folk extra mottagliga den perioden, vilket så klart sker nära vaccineringstillfället blir inlagda på sjukhus/IVA, … det gör att även dessa placeras i statistiken som ovaccinerade. Och det är ju egentligen absurt att det får ske, absurt, och i en demokrati, en verklig demokrati troligtvis olagligt, eftersom det troligtvis inte är lagligt att vilseleda folk i medicinska frågor där livet står på spel.

Varför gör man då på det viset, vilseleder folk, skrämmer upp dem, leder dem satt utesluta, marginalisera ovaccinerade? Människor som inte tar till sig det jag skrev här alldeles ovan, eller som i de allra flesta fall inte ens läser dylika funderingar, upplever då troligtvis, utifrån den erfarenhet jag erhållit på sistone, att ”det är för hemskt för att vara sant. Så gör inte våran stat och våra myndigheter mot oss! Så är det bara” – Varför gör man så då? DET KÄRA VÄNNER, BEKANTA, OCH MEDBORGARE, ÄR FRÅGAN ATT BESVARA, oavsett vart sanningen leder oss. Problem uppstår om en majoritet INTE VILL ha svar på den frågan.

Och om inte öppen debatt tillåts eller påbjuds, vilket faktiskt är fallet i vår värld nu, så hänvisas man antingen till spekulationer, och eller mediala plattformar som inte är godkända av de som inte vill redovisa forskning, inte vill debattera, inte möter de få kvarvarande icke köpta journalisterna. Och ordet ”spekulationer”, är ett intressant ord, lika intressant som ordet ”konspirationsteoretiker” som jag tidigare på blogg av-demoniserat, eftersom det inte är per definition att ljuga, att ha teorier om konspiration, eftersom konspirationer alltid funnits, finns nu, och alltid kommer att finnas. Med ordet spekulationer är det liknande.- Ordet har i diskussionsforum likt DNs, som kallar sig för ”ifrågasätt”, där man inte får ifrågasätta debattörer, meningsmotståndare eller artikelns budskap, som under senare år, mer eller mindre alltid varit pro vaccin. I huvudsak använder de sig av två regler för att kväva opposition och nyansering av deras budskap. Det ena är att ”inte avvika från ämnet” i debattartikeln, och det andra är att man ska ”undvika spekulationer” Med dessa två regler, kan man i princip plocka bort precis ALLT som skrivs, efter eget godtycke. De reglerna får mig osökt att tänka på Törnrosa-kolonin i ”Den långa flykten, och deras två enda regler, ”Fråga aldrig var” och nämn aldrig snaror”,. Dessa två regler i forumet ”Ifrågasätt, där ifrågasättande modereras bort om de ”avviker från ämnet” eller Spekulerar” gör att eventuell debatt är HELT död, och blir en propaganda-megafon, där vaccinister tillåts hota ovaxxade, människor som ifrågasätter information, hota, marginalisera, förminska, gå till personangrepp… vilket för övrigt var en regel på forumet som tidigare skulle resultera i moderering, men nu tilläts, eftersom det var mot ”antivaxxarna” det användes.

Jag reagerade mot alla dessa saker, och fler saker som helt enkelt inte stämde med förnuft, demokrati, frihet. Och när medborgarna föll in i en törnrosa-sömn, så stod det klart för mig att man ljuger för oss. Så man kan säga att de avslöjat sig själva genom totalitärt styre, undanhållande av forskningsresultat, kväva opposition, censurera de som ställer frågor, marginalisera och gradvis frihetsberöva ovaccinerade…. man behöver inte veta nånting om vaccinet för att förstå att det är dåligt. Och det var helt och hållet Vaccinisterna själva som gav oss frihetsälskande, demokratiälskande, förnuftsälskande, hälso-älskande Foliehattar den informationen, genom sitt agerande.

Slut på del 3… det kommer mera

…
Min text: Kaninerna i Richard Adams, ”Den långa flykten” (Watership Down), hade klarat av många faror sedan de lämnade sin koloni, trots deras forne ledares försök att stoppa dem. Många var trötta, frusna, och ville inget annat än att de skulle vara framme vid den plats Femman drömt om. Så mycket att de kanske nu gjorde avkall på sin säkerhet, och sin frihet. De hade kommit till en för kaniner konstig plats med en besynnerlig flock, som inte betedde sig som kaniner brukar. Ofta svarade de inte på tilltal, och undvek frågor. I synnerhet så fort någon från Femmans och Hassels utbrytargrupp frågade något som inleddes med ”var är…” Femmans aningar hade räddat dem vid ett flertal tillfällen, men nu började tålamodet tryta hos Hassel och Kronan.

– Kronan, Femman är försvunnen! Kronan!…
… Men vid kungens sallad, jag ska säga honom mitt hjärtas mening när vi hittar honom. – Jag ska hålla honom medan du straffar honom, bara vi hittar honom.

För att komma till det viktiga sammanfattar jag innan jag citerar vidare. När de hittar Femman, som är en relativt hjälplös ungkanin, och bror till Hassel, skäller kronan på honom. Men Femman säger att han ger sig av själv, vilket i det närmaste är självmord för en ung ensam kanin. Mitt i alltihop fastnar Kronan i en snara, håller på att kvävas… femman blev beordrat att springa till den nya kolonin för att hämta hjälp. När han återvänder har de fått loss Kronan, som ändå är illa däran, nästan döende.

”Och en annan sak, sade Hassel desperat. Vad var det du berättade om Gullviva?(medlem av den nya märkliga flocken) Sa han åt femman att hålla tyst?
– Ja Hassel, Femman kom in i kolonin, och berättade om snaran, och att stackars Kronan….
– Ja ja, och Gullviva…?
– Gullviva och smultron och de andra låtsades inte höra. Det var löjligt, för Femman skrek det åt alla. Och sen när vi sprang ut sa silver till Gullviva, ”Du kommer förståss med?” Men Gullviva bara vände ryggen åt”

– Jag ska slå ihjäl honom! hördes en låg halvkvävd röst bakom dem. Det var Kronan.

Varför låter vi dem vara kvar i kolonin? skrek Silver. Vad är det för slags kaniner? De ville låta Kronan ligga och dö. Alla hörde ni Gullviva i Grottan. De är fega. Kom så kör vi ut dem – dödar dem! Övertar kolonin själva! Ja, ja ropade alla, Kom Tillbaka till kolonin! Ner med Gullviva! Ner med Silverört! Slå ihjäl dem!

Den annars så ömklige ungkaninen Femmans tal:

– O embleer Frith, skrek en gäll röst i det höga gräset. Vid denna chockerande händelse upphörde allt oväsen. De såg sig omkring och undrade vem som hade talat. Tystnad rådde. Så steg Femman fram mellan två stora bestånd av tuvtåtel. Hans ögon flammade vilt och fanatiskt. Han morrade och fräste åt dem som en trollhare, och de som stod närmast vek undan i skräck. Inte ens Hassel skulle för sitt liv kunna säga ett enda ord. Så märkte de att Femman talade.
– Kolonin? Ni ska gå till Kolonin? Ni dårar! Den kolonin är inget annat än en dödsfälla! Hela platsen är et enda vidrigt elilskafferi (rovdjursskafferi)” Där är snaror – överallt, varenda dag” Det förklarar allt – allt som har hänt sen vi kom hit.

Han satt stilla, och hans ord tycktes komma krypande upp ur solskenet, över gräset.
– Hör på Maskros. Du tycker ju om historier? Jag ska berätta en- ja en som El-ahraira skulle gråta åt. En gång fanns det en fin koloni i ett skogsbryn, med utsikt över ängar som tillhörde en bondgård. Den var stor och full av kaniner. Så en dag kom den vita blindheten, och kaninerna blev sjuka och dog. Men nåpgra få överlevde, som det alltid brukar vara. Kolonin var nästan tom. En dag tänkte bonden ”Jag kunde se till att de där kaninerna förökades – jag kunde göra dem till en del av min gård – deras kött och skinn. Varför skulle jag hålla kaniner i bur? De kan ha det utmärkt där de är” Så började han skuta kaninernas naturliga fiender, Räv, grävling, vessla och uggla.

Han la ut foder åt kaninerna, inte allt för nära kolonin. För hans syfte måste de vänja sig vid att gå omkring på ängarna i skogen. Och sedan snarade han dem – inte allt för många, bara så många som han ville ha. Inte så många att de skrämdes bort och kolonin blev öde. Kaninerna blev stora starka och friska, för han såg till att de fick allt det bästa. Och hela tiden var det nån som försvann, kaninerna visste mycket väl hur det låg till, men till och med inför sig själva låtsades de att allt var väl beställt. ….

… men en regel hade de – o ja den strängaste! Ingen fick någonsin fråga var en annan kanin var, och den som frågade var nån var, måste tystas ner. Det var illa nog att fråga var, men talade de om snarorna, då rev de och dräpte.

Jag lämnar där det jag kallar Törnrosa-kolonin där, det är uttaget ur det kapitlet och skulle så klart gjort sig bättre i sin helhet, men för det finns boken att låna på regnbågsbiblioteket, eller köpa på bokhandeln. Jag ska inte i detalj på Marcus Oscarsson-vis tala om för er vad ni ska tycka, men kan nån gång då och då i kommande text hänvisa till det här kapitlet, vilket enligt mig är väldigt talande för den tystnadskultur som råder i vår värld, i vårt land, i detta nu. Samt den mentala kollektiva sjuka som har drabbat mänskligheten.

(Fortsätter i morgon eventuellt, för trött nu kl 23.45)

…
Förord
Orden bara rinner ur mig så fort att fingrarna knappt hinner med. Och när det blir så och en röd tråd bör finnas, samt avvägande av ordval, skaffar jag mig väldigt mycket jobb. Men ibland är orden så viktiga att de måste nå ut. Och inte främst för min skull. Nu i morse, nästan medan det var natt, rann orden till i ett oupphörligt flöde, och trots tidpunkten, kände jag att det var för bra för att inte skriva ner, för viktigt, när väl orden faller på plats. Jag får väl ta ut OB då? Nä just det, jag gör detta obetalt, för friheten för folk.

Litteraturen och konsten
Litteraturen, är viktigare än någon kan föreställa sig, även annan konst så som film, målning, etc allt som kan uttrycka annars saker som kan va svårt att ta till sig. Metaforer, jämförelser, upplevelser, alla till för att få människan, tittaren, läsaren att känna, tolka och förstå, men framför allt bilda sig en egen uppfattning. Det klarar inte media, stat och kommersialismen av, och har det oftast heller inte som mål. Och jag hämtar en hel del metaforer, liknelser, heureka-upplevelser från just litteratur och film. Och inte alltid nödvändigtvis från film eller litteratur, som är förväntat tungsinta och djuplodande. Utan även från de som kategoriseras som underhållning, action, och tom barnlitteratur. Ex ”Det osynliga barnet” av Tove Jansson, Emil i Lönneberga” Av Astrid, Nalle Puh… här finns otroligt mycket djupa kloka, och framförallt jordnära tankar. Wellcome Mr Chance (Peter Sellers, ”being there”

I action-genren, Sagan om ringen, Pirates of the Caribbian, ”braveheart, etc etc. Och nu i litteraturen, ”Utvandrarna”, ”Den långa flykten”, om kaninflocken som hotas av katastrof, Horace Engdahl, till min förvåning, Ulf Lundells vardagar t o m, ”

Inte ett garanterat långt liv
Men tillbaka till hälsoresan emot färdriktningen, och den sovande kolonin. Det kan bli en hel del ord och meningar detta, inser jag. Jag har ju faktiskt gått från ett själsligt magert vrak, till en klok, balanserad, tränad hälsosam man. Detta ger mig inte immunitet mot sjukdomar, eller tragedier. Ingen är opåverkbar. Och livet är en risk i sig. Inga garantier finns, inte ens för kloka hälsosamma människor. Möjligtvis, vill jag hävda, så mår man bättre på vägen fram till döden, snarare än garanterar ett långt liv.

Små hälsostigar som leder bort från giftiga motorvägar
Jag har dock funnit att det jag kommit fram till, i det mesta inte följt min samtids syn på vägen till hälsa och lycka, och att det mesta har jag fått komma fram till själv, och det har varit en lång väg, med många smala hälsovägar där man gått ensam, vid sidan av den mindre hälsosamma ”huvudleden” där de flesta går… eller snarare åker bil både bildligt och bokstavligt. Jag har funnit att vår samtids syn på hälsa inte bygger på förebyggande, näringsrik kost , motion och styrka, utan den tycks bygga på konsumtion av näringsfattig kost, stillasittande, och sedan reducerande av symptom som uppstår till följd av det dåliga obalanserade levernet, med följden att det uppstår än fler symptom, genom biverkningar. Så när man, om man har tur uppnår pensionsåldern, så äter man minst 10 olika piller om dagen, och då räknar jag inte in vitamintillskotten. Alla kemiska preparat. Jag fram tills nu, då de även förespråkar nanoteknologi, som ska frakta, via tittande i mikroskåp-små robotar, samma kemikalier in i kroppen till ”rätt ställe” Ja vad kan gå fel med det? – En annan tanke, som jag hade, var att äta nyttigt, leva måttligt, återbruka, röra på mig, älska ”motstånd”. Den anses nästan från alla håll som en extrem hållning idag.

Själen
Här har den största och mest snåriga resan gjorts av mig. Resan till självaktning och självkänsla, som inte behöver förväxlas med självförtroende, som oftast är helt väsensskilt från självkänsla. Självförtroende enligt mig i huvudsak förknippat med förtroendet för sig själv satt klara av en uppgift, att vara duktig på något. Det kan t o m vara motverkande för självkänslan, men behöver inte vara det. Blir det när man sätter hela sitt värde på spel, i sina egna ögon, utifrån vad andra tycker om en, och det i sin tur utifrån att vara duktig, eller än värre, strävan efter att vara bäst. Eller som många som mår dåligt, kravet att tom måsta vara bättre än alla andra, för att tillåtas finnas, leva och må bra. Den resan skulle jag egentligen kunna skriva tre tjocka böcker om. men inte här och nu. Jag fortsätter till kroppen/borgen, där själen bor under jordavistelsen. Vad som händer med själen efter det, tvistar de lärde och de troende om.

Kroppen
Kroppen har jag väl varit något bättre på att ta hand om längre tillbaka, men låååångt ifrån bra. Och man kan inte göra den ena resan utan den andra,. Kropp och själ hör ihop. Lider den ena, så lider den andra. Och allt eftersom jag gjorde framsteg med självförtroende, ta plats i världen, på jorden, så blev jag bättre på att ta hand om min kropp också. Och iom att kroppen mådde bättre, så orkade själen mer, och fann ro. Och jag fann, att moder jord hade allt vi behövde, för att må bra, och att apoteken, sjukvården sällan skapar hälsa, i bästa fall lindrar de symptom. Möjligtvis med undantag för lyckade operationer. Och i sämsta fall, vilket ofta tycks vara fallet, försämrar vården hälsan.Jag har funnit att oftast botar man sjukdom genom att inte bli sjuk. Dvs ge kropp och själ så bra förutsättningar som möjligt. Vi västmänniskor gör det bakvänt oftast. äter fel, rör oss för lite, och ska försöka bota det med kemikalier och vacciner. Märkligt på min ära, märkligt.

Miljön omkring mig/oss
Inte helt lätt att påverka, kan delvis handla om ekonomiska förutsättningar, om huset du bor i är sjukt. Annars det som går att påverka är ju vart du vistas i utomhusmiljöer, och hur länge. Brukar välja mindre biltrafik och avgaser när det går, när jag går, eller cyklar. Men ibland kommer jag ju inte ifrån det helt. Skogar ger syre, vatten ger det estetiska sitt. Har ju även kommit att lära mig,, och ompröva min syn på det lilla livet omkring, med insekter, blommor, fåglar, gräs och ogräs och så kallade skadeinsekter. Pollinering, nischer i naturen, ekologi, fortplantning, samspel mellan arter, och att när man tar bort en art, påverkar det alla andra, Lite som människans värld, där det eg är ogjort att förändra den drastiskt, utan en totalkollaps. Vilket är anledningen att den globala agendan, och ”the great recet” är direkt farlig för inte bara mänskligheten utan massor av arter på kort sikt. Skulle människan lyckas med att bara förgöra sin egen art, skulle det vara av godo för nästan alla arter i övrigt. Men risken är stor att det blir utdraget och människan tar med sig stora delar av artbestånden och populationen i sitt fall, om det fortsätter som nu, vilket det så klart kommer att göra, eftersom människan tycks vara oförbätterlig som art betraktat.

Litteratur-zappning
Läser ju flera böcker parallellt nu, av den anledningen att jag vill få omväxling, samt lära mig parallellt med varann. Jag har döpt det till att litteratur-zappa. Just nu ”Galen i insekter” ”Den långa flykten”, ”Vardagar 2”, och ”Den verklige Anthony Fauci”. På cafeet idag blev det ”Galen i insekter” Och min hjärna fungerar bättre då, än att sträckläsa.

Det vackra ogräset Tomas, som blommar sent
Och som en av mina tusentals metaforer, och i min själsliga och kroppsliga hälsoresa, kan jag på ett vis se mig själv som ett vackert ogräs, som glömts bort av omvärlden, i skymundan, och därför har ingen i princip brytt sig om att konkurrera ut mig (växt och fauna-symbolik) Jag har kunnat hämta mig. Men ses fortfarande som ett ogräs av de ”planterade” växterna (mera metaforer) Men jag är dessvärre i den planterade världen, civilisationens laglösa lagar skör och missanpassad. Dvs missanpassad till en missanpassad tillvaro och omgivning. Men jag överlever så länge mina rötter är djupa och starka, och det finns näring i ”jorden”. Och så¨länge de inte drar upp inga rötter helt så klarar jag mig väl, men ingen växt klar iofs det, en längre tid, utan att bli omplanterad och vattnad.

Villfarelser, självbedrägerier åt höger och vänster
Således har jag kommit att inte förespråka ett fullkomligt anarkistiskt politiskt system, i människovärlden, som lämnar det helt upp till varje individ att klara sig på egen hand. Jag har tidigare enkom vurmat för ett solidariskt system, där alla bidrar till det gemensamma. Men saken är den, att inte heller anarkister och kapitalister som så självförhärligande påstår sig vara självförsörjande, och ”self made”, men är mest självbedragande. I praktiken lever som de inte som lär, och definitivt inte är oberoende, bara fräckare och mer brutalt egoistiska. De lever också på /av bidrag, förmåner, avdrag, som kommer från gemensamma kassan, men tycks ofta mena på att det är ”smart” att utnyttja systemen, och gränstrakterna kring dem och lagarna. Mina visioner, är nog mer naiva, utifrån tron på godheten i den mänskliga naturen. Den får jag nog revidera något för att kunna överleva och leva i den här världen.

Galen i insikter
Så, ”Galen i insekter” har gjort mig galen i insikter. Jag är inte alls emot forskning, så som många mindre fria själar försöker klistra på mig. Inte alls emot forskning och kunskap. Men jag ifrågasätter ofta starkt vad som etiketteras som forskning, vetenskap, experter, samt metoderna och framförallt vilka slutsatser som dras i forskningens namn. De presenterade forskningsresultaten i vaccinationskampanjen, är för det första inte presenterade eftersom man gärna vill dölja dem för allmänheten. Detta har jag visat på otaliga gånger, för de som vågat läsa. Och för det andra är det ihåliga forskningsresultat som många gånger är gjorda för att svara på andra frågor än de, som de presenterar resultaten kring. Lite som Marcus Oscarssons fördummande sammanfattningar, politiska ”analyser” som gör tänkandet ÅT lyssnaren/tittaren, vilket innebär att ALL makt kring informationen hamnar hos ”experten”, vilket gör lyssnaren HELT utelämnad till hens tolkning. Och skulle jag vilja påstå, hens tydligt vinklade tolkning. Min hållning är att det alltid är både bättre att faktiskt inte veta, och att konstatera och erkänna att man inte vet, än att framställa dylikt som fakta.

Riktig forskning och vetenskap, är att INTE veta
I denna insektsbok, görs forskningen på det viset som jag anser vara riktig forskning. Alla frågetecken kring forskningsresultat, lämnas som frågetecken till de eventuellt rätats ut. Och även då ska det alltid vara möjligt att kröka det raka utropstecknet till ett frågetecken igen, ALLTID! Så är definitivt inte fallet med varken merdelen av den presenterade.av multimiljardärer ägda vetenskapen eller dess näst intill religiöst vetenskapsdyrkande pöbel. Så jag älskar forskning, mer än vetenskap, och jag misstror ”experter”, som sig bör.

Men framför allt, ger mig böcker likt denna en insikt i det livsnödvändiga sambandet mellan arter, och tvingar mig ompröva mina odlingsmetoder och mitt leverne ytterligare ett steg i rätt riktning. Till slut blir det ett rent nöje att delta i denna mikrovärld, via litteraturen:

”Ängssalvian, en vild släkting till kryddsalvia, har ståndarknappar som är gömda bland de övre kronbladen i dess lila blomma. Därinne finns en fiffig mekanism som gör att biets aktivitet, när det tränger ner i nektarkörteln får ståndarknapparna att falla framåt, och noggrant placera pollen på insektens thorax, precis bakom huvudet. Det har inte funnits Ängssalvia på min äng förrän på senare tid, och det beror på att den har tunga frön och därför tar väldigt lång tid på sig att återkolonisera lämpliga områden. Men efter att jag samlat ihop lite frön från trakten och spridit ut dem i gräset, har en handfull av de här ljuvliga plantorna klarat sig. Jag kan aldrig låta bli att plocka ett smalt grässtrå och försiktigt föra in det i blommans mynning, för att efterlikna biets aktivitet, och få ståndarknapparna att graciöst falla framåt”

Fattar ni? vilken jordnära poesi!
*Det här får räcka i den här blogginläggsserien som kommer få flera avsnitt. Återkommer till sambanden med vår värld, som inte faller samman, utan håller på att raseras.

…
Yrvaket vaknar jag i god tid, innan klock-alarmet ljuder. Käftade lite med kusinen på messenger innan avfärd, så jag vässat ironi-avdelningen i skallen. En dusch, lite kaffe o müsli i kistan. Kom denna gång ihåg solglasögonen, eftersom jag hade solen lågt i ögonen när jag skjutsade till Umeå senast. Och då blir det ju så klart ingen sol. Vi byter chaufför, redan här i Sollefteå (Hennes bil) så sjuklingen får vila. Två trötta blekansikten, för en trött konversation om väder och märkliga ortsnamn vi far förbi, och jag staplar torra, ofyndiga vitsar ovanpå varann. Hon skrattar pliktskyldigt. Men vi trivs i varandras sällskap. Tror jag. Hon ställde för länge sedan upp för mig på många vis. Känns bra att få bjuda igen.

Tunt snötäcke ute bredvid vägen, stundvis ingen snö på grantopparna och grenarna, och vägen är fri från snö, ingen halka. Reklamskyltarna och industrikomplexen hopar sig allt eftersom vi närmar oss Mellersta Norrlands självutnämnda huvudstad, med hybris och storhetsvansinne, som lite överallt där människan får för mycket av det goda. Alltså till och med på lokal nivå, klarar inte människan av att undvika maktmissbruk och korruption, svågerpolitik, på bekostnad av andra som är mindre i antal, eller svagare i plånboken.
När jag ser hur industrikomplexen, ju mer vi närmar oss Sulfitstaden, ökar i antal, så inser jag att mina tankar och idéer är idealistiska, och aldrig kommer bli verklighet, förrän möjligen efter den oundvikliga apokalypsen som människan själv orsakar.

Den transporterade, undrar mycket nyktert varför hon inte kan få göra provtagning och röntgen i Sollefteå??? Ja vad säger ni regionpolitiker? Varför kan hon inte få göra det? Ähh jag ids inte ens! J-a muppar hela högen, som ska ha mer i egen plånbok, och trycka ner andra på köpet. Samma visa. Skjutsar fram damen till entrén, åker och parkerar. Damen försvunnen när jag kommer in. Damen kan reda sig själv. Och på ett sjukhus är damen mer hemma än jag, då hon jobbat som sköterska. Ämnar under väntetiden, läsa mer om kaninerna i den långa flykten, som sedermera kommer resultera i blogginlägg om världsläget. Spännande va? Magen kurrar.

Restaurangen på sjuka huset, har att bjuda på bla blomkålssoppa och västerhavsfisk, va fan nu de e för fisk? Jag valde fel. Jag valde fisken. Potatisen helt smaklös och troligtvis inte en enda vitamin kvar, Grönsakerna sönderkokta, Såsen och fisken godare, men gav mig gubb-slem….. ja i halsen alltså. Jag satte mig i foajén och skulle läsa i vänta på damen. Då jag blev irriterad över allt hostande omkring mig. Inte för bacillskräck, utan för att jag inte kunde koncentrera mig på läsandet. Då började fisken och slemmet göra sig gällande hos mig, och harklade o småhostade… så de runt omkring mig blev irriterad på mitt hostande. Hade de lagt vaccin i maten månne? Eller hade jag fått covid 23? Nä jag brukar kunna få så där när jag äter på restaurang, och det är fett och stekt. Sällan eller aldrig på min egenlagade, egenodlade mat och bak.

Hassel, Kronan och Femman, kaninerna i boken har nu stött på fågeln Keehar, ett lite lättsammare parti i boken, snart stundar kapitlen när de stöter på patrull av totalitära kaninflocken, med den grymme generalen. Jag har redan passerat avsnittet där de stöter på en märklig flock, som beter sig märkligt, och undviker svara på frågor, och visar likgiltighet inför andras lidande. Hur som helst så stör MITT hostande min läsning ännu mer än de som har oförskämdheten att sitta o hosta på ett sjukhus. Går ut i bilen, dricker hetvatten ur termos, och hux flux, bra i halsen. Va fan var det i den där maten egentligen? Och inget vaccin behövde jag. Tänka sig !?

Då ringer damen, en halvtimme INNAN hon skulle infinna sig på provtagningen, och meddelar att hon redan är klar. In på sjuka huset igen. Ser en transperson. Inser att jag kränker massor med folk enkom bara genom att nämna det i denna text, och än mer för att det troligtvis är fel benämning på personen enligt personen. Så upp över öronen trött på all j-a regnbågspropaganda, att jag snart vägrar ta foto på den verkliga regnbågen. Låt alla för helvete älska vem fan de vill, men ge er för helvete nån gång. Hela j-a biblioteket var häromdan fullt med regnbögsflaggor, regnbögsböcker o fan o hans moster. Återigen, ni kommer bara skapa fler homofober, och lätt irriterade övriga medborgare. Är det en rättighet att va bög idag,. eller en skyldighet ? Vaccin och könsbyte, annars inget medborgarpass, så du kan röra dig fritt? Och köns-separerade konserter!!??? amen för helvete Riksförbundet För sexuell urspårning???!!!

Nå ja… ursäkta urspårningen, jag var väl på TRANS sibiriska järnvägen. Tror inte Putin förresten skulle vara förtjust i det svenska namnet. Men Putin kan också skita på sig. Nä nu spårar det igen ….. ur alltså.
Damen var klar på provtagningen, som så klart borde fått göras i Sollefteå, om inte politikerna i fråga hade varit helt dumma i huvudet. Damen gjorde samma misstag som jag gjorde, och beställde västerhavsfisk, med sönderkokta grönsaker och potatis. Och hon lät stundvis som jag gjorde efteråt.

Så nu har jag avklarat SJUK HUS och TRANS… bara Sport kvar då. Det pågår ju gudbevars ett fotbolls-VM mitt i vintern också. i en superkapitalistisk diktaturstat, lett av ett totalitärt, stängt korrupt FIFA, med överbetalda fotbollsproffs, som idkar amatörfotboll, fast med betalning av förbunden, och bonusar. Dvs bonusar och betalning även på landslagsnivå, tvärtemot den ursprungliga iden. Jag förstår för övrigt inte varför inte Sverige inte fick va med, bara för att de var för dåliga? Borde inte alla få varsin fotboll, och göra lika många mål var? Jo men det ska väl va rättvist ? Tänk om nån blir kränkt? Djurgårn Hockey har sparkat sin tränare och ersatt med Garpenlöv, eftersom Djurgårn nu bara låg trea. Undrar om den sparkade tränaren kände sig kränkt förresten. Om så, kan han ju gå på biblioteket.

Resan hem går alltid fortare, så är det bara. Gaspedalsfoten blir lite tyngre. Kör damen hem, och promenerar på stan, landar på cafe Petter. Får inte va ifred fast hela j-a cafeet är ledigt, så sätter sig två kärr… eh damer, precis en meter ifrån mig. Och då var det ju synd att jag inte hade gubbslem-hostan kvar från Sundsvall. Istället hostar en av kärr… damerna. Jag reser mig och ämnar gå hemåt. Blir intvingad på nästa café och blir bjuden på mat…. denna gång god mat. Går upp på Apo teket o köper två flaskor Alsolsprit. Det har ju blivit så dyrt på systemet nu för tiden. Träffar I.N på ICA, som beklagar att B.N hann före henne på stövel-knekten. Lovar att hålla utkik. Går in på MM, för att köpa onödiga verktyg till min onödiga verktygs-fetischist-samling, men hittar inget som tilltalar mig. Men stöter på 1, läs och häpna, sista stövel-knekt för 99 riksdaler. Köper på chans, går in på ICA, och visar upp för I.N. I.N vill ha! Städar förråd, läser ett kapitel till på Kaninboken. Och sen har det blivit NU. ’

SJUK HUS TRANS SPORT

Gonatt!

…
Gick en mil idag, först 2 km på da’n, sen 8km upp till Hallstaberget, på eftermiddan. Lite stel o trött i benen, som man kanske blir. En kopp kaffe idag. Det blev Makaroner o makrill till middag. Mörkt stora delar av dygnet. Läser fortfarande ur ”Den Långa flykten” av Richard Adams. Vill köpa ”Finnas till” av Jersey Kosinski, från 1970. Finns inte att köpa i nyformat. Bara begagnat, men jag är feg satt handla på nätet. Och det blev inte bättre av Bagaren och Kockens trassel i månader.

Gick in till Thomas på Änglarum o snackade lite. Inget inköp. Ej heller på loppisen under Näbbar och klor. Köpte Fårskinnstofflor på COOP, 250 pengar. Tagit fram soppa och bröd ur frysen till imorrn. Idag gjorde jag smoothie på Svarta vinbär jag plockade i somras. Zappar mellan filmer på TV. Aquaman, som egentligen är bedrövligt dålig. Jack Reacher som är bra, men sett många gånger, och Fyra bröllop och begravning. Jag var väl skådis-kär i Andie Macdowell en gång i tiden. Och när jag ser filmen, slår väl hjärtat ett extraslag igen. Men ser inte färdigt nå¨n av filmerna.

Saknar pappa. Saknar flera som gått ur tiden. Jag är starkare än någonsin, men inte stark. Jag älskar ensamheten, men känner mig ensam. Berömde Arne’s änka som nu var 88. Hon handlade mat sent sa hon, ville vara försiktigt. Tiderna som var är borta… naturligtvis. Så är det för alla. Men … känner mig lite ensam ändå. Såg dokumentären ”Plötslig död” en gång till. Inte upplyftande iofs, men ibland måste man göra saker man egentligen inte vågar, ”annars är man bara en liten lort”, som Astrid Lindgren lät sin karaktär Jonatan Lejonhjärta säga, till lillebror skorpan.

Saknar Astrid också … och Tage….
Kan inte låta bli att fundera över hur de skulle reagerat över hur världen är idag. Men kanske lika bra att jag inte vet, med tanke på hur många klippor som föll in i fegheten och tystnaden. Kanske lika bra att jag inte vet, så de får förbli hjältar och klippor i mitt sinne. För jag kan inte förlora fler nu. Astrid Lindgren, och Tage Danielsson. Den som är utan tvivel, är inte riktigt klok.

Mötte min sura, bistra granne, tillika 3-barnsmamma, som jag erbjöd mig bära kasse åt en gång, och vars barn jag en gång lagat punktering på cykeln åt. Det uppskattades tydligen inte. Pojken hejar ibland, men då kommer det nå haranger ur munnen på mamman, på Swahili eller nåt.

Lite trögt nu, lite ensamt, lite trist. Men i morrn har jag soppa och hembakat bröd

…

…
Jag gjorde ett val, som sakta men säkert växte fram, utifrån vad jag såg, hörde och upplevde. Jag trodde att valet var mitt, och att ingen annan kunde påverka mitt val, eller hade rätten till det. Jag valde att ställa frågor, jag valde att lyssna. Initialt valde jag att enkom utgå från de godkända källorna, och visa på brister i deras påståenden. Det var något som kändes grundläggande fel med hela skiten. Då var jag inte antivaxxare, då var jag inte konspirationsteoretiker. Det är jag nu. Då hade jag inte bestämt mig för att inte vaccinera mig, det har jag nu. Då lyssnade jag inte på några källor som var bannlysta som desinformation, eller antivax, det gör jag nu.

Valet jag gjorde var att inte låta mig vaccineras, med ett helt nytt vaccin. ”Du är tuff du” sa grannen skräckslagen inför döden, hen blivit hotad till, av myndigheter, regering och press, och de som strävar efter global regering. Det var inget annat än dödshot mot hela världens befolkning, när massorna skrämdes till vaccinering, eller gavs dåligt samvete. Vi vet nu att vaccinet aldrig hindrade smitta, för de har vaccinbolagen själva erkänt. Och ändå tror folket på dessa vaccinfabrikanter, ändå fortsätter folket att lita på dem. För mig går inte det att förstå. De erkände att de ljugit. Och ändå…

Ej heller har det bevisats att vaccinet var effektivt, det har stannat vid ett antagande, gjort av de som tjänat hundratals miljarder på detta. De som av regeringar runt om i världen friskrevs från ansvar över kommande dödsfall och biverkningar från själva vaccinet. Och Folkhälsomyndigheten blev avslöjade med att föra över vaccinerade till gruppen ovaccinerade i statistiken, för att kunna genomföra sociala påtryckningar, och ge dåligt samvete till ovaccinerade gentemot sjuka och gentemot den sedan decennier underbemannade sjukvårdspersonalen. Således bevisat, påtryckningar byggda på lögnen att ovaccinerade drev smittan, och lögnen att ovaccinerade var orsaken till det höga trycket på vården.

Jag gjorde ett val. Det har fått många konsekvenser. Inga konsekvenser för min fysiska hälsa. Men socialt har det fått tuffa konsekvenser. Uteslutning från spel på boule, där alla andra var vaccinerade. Trots att nästan alla betedde sig otroligt oförsiktigt vad gäller avstånd, INNAN vaccinet kom. En annan konsekvens är kontinuerligt censurerande av näst intill alla frågor, och ifrågasättande av artiklar som ingick i ”informationskampanjen”. Jag har sparat många av dem, och kan bevisa hur harmlösa de är, mina inlägg. Men jag ifrågasatte vissa påståenden, på ett forum som heter ”ifrågasätt”, och de flesta blev censurerade… I vilken typ av statsskick tillåts inte ifrågasättande?

Jag gjorde valet att ta ut isolerade pensionärer från boulen på promenader under den perioden, för de blev ensamma, och var rädda. Jag handlade flera gånger i veckan åt boule-pensionärer. De valen gjorde jag, för mitt hjärta sade mig att det var rätt. Från samma bouleförening blev jag utesluten från spel. Ingen av dem talar om detta längre. Ingen av dem!

”Informationskampanjen” var intensiv, upprepande, skuldbeläggande, hotande, och stora delar av befolkningen stämde in i hotandet, uteslutandet. Statsministern uppmanade till att sluta krama ovaccinerade… jag tar det igen STATSMINISTERN uppmanade till att inte krama vaccinerade. Och en annan regeringsmedlem uppmanade till folket att gemensamt ”Vi måste nå dem, ta reda på vilka de ovaccinerade var, vart bor de, vad jobbar de med?” – vilken typ av statsskick brukar jobba så, att uppmana till att förfölja grupper?

Jag har gjort mitt val att inte vaccinera mig på sunt förnuft, det har fått negativa konsekvenser socialt. Värst av allt, är inte censuren. Värst av allt är inte att av regeringen föreslås behandlas som en andra klassens medborgare. Värst av allt är tystnaden från medborgarna. Jag gjorde vidare val att alltid prata och skriva om det, fortsätta ifrågasätta. Konsekvensen, mer tystnad från medborgare. Mina val bygger på frihet, medmänsklighet, demokrati, folkets makt, er makt. Jag kan leva med mig själv. Mitt samvete mår bra.

Vilket val gör ni? Hur mår ni?

…
Ställde klockan i morse, så inte dygnet rinner ifrån mig liksom. Ska ju upp tidigt på sjuktransport på måndag. Vet inte den här fredan känns svart på nåt vis, vet inte varför. Dusch, gröt, espresso. minus 1 grad ute, mulet. 18 grader inne. Lite håglös, tar mig ändå på stan till Caféet. S.W, H.H, S.F där. Två halvkända figurer, varav en miljonär i trakten, träder in. Jag hälsar glatt, de hälsar glatt tillbaka. Vi andra gubbar,S.W, H.H, S.F surrar lite allmänt o skojar, tills plötsligt den goda stämningen är över. Och den som förstört den goda stämningen är jag. Funkar för mig!

Jag har lärt mig att inte själv ta upp vissa samtalsämnen offentligt. Men de som förväntar sig att jag ska tiga och samtycka när rasism och främlingsfientlighet frodas, eller de som tänker sig att jag inte ska vädra min syn på Myndighets/Media-censur, tystnadskultur kring vaccin och covid, misstar sig grovt. För det mesta förväntar sig folk offentligt att man ska vara en feministisk, regnbågsperson, som är rasistisk och förespråkar o till och med sätter grupptryck på att måsta ta vaccin … fortfarande nu.
Men så stöter de på Tvivlaren, och fördomar och tystnadskultur ifrågasätts, och den goda smygrasistiska, vaccinstämningen är förstörd.

Först initieras ett ämne som i en fri värld med eget tänkande, och mycket ifrågasättande skulle kunna kopplas till covid-vaccinet, nämligen Börje Salming. Det är H.H som fiskar lite och frågar mig om vad jag tycker om det med Börje Salming. Jag håller huvudet kallt, och säger enkom att det var mycket tråkigt, och tar inte upp att Börje var med i kampanjen ”kavla upp”, och att han nu på mycket kort tid gått från jättesjuk, till död. Det är H.H och S.W som först tar upp det känsliga ämnet genom satt stolt proklamera att de ska ta 5e resp 6e sprutan. Även då avvaktar jag, eftersom jag anser att det är upp till var och en huruvida folk väljer att ta vaccin eller inte. Det har jag inte att göra med. Den hållningen delas iofs sällan egentligen av många som tar vaccin. S.F som tagit 5 sprutor glider in i diskussionen, och säger att han är osäker inför framtiden, om han ska ta nå mer, eftersom han blev så sjuk, ”trots spruta” (Eller undertecknads notering kanske pga vaccinet?) HH kommer då med den klassiska, kanske inte så genomtänkta propaganda-kommentaren, att S.F kanske inte suttit där ens, om det inte varit för vaccinet. Där och då, öppnar jag munnen i just den diskussionen. Jag konstaterar helt sonika att det bara är ett antagande att vaccinet räddat liv. Motvilligt går man med på det påståendet, men med ett ”ja men ändå”-svar. Dvs ett svar som innebär att även om de har fel så kanske det ligger nåt i det de påstår.

SF driver diskussionen vidare och ställer frågor, framförallt till mig, vars resonemang och kunskaper han verkar ha nån slags respekt för, samt att han är vetgirig. En egenskap som jag alltid uppmuntrar. Här på bloggen har jag så många gånger gått igenom min uppfattning kring allt detta, så jag upprepar inte exakt vad jag svarade Stefan. Men hållningen till vaccineringskampanjen, är minst sagt kritisk från min sida. Gulliga tanten A.M, gick förbi, extra snabbt, men hejade. Hon gillar heller inte att ifrågasätta den enda sanningen. Och sade åt mig förra vintern att jag måste ta sprutan. Den gången log jag ömt och vänligt och sa att jag inte måste det, o så var det bra med det

Vid det här laget har Sollefteå-miljonären, en kommuntjänsteman/politiker och hans vän, spetsat öronen, och blickarna åt vårt håll, och följer vårt samtal. Miljonären böjer sig fram till sin vän och viskar med handen för munnen, sen fäster han blicken på mig igen, där den är under större delen av deras vistelse. Jag ler och nickar tillbaka, men han stirrar stint på mig. Flera gånger upprepar de detta viskande med handen för munnen. Ganska fort från det att de kommit, reser de sig och går därifrån,
och tittar inte åt mitt håll när de går ut. De ska väl kanske ut och spendera miljonerna han fått via skattebetalarnas pengar i form av lön och andra sorters ersättningar. Välkommen åter, sa jag o log.

Ganska fort efter att jag fräckt påstått att det var ett antagande att vaccinet som gjorde S.F så dålig, skulle ha räddat hans liv, reste sig även de fullbesprutade S-W och HH och gick därifrån, men de sa iaf hejdå.

Upp till B.N, med en skoknekt, som jag köpte på loppis, fick macka o kaffe. Tjejerna hade börjat sprinta på skidor. Maja stöp, Ribom vann, och Hagström en tå före nå’n Weng. Konstaterar noll kommentarer på den fruktansvärda video-dokumentär jag lade ut på FB. Så fungerar det nu för tiden. Har börjat läsa ”Den långa flykten” igen, med Hassel och Femman. Om kaninerna, förtryck, frihet och kuvade individer.
Det blir morotssoppa till middag, och nå mackor. Köpte bordsmargarin igen, tycker inte smör är värt 78 kr för 500 gram. Då får det vara. Hejar på skomakaren i rullstol, på vägen hem, alltid, glad och trevlig den mannen. Vacker kvinna i bil, ögnar stort mot mig, tar för givet att det är för att hon tycker jag är attraktiv, och sträcker lite till på bröstet, så det knakar i kotorna.

Länge sen nån vän ville umgås nu… men så är det med det….
Av nån anledning sammanföll denna ändring ganska precis i
samband med kampanjen för solidariskt tvång att vaccinera sig..
.. men äh… va vet jag … d kanske bara inte vill umgås
eller kanske inte är så förtjust i mig som person…
… det är ju tillåtet… men konstigt