Motgångar och tidsenligt

…
Går inte så j-a bra nu, med saker o ting.
Odlingen går inte som en dans. Motgångar.
Motgångar är helt enkelt en del av livet, och att lära sig hantera
dem och minimera dem, ändå. Utan dem, lär man sig inget.
En del lär sig inte ändå…. en del är mindre .. eh … mindre,
hur ska vi säga…mindre öppna för information, och självransakan
över eget beteende, sant förändring av sin egen situation.

Och att installera program i en Microsoft dator är
som en skräckversion av den nya globalistiska visionen,
som folk välkomnar med öppna armar. Den där vi inte ska äga nånting,
och därmed bli lyckliga (några få ska äga och styra våra liv)
Bara vi ger dem vårt ”compliance” vårt godkännande.
”Global governance”, globalt styre, global rule.
Vi har dessutom svenska politiker, tom vår statsminister Magda,
som går i WEFs ledband. Och det skulle ni veta, om ni hade velat
veta det! Vid installering av ny dator, blir den vakne medborgaren
tydligt påmind om hur globala företag vill att vi fortsätter sova, samt
stillsamt godtar att vi blir styrda dit de vill styra oss, med metoder
som är väldigt nära besläktat med tvång.

Köpte ju som sagt några gamla böcker. Varav en var en lärobok för
grundskolan/folkskolan. Denna tryckt 1909. Man får alltså betänka att
detta var det man lärde ut till små barn då, vad man fyllde ”tomma ark”/
unga barn med:

Utdrag ur läroboken för klass 5-6 i Sverige 1909:
”Australiernegrerna äro i allmänhet svagt utbildade, på både kroppens
och själens vägnar. Deras utseende är föga tilltalande. De hava stort
huvud, med platt näsa och något framskjutande underkäke, långa armar,
med föga utvecklad muskelbyggnad. ~ Märkligt nog äro infödingarna
föga uthålliga fotgängare. Deras färdighet att klättra i träd, är däremot
förunderligt stor”

På grund av deras torftiga levnadsvillkor äro deras själsanlag
svagt utvecklade, och med rätta räknas Australiens svarta befolkning
till de lägst stående av jordens folk.
Några stammar äro dock så pass mottagliga för dressyr, att de kunna användas
som fårherdar och polis i främmande distrikt”
(slut på utdrag)

Till en början, innan jag läste just dessa rader, skrattade jag åt de
lätt fördomsfulla uttalanden, och ”vett och etikett som prånglades ut
i läroböckerna. Men iom dessa rader sjönk allvaret in. Kan man då inte bara
skratta åt hur galet uttryckt detta var, fördomsfullt och rasistiskt?
Med tanke på att det är överspelat sedan länge?

Jo visst kan man det om man vill. Men att hävda att det är överspelat,
vore om inte en direkt lögn, så åtminstone inte helt riktigt.
Detta är nämligen vårt västerländska/svenska arv. Den tid som
Jimmie Åkesson & co, drömmer sig tillbaka till. Jag undrar för övrigt hur
vår ”gode” Jimmie skulle recenserat dåtidens läsebok för skolan?
Han skulle så klart inte officiellt stå bakom dessa uttalanden.
Men inte desto mindre, är det ju ofta dessa tider han tycks längta tillbaka
till. Hur ser då hans bild ut över hur det var? Är läroboken jag köpt en
fake-kopia för att svartmåla nationalismen?

Dessa rader är alltså delar av vårt nationella, kulturella arv,
och det har inte gått spårlöst förbi, varken när man beaktar att Adolf
använde sig av ”forskning” från det rasbiologiska institutet i Uppsala,
i sin rasistiska propaganda, eller hur rasism och fördomar lever kvar
än idag. Forskning är för övrigt i vår samtid, det vi blint ombedes lita
på. ”Experter”. Det gjorde man även på Uppsalas rasbiologiska institut,
i förra seklets början.

Frågan jag ställer mig, efter att ha ögnat igenom
denna folkbildande rasism och nationalism från 1909, är och bör vara:
– Vad i vår tids undervisning, är det vi är blinda inför ?
Vad i vår tids värderingar och levnadssätt är det som om hundra år
kommer att betraktas som vi nu betraktar texten i svenska läroboken från
1909 ? Vad är vår tids nationalism och rasism ?
Vad bör vi idka självrannsakan inför idag?
(Jag länkade till synonymer på ordet, eftersom jag misstänker
att det är ett ord som inte använts så vidare flitigt
av världens mest bortskämda folk, på sistone.)

Då, 1909, läste de oskrivna ”arken”, våra ungdomar dessa
rader och absorberade varje ord som sanning. Det var läroboken,
i singularis. Och det var tidens anda. Det var HELT normalt då,
att tycka och tänka så om sin omvärld.

Vad läser vi, både unga och vuxna, och absorberar idag, 2022 helt utan
självrannsakan? Helt utan att aktivt tvivla och fundera över dess sanningshalt,
skribentens agenda? Jo bland annat sväljer vi, eller de flesta av oss, helt otuggat
den samlade pressens budskap, utan att faktagranska den. Och än mer
märkligt ter sig detta sväljande av information, när de fyra stora dagstidningarna
och alla lokaltidningar plötsligt för första gången i Sverige världshistorien tycker
likadant??
Jag har fått lära mig att källkritik är något elever har på schemat idag.
Och jag är tacksam över att jag fått den informationen, samt att det finns ett
sådant ämne. MEN!!! Vad är INTE tillåtet att kritisera idag? Vad har de som sätter
reglerna för VAD som är desinformation för agenda? Blir de granskade?

Och hur objektiv klarar man av att vara som lärare, om man själv
inte är självrannsakande? Man bör således kanske alltid ha en tvivlande
grundinställning till ALL information som delges en. Och kanske framför allt
till den som inte anses bör ifrågasättas.

Införa lite Tage Danielsson på skolschemat?