…
Seg i kolan ännu. Kroppen något bättre än knoppen.
Gör mig lite kaffe, maler den finare än jag brukar, och
ser vart det tar vägen smakmässigt. Grädde i kaffet så klart.
På caféet har jag tillfälligt slutat med mjölk, eftersom kaffet
som står på värmning är nog pissljummet som det är.
Och min hals vill för närvarande ha slemlösande hett kaffe.
Jag tror ju fortfarande att frisk luft och måttlig kroppsrörelse
ändå är bättre än att ligga inne i dammig luft och rossla, i tron
att jag blir sjuk om jag går ut. Ju längre tiden går, desto o-klokare
känner jag mig, trots att vissa vänner ofta anklagar mig för att vara klok,
det är ju inte klokt.
Kokat risgrynsgröt, på 1 liter mjölk, som skulle räcka i 2-3 dagar.
Den tog slut samma eftermiddag som jag kokade den. jag skyller
på underskott i kroppen efter mul och klövsjukan jag fick för 2 veckor,
sedan, så när som på några timmar. Måste väl ändå, trots att jag känner
mig så seg i kolan, och humörsmässigt förlamad, har hämtat mig
någorlunda jämfört med andra. Jag gick ju ändå 12km igår, om än
i tre omgångar och halva tempot mot brukligt. I mitt sinne var jag på väg
upp på Hallstaberget igår kväll. men lyssnade på kroppen. Den har fan lite
väl mycket att säga till om för tillfället.
Kaffet hjälper lite mot tröttheten, inbillar jag mig.
Och inbillar jag mig det så hjälper det ju lite. HETT… bra !
Nu har jag monterat upp växtbelysningen äntligen. Så nu kommer en period
där jag får ha lite kallt i lägenheten, med ständigt öppet vädringsfönster,
så inte plantorna drar iväg ovch blir rangliga monster utan frukt på.
Min kära plant-tant är väldans okry. Kan inget annat göra än skicka hjärtan
och be till högre makter. Kanske är det min tanke som hjälper, mer
än några högre makter. Vad vet jag`? Ingenting nästan,
när allt kommer omkring.
Jag har fortfarande ledsenhet och besvikelse i mitt bröst.
Jag har ännu inte lyckats låtsas bort det, genom att låtsas
att det inte hänt det som hänt, och att folk inte sagt det dom
faktiskt sagt. ”Skit i dom” brukar vara ett vanligt råd. Men hur många
kan man skita i, och hur länge ? utan att bli oerhört straffad
själsligt själv ?
Men o andra sidan, så suger jag på att låtsas. Vad göra ?
I morrn jordar jag nog ner mitt golv, mina fingrar och mitt köksbord.
Kanske något lite grönt skott kan glädja mig, när de tittar upp om nån vecka.
Och kanske inte huvudet längre då känns som gräddkola. Vi få se.
Idag hamnade jag i en situation som krävde att jag låtsades som inget hänt. Utåt sett
en succé. Inåt sett inte lika övertygande. Nä men le på då Tomas,
o se hur det funkar i längden!
Håkan H och Stefan F, är iaf tillbaka på caféet, efter självvald isolering
på grund av covidrädsla. Jag och Björn försökte med gemensamma ansträngningar
leta bland Läkemedelsverkets statistik för misstänkta dödsfall relaterade till
vaccinering. Från början i den sk pandemin, prydligt uppspaltat i tabell,
även om de aldrig någonsin kommer erkänna samband. Nu undangömt så inte den
mest vane medborgaren har en chans att hitta det. Tack gode gud för detta öppna
samhället och tilliten till staten. Ja … just.. det var ironi.
Nä nu orkar jag inte gnälla för er längre.
Ni får väl för fan hitta på eget gnäll!
Hoppa till innehåll
Detta är en blogg, som helt ogenerat tar upp de stora frågorna i livet och världen, de stora känslorna inuti Tomas Tvivlaren (Jag) , och betraktelser från vardagen. Min utgångspunkt till all information som delges mig/oss medborgare, är att tvivla på den. Som min bortgångne hus-guru, Tage Danielsson så klokt fastslog: "Utan tvivel är man inte klok". Jag blev både lycklig och förvånad över att domän-namnet tomastvivlaren.se fanns ledigt, eftersom jag finner tvivel vara positivt och livsnödvändigt, ja och så heter jag ju Tomas. Den bibliske Tomas Tvivlaren har ju ett något mer negativ betydelse, eftersom all religion uppmanar till blind tro. Likväl som politik. Här kommer tvivlen hagla som spön i backen. Läs och tvivla!