…
”Mänskligheten kan inte uthärda så mycket verklighet” (T.S Eliot)
Höstens vindar viner kring fönstret mitt i natten. Jag går ut, möter inte en enda själ. Likaså bra det, kan jag tänka ibland. Skönt. Jag är bara så trött på alla skal som vandrar omkring, och låtsas vara verkliga, viktiga och ha rätt, utan att ens ställa en enda fråga, utan att ifrågasätta något över huvud taget. Jag känner mig ofta mindre ensam just därför, när jag är fysiskt ensam, ute på gator och torg. De kalla höstliga, mörka, folktomma gatorna passar mig oftast ganska bra. Jag slipper se alla ihåliga människor, med tomma blickar och låtsasleenden.
Jag, den anti-materialistiska tvivlaren, släpar nu på sistone hem, mer prylar än någonsin i mitt liv. Men inte så ofta nya saker. Jag har fått Loppis-feber. En underart av Covid 19, tror den ”samlade vetenskapen”. Nä jag bara skoja! … Det finns ingen ”samlad” vetenskap. Styrd, betald och korrupt vetenskap existerar dock. Nå ja, idag kom jag hem med en begagnad liten bänk, i mörk, mörk furu, med rikligt av patina. Helt och hållet trä, inga metallskruvar, och rundade armstöd. Enkom trehundra penningar. Fyra stycken sängben, som gick under inköpskontot ”Kan-va-bra-att-ha-nån-gång-i-framtiden”. Ett mycket farligt konto för en nybliven Loppis-knarkare. En tavla med olika kaffedryckssorter, att matcha mitt nya kaffeintresse, tjugofem pengar. En djuptallrik, Gröna Anna fyrtiofem kronor. En Jultalrik för prydnad, gjord i Tyskland. Det är en sjukdom, men en rätt trevlig sjukdom. Den kommer utifrån mitt vurm för återanvändande av gamla saker istället för slit och släng. Samt att jag tycker patina och slitet kan vara väldigt vackert ibland.
Var upp till återvinningsstationen vid COOP, med papp, papper, glas och plast. Förvirrad över olika sorteringsbenämningar beroende på vart man sorterar. Nere på Djupön, vid garagenedfarten, Där kråkor och skator ofta har kalas för att folk lämnar plastpåsar utanför, sophuset, där finns det att välja på papp/kartong eller tidningar. Vid COOP är det pappersförpackningar eller tidningar. ????
Och inte står det några stav-tanter och rättar en när man lägger fel, som vid kommunens återvinningscentral. Eller som det hette förr: Soptippen. Där på Soptippen höll min väns fickur på att hamna, när jag såg det, tog rätt på det, förkovrade mina kunskaper, och gav tillbaka det till polaren, med ett potentiellt värde på tvåtusenfemhundra till tretusen kronor, fast med dyra reparationer innan. Ingen Ångermanlandslöpare fanns idag heller.
Världen gick inte under idag heller i en enda smäll. Kanske imorgon, vi får se. Det kan mycket väl vara en långsam process oxå, att ta död, åtminstone på oss själva, och hälften av jordens arter. Men huvudsaken att diesel är billigt och att vi kontinuerligt sprutar i oss vaccin mot en sjukdom som inte är livshotande för en förkrossande majoritet, och dessutom inte hindrar smitta. Det påståendet, trots att det är allmänt känt, och vedertaget även hos vaccinbolagen, hade tagits bort fortare än jag hunnit säga ”massvaccineringskampanj”, om det varit på DN eller Facebook, under cencurklausulen. ”desinformation”. – länge leve yttrandefriheten … ja dvs den tillåtna yttrandefriheten!
Jag gillar verkligen hösten. Tror jag gillar hösten och sommaren bäst. Känner mig liksom mer i fas med höst än med sommaren, själsligt. Även om sommaren kan vara lite härlig oxå. Trots människor som tar med sig hela sitt bohag till en camping, till och med verandan och gräsklipparen, sätter sig och grillar inköpt fläsk, samt sitt eget oönskade fläsk på sina lår och hängmagar. Ett för mig fullkomligt obegripligt beteende. Och på hösten slipper man höra de enda två inledningsfraserna som finns på sommaren: ”Har du semester? – Nä jag jobbar!”. PÅ hösten blir dagarna och kvällarna mörkare, och luften går att andas utan satt snörvla ihjäl sig. Och hollow people, börjar åka utomlands, nu när bensinen är så dyr. Eller så tittar de på förnedrings-TV.
Helene Bøksles röst, är för mig trösterik, och underbar, nästan vad hon än sjunger. Jag har upptäckt att jag är kär i hennes sångröst. Inte i Helene, men i ´hennes röst. Inte en enda bit lagd på pusslet idag, Skrev ny öppettider-text på fönstret, till entrén till Café Petter till Rooneys stora glädje. Mån – Fre 09.00 – 18, Lör 09.30 – 15.30, Söndag 12.00 – 16.00. Övriga dagar stängt! Nä jag skoja, sista meningen skrev jag inte, men var sugen. Nu ska jag titta in i huvvet, gonatt! – hoppas det är tomt där!