…
Igår var det stjärnklart, som ur Lejonkungen.
Där de tre vännerna funderar kring stjärnhimlen,
vad de där så ljusa fläckarna är för något.
Timon är självsäkrast, han ”vet” att det är eldflugor.
som fastnade på den där stora, blå-svarta saken där uppe.
Pumba, som är porträtterad som den korkade grisen,
försökte osäkert med att det var stora gasklot, som brann,
miljarder mil härifrån, varpå Timon hånar honom en aning,
och Simba tror att det är de stora kungarna (Lejonkungarna)
från förr som är däruppe (Lite som våra stjärnbilder)
…och håller koll på oss. Och får ett asflabb.
Den dumme, har alltså helt rätt, och den självsäkre helt fel
och Simba… den vi ska heja på, han litar på tron,
vilket oxå är helt fel att göra enligt den sk vetenskapen.
Det var en magisk natthimmel, månen var inte fullt full,
men mörka moln svepte hotfullt förbi månskäran,
som ur en film om onda vargar. Vilket inte heller är
sant, trots vad Jägar-siter och tidningar försöker få det till.
Men sanning, i den mån den är otvivelaktig, vilket är sällan,
är inte längre så viktigt. Att hålla sitt ord är inte heller så viktigt,
som Ulf Kristerssons löfte till Förintelseöverlevaren Hédi Frieds,
om att aldrig samarbeta med SD.
Jag såg ännu en gång på dokumentärfilmen
om Rodrigues: ” Searching for Sugar man”
Jag blev särskilt kär i Regan Rodrigues, den yngre av systrarna,
men egentligen i hela familjen, inklusive Sixto. Och kär i filmen
och kär i musiken. Aldrig har jag upplevt så äkta människor,
så jordnära… så verkliga. Jag vill spela och sjunga några av hans sånger.
Köpte Saké koppar på loppis för en hundring,, men tänkte använda
till, tro det eller ej, espresso. Det var 6 koppar, och en karaff. Min vän Jonas
fick 4 koppar och karaffen, jag tänkte att det var hans stil.
Det föll i god jord. Satte hjul på köksbord, men som bara byggde 15 mm på höjden.
Sorterade skruv i mitt nygamla dragspels-syskrin, med utvecklingsbara fack.
Kokade upp äpplen, till äppelsylt utan socker o frös in.
Var även tvungen att ta rätt på tomater innan de blev övermogna,.
som jag.
Mitt liv och mitt hem är ett evigt provisorium.
Och det är nog rätt bra. Men ändå börjar jag få till många delar i mitt liv som
jag trivs med, som jag inte visste om tidigare.
Det var en dag, imorgon är en annan dag.
En Onsdag. Kanske bjuder jag en vän på het tomatsoppa då.