…
Gick sen kvällspromenad, stundvis i totalt mörker. Stjärnklart. Rastlös i kropp och själ. 9 st veteskorpor och en halv liter mjölk spädde på rastlösheten. Sockerknarkaren i mig hittade en väg till ett ”rus”. Inser att jag faktiskt inte har någon, hänga-med-utan-förevändning-kompis alls, som man kan göra ingenting med. Dyka upp, eller upp-dykt lite nu och då. Saknas.
Lulu fick en famn grönkål igen, har lärt sig några ord svenska. Men mest stapplande kommunikation på hackig engelska. Jag tror hon har en fin själ. Grävt i begynnande tjäle, tagit ner alla utom en broccoli. Måste göra än mer broccolimat. Men som sagt var, man kan inte vara missnöjd över att nästan bli less på högkvalitativa grönsaker utan gift, med massor av näring. Om jag vore, skulle jag avrättas med grep och grästrimmer.
Rysk helikopter, spräng i Ryssland. Funkar för mig. Broccoli, potatis, purjo, grönkålsoppa, 3 gånger idag. Fika på Lilla caféet, hade Lundell med mig, Vardagar 2. Men inte i pocketformat. Förstår nu fördelen med pocketformat. Pocket = ficka. Kanske borde gjort den kopplingen för länge sedan kan tyckas. Men eftersom jag knappt läst böcker sen jag var 20, så har det väl inte blivit nödvändigt att stoppa böcker i fickan. Ita snubblade in på caféet, fråga om hjälp med bära tvättmaskin. Samma dag som Tanja kommer från skogen in i stan. Men det går bra ändå,, har ju hela dan på mig att bära in maskin.
Liverpool FC, går trögt, med tanke på ambitionerna och de spenderade miljonerna. Business, mer än fotboll så klart. Djurgårn går bra i Europa leage, men snubblade på mållinjen i Allsvenskan. De nya mästarna kan ta sig i Häcken. Lirat några moll-låtsar på ”pianot”. Filmerna på icke betalkanaler, känns som samma som snurras runt hela tiden. Och de flesta har jag dessutom redan på DVD. Kanske går på bio och ser Avatar – The way of water, i December. Skiter väl i att fråga om nån vill haka på. Min nya giv det där. Less på att anpassa mig efter omvärlden, less på att tigga och be, less på upptagenhet. Så jag cyklar till Näsåker på Urkult, jag cyklar till Ärstaparken på dans, så slipper jag smöra o krypa. Om man är för upptagen för satt umgås med mig, så slipper man. PÅ så sätt skönt med ytliga Nä-men-hej-kontakter.
Där jag inte är välkommen, knackar jag inte på nå dörrar. Där jag är välkommen sprider jag glädje och kärlek. Åtminstone i teorin, åtminstone avsikten. Orkar inte ens följa ”Jönsonligans” Sverige-sabotage de närmsta åren, och ej heller ”Landsmoderns” passivitet. I detta inlägg tar jag paus fråmn det globala. Orkar inte. Såg och delade Kalle Flodins Facebookfilm om Sollefteå 12 minuter tror jag. Jag höll nästan med honom om hur fantastiskt Sollefteå är… men bara nästan. Imorrn bär det av till Pulver city, ska göra stan där, medan Å jobbar. Åker snålskjuts. Hon får sällskap.