Månad: augusti 2022

…
Letar orden som berättar om mitt hjärta,
om min själ, om min längtan. Måste landa och stanna upp
från den jag måste vara utåt, för att klara mig i den här världen.
Måste öppna mitt hjärta för tangentbordet, och andas in
luft, stanna upp… känna… inte helt lätt.
Inte helt självklart.

Men jag måste göra det nån gång ibland, för att förbli
jag, hålla kontakten med mitt innersta väsen, min längtan,
mina drömmar, min sorg, min lycka, min ilska och rädsla.
Oftast är det stängda dörrar dit in.

Jag söker orden…
Livet är underbart, och svårt o mörkt, på samma gång.
Idag berättade en man som är något äldre än jag, hur han nyligt tappat sin fru
i cancer. V stod i kassakön på Lidl, och han hade en bukett tulpaner
till henne. Livet kan vara brutalt ibland. Tre månader från beskedet,
sen var hon borta. Och han måste leva vidare.
Tomorrow is a promiose to nobody.

Jag såg ett par gå hand i hand, vid Träng-schaktet, och det värkte i hjärtat,
samtidigt som jag gladdes med dem. I was not made for lovin you baby,
borde de sjungit KISS, och jag hade sjungit med dem.
Jag är trött i själen emellanåt. Trött på att inte känna mig älskad, någonsin,
trött på att inte känna mig hemma i nåt sammanhang, inte känna att jag hör till.

Jag längtar efter det omöjliga.

Fick hjälp av Ita’s barnbarn Fred, nere på lotterna
vid ett oannonserat besök av dem. Jag var glad åt att
han var frågvis, och ”hjälpte till”
Det tog förmodligen dubbelt så lång tid med hans hjälp.
Men jag lät honom veta hur duktig han var,
och vad glad jag var som fick hjälp. Han fick plocka och
äta direkt ur hand, lite ärtor, hallon och smultron.

Varför har jag inga egna barn?
Jag saknar det.

I hallonlandet dök det upp kloka metaforer (liknelser)
i mitt fullpackade huvud, som jag skrev ned stödord för.
Metaforer för livet. Och jag kände mig jäkligt klok.
Jag var mycket varsam i rörelserna när jag plockade,tog mig tid,
lyfte på grenarna, såg till att vara försiktig så jag inte tappade
ut hallonen jag plockat.

Jag tänkte – ’under de tyngsta grenarna hittar du de finaste hallonen’
och tänkte på metaforen för när nåt är tungt, eller tungsinta personer
som jag. Det tyckte jag var lite fiffigt. Och fortsatte spinna vidare på det temat:
’ Om du lyfter på de tunga grenarna blir du rikligt belönad’
Nu bara ramlade metaforerna in.
’Är du ovarsam, far för brutalt fram i hallonriset,
faller de mognaste bären till marken, utan att du hinner se det’

Då kommer en lottgranne förbi, och jag tappar fokus för en sekund,
och fastnar med en nästan full låda med hallon i en gren, och alla bär
faller till marken, på ett ställe där det är omöjligt att plocka upp dem.
Och alla j-a metaforer tappade liksom glansen, just där och då.

…och det är väl också nån slags j-a metafor för livet.

Nä men jag är i nån dimension väldigt lycklig, över all skörd,
tacksam över min temporära fysiska hälsa, och tacksam, trots alla
sorger och bedrövelser jag upplevt, att det just nu inte är som värst.
Då jag som vuxen man låg i fosterställning och grät, och varje minut
kändes som timmar, och att tårarna aldrig tog slut.
Jag är tacksam, över att jag inte är där nu.

Någon antydde, att hen tyckte synd om mig.
Jag poängterade att det alls inte är synd om mig.
Inte på en fläck. Men hen menade det nog
som empati… och det är bättre ord. Jag är lyckligt lottad. Många med
mitt bagage, lever inte idag. De var inte lika starka, lika tjuriga,
och hade kanske inte språket att uttrycka det som måste uttryckas
för att överleva….
Så jag är tacksam…. inget annat… tacksam,
lyckligt lottad.

Men ändå längtar jag … efter det omöjliga…kärlek…
Ändå saknar jag för alltid, ovillkorlig kärlek
från de som skulle älskat mig.
Ändå¨saknar jag egna barn, ändå saknar jag en mening med livet,
ur det perspektivet. Perspektivet att lära sina egna barn det man lärt
sig, ge dem ovillkorlig kärlek,
trösta dem, ge dem min kärlek…

Nu har jag inga fler ord … för stunden…

…
Omstruktureringen av mitt hem,
och därmed i någon mån av mitt sätt som jag vill leva på,
har nästan helt stannat av, till förmån för att ta rätt på skörd
från min ”åker”. Grödorna väntar inte på att jag ska
få tid över.

Men det sprutar ut geniala och småtokiga, okonventionella
idéer ut ur mitt ofta så överbelastade huvud.
”Vila, Njuta och ha roligt”, försöker erfarne Staffan på lotterna
få mig att ta till mig. Han lyckas lite grann, ibland.
Men det finns ofta i bakhuvet, att om JAG inte gör det NU,
så blir det inte gjort, med många saker. Och det är också sant,
precis som det viktiga i att vila, njuta och ha roligt.

Alla pärer är tagna ur jorden, tomater går segt med mognad.
Hälften av löken på torkning, resten kvar i jorden. Majrovorna
var ett misstag att så, men morötter. persiljerot och palsternacka
kommer så sakta nu. Rödbetor blev det, men lite mindre än ifjol.
Gurka, och squash, rikligt. Grönkål och broccoli klart godkänt.
Nu kommer även den lila broccolin så smått. Ärtor skapar mycket
jobb, vet inte om det är värt det? Vi får se.
Bönor tror jag att jag struntar i nästa år.
Det blåser för mycket här nere.

Läser att en i Österrike känd allmänläkare tagit livet av sig.
Pressen lastar ”vaccinmotståndare” för hennes självmord, då hon mottagit
ett antal hot via mail. Hon blev en av Österrikes mest kända läkare under
”pandemin”, då hon i tv-program och på sociala medier förespråkade
vaccin och hårda restriktioner.

Här är det intressant ändå, att man drar in vaccinmotståndare som gruppering
som medskyldiga till denna stackars allmänläkares död.
Jag är tydligen skyldig till hennes död, även om jag initialt aldrig
egentligen varit emot vaccinering (vaccinmotståndare). Jag har t o m
ofta blivit stämplad som foliehatt och extremhöger. Bara för att jag
ställt frågor, ifrågasatt medias kapitulation som granskande journalism.
Bara för att jag ifrågasatt trollande med statistik från myndigheters sida,
bara för satt jag påpekat att massa småföretag gick omkull till följd av
restriktioner, bara för att jag varemot hets mot ovaccinerade, bara för att jag
tyckte att andra läkare, forskare och vetenskapsmän också borde få höras
när det kommer till vaccineringens effektivitet och dess risker.

Vinklingen av detta självmord, är kuslig. Massvaccinationskampanjen
har förvisso avtagit i intensitet under sommaren, men den har aldrig upphört.
Detta trots att pandemin, som inte var någon pandemi, med tidigare måttstock
för benämningen, faktiskt på alla sätt är över. Om den ens existerade som pandemi betraktat.
Att sjukdomen Covid 19 fanns råder det inga tvivel. Men pandemi?
Ja efter att man ändrat kriterierna för vad som är en pandemi.
Innan man ändrade dem? Nej!
Och vinklingen media här gör med ”vaccinmotståndare”, är bedrövlig… BEDRÖVLIG!

Den påminner om när uppdrag granskning och Janne Josefsson
granskade proteströrelsen mot nedläggningen av Sollefteå sjukhus,
och tog maktens sida, och skuldbelade hela proteströrelsen, för vad ev
enstaka individer uttryckt på sociala medier, och framställde en viss
överbetald landstingspolitiker som martyr. Jag äcklas av
hur media tar maktens parti, mer som regel än undantag nu för tiden.
Där och då tappade Josefsson och uppdrag granskning
mitt förtroende. Och under den sk ”pandemin” har de fyra stora drakarna
Aftonbladet, Svd, Expressen och i synnerhet DN,
samt SVT, tappat det mesta av mitt förtroende, när det kommer till objektiv
nyhetsrapportering. Vi är inte mycket bättre än Ryssland och Turkiet när det kommer till
en fri oberoende press.

https://www.dn.se/varlden/kand-lakares-dod-skakar-osterrike/

Jag besvarade i´kommentarsfältet, nu tidigt på morgonen,
betvivlar att det kommer få stå kvar. Det brukar aldrig få det
i vår fria press.

Så här löd mitt inlägg:
Österrike var ett av de länder som gick hårdast fram när det kommer till vaccintvång,
och restriktioner. Har ingen uppfattning om vad denna läkare sagt och gjort, och det
finns inga ursäkter för mordhot.

Däremot, tenderar man skapa mer förutsättningar för sådana illdåd, när man tränger
in folk i ett hörn, när man hotar folk som inte tar vaccin, när man skrämmer folk till
vanvett genom massvaccineringskampanj. Vad main stream media sällan och aldrig
tar upp, är att människor som trots denna intensiva och långlivade kampanj mot icke
vaccinerade, som ofta oxå var ännu mer hatisk, … hur det drabbade människor
under och efter 2020-2022.

Nu är det redan augusti, tänk va fort tiden går. Det är tydligen val snart,
fast det inte märks knappt i media. Ja menar, det kan ju inte vara prioriterat
med demokratiskt val. Jag går väl och hoppas lite naivt på att tomaterna
ska hinna mogna. Och att morötterna klarar sig från
klåfingriga homo sapiens. Jag har ev ett halvtokigt upptåg kvar i planeringsstadiet
under augusti.Vi får se om det blir av. Har med lust, väder och ork att göra.

Over an out for now!
See ya!