Månad: oktober 2022

Rest genom halva Sverige för att ta en kvällspromenad vid Eskilstunaån, samt försöka somna på ett hotellrum. Åt ätlig mat på Tönnebro, och nästan drickbart kaffe efteråt. På plussidan fick jag se 2 avsnitt av Mash, på hotellrummet. Färggranna fontäner sprutade upp och lyste upp Eskilstunaån, under den korta promenaden. Elsparkcyklar låg lite varstans och blinkade som försummade metalliska husdjur. Borstat tanden, läst vidare om insekter. Just nu ett parti som handlar om flugbekämpning utan besprutning. Återstår att se om Engelsmannen i Frankrike lyckas. Troligtvis inte En Volvo förde oss hit till Svealand.

En trygghet att kolla i lägenheten om jag stängt av plattor och låst dörren. Det hade jag. Men jag kommer på mig själv med att kolla dem via mig även när jag vet att jag stängt och låst . Nästan som nån slags hemlängtan fast jag nyss farit bort. Samt just for the technology of it. Undrar hur det går på lotterna utan mig? Har rådjuren börjat gnaga på vår kål. Har sorken tagit över området helt och ”annekterat” våra lotter. Och hotar med kärnvapen om vi försöker ta tillbaka det. Kanske. Bra för 76-åringens hälsa att jag for, så han inte känner sig pressad av alla mina projekt.

Tänk att det är mitten av oktober hörrni. Snart är det sommar igen. Och innan det ska det sås frön, och drivas, vattnas och vårdas Få se hur långt är det till min namnsdag, Tomas Tvivlaren? Torde vara 2 månader och en vecka. Och efter det blir det ljusare igen. Tvekar lite på den vackra blå alpblomman. Zzzzzzz

…
Jag har fått fler idéer igen, i mitt superpraktiska, compact-living-inredningshuvud. Idéerna tycks aldrig ta slut, och jag blir aldrig färdig. Det är bra det. Livet blir aldrig färdigt, förrän det är slut. Denna gång är det bara en estetisk idé. Jag såg på loppis en bred tjock, gammal sprucken planka, som kan ha används som golvplanka på nån lobott’n. Den funderar jag på att ha där vid mitt utbyggda plant/blom-fönsterbräde . Samt syrabetsa det trävita virke som är där nu. Beror på om han tar överpris för golvplankan eller ej. Jag erkänner satt det faktiskt finns ett enda inrednings/makeover-tv-program jag inspireras av, och gillar. Och det är norskt, och har en storslagen natur kring sig i sina projekt.

Nu ska en kyl-frys in i mitt compact living-hem, kanske redan imorgon. Det är nånting i likhet med att spela svår level på tetris, med förbundna ögon. Så jag har bett dem lämna den i hallen, och låta mig möxa och böka in den på plats. Jag måste riva en hylla i köket ovan dörren, för att ens få ut gamla kyl/frysen. Sen måste skuras så klart. Den har inte blivit framdragen på minst 30 år. För att komma in med den nya i köket, måste ju den gamla så klart flyttas ut i stora rummet, där den inte får plats. Sen måste keyborden flyttas så jag kan flytta lite på extrafrysen som står vid dörröppningen in till köket. Köksbordet måste skjutas lite in mot hörnet i rummet, väst-sydväst. Men det har jag monterat hjul på för ett tag sen, så det kommer gå bra. Det här bör gå relativt fort, då frysen är full av frysvaror, från mina lotter.

Apropå lotter så kom den 75-årige mannen, snart 76, ner idag igen och körde hårt passmed röjsågen. Jag tänker inte avslöja vem han är, så ni kan utnyttja hans arbetskapacitet! Vi röjde buskar, trimmat gräs i det som varit vinbärs-djungel. Och en Nalle kom ner med fika på order! Gott fika. Vi har tvingat folk som går förbi, eller som har kolonilott att berömma oss, även om det eg inte behövs. En ledbröten 75-åring, och en ledbröten 56-åring ikväll. Det tänker vi åtgärda genom att fortsätta imorrn.

Min kusin drömde insatt att ryssen anföll hans lilla sydsvenska stad och han fick hjältemodigt sätta livet till. jag fick honom att lova satt meddela mig när ryssen och kärnvapenkriget kommer, så jag hinner gömma undan all billig Makrill jag fyndat. Apropå fynda. Jag tjänade 30 öre på öresutjämningen vid kontantköp på 200 kronor och 30 öre idag. Sockerhjärnan vann ett slag, i sockerkriget ikväll. Jag blev sugen på mannagrynsgröt, vilket är illa nog. Jag strör för visso aldrig strösocker längre på gröt, eller på nånting annat. Men sockerhjärnan överlistade mig ikväll. Jag tänkte jag gör gröt bara på 5 dl mjölk. (Jag har annars aldrig sötmjölk hemma längre) Och hällde ingen mjölk på gröten vid förtäring. Men sedan gick jag till kylen, tog en näve russin och mandel, och halsade i mig resterande 5 dl mjölk ur paketet.
Nä nu orkar jag inte fjäska för er läsare längre… GÅ OCH LÄGG ER FÖR FAN!

…
Idag har en 75-årig man med kronisk reumatisk smärta hjälpt mig att lasta ett lastbilsflak med trädgårdsavfall. Både han och jag har känt av lätta förkylnings-symptom. Man hör aldrig den mannen beklaga sig i onödan. Ändå… ändå har både han och jag det inte svårt. Inte om vi jämför.
Jag var och köpte 8st 3-pack med konserverad Makrill på COOP, för 30 kr paketet. Med mina mått mätt var det lite grann i slutet av pengarna. Jag fick tänka till om jag kunde lägga ut de pengarna, för att spara in. Men just nu, har jag det ändå förjäkligt bra, om man jämför.

För närvarande fungerar min kropp oförskämt bra, även när jag har nån lätt förkylning i kroppen. Tar det bara liiiiite lugnare. Vi höll bara på nån timme med trädgårdsavfallet. Jag åt mig mer än mätt idag också. Precis som jag gjort varje dag hittills i mitt 56-åriga liv. Och jag har haft tak över huvudet, varje natt när jag gått o lagt mig. Så trots att jag under perioder legat i fosterställning och skrikit ut min sorg, samt sammanlagt i några år vandrat omkring som en Zombie i den här världen, utifrån de traumatiska upplevelser jag erhållit från familj, myndigheter och ondsinta män och kvinnor.. trots det så har jag mat och tak över huvudet. Än så länge….

Jag var som sagt var och köpte 8st 3-pack med konserverad Makrill ikväll. Det är något människorna i Gaza skulle drömt om att få göra. Människor som måste gräva tunnlar för att smuggla in mediciner och mat för att över huvud taget överleva. Tunnlarna bombas kontinuerligt av Egyptisk militär, och de bor allt som oftast i ruiner. Bensinpriset är inget de har råd att oroa sig över, ej heller har de råd att oroa sig över vad deras grannar har för hudfärg. Skulle vi berätta om ”jämställdhet” och metoo, eller covidvaccin,…. så … ja jag vet inte hur de skulle reagera. Eller om skulle höra mig klaga över att osten kostar 125 kr/kilot. Eller att de rika snart inte har råd att vaska dyr champagne.

De är olagliga, dessa människor som bryter mot regimens lag, för att överleva. Bryter de inte mot den, dör de. Jag kommer att tänka på hur vi svenskar med eld och lågor vill utvisa ”olagliga” människor från Sverige. Tiggare, Rumänska Romer, Krigsdrabbade som flytt hit, för att de dör om de återvänder, eller lever i misär. Vi kallar dem ”olagliga” … vi också. Precis som Amerikanarna och latino-invandringen.
Men främlingsfientligheten har ju segrat i Sverige, normaliserats. Nu sitter de inte bara i riksdagen sverigedemokraterna, utan har partier som i princip stöttar deras syn på människor… deras omänskliga, inhumana syn på människor.

Alldeles oavsett hur många människor, eller vilka människor vi välkomna innanför våra gränser, så reagerar jag starkt på benämningen ”olagliga”. – ”Ja men de är ju här olagligt, då är de ju olagliga” Illegals???? Nej … de är människor. Människor i nöd. Jag var mycket nära att bli en ”olaglig” så sent som i år. Om jag vägrat vaccinera mig, och vaccinpass införts i bredare benämning. PÅ varuhus, transporter, offentliga inrättningar, sjukhus… Om jag överdriver? Förslaget att ändra grundlagen ligger fortfarande på bordet, så att staten/regering på order av tex WHO, eller annan påstådd kris, kan införa undantagstillstånd. Om jag överdriver? Jag skulle inte påstå det.

På en global skala censureras fortfarande ALL opposition till massvaccinering, via Youtube, Facebook, kommentarsfält. Trots att bevisen för vaccinets nytta och säkerhet uteblir. Om jag överdriver. Hur rädd ska du kära medborgare bli innan du förskjuter mig, och kallar MIG för olaglig, sida vid sida med de som skriver lagarna, och kallar folk för olagliga? Hur långt?

Jag är mycket tacksam över att jag fick tag på makrillen så pass billigt. Och jag kommer försöka hushålla med den. Jag hoppas frysarna håller över vintern, så maten jag jobbat för, håller. Jag slipper gräva tunnlar som när som helst kan sprängas eller vattendränkas, för att skaffa mig mat. Nånstans kan jag mitt i allt detta tycka, att bensinpriset ändå inte är ett lika stort problem för oss rika svenskar, som matförsörjning är i Gaza. Är jag olaglig som påstår det? hur långt ska denna censur som intensifierats under covid gå, innan ni, mina grannar och medmänniskor anger mig, som olaglig?
Om jag överdriver? … Lagarna håller på att bearbetas i skrivande stund. Vad tycker ni medborgare om det? Vad gör ni åt det? Jag tror ni tänker att ni är immuna mot det som drabbar större delen av världen, och är långt värre än Covid. Fattigdom, och att vara utanför lagen pga att man skaffar sig mat.
Ni tror ni är immuna… men det kan gå fort kära vänner. Jäkligt fort. Fråga Ukrainarna.

…
Det är alldeles för sent för att dricka kaffe,
så därför tar jag en espresso. Den är ovanligt god.
Den värmer en klump i halsen.
Hör svagt nån högljudd granne.

Rooney fick mera underbar kål.
Grön och svartkål. Han tackade.
Min blå fönsterlampa, enda ljuskällan.
Musik i moll från Spotify.

Saknar….

Lotta med getingmidjan, ska gå Nipleden,
med sin Jörgen. Frågade hur lång tid det tar.
Ulf leker med sin tre-de-skrivare.
Sånt som är långt bortom min intelligens.

Markolio, och hans mor Irma hos Hellenius
Jag bytte kanal. Där var Harry och Hermoine.
Bytte kanal igen, där var Wonderwoman, bytte
ännu snabbare. Stängde av!

Grillost, pasta, äggula, grönkålsslaw, broccoli
Äter fortfarande färsk skörd från lotter.
Än en gång vittne till biverkningar från vaccin.
Värk, fläckvis grånat hår, väldigt fort.

Espresson t om god när den svalnat lite.
Har det bra, mycket bra, bättre än många
Så bra att utrymme för sorg och saknad finns
Jag saknar pappa…

Kan de inte sluta sända program med Bianca?
Läser ännu om insekter, och får insikter
Om hur bedrövligt destruktiv vår ras är.
Allt sitter ihop, utom trådarna i människans hjärna

Loren Allred sjöng så hjärtat, slog dubbelt.
Saknar kärleken..
den var aldrig min..
längtar…

Folk…. har inte tid med folk
Folk har inte tid att känna…
Inte tid att tänka …
en enda oprogrammerad tanke

Trött, lätt uppgiven.
Det går nog över tills imorgon.
Lite våld och död på TV nu kanske?
Nä orkar inte.

Huvudsaken att de inte visar porr iaf.
På TV asså. Det är värre än mord och lemlästning
Det vet alla… Men ingen säger nåt.
I världen saknar jag … sans… harmoni…
hjärnor

…
”Mänskligheten kan inte uthärda så mycket verklighet” (T.S Eliot)
Höstens vindar viner kring fönstret mitt i natten. Jag går ut, möter inte en enda själ. Likaså bra det, kan jag tänka ibland. Skönt. Jag är bara så trött på alla skal som vandrar omkring, och låtsas vara verkliga, viktiga och ha rätt, utan att ens ställa en enda fråga, utan att ifrågasätta något över huvud taget. Jag känner mig ofta mindre ensam just därför, när jag är fysiskt ensam, ute på gator och torg. De kalla höstliga, mörka, folktomma gatorna passar mig oftast ganska bra. Jag slipper se alla ihåliga människor, med tomma blickar och låtsasleenden.

Jag, den anti-materialistiska tvivlaren, släpar nu på sistone hem, mer prylar än någonsin i mitt liv. Men inte så ofta nya saker. Jag har fått Loppis-feber. En underart av Covid 19, tror den ”samlade vetenskapen”. Nä jag bara skoja! … Det finns ingen ”samlad” vetenskap. Styrd, betald och korrupt vetenskap existerar dock. Nå ja, idag kom jag hem med en begagnad liten bänk, i mörk, mörk furu, med rikligt av patina. Helt och hållet trä, inga metallskruvar, och rundade armstöd. Enkom trehundra penningar. Fyra stycken sängben, som gick under inköpskontot ”Kan-va-bra-att-ha-nån-gång-i-framtiden”. Ett mycket farligt konto för en nybliven Loppis-knarkare. En tavla med olika kaffedryckssorter, att matcha mitt nya kaffeintresse, tjugofem pengar. En djuptallrik, Gröna Anna fyrtiofem kronor. En Jultalrik för prydnad, gjord i Tyskland. Det är en sjukdom, men en rätt trevlig sjukdom. Den kommer utifrån mitt vurm för återanvändande av gamla saker istället för slit och släng. Samt att jag tycker patina och slitet kan vara väldigt vackert ibland.

Var upp till återvinningsstationen vid COOP, med papp, papper, glas och plast. Förvirrad över olika sorteringsbenämningar beroende på vart man sorterar. Nere på Djupön, vid garagenedfarten, Där kråkor och skator ofta har kalas för att folk lämnar plastpåsar utanför, sophuset, där finns det att välja på papp/kartong eller tidningar. Vid COOP är det pappersförpackningar eller tidningar. ????
Och inte står det några stav-tanter och rättar en när man lägger fel, som vid kommunens återvinningscentral. Eller som det hette förr: Soptippen. Där på Soptippen höll min väns fickur på att hamna, när jag såg det, tog rätt på det, förkovrade mina kunskaper, och gav tillbaka det till polaren, med ett potentiellt värde på tvåtusenfemhundra till tretusen kronor, fast med dyra reparationer innan. Ingen Ångermanlandslöpare fanns idag heller.

Världen gick inte under idag heller i en enda smäll. Kanske imorgon, vi får se. Det kan mycket väl vara en långsam process oxå, att ta död, åtminstone på oss själva, och hälften av jordens arter. Men huvudsaken att diesel är billigt och att vi kontinuerligt sprutar i oss vaccin mot en sjukdom som inte är livshotande för en förkrossande majoritet, och dessutom inte hindrar smitta. Det påståendet, trots att det är allmänt känt, och vedertaget även hos vaccinbolagen, hade tagits bort fortare än jag hunnit säga ”massvaccineringskampanj”, om det varit på DN eller Facebook, under cencurklausulen. ”desinformation”. – länge leve yttrandefriheten … ja dvs den tillåtna yttrandefriheten!

Jag gillar verkligen hösten. Tror jag gillar hösten och sommaren bäst. Känner mig liksom mer i fas med höst än med sommaren, själsligt. Även om sommaren kan vara lite härlig oxå. Trots människor som tar med sig hela sitt bohag till en camping, till och med verandan och gräsklipparen, sätter sig och grillar inköpt fläsk, samt sitt eget oönskade fläsk på sina lår och hängmagar. Ett för mig fullkomligt obegripligt beteende. Och på hösten slipper man höra de enda två inledningsfraserna som finns på sommaren: ”Har du semester? – Nä jag jobbar!”. PÅ hösten blir dagarna och kvällarna mörkare, och luften går att andas utan satt snörvla ihjäl sig. Och hollow people, börjar åka utomlands, nu när bensinen är så dyr. Eller så tittar de på förnedrings-TV.

Helene Bøksles röst, är för mig trösterik, och underbar, nästan vad hon än sjunger. Jag har upptäckt att jag är kär i hennes sångröst. Inte i Helene, men i ´hennes röst. Inte en enda bit lagd på pusslet idag, Skrev ny öppettider-text på fönstret, till entrén till Café Petter till Rooneys stora glädje. Mån – Fre 09.00 – 18, Lör 09.30 – 15.30, Söndag 12.00 – 16.00. Övriga dagar stängt! Nä jag skoja, sista meningen skrev jag inte, men var sugen. Nu ska jag titta in i huvvet, gonatt! – hoppas det är tomt där!

…
Ännu ett inlägg, en video stämplad som desinformation. Och allt rullar på som vanligt här utanför mitt hus, utanför …mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in. Nalles matte går promenader med Nalle, varken Nalle eller Nalles matte, eller nån annan hund eller hundägare, eller de som är utan hund har en aning, ingen av dem vill veta heller. Sanningen är för hemsk för att kunna accepteras som sanning. I den mån någon absolut sanning går att frambringa.

Den lilla världen runt omkring mig rullar på, ovetandes, som en del i ett jättelikt maskineri, och ingen bryr sig när förslag om att ta bort mänskliga rättigheter för grupper av människor. De trotsiga, de frågvisa, de som är för transparens, de som vill på riktigt ha en granskande press…. de kan komma att offras… och banktjänstemannen går varje morgon till banken med sina vanföreställningar om sin omvärld. Så många, så många dämpar din ångest och kryper in i sina bubblor, där de känner sig mindre otrygga. Knarket flödar i vanliga hederliga människors liv, för att döva och stänga ute information, som staten och de överstatliga företagsjättarna plockar bort varje dag, eller klassar som desinformation. Varje dag sker utrensningen av information, som bestäms vara desinformation, vare sig det är andra läkare, forskare, politiker etc som ifrågasätter det enda tillåtna narrativet.

Den stora sömnen, är här, och skrämmer skiten ur oss som inte sover. Knarket består inte bara av kokain, heroin. Och ej heller är det bara knarkarna som är knarkare. Dubbelmoralen äcklar mig. ”vanligt hederligt folk” som ser ner på a-lagarna i parken., handlar ofta mer på bolaget än A-lagarna. Missförstå mig rätt, jag är inget spritpolis alls. Jag dricker iofs väldigt sällan. Men vem är jag att se ner på A-lagarna? Och vem är helgdrickarna att se ner på A-lagarna i parken? Och vem bestämmer vilka som är ”vanligt hederligt folk”? Jag kan visst ta mig ett glas, men det är kostsamt och ger mig personligen inte så mycket. Jag knarkar andra saker. Godhet t ex. Jag har ofta fått höra att jag är en godhetsknarkare. Dvs det är av ondo att göra goda handlingar.

Vi ska distraheras från vad som händer, långt ovanför våra huvuden. Sitter o ser skitprogram på TV om ingenting. Förnedrings-TV. Större delen av befolkningen stoppar i sig lagligt knark, och det är lite fiffigt omdöpt till mediciner. Många äter upp till 10 sorter, och blir aldrig friskare. Och läkemedelsindustrin tjänar kontinuerligt astronomiska summor på alla som blir beroende av detta lagliga knark. Den stora sömnen är här, och den skrämmer mig. Den stora tystnaden är här, och den skrämmer mig. Jag tar ton, och ställer de rätta frågorna, och tystnade omkring, är bedövande, smärtsam för mina öron. Folket vill fortsätta sova, med vidöppna ögon.

Julian Assange offrades på USAs altare, hans brott, var att avslöja krigsbrott och korruption. Idag ett vrak, nedbruten och baktalad. Så folket tänker på honom som en våldtäktsman. Fast vi alla eg vet att ingen våldtäkt begicks. Men sömnen med vidöppna ögon, får den stora massan att inte se, fast de tittar.
Massmedia…. troligtvis den allra största desinformationskällan. Vem/vilka granskar dem? Samma nyheter på alla kanaler, samma påbud, hot, skrämsel, exakt samma, ingen konkurrens, ingen debatt, ingen transparens.

Foliehattarna, är troligtvis istället de som går omkring och ropar att alla som ifrågasätter nåt, är foliehattar och konspirationsteoretiker. En konspiration, … om man avslöjar den, så är man konspirationsteoretiker. Och det betyder i dess nuvarande använda format, att man fantiserar ihop konspirationer som inte finns. Fattar ni? Om man avslöjar en konspiration, så fantiserar man ihop en konspiration. Lite som att bli kallad paranoid, fast det man misstänker är sant. Mer TV! Naked attraktion, Ullared, o annan skit! Rena knarket, som ska hålla folket sövda… tomma blickar, som inte vågar, inte vill yttra sig.

Och sportfiskarna far omkring ute på älven fram och åter, och har ingen aning de heller. Bryr sig inte. Så länge bensinen till deras utombordare är så billig att de inte behöver anstränga sig. Folket, shoppar och shoppar dagligen, dövar och springer fram som zombies… måste ha mer, ha mer ha mer … Solen gick ned ikväll, och kanske den går upp i morgon oxå, men den stora sömnen fortsätter. Regnbågsmänniskorna slåss för fri abort, och ropar att de ska ha rätt till sina kroppar. Men det gäller inte ovaccinerade medborgare. Sov så sött kära medborgare, och följ pendeln som dinglar framför era ögon… ZZZzzzzz

För att få rätt svar, måste du ställa rätt frågor!
Låt dig inte tystas…

Det har hunnit bli fredag när jag börjar skriva detta inlägg, fast jag är så klart kvar i torsdag. Jag vet inte riktigt vad det är med mig? En underlig känsla i kroppen, … nästan som välmående, harmoni, ja nästan glädja…. nä vänta nu , stopp! … eller jo… nästan som glädje, eller harmoni. Det kommer så klart gå över, men ändå. Jag tror det är det iaf… men …

Nästan som kärlek, fast ensamt…

Jag har fått slita och kämpa för att uppnå ögonblick som detta, stunder som ikväll. Jag har vandrat igenom mången skärseld. Jag kastade ett getöga på de blogginlägg jag skrev i förtvivlan 2016, när jag sparade ner dem, vid nedläggningen av luddeskamera.se. Vad är det som är så speciellt idag då? Har det hänt nåt speciellt? Har folk varit extra vänliga mot mig, har jag blivit kär? Nej…inget av detta… bara lite känsla av harmoni, för en stund, och lite nöjd med mig själv. jag har under en lång tid gjort många bra saker, för mig själv, och för min omgivning, och kanske det likt odlingen på lotterna, till slut börjar komma lite belöning. Belöning för att jag så länge intalat mig bra saker om mig själv, för att jag stått upp för mig själv, de jag tycker om, och människor i behov. Kanske nån slags tillfredsställelse i det.
Ätit bra mat, motionerat, slutat med socker och kött, och processad mat.. jau…kanske är bra det?

Mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in, tillika, är alldeles underbart trångt, och praktisk, precis som passar mig och ingen annan. Fullt av galna, praktiska lösningar för förvaring. Allt under kategorin: ”Så där kan man väl inte göra? – Jo det kan man!”. Nyrakad, och nyklippt. Frisör: Kai Tomas Lundin. Gott om egenhändigt odlad och lagad mat i frysarna. Ett pussel på en skiva på köksbordet. Och skivan går enkelt att lyfta undan, inunder sängen, utan att riva pusslet. Ett nytt förvaringsskåp på hjul, från Lidl, där jag har kryddor och sånt. Utsiktsplatsen vid fönstret som jag gjort på saker folk har kastat, är pärlan i hemmet, där jag kan sitta och tom-glo ut i naturen, och flytande, rinnande vatten, vid soluppgång, och solnedgång. Min levande inne-djungel av grönväxter gör det levande och omhuldande inomhus. Räkningarna är betalda, och lotterna är snart i träda. Dags att bara vara, promenera och äta. Läsa, lägga pussel…. och kanske sjunga en truddilutt? I mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in.

Har gått 1,3 mil idag. Solen har tittat fram ibland. Och en kompis la ut 500 kronor för mig på Lidl, när jag glömt betalkortet. O jag swishade tillbaka när jag kom hem. Och nu lyssnar jag till Dolly och Julio, ”When you tell me that you love me”…. och låtsas att jag är kär i nån, nån som älskar mig. …

…I mitt lilla trånga, mysiga, dammiga kryp-in.

…
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/bgGozl/turkisk-tidning-svensk-satir-en-skam

Jag tycker det ändå är fascinerande att vi slår oss på bröstet och är malliga över vår frispråkighet mot diktaturer så som Kina och Turkiet. Inte lika hårt mot Putin humormässigt, eftersom vi är mer rädda för hans lynnighet och repressalier. Men det är fascinerande, om inte rakt av magstarkt att efter Metoo-propagandan, och efter massvaccinerings-propagandan, mena på att vi här USA, och den 51 första delstaten Sverige, står för fri, öppen maktgranskande press. Och att vi skulle tåla motsvarigheter likt Svenska nyheter/Kurdiska nyheter. Vare sig det kallas humor eller yttrandefrihet på seriösa grunder.

Asså jag misstänker att jag har några vänner som tycker om mig, eller kanske bara tycker det skulle vara trist utan mig. De går nog att räkna på ena handens fingrar, men ändå. Jag tycker iaf om dem, trots att de tycker om mig trots min skriftliga, uppnosiga,humana hållning. Det är hopplöst att bli ovän med dessa, utifrån ställningstaganden och, öppenhet, och genom att förespråka yttrandefrihet, medborgerliga rättigheter, en press som granskar makten, osv osv – HOPPLÖST!
Men, de accepterar mig kanske ändå, trots att jag förespråkar yttrandefrihet, transparent press, öppen debatt, lika rättigheter för män som för kvinnor, fritt valt med vaccinering, samt att ovaccinerade ska ha samma medborgerliga rättigheter som vaccinerade. En het potatis än, om än lagd på tillfällig kylning, då viruset inte är så aggressivt och dödligt mot ovaccinerade som man hoppats, och drabbar vaccinerade i minst lika stor utsträckning.… de har nog liksom ”överseende” med mig för detta?

Humor hörrni… beror på VEM som kränks eller framförallt vem som har RÄTT att känna sig kränkt. Ang feministisk humor? Har det att göra med att vi fortfarande allihopa, och i synnerhet feminister själva när det passar anser att kvinnor har patent på att vara känsliga utan att kallas överkänsliga? Den uppriktiga upplevelsen jag har, är att sedan Metoo kom, så har det varit allmänt tillåtet med humor som trashar män över lag. Medan det är väldigt känsligt att skämta om kvinnor. Ni vet n-ordet, om ras och så, det är bara tillåtet att skämta om, utifall du är mörkhyad. Och det görs friskt. Då tänker man att det borde finnas utrymme för liknande när det gäller köns-humor? Men om man der till det som så självförhärligande brukar kallas för den ”svenska humoreliten, män och kvinnor, helst flest kvinnor och homosexuella, eftersom det är mer jämställt, ja då är det tillåtet att trascha män från alla dessa genders, men inget av dem kan i praktiken trasha kvinnor, för då är det kvinnoförtryck, patriarkat, etc etc etc.

Känner jag mig kränkt ibland av humor? Det kan ni hoppa upp och sätta er på att jag blir. I synnerhet om det råder olika spelregler för humorn, och när humorn används som just en del av en propaganda med avsikt att missleda folk, och själva vinna makt på det. Annars får jag väl helt enkelt leva med att det finns de som driver med mig ibland, eller med mina åsikter och värderingar, eller till och med min könstillhörighet och nationalitet/etnicitet. Ja under förutsättning då att ”humorn” inte används i propagandasyfte, eller blir ren mobbing, samt att om den ska tillåtas vara tuff och hård humor, att den inte blir enögd och det bara kan skämtas om ena hållet.

Det är svårt att sätta gräns för vad som är just humor, iom att det så ofta används för politiskt propaganda, kommersiell propaganda och vanlig hederlig mobbing. Men när man delar upp VAD och VILKA som är okej att skämta om, är man inne på farliga vägar. De flesta var överens om att man skulle få skämta om rondellhundar och Burka. men nåde den som skämtar om den svenska kvinnan!

Själv hade jag, och har hållningen att man KAN och FÅR skämta om vilket ämne som helst. Men att man även kan avstå. Det är ingen rättighet att kränka muslimer, Afrikaner, medelålders vita män, medelålders rika, vita, kvinnor. Men ämnena borde alla vara tillåtna. Sen vad folk tycker är roligt, är ju upp till var och en. Oftast tenderar folk i allmänhet tycka det är roligare att driva med andra, än att andra driver med dem. Speciellt om ”dem” är väldigt annorlunda än”oss” till klädsel, religion, utseende etc etc.

Och frågan är om en kränkning kan vara en kränkning utifrån en juridisk definition, ett slags politiskt korrekt prejudikat,eller om det är den upplevda känslan hos den självutnämnt kränkte som ska avgöra vad som är en kränkning? Om det sist nämnda är fallet, då får vi nog alla för evigt knipsa käft, och ändå räkna med att bli anklagade för att kränka folk med vår tystnad!

…
Kaffets begynnelse … troligtvis
Det sägs att kaffet blev upptäckt som dryck av en Etiopisk getfarmare, vars getter åt av frukterna (kaffebönor) och blev otroligt pigg och skuttade glatt omkring efter att ha ätit dem. Och att man då testa att koka bönorna till en gryta. Och på den vägen är det…??

”Säffle! kan man få en kopp kaffe”
Ja, den känner väl var svensk över 50 år till, men inte den yngre generationen så klart, och det är väl som det ska vara? Eller ? Jag hade egentligen ingen relation alls till drycken innan jag flyttade till Sollefteå vid 20 års ålder. Det är väl delvis pga att barn oftast inte dricker kaffe. Men även på grund av att det inte fanns nån kaffekultur hemma vid, i vårt dysfunktionella hem och familj. Men jag tror även kaffekulturen skiljde sig redan då på landsbygd och i storstad. ’(Storstad?)
(Kaffe Stockholm eller Jämtland)

Ångermanländsk walkabout
När jag flyttade till Sollefteå pga av själslig, personlig konkurs, eller en fullständigt *ramponerad (förklaring till ordet senare i texten)… själ, tillika hjärta och ”huvudkontor”, då gjorde ”Morbro” Rolf en Ångermanländsk walkabout med mig under mitt första år i Sollefteå. Jag fick träffa hans vänner och bekanta, och på så sätt skapades grunden för ett eget socialt nätverk. Och det var tanken från Rolf. Och det var då jag lärde mig att allt som oftast stod redan kaffepannan på spisen, när man kom hem till folk. Ibland kanske för att man såg gästerna komma, och då åkte pannan på spisen, innan fråga om gästerna ville ha kaffe. Eller för att den faktiskt redan var på spisen. Och reagerade värden sent, då åkte den på spisen sen man kommit in i huset. Och då var det oftast inte en fråga om du ville ha kaffe, utan en ledande fråga, med endast ett accepterat svar. Vid ett tillfälle, berättade morbro Rolf att de åkt till Sören Henriksson, för att surra. Sören kallades för övrigt för Surren Henriksson, för han kan prata på in och utandning. Dörren till huset var öppen, som den plägade vara på den tiden man inte behövde låsa var en cykel eller hus. När han och moster klev in, hörde de långa timmerstockar dras från soffan i finrummet, där Sören låg på sofflocket. Rolf och Maggan, satte själva på kaffepannan, drack sitt kaffe, skrev en lapp till Sören och tackade för kaffet. Sören skrattade gott när de träffades vid nästa tillfälle.

Socialt kitt
Kaffe symboliserade på något vis gemenskap, paus från vardagens vedermödor, på den tiden vedermödor faktiskt var vedermödor, och inte den rika medelklassens rikemansgnäll. Det pratades så klart jobb, ved, och diverse godsinnat byskvaller, och några uns illasinnat byskvaller oxå så klart. Men kaffekoppen, var drycken som gav ursäkt för denna viktiga sociala händelse, i ett landskap där geografin långt tillbaka, reducerade tillfällen för umgänge och prat. Men jag får även känslan att kaffestunden håller den nästan utdöende mänskliga generositeten vid liv… eller skulle kunnat göra det. Att bjuda in nån spontant på kaffe tycks sitta långt inne hos folk nu för tiden, även i Norrlands småstäder iaf. Vi sitter i våra små celler, som vi kallar lägenheter, och sköter vårt, och anmäler till hyresvärden om något oönskat ljud skulle störa just oss, vid någon tidpunkt då just vi, inte vill bli störda.
Och de bättre bemedlade tävlar med sina grannar om att ha senaste finaste sakerna på sina tomter, och så klart en robotgräsklippare, helst fyrhjulsdriven. Det är visst ekonomisk kris i Sverige har jag hört.

Hundar och ”Lotteri”
Då fungerar lotteriet* ¨nu för tiden faktiskt något bättre som social isbrytare, på ett sätt som vi inbundna, självvalt ensamma svenskar, tidigare löst med att skaffa hund. En ursäkt att stanna o prata, först med hunden, sen med matte eller husse. Eller som Morbro Rolf alltid sa, om det var en kvinnlig hundägare: ”Fin hund, får man klappa matte”? Det var innan feminism och metoo omöjliggjorde att ens skämta så. Med lotteriet* menar jag så klart kolonilotterna. Och en förutsättning för att det ska fungera som isbrytare är så klart att man är där, och sköter sina lotter, samt att det finns ett gångstråk förbi dem. Dessa kriterier uppfylls med råge på mina/våra lotter. Det är dessutom många hussar och mattar som går förbi.

Ingen kaffebjudning – än
Jag har inte kunnat bjuda förbipasserande på kaffe, pga eltillgång, och kaffepriser, men vem vet. Däremot bjuder jag både på visning av lotter, och prat kring odling, samt faktiskt att dela med mig av eventuellt överflöd. Oftast är det svenska underbara tanter, som odlat tidigare i sitt liv, men ju inte längre kan pga av fysiska begränsningar. Men även en och annan odlingsgubbe, någon turist och inland, om solen skiner och lyckan står en bi, någon gullig invandrarbarn. Som hon som gick förbi min grönkål, och sa, ”Fina blommor”

Siirka en påse kål och Squash
Härom dagen stannade en stav-tant till, när jag stod vid sidan av lotterna, och begrundade vad som behöver göras för området under hösten, men även till nästa säsong. Hon sa:
– Står du och beundrar odlingarna?
Och sedan startade en konversation, hör och häpna utan kaffe eller hund, som sedan ledde till att hon sa att hon gillade Zucchini, men tyckte att den blivit så dyr. Hon odlade det själv när hon var något yngre. Varpå jag sa att jag hade två st i kylen, att hon kunde få dem, för jag inte hinner ta rätt på allt jag skördar. Hon heter Sirkka Liisa med två k och två i, och är 88 år, och var på väg att gå runt Hågestaön.
Jag gick och hämtade mina Squash/Zucchini , medan hon gick runt ön, mötte upp henne vid bron, och hade tagit med en påse grönkål också, och frågade om hon gillade det.
-”Välsigne dig unge man”, var orden hon sa när jag gick iväg på stan, och hon gick hem med sina gröna saker. Hon sa även:
– ”Vi syns väl, Nu när vi etablerat kontakt. Och kanske jag kan bjuda dig på Squash-soppa?” Ja, kanske det sa jag. Men tänkte att en kopp kaffe skulle fungera lika bra, eller bättre. Ja just det ja … * Ramponerad! Det var damen som yppade detta ord, när hon beskrev hur den som köpte hennes hus, skött trädgården efter henne. Så vad ger det mig att ge till andra människor undrar ni? Vad ger ev en kopp kaffe?

Pay it forward
Ja just, apropå att dricka kaffe, och att ge…
Vid några tillfällen har jag idkat kaffedrickandets ”pay it forward”. Nämligen att när jag fikat på café, har jag betalat för en kopp kaffe till den nästa som kommer in på caféet efter mig, en anonym glädjespridare. Det är viktigt att den förblir anonym. Det är en kul idé. Men i praktiken kan problem uppstå. Antingen kanske caféägaren själv vill bjuda av olika anledningar, eller så kanske caféägaren säger ”Cah-ching”, tar mina pengar, och tar betalt en gång till från nästa kund. Ja men vaddå? I know my world, pretty good. Så jag bjuder hellre själv, egoist som jag är.

Men smaken då? asså på kaffet!
Ja det varierar ju så klart från person till person, och inget är rätt eller fel, så länge man tycker om det samt är ärlig. Men det kan vara svårt att vara uppriktig, eftersom vi lägger in så mycket mer än kaffesmaken när vi bedömer kaffe. Innan jag berättar om hur folk lurar sig själva och andra i detta, ska jag berätta lite om hur jag lurar mig själv kring vad som är godast.

Fy f-n för svagt kaffe
Det äckligaste jag vet i kaffeväg, är svagt kaffe. Där finns det inget att lura sig på, det är inte gott. Även det har väl med förväntningar att göra, näst sämst är plåttermos-kaffe, där kaffet tagit smak av plåten. därefter är bittert kaffe som stått på värmning 3e sämst. I övrigt är det nog kvaliteten på kaffebönor, vad man ätit precis innan kaffet och hjärnspöken som avgör vilket som är godast. Jag har gått från att dricka hem-malt presso-kaffe med mjölk, till hemmalt presso-kaffe med grädde till att dricka hem-mald espresso utan mjölk, till att dricka kokkaffe på hem-malda espressobönor. Frystorkat kan gå bra det oxå, även om det är på gränsen om det kan klassificeras som kaffe, men det kan vara en god dryck trots det. Socker i kaffet? its a big NO NO… även om jag hade ätit socker vilket jag inte gör. En vän hade så mycket socker i att det var omöjligt att avgöra om det var starkt eller svagt annat än med vad blotta ögat sa en. Det var i det närmaste socker med kaffe i.

Mera inbillning och fakta kring gott kaffe
Vidare har jag inbillat mig, likt min vän Jonas att Arvid Nordqvists Gran Dia, mellanrostat är godaste märket. Men jag har börjat släppa det nu, även om jag fortfarande tycker set är gott. Jag tror Jonas fortfarande är en believer. Personligen tror jag ändå att det viktigaste är bra bönor, och färsk malning, oavsett hur bunden till märken man är. Jag tycker det spelarroll vilken kopp jag dricker ur oxå, mest utifrån vilken mood jag är i. Ungefär som man känner för vissa klädesplagg vissa dagar utifrån humör. Och så har jag ju då en uppsjö olika espresso-koppar att välja från. Just nu dricker jag ofta ur en mörkbrun espressokopp, lite hög och smal.

För starkt? – nä det går inte ?
R och Å tyckte espresso var för starkt. Var det för att de förväntade sig styrkan som en vanlig kopp bryggkaffe, eller för att de faktiskt tycker lika illa om starkt kaffe som jag tycker illa om svagt? Jag vet inte. Men jag vet att förväntningarna spelar in. Hur allt detta skulle te sig med ögonbildel, och smakprov, skulle ju av flera anledningar ge annorlunda resultat. Eftersom du likt du äter med ögonen, även dricker kaffe med ögonen, dvs synintrycket spelar in. Lukter spelar in.

Godare kaffe här än där?
Några jag känner menar att kaffet är mycket godare på café Petter, än på lilla caféet, här i stan. Det kan tyckas märkligt, med tanke på att det är Lilla caféets rostade bönor och kaffe som Café Petter gör kaffe på. Vad gäller bryggkaffet, tror jag inte det skiljer så mycket på VEM som brygger kaffet. Vad gäller espresso kan det skilja. Men oftast säljer de inte espresson på café Petter. Så jag tror att folk lägger in andra aspekter i kaffesmaken. Den totala upplevelsen tex. Och i den ingår miljön i vilken du fikar, ljudbilden, människorna du fikar med, kundkretsen, och kanske vad du tycker om ägarna och personalen. Själv går jag till Lilla caféet, när jag vill ha en mustigt, smakrik svart espresso, och lite pratstund med ägaren om politik och livet. Jag går till Caf’e Petter om jag vill prata skit med gamla gubbar likt mig, eller sitta o läsa en bok (eftermiddag) i lugn och ro.

Vatten
En sak till som är viktigt för smaken på kaffet, oavsett kok, brygg, espresso, är vattenkvaliteten. DE är ett faktum. Ulf Palmer i Björksjön, är likt cafèägaren Adam Bozan kaffenörd. Men vad gäller vattenkvaliteten har Ulf en liten fördel, trots att Sollefteåbor har riktigt, riktigt bra kranvatten. Ulf får sitt vatten från en brunn, i Björksjön. Adam är en mästare på att hitta nya smaker i bönblandningar och rostning och malning av bönor. Ulfs snobberi ligger i minutiös noggrannhet, och kunskap genom övning, samt att sköta sina maskiner rätt.

Snobberi
Och apropå kaffesnobberi, tänker jag på vad Å sa när hon fick en kopp espresso hos mig. Hon undrade om man får ha grädde i espresso. Jag svarade att det får man. Man får ha ättika i kaffet oxå, om det är det man tycker är gott. Skit i vad andra tycker. Det är ju du som ska dricka skiten. Trots min relativt öppna inställning till kaffe, håller Adam och Ulf på att göra mig till en kaffenörd, men inte en kaffesnobb.

Morgan Freeman och Kopi Luwak
Jag tänker då på en scen ur ”The bucket list” Med Morgan Freeman och Jack Nickolson, där miljardären möter en bilmekaniker på miljardärens eget sjukhus, och igenom filmen små-hånar instant coffe drickare/bilmekanikern Miljardären för hans val att dricka lyxkaffet Kopi Luwak. Vid en av de sista scenerna i filmen utspelar sig dialogen så här:

[Carter hands Edward an article about Kopi Luwak, Edward’s favorite coffee]

Carter Chambers (Mekanikern): Read it!
Edward Cole : [reading] Kopi Luwak is the world’s most expensive coffee.
Though for some, it falls under the category of ”too good to be true.”
In the Sumatran village, where the beans are grown, lives a breed of
wild tree cat. These cats eat the beans, digest them and then… defecate.

Edward Cole : The villagers then collect and process the stools.
It is the combination of the beans and the gastric juices of the
tree cat that give Kopi Luwac…

[Carter starts laughing]Edward Cole : …its unique flavor… and aroma.
You’re shitting me!

Sprucken asfalt och barn-arsle-lena hjulspår på grusväg
Den gamla kaffekulturen att alltid ha pannan på, håller på att dö ut pga samhällsförändringar. Varje generation tycks tåras upp i nostalgi över hur det var förr, även de tillfällen då det faktiskt var sämre. Kanske för att man förstod den världen man levde i bättre då, och för att man i mångt och mycket levde i en drömsk, naiv ovisshet som för den nyfikne tvivlaren alltid spricker till slut. Men som för de bokstavstrogna består livet ut, även om det är fördomar och elakhet, eller ohälsosamt leverne eller total tillit till auktoriteter. Jag kan till ex få en nostalgisk känsla ibland när jag promenerar eller cyklar på grusvägar men barn-arsle-lena hjulspår, eller asfalteringar med stora sprickor och bubblor. Inte för att det var bättre, utan för att det påminner mig om en stund då jag var fri från bekymmer, och levde i nuet. som på skolgården utanför Mormor o Morfars hus. där nu Skarpåkersskolan ligger. Där Timan var skolvaktmästare.

Tiden rinner ifrån oss alla, men fortare går det på slutet, tycks det som. Som för 88-åriga Sirkka Liisa, som kanske kommer bjuda mig på en kopp kaffe så småningom. Och ni frågar mig varför jag hellre ger bort överflöd, än kasserar in pengar för dem. Vilket gör mig lyckligast?

Nä nu blev jag sugen på en kopp espresso. Jag tror det blir ur den randiga Bodum-koppen ikväll. Gud välsigne mig.

…
Rökridåer
Jag minns redan som ung, drevs jag av nåt slags rättvisepatos. När jag som vikarieanställd på en arbetsplats undrade varför det röktes med stängda fönster, stängda dörrar och stängd fläkt på en yta på 3 x 3 meter, tog det hus i helvete på den arbetsplatsen. Rökarna där blev hotfulla, slängde i dörrarna och skrek åt mig för att jag förslog att man åtminstone kunde öppna fläkten och fönstret om man nödvändigt måste röka inomhus. Dessutom var jag en nagel i ögat för att jag reste mig och gick o jobbade, som nykomling, när de hade skaffat sig vanor på att minst 50 % av arbetsdagen var rast.

Jag pratade med det lokala facket. För på den tiden trodde jag att facket var till för sådana saker. Men de var mer mån om att behålla sina positioner, och ville inte stöta sig med någon. Så de höll med mig lite grann, för läpparnas bekännelser, men tyckte det var onödigt att stå upp för nånting.

Min älskade, hatade glappkäft
Den här käften jag fått, som trott att den genom livet fått i uppdrag att tala sanning, vara ärlig, prata öppet om saker… den har konstant satt mig i trubbel och utanförskap. Men det är lugnt, utanförskapet är mitt hem, även om jag inte alltid trivs där, och längtar efter andra raka glappkäftar och andra mosiga, blödiga hjärtan i mitt liv. Ja typ som det som folk verkar kalla för kärlek. Jag är mycket, mycket kärleksfull, men har ingen aning om hur man får det att fungera i praktiken i ett förhållande. Det är nog stenkört för mig där.

Sant och inte sant, bägge scenarierna har ett pris, även passivitet
Argumentet, som min mycket goda vän påpekade att det finns en uppsjö orsaker till att folk inte skriver på Facebook, både förstår jag, och inte förstår jag. Om man t ex har ett företag, och är rädd att skrämma iväg kunder, som inte tycker som en själv.
Ja menar om Jörgen på bokhandeln skulle stå och prata politik i butiken, skulle kanske en del sluta handla där som var av annan åsikt. Men samtidigt så har väl de flesta något att skydda…och vad händer om alla blir tysta i offentligheten? Vad händer om alla bara gillar gulliga kattbilder? Vilka tror ni uppskattar det scenariot i världen? De som är för ett öppet rättvist samhälle, eller de som tjänar pengar och makt på vår tystnad, och därmed i en grisblink, kan ta ifrån oss den frihet våra förfäder kämpat sig till, och gett oss?

Jo det händer
Visst finns det tillfällen då även jag ångrar det jag sagt, men oftast isf pga
av att jag kan ha sårat någon. Men för sådana tillfällen finns ett underbart
ord, om man menar det när man säger det: Förlåt
Och bättre det, än att aldrig säga nåt.

För det haglar även komplimanger och erkännanden över folks skönhet, kunskap och goda sidor och kamp ur den här glappkäften som inte kunde hålla käft. Om ni tänker efter vet ni som känner mig att det är sant.

Jag vill inte att folk ska tycka som jag, eller leta argument på nätet
Min önskan är inte att folk ska tycka som jag nödvändigtvis. Även om jag likt 100 % av världens befolkning, utifrån egna erfarenheter, och egna intressen utgår från det man själv tycker är rätt. Min önskan är t ex, att när man lägger ut texter och videos som inte varit tillåtna under 2021- 2022 i västerländsk media, är att titta på dem, läs dem med öppna ögon. Jämför! Tänk själv. Tvivla på ALL information som delges dig. Men i synnerhet, den du har tagit för given. DET är det svåra med demokrati. Jag försöker t ex vara uppmärksam på texter, sajter som stämmer överens med hur jag oftast tyckt, och vara ifrågasättande även där. För mig är det viktigt att läsa texter och röster som jag inte per automatik identifierar mig med. Varför? Jo för att förstå hur människor är, tänker, hur världen fungerar, OCH för att NÅ människor.

Att nå fram till ens fiende, stoppar oftast kriget
Att nå människor, är nyckeln för fred, för yttrandefrihet, för demokrati, för liv. Vi är uppdelade i fack, i olika flockar, och vi förflyttar oss sällan utan för denna comfort zone. Vi uppmanas allt som oftast att inte förflytta oss utanför denna comfort zone, främst av den ”egna gruppen”. Kanske är det därför, nästan bara den som likt jag, lever i en form av utanförskap, som har förmåga att se det, viljan att se det. Vad ska de kasta ut en i utanförskap ifrån? Utanförskapet? Ett vekt hot va?

Så Svärjevännerna behöver prata och umgås med invandrare. Kapitalisterna behöver umgås med de som de stöter ut ur samhället. Kristna behöver prata med muslimer, muslimer med kristna. Feminister behöver prata med utstötta marginaliserade män. Och jag behöver prata med alla dessa, och gör det.

Är det lättare att finna sin åsikt om man delges en eller flera versioner?
Det är min upplevelse, att de flesta, som svalt informationen om covid och vaccin, utan att tugga den, eller smaka på den, känt sig som brottslingar ovch förrädare, om de inte per automatik anammat allt som är pro-vaccin, eller det main stream media matar oss med UTAN ATT NÅGON TILLÅTS SÄGA EMOT!
Så de flesta har redan vid rubriken valt bort kritisk information, på basis av att den inte kommer från main stream media, eller t o m att den helt enkelt inte är odelat positiv till vaccin. Och om som genom ett mirakel man lyckas få någon att ta del av kritisk information, så slår censur-reläet till i huvudet under textens fortlöpande eller under videon. Och det är inte underligt, med tanke på med vilken frenesi, med vilket ihärdighet, dygnet runt vi blivit programmerade med EN ENDA TILLÅTEN ÅSIKT, under flera år.

Jag är övertygad om att folk är övertygade om att den här demokratin och friheten vi har eller tror oss ha, kommer vara för alltid, utan att vi behöver kämpa för den.
Och jag är övertygad om att den övertygelsen är fundamentalt fel och farlig.

”Det flocken hatar mest är den som tycker
annorlunda. Det är inte så mycket själva
åsikten, utan fräckheten att vilja tänka
själva. Något dom inte vet hur man gör. ”/Schopenhauer