Jag vet inte ja – Många vet mycket som inte jag vet

…
Jag tror att jag vet, att jag tror mig veta att
ju mer man lär sig desto mer inser man
hur mycket det finns att veta, och därmed hur lite
man faktiskt vet, i förhållande till hur mycket det finns
att veta. Och då´är man ÄNDÅ troligtvis inte fullt medveten om
allt man inte ens vet att man att det finns att veta.

Många tror att de vet, det de faktiskt egentligen tror.
Min erfarenhet kring människors tvärsäkerhet inför många saker,
de tror sig veta, är att, ju starkare emfas, med vilken de framhärdar
i en eventuell diskussion, eller hävdande, desto osäkrare är
källan till en absolut sanning. Jag tenderar lita mer på människor
som nån gång då och då framhåller att de är osäker på hur det var/är
i frågan, eller ibland tom erkänner att man inte vet/har en aning om hur
det ligger till med vissa frågor och ”sanningar”.

Så utifrån hur tvärsäkra en del människor är i ämnen de egentligen
faktisk inte har en aning om, så kan man, som rubriken antyder
förmoda att många människor vet mycket som inte jag vet,
eller till och med mycket, mycket mer än vad jag vet.
För det ska gudarna veta, att jag inte vet speciellt mycket,
av allt som finns att veta.

Att jag vet, att jag inte vet så mycket, gör att jag kan betecknas
som klok, tror jag. Eftersom jag vet att alla som påstår sig veta
nästan allt, faktiskt vet troligtvis minst lika lite som jag.
Ja faktiskt i vissa fall kanske till och med MINDRE än vad jag vet om allt
som finns att veta. Inte för att de skulle vara sämre mindre intelligenta
människor än mig, utan för det faktum att jag utgår från att jag inte
med säkerhet vet, det jag inte med säkerhet vet, gör att jag är mer
öppen för att lära mig nya saker, än de som hävdar att de med säkerhet
vet, saker de inte har en aning om, egentligen.

Det gör oxå att jag i större utsträckning ifrågasätter information
som delges mig, både från nära, bekanta, och i synnerhet från
myndigheter, företag och politiker, och andra maktmänniskor.
Maktmänniskor av olika slag är jag i grunden mer skeptisk till,
än människor utan makt, eller iaf människor som är utan ambition
att förskaffa sig makt.
Ty det finns även människor på väldigt basal vardagsnivå,
som gärna förskaffar sig makt över andra människor, på arbetsplatsen,
i föreningslivet, och till och med i relationer och familj,
ofta då på andras bekostnad.

Jag lyssnar faktiskt inte så mycket på ”fåglar som viskar i mitt öra”
Delvis för att ordspråket som indikerar att man delgivits information om
någonting, utan att kunna bekräfta informationen, får en att framstå som
lite mer korkad än man troligtvis är. Jag menar, vad kan en fågel säga mig?
pip. pip. kra kra….

Men när den typen av information delges mig, och jag uppmanas
vidareföra, det som i vardagligt tal, när det är av negativ nyans, även
kan kallas för skvaller… då poängterar jag att jag inte kan bekräfta
sanningshalten i det jag delgivits. Vidare om informationen är hämtad
ur mitt eget minne, vilket inte alls är att lita på alla gånger. Så
poängterar jag gärna att jag är osäker på att jag minns rätt,
om så är fallet. Ty jag kan även minnas fel, när jag är säker
på att jag minns rätt. Det gäller dess bättre för hela mänskligheten.
Det tråkiga i kråksången, är att så få är medvetna om detta.

Ja … ja vet int ja….
Jag vet nog en sak säkert, att jag inte vet så mycket,
och att många enligt egen utsago vet mer än mig.
Men jag ifrågasätter även den vetskapen.

Om folk skulle ifrågasätta mer information, skulle risken för drev,
masspsykos, mass-mobbing, avhumanisering av grupper av människor
minska radikalt… det VET jag ……

… tror jag