Månad: april 2022

…
Det går inte alltid som man tänkt sig.
Kär-mor har fått både pest och troligtvis
kolera också. Och sen har de fyrbenta pest-smittarna
dessutom förstört odling-rekvisita för henne.
Men kär-mor är en av de segaste kämparna jag känner till,
i klass med moster Maggan…och mig. Hon reser sig igen,
bryter ihop och kommer igen. Kör ända in i kaklet utan
att stanna upp och grubbla allt för mycket. En enastående
egenskap.

Jag är förmodligen minst lika seg och tjurig, men är långt ifrån
utan grubbel. Det verkar vara min livsnerv att få grubbla lite eller
mycket. Om jag inte grubblar och mår dåligt av det, så mår jag
inte bra.

Men grubblerierna har så klart gett mig något också.
Klokhet t ex… mer än genomsnittet skulle jag säga. Men speciellt
smart är jag inte. Inte efter nutidens definition av ordet.
Eftersom ofta är det förknippat med ekonomiska klipp på andras
bekostnad, samt håva in pengar utan att gjort rätt för dem.
Det är smart, om jag förstått saken rätt.

Själv mördade jag ju iofs en sån där fyrbent pest-spridare i fjol
sommar. Jag kanske hade kommit undan med dråp, i moder
naturs rättssal, eftersom det var en ren olyckshändelse.
Eller inte så ren kanske, det var smutsigt när jag grävde i komposten.
Däremotskulle jag ju isf vara skyldig till massmord, när jag fick panik över
en myrstack ½ meter från min lott, och dränkte dem. Jag har faktiskt
dåligt samvete över bägge incidenterna. Det är väl inte riktigt klokt,
antar jag. Speciellt inte om man är klok snarare än smart.
Däremot kanske det var smart, fast jag inte är smart, eftersom det
kanske gynnade min odling. Fast det där med myrorna .. jag misstänker att de behövs,
det var nog varken klokt eller smart. Det får lov
att gå under kategorin korkat, men för guds skull kom över det!

Jag ämnar läsa Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige” om girighet,
men kanske är för snål för att inhandla den. Tillika är jag intresserad av hans böcker
”vad är pengar” och Vad gör en bank”. Ja jag vet, det är en sorts sjukdom
jag har, att vilja förstå min omvärld och min plats i den. Den sjukdomen att försöka
förstå saker, verkar dock inte vara speciellt smittsam. Däremot tycks drevmentalitet
vara ytterst smittsamt. Och mot det tillverkar de inga vaccin minsann.

Dans ikväll. Man får väl passa på innan nästa låtsas-pandemi dyker upp
på beställning av WHO och World economic forum, som vill att alla människor
på jorden inte ska äga nåt, och vara lyckliga. Ja alla människor utom de 10 – 20
multimiljarder som satt ”the great reset i rullning. DE offrar sig
och tar alla tillgångar, och styr våra liv, så vi kan vara lyckliga utan tillgångar.
Låter det som en konspirationsteori? Ja det är förmodligen för att det är en
teori om en konspiration. Men en teori om en konspiration kan faktiskt vara sann.
Speciellt om de själva helt öppet, inte bara erkänner att det är på det viset,
utan t o m säljer ut det som någonting bra. Men det kära medborgare behöver du
inte bry dig om. Bara ta dina sprutor för all framtid och lås in oliktänkande i sina
lägenheter nästa gång de känner att det nog är en samhällsfarlig ”pandemi”.
Jag menar om inte rörelsefriheten drabbar dig, finns det ju ingen anledning att slåss
för andras frihet, eller hur?

Sen kan det faktisk slumpa sig som så att det blir de som blir fysiskt
begränsade i rörelsefrihet är de som är fria. Och de som gör som de blir tillsagda
oavsett vad de blir tillsagda, som är de verkliga fångarna. Men det är bara en teori.
Min teori.

Sccchh … slumra in, sov så sött, kära medborgare,
fortsätt sov, det är skönast så.

…
Efter en eftermiddagstupplur idag, var det som jag för
första gången på 7 – 8 år, kände mig utvilad, och harmonisk.
På spikmatta som jag gör varje dag, men tryckte även lätt
med fingrar på en öm punkt fram vid panna, och något lossnade.
Jag tror det är långt mycket mer än dessa saker,
och kanske en process. Men det var en märklig känsla,
att inte vara uppstressad inombords, utbränd i själen,
för åtminstone en stund.

Jag rusade inte upp och donade, ordnade, utan
låg kvar länge i sängen och bara var, nästan utan tankar,
nästan utan känslor, annat än harmoni, om det nu kan räknas
som en känsla. Det var som det brukar heta,
som om en sten föll från mitt bröst. Jag kunde andas igen,
för en stund. På riktigt.

Kris på kris på kris, har slitit ut mig. En inre kris, med sin
källa i barndom, och alla övergrepp som gjorts mot mig,
som fick sin trigger, genom förälskelse, eller om det bara var
en sjuklig längtan efter kärlek, som inte hade så mycket
att göra med kärlek… mest längtan från två svultna individer,
som är dömt att krascha.

Sen kom Metoo, som ansåg/och fortfarande anser att män är
ena riktiga tölpar, och bör straffas generellt. Och sen jagades jag som
ovaccinerad, som jag vore jordens avskum och mördare.
Vänner och bekanta som vänder en ryggen, enkom utifrån medicinsk val.
Om de vänt mig ryggen för att de inte tycker om mig som person, så
hade jag lätt accepterat det. Människor, vänner, bekanta,som tycker det är
rätt att skuldbelägga mig enkom pga vilket kön jag tillhör.
Och nu ska jag rädas Putin…

… de e mycke nu!

Så klart att man blir nedsliten hörrni.

Men nu, en stund på eftermiddagen,
var jag för en stund harmonisk.
Och jag gläds över det lilla.

…
Jag har funderat en del kring arbete, jobb, yrken,
kontra arbetslöshet, sjukskrivning och pension,
och kan se på det hela från ett sorts socialt utanförskap,
utifrån vad som anses ”normalt” samt socialt accepterat.
Jag har svårt att föreställa mig att det finns något
folk i världen som är så fixerade vid yrkestitel och statusen
som den ger, som svenskarne. Till en början är det nästan en förutsättning
att överhuvudtaget HA ett jobb, om du ska kunna samtala
med en arbetande och bli respekterad.

Väldigt många går omkring och jäser, självbedrägligt,
och självrättfärdigt och tycker de är lite förmer,
och betydligt viktigare än icke arbetsföra. En sorts arrogans,
en överlägsen och nedlåtande blick och hållning, som skulle
punkteras i ett nafs, blevo de sjukskrivna eller långtidsarbetslösa själva!
Tillika, existerar, främst hos män, en stor bit av identiteten,
med bilen man skryter omkring med.

Jag har yrkesarbetat i mitt liv, under 10 års tid, innan jag
för tredje gången föll så djupt ner i depression att jag knappt
tog mig upp igen, och insåg att jag inte skulle orka en gång till.
Men jag identifierade mig inte som arbetande eller genom mitt
yrke, ens då. Jag tänkte inte så, jag tänker inte så.
Jag tänker nog fel. Åtminstone om man ska vara ”normal”
Men det är jag inte, och det tänker jag inte bli.
Kan nog inte bli.

Många samtal tar slut, efter frågan ”vad arbetar du med”
om man säger att man är sjukskriven eller
arbetslös. Är man dessutom sjukskriven
för själen, så blir det tvärtyst. För det förknippas med att
vara galen och knäpp. Helt felaktigt så klart. Det finns lika
många galna, knäppa arbetande som icke arbetande.

Sedan kan man så klart fundera över vad som definierar
”arbete” nu för tiden, i Svea rike anno 2022?
Jag skulle säga att det helt och hållet avgörs av om du tjänar
pengar, som avlönad, eller som egen företagare. Ja till och
med börsspekulanter, och arvsmiljardärer anses arbeta.
Medan om man arbetar utan förtjänst, utför ett fysiskt
arbete, eller annan sort. som en gratis vänskaplig tjänst,
eller på annat vis, är det inte att betrakta som arbete i vår
marknadsliberalistiska värld. Vi lever nog närmast efter
det amerikanska uttrycket ”making money” snarare
än att ”arbeta”. Men överklassen har kidnappat ordet
och anser sig arbeta, även om de inte gör nämnvärt mycket.

Jag har således, utifrån de spelkort som livet gav mig, nödgats
finna min identitet i något annat än vilken bil jag har,
eller vilken skrytgrad jag har på yrket. Jag identifierar
mig kort och gott som Tomas. Det räcker för mig.

– – – – – – – – – – – – – – – –

Läser Ulf Lundells ”vardagar 1, med nöje. Det lätta direkta
språket som kommer direkt från hjärna och hjärta, utan filter,
utan fisförnäma språkregler. Somligt är bara vackert vardagligt
beskrivet, om omgivningarna på Österlen. annat är
något roligt från en bitter,grinig gubbe, som är långtifrån
självgod. Ist ständigt trevande, strävande efter personlig
bättring, utan ambition eller hopp om att nå det.

Gillar det smågriniga, raka språket, hoppar mellan
världshändelser, fåglar på tomten, och egna tillkortakommanden.
Mest gillar jag naturbeskrivningarna och självreflektionerna.
Hans omvärldsanalyser, är inte alltid så djupt genomtänkta
från min synvinkel. Egentligen ganska mainstream för att
vara så revolutionär i sina sångtexter, en gråsosse som
tycker så normalt som möjligt, och så som man bör tycka.

”Vardagar” har kommit ut i fem olika böcker, och jag är halvvägs
in i den första. Alla är på 600- 800 sidor. Vad gäller världshändelserna
har han inte tänkt en enda centimeter till, utanför det main stream media
skriver. Metoo tex. Där jamsar han fogligt och opportunistiskt med
i den bittra klagosången, som om frågan gällde huruvida
man är för eller emot våldtäkter eller övergrepp. Istället för att ta ställning
för eller emot drevet mot män som inte dömdes i domstol, men i pressen,
och fick sina liv förstörda. Jag är förvånad över att Lundell
antingen är så oinvigd i ämnet, alternativt så feg i sitt tyckande.
Han verkar även vara starkt emot Islam, och på samma vis som i metoo
fullkomligt onyanserad. Men jag gillar ändå att läsa. Gillar språket.Och tar
ibland efter lite i mitt bloggande.

…
Nyligen, blev jag återigen anklagad för att jag
skulle ”kämpa hårt för min rätt att döda andra människor”,
dvs att jag är en mördare. Själv känner jag inte till vem
eller vilka jag mördat, trots att jag varit närvarande hos mig
själv ganska precis 100 % av min tid. Hen menade på att om man
ställer en fråga som ifrågasätter att det inte finns några allvarliga
långtids-biverkningar för covid-vaccin, så är man en mördare.
Jag grunnar ännu på hur hen menar. Och om jag är tillräckligt intelligent,
kommer jag aldrig förstå hur hen menar. Hen är för övrigt en hon.
Och en hen som är en hon, har jag lärt mig sedan länge, är mjukare
och mer solidariska än hen som är män.

Röda systrar och bröder tystnade
Jag visade och länkade på Facebook. Bara 2 av mina vänner
upprördes officiellt, över att jag blivit kallad för mördare.
Och ingen av dessa tror jag påstår sig vara till vänster
i den politiska skalan. Den del som åtminstone jag trott skulle
vara den solidariska sidan. Men alla mina röda systrar och bröder
förblir tysta.

Stå för vem man är
Att stå upp för någon, eller våga ifrågasätta, sätter människor i
en obekväm situation, där man måste stå för vem man är, och är
inte särskilt populärt. Kan hända därav den cement-tjocka tystnaden
när medmänniskor likt mig åberopar yttrandefrihet och transparens blir
drevade och censurerade, samt anklagade för mord.

Fritänkare
Utfrysning, är en gammal kär tradition, som ständigt
återupptas, ofta i ”godhetens” tecken, men i ondskans tjänst,
om du frågar en mordanklagad hen som är en han. Så som när
jag blev utfrusen från bouleklubben, pga att jag inte var vaccinerad
En klubb som jag varit med i över 25 år.
Rädslan att själv bli utfryst, samt rädslan
att dö, som pressen ingjutit i världens folk, är det som driver folk att
frysa ut andra. ”Fritänkare” har aldrig setts väl hos den stora massans
lämmeltåg på väg mot stupet.

På den tiden, var det korrekt att bränna häxor – för att tillät ”vi” det.
Först när vi ser i historiens backspegel, ser vi att de häx-anklagade,
främst kvinnorna, som brändes levande på bål, eller dränktes,
var en förföljelse av ”fritänkare”. Men om ni levt då, hade 90 % av oss varit
rädda att bli utfrusna, rädda att bli brända själva om ni inte anklagade
den stackars kvinnan. För 90 % gör nu samma sak mot ovaccinerade, mot
forskare, vetenskapsmän, journalister som vågar kritisera och ifrågasätta.
Men det är den häx-anklagade som anklagas fört mord, och mördas
således. Det är fritänkaren, det är den som ifrågasätter som anklagas
för mord. Och de allra, allra flesta tiger som muren när det sker.
ca 90 % för närvarande.

Då var dessa kvinnor genom kunskap, ett hot mot kyrkan makt,
och måste tystas. Nu är vi ett hot mot vår tids icke ifrågasättbara
religion. Läkemedelsindustrin, vaccintillverkarna. Och måste tystas.
Det är stora pengar på spel, och mycket makt. 1000 dollar i sekunden
omsatte vaccinindustrin under ”pandemin”. I SEKUNDEN !
Inte ens sanningen får stå i vägen för sådan avans.

Från ena dagen till den andra, på order
När regeringen bestämde sig för att influensan inte längre var
samhällsfarlig i februari, pustade 90 % ut, och började leva loppan
igen. Dagen innan hade de munskydd och förföljde ovaccinerade i
vardagen, lokalt där de bor, på arbetsplatser och i föreningsliv.
Många fortsatte förföljelsen även efter det.

Frestelsen för hårdare tag är idag stor – och har stöd hos befolkningen
Regeringen och oppositionen kände sig maktlösa över att de inte
”tillfälligt” under 2020- 2022 kunde införa hårdare restriktioner pga ett
skydd i grundlagen. Dvs hindra medborgare som inte följer den
”frivilliga vaccinationen” från att gå och handla, eller motionera, eller ha
munskydd på sig. I Kina har man idag tagit i med hårdhandskarna,
skiljer barn från sina föräldrar, klubbar ner folk, och tvingar till vaccinering.
I Sverige blir det en notis som går obemärkt förbi, och ingen av mina solidariska
vänner låter sig uppröras. Ej heller ser de sambandet med att vi oxå går
mot ”hårdare tag” Ger regering makt att införa undantagstillstånd, utifrån
deras egen bedömning om samhällsfarlig sjukdom eller aktivitet.
Det ska röstas om att ändra grundlagen nu snart, och nästan ingen vet
om det, bryr sig, eller förstår vilket ingrepp i demokratin det är.
För man tror att staten är god, och alltid kommer förbli så.

Om ni bara gör som ni blir tillsagda är det ingen som tvingar er
Att som Österrike gjorde utan större protester
från mina röda och blåa vänner, man var fri att göra som man ville
och resa vart man ville om man bara gjorde som regeringen ”uppmanade”
till. ”utan tvång”. Återigen, som kristendomens korståg, och
missionerandet – ”konvertera till kristendom eller dö”!
Och tystnaden lade sig över Sverige och världen. Och de som ifrågasatte,
får jag förmoda ”kämpar hårt för min rätt att döda andra människor”.

Det enda budskapets unisona hypnotiserande röst
Under två års tid har en unison röst, en hjärntvätt meddelat ett enda budskap,
och alla andra nyheter har varit oviktiga. Till och med vårdens resurser, trots att det
troligtvis varit den mest primära orsaken till onödigt lidande hos covid-patienter.
Och framför allt, var på riktigt ingen som helst debatt tillåten. Nu fortsätter media
i samma stil fast med andra ämnen. Återigen i ”godhetens och frihetens tecken”
men i ondskans och det totalitäras tjänst. Sakta, sakta förvandlas vi
till samma sort, som de vi påstår oss bekämpa.

Ständigt nya syndabockar , håller blickarna borta från det verkliga maktmissbruket
Kasja Ekis Ekman är nu tillsammans med Will Smith, enligt
all press ondskan på jorden. De är Putins hantlangare respektive
patriarkatets våldsbejakare om man får tro en enig press.
Har ni aldrig funderat över vilka som äger pressen,
och makten att tala om vilken sanning de vill ska förmedlas?
Gör gärna det! Fundera gärna på det!

Inte så förvånande
Att Will Smith plötsligt blev drevad, över en örfil, som dessutom
kan ha blivit fram-manad av en förolämpad kvinna, vilket så klart
inte hör till saken, eftersom kvinnor är mjukare
och mer solidariska än män – att han blir drevad, kommer inte som
någon större överraskning. Åtminstone inte för mig.

Från drevande till drevad
Men Kajsa Ekis, nystämplade paria-stämpel är på ett vis mer
intressant. Kajsa som varit på ”rätt sida” om tyckandet så länge,
om man är en solidarisk vänstermänniska, som jag trodde mig vara.
Men det visade sig att jag bara är en ”vänsterflummare”,
vilket jag nog får anledning att återkomma till längre fram.
Man får för den delen inte glömma att jag dessutom
är en ”mördare” OCH en högerextremist. Vilket man tydligen
är om man ifrågasätter viss påstådd fakta kring vaccinationskampanjen.
Fakta som man av någon anledning, gömmer långt
bak i officiella informationssidor.

Sån’t man bara inte får belysa – inga nyanser tillåts
Men nu är även den tidigare hårt metoo-drevande journalisten
Kajsa Ekis Ekman paria. Anledningen är att hon skrivit en artikel
som inte helt entonigt målar upp bilden av Putin som den skurk han förvisso
otvivelaktigt är. Det råder inget tvivel om att han och den ryska armén,
med ryska folkets goda minne begår krigsbrott och brott mot de
mänskliga rättigheterna. Men att i det lägret gå ut och belysa
och kritisera nationalism eller ”nationalsocialism” (Nazism)
Inom det Ukrainska styret. Det är icke i god sed med demokratisk
yttrandefrihet och transparens. Det måste uppenbarligen beivras
och tystas ned. Det borde Kajsa förstått, när hon var på den mobbande
sidan, att så gör man inte ostraffat. När hon drevade mot män i allmänhet
och några i synnerhet för att det var god pressetisk sed att göra så hösten
2017. Synd för henne att det fortfarande är det då.

Vi lever i en tid, då några få har makten att berätta hur de vill att vi ska
uppfatta ”verkligheten”. Och där de flesta av oss medborgare tyst godkänner
det,eller hejar på medan de tar ifrån oss våra liv.

…
Somriga, soldagar, stundar säkert snart.
Svävande svalor, syns segla sina skyar.
Spegelblanka sjöar somnar sött sedan solen
sakta sjunker. Sädesärlan sprätter sedermera,
svängandes sin stjärt!

Somliga svänger sina spiror, som spetsiga
störar, sena sommarnatten. Schottis, svänger
som sjuttsingen. Söta som socker, smyger
smalbenen, smakfullt sina steg.

Släktingar semestrar, som solturistande sinnesslöa
stollar, sitt semesterparadis. Supande, svenskar
slänger skräp, spyr, sedan skämmes svensken sällan.

Solen steker. skäggdoppingen simmar stolt som
sommargäst. Stygga sviern, sticker, svider. Sanden
skingras, sedan storfoten stampat stranden.
Soldyrkande Svärmödrar, slukar Solero-glass.
Småungar sprätter sand. Surgubbar, surar surt
summan svindyr, som semesterfirare.

Såväl surgubbar som sat-kärringar, stönar, stånkar.
Sommarvärmen som skapar svett. Smörjer.
Stinker, snackar strunt. Sommarbarn skrattar strålande
superglada. Stör sura seniorer somligt.

Sommarnatten stillar sig sakta. Surret sinar.
Solen svalnar. Somnar storsint. Solnedgången
speglar sommarsjöarnas skälvande sorl.

…
Ibland önskar jag fortfarande att jag kunde
lyfta på luren och ringa till pappa. Men nu har jag varken
en regelrätt telefonlur, eller pappa att ringa till. Pappa
var´ju som han var, en fin varm människa,
något kantig och plump när han drack, och det hände
oftare än sällan. Men han var min pappa. Och det kändes som
om jag hörde till på något vis. En känsla av tillhörighet.

Nu mera känns det som jag inte hör till någonstans alls.

Morfar saknar jag oxå, som var min stabile manlige förebild
i tidiga barndomen, fast jag bara var hos dem nån vecka per år.
Och av kvinnliga förebilder är det så klart Moster Maggan jag
saknar. Tycker det var trist att det blev som det blev mellan oss
hennes sista år. Inte ovänner, men det blev nåt knas.
Men jag tänker att jag får lov att förstå mig i det hela, så väl som
henne. Det är trots allt mänskliga människor vi talar om.

Idag är en sådan dag att jag önskar jag kunde ringa pappa.
Jag skulle vilja höra till … idag.

Är trött i mössan nån gång per dag. Måste gubb-vila.
Och måste gubb-pissa ibland. Dricker en rödavinbärs-smoothie
nu för att få energi. jag känner mig själv bättre än någonsin,
och får allt större tolerans för min otillräcklighet
Men det tycks som om jag känner min omvärld allt sämre för var
dag som går. Både den där ute i vida världen, och den värld jag
lever i här i lilla avfolkningsbygden Sollefteå.

Nå ja!

Bara att fortsätta röra sig framåt, och leta ljus i mörkret,
hitta glädjeämnen, och suga på dessa. Idag kom Åsa och Evelina
på kort besök, och hämtade lite kål-plant som de fick.
Evelina älskar grönkål. Jag älskar att Evelina får grönkål.
Jag älskar att få ge. Det ger mig nåt.

…
Förfallet ligger alltid nära till hands för en ensamstående
meningslös, medelålders gubbe utan familj och jobb.
Jag och miljarder andra människor pratar ofta om att ”snart”
ska jag börja ett nytt och bättre liv. Oftast pratar vi om det.

Så var fallet i slutet av november 2020, för egen del. Min kropp
pratade med mig, och sade mig att om jag fortsätter på detta vis,
så blir det diabetes typ 2 för din del gubbe. Det kröp i ådrorna
en stickande känsla, vilket fick mig att drastiskt sluta med allt vitt
socker, samt börja motionera rätt så duktigt. 200 mil prom under
2021, och 100 mil cykling, plus några vändor löpning o lite
styrketräning.

Nu sitter jag här en solig dag i April, och äter grönkåls/purjosoppa,
på egenodlade växter, och äter hembakt grahamsbröd till,
avlutar med havtorns-smoothie. Nästan så folk riskerar bli
lätt illamående över min duktighet. Men jag har just börjat om igen,
börjat på ett nytt och bättre liv igen, när jag märkte hur kilo, efter kilo börjat
smyga sig tillbaka. Jag började med det igår faktiskt.

Men jag hade inte förfallit helt sen förra gången jag bestämde mig.
Att vara utan vitt socker har jag lyckats med hela tiden,
och lyckas ännu med. Kött äter jag inte sedan 2016 (mest för
att det är så processat, antibiotika, gifter,
och vanskötsel av djuren, som enkom lever för att dö för vår skull.
Är då och då sugen på kött, men blir äcklad av tanken på hur
de behandlas och vad köttet har blivit behandlat med.
Speciellt korv stroganoff och knaperstekt bacon, är
lite jobbigt att vara utan. Men jag har valt det.

Men vad har då förfallet bestått av denna gång,
när jag tangerade 80-kilos-strecket igen, och var stadigt
på väg uppåt?

Jo men socker-söt-sugs-hjärnan är inte dum, den
är oerhört finurlig att hitta omvägar att få i sig sitt
socker, även om man inbillar sig att det inte är just direkt
vitt skadligt socker. Och hjärnan, själen får hjälp p¨traven,
genom tristess. leda, sorg, ensamhet, regelrätt mobbing
samt isolering. Tex till följd av förföljelsen av ovaccinerade,
vilket råkar vara mitt val.

En tredje faktor i de hela är motionen. Och i mitt fall,
kan för mycket motion på en och samma gång
i förhållande till intag och vila driva på ett överdrivet matintag.
När depåerna är slut säger kroppen att jag svälter, och äter monsterportioner.
Och det är inte bra, ens med ”nyttig” mat.

Så min plan är att vara i rörelse i perioder under hela dagen,
istället för att gå på så hårt att jag ligger resten av dagen
och äter och äter och äter. På så sätt kan jag faktiskt dessutom
motionera mer, utan att bränna ut ljuset i bägge ändar.
Och det blir lättare att äta lämpliga portioner.

Vad gäller valet av mat, blir målet, inga jättestora
förändringar. Jag får väl revidera sockerhjärnans
manipulation om att chilijordnötter
i alla fall är LITE nyttigt. Det är det inte” Sockerhjärnan
ljuger nästan lika dåligt som Lavrov och Putin.
Men bara nästan. Sedan är inte ”Proviva” dryck fri från socker,
bara för att det står ”inget tillsatt socker”. Det gillar sockerhjärnan,
men inte jag. Jag halsade lätt en sådan 1-liters då
och då. T o m nyttig Kefir, märkte jag hur det kan missbrukas,
när jag väljer ”müsli” istället för gröt. Det är tre % fett i,
och en del kalorier. Och jag använder 4 – 5 ggr så mycket Kefir
till det, jämfört med gröt. Gröt kan man t o m äta utan nån mejeriprodukt till
då och då.

Men största självbedrägeriet på sistone, har nog varit den
mängd russin jag ätit. Både till ”müsli”, och till gröt,
samt gå omkring och stilla hungern med dessa och sötmandlar
dagarna i ända. Och söthjärnan har inbillat mig att
”det är inte lika dåligt som godis iaf” nej det är det inte.
Men det är inte bra heller.

Dessutom är man lustig. Jag har ju länge bojkottat
vindruvor, eftersom det lär ska vara ett av det mest besprutade
livsmedlet. Men russin då Tomas ???
Jo då… då lägger vi till en process som säkert
är minst lika onyttig som besprutningen av vindruvorna.

Jo rå man är rolig!

The trick is to keep moving!
I lagom takt, mest hela dagen, med vila och mat inflikat.
Inte banta, inte motionera bort vikt. Men hitta balans och mening
i vardagen. Låter som nån har ev kommit på det före mig,
men ….

…
Det är en galen fruktansvärd värld, full av ondska,
egoism, skönhet glädje, värme och kärlek.
Jag orkar inte mer ena stunden, och vill bara blunda,
men får inte… måste se, så jag kan se det vackra
underbara.

Hade jag blundat idag, hade jag inte sett glada Berhane
och hans dotter Bitania, när jag fikade på café Petter.
Och då hade hon inte stannat till och undervisat mig
vad svenska färger heter, och pekat på färgerna på sin
cykel. Hon hade blått, hon hade rött, hon hade vitt,
men inte svarta däck, utan det var ”black”.

Hade jag blundat och hållit för öronen,
och låst in mig stängt av all media, inte pratat med någon,
hade jag inte vetat om hemskheterna i Ukraina.
Men jag hade också varit levande död då.

Jag hörde lite skvaller och fördomar idag.
Eller ska jag säga…idag också. Jag får lära mig leva med
att folk skvallrar och har fördomar. Jag kan inte ändra på det.
Och jag kan inte ta strid varje gång nån yppar en fördom
om någon folkgrupp, eller sammanslagning av 100 folkgrupper.
Det går inte. Jag kan inte leva så. Men folk får gärna veta
var jag står och hur jag tänker, nån gång då och då,
så de inte går genom livet och blundar. De kan inte leva så.

Jag kan inte heller gå omkring och ständigt vara rädd
för den typ av skvaller som tidigare tryckt ner mig i mörkret.
Den typ som inte alltid låter en vara ifred, fast man ignorerar
Jag kan inte gå omkring och vara rädd för att bli nedslagen,eller
skjuten, eller att det ska bli krig. Jag kan inte leva så.

Jag kan inte heller låtsas som det regnar, när regeringen lite
i smyg vill förbereda att ändra grundlagen, ett steg
mot ett mer totalitärt samhälle, medan 90 % blundar för det,
inte vill veta, inte orkar bry sig. Hade jag som sagt var blundat,
jag och tusentals obesprutade med mig, så hade det gått tyst förbi,
och inte förrän det varit för sent, hade nån reagerat.
Och när det är för sent, så är det faktiskt för sent.
Jag kan faktiskt inte leva så, jag kan inte blunda när friheten
och yttrandefriheten tas ifrån dig och mig min vän.

Det är ibland hemskt att ha öppna ögon, och öppet sinne,
men helt nödvändigt om du vill leva,
och du vill uppleva lycka.

…
I snart varje rubrik i svenska tidningar
som för övrigt nu för tiden nästan alltid tycker likadant,
bortsett från nå’n catfajt mellan några kvinnliga
journa… f’låt, influensers. … i nästa varje artikel,
antyds det vad forskare eller experter levererar
den oemotsägbara sanningen.

Och folket sväljer det genast som en sanning.
Det borde nån forskare forska ikring tänker jag.

Nu kring upploppen:

Forskarna: Det ligger bakom: ”Tycker upplopp är spännande”



eller



Forskar gör ju alla som undersöker nåt, men är det per automatik sanningen de
kommer fram till och kommer alla forskare fram till samma sak ? Om vi får tro vår
media vilket vi får men inte alltid bör, så trodde alla forskare samma sak under
pandemin, som inte var nån pandemin enligt tidigare benämning för vad som
var en pandemi.

Så¨om jag undersöker något, är jag forskare då ?

Och ”experter? expert på vad ? Och vem har adlat dem till experter?
Kungen ? Och har han isf kunskap att avgöra vem som är expert?

…
Ja ha solen skiner igen där ute,
men inte på mig! Typiskt! Får väl vattna överlevarna av mina plant
vid fönstret då, och gå ut.. för hit in kommer ingen sol. Inte förrän
jag ska gå o lägga mig”! Typiskt!
Norrfönster.

Jag fortsätter för övrigt, i demokratisk anda att lägga upp ifrågasättanden
på DNs kommentarsforum som de passande nog döpt till ”ifrågasätt”,
så att de kan plocka bort mina ifrågasättanden.

Kråkhelvetet kraxar om vartannat i kör med måsjävlarnas
morgonskrän. Inte ett spår av vackert fågelkvitter här inte.

Igår satte sig en äckligt flirtig tjafs-kärring vid det andra
uteserveringsbordet, väster om det uteserveringsbord jag satt vid
när hon kom. Hon frågade artigt och flirtigt mannen som satt vid hennes
uteserveringsbord, väster om henne om det var okej om hon rökte.
Mannen svarade ”ja”
Fotnot, det blåste från väster mot öster!

En man med flådig kärra, och kepsen bak och fram, gick runt sin
flådiga kärra och höll upp dörren för flådig brutta i högklackat.
Flådig brutta såg förlägen ut. Undertecknad funderar om han med
nuvarande genuspraxis var chevaleresk eller bröt mot det faktum att
kvinnor ska behandlas lika som män. Man fattade ju vad en man som han
hade i tankarna, när hon trippade fram som en ny-pippad sädesärla,
med hög svansföring – såna är dom …. vi…

Nyss fått påökt vid nyår. Sen höjde de ostpriset till 105 kr kilot,
och igår kostade ett paket bregott 61 kr. Det vore nåt för Hasse Alfredsson
och sketchen om mjölkpriset för ett halvt sekel sedan

– Tre och femtio för en liter mjölk !!!?? Det var det jävligaste,
det hade jag ingen aaaaaning om”

I slutändan har jag det lika jävla dåligt ur ett svenskt perspektiv
med själva köpkraften som innan pensionshöjningen, och lika jävla
bra jämfört med indier i afrikaner som innan.
Men ingen ska lura mig att tro att jag fått det bättre

Om man skulle ta o köpa sig ett torp och en ko?
Och få EU-bidrag?