…
Är jag en god människa?
Man vill ju helst inte ställa den frågan till en
kannibal. Men eftersom de är ganska sällsynta ändå,
så ger jag mig in på ämnet om godhet och ondska.
Om det kan jag vittna
Det finns några vänner som kanske skulle gå i god för mig
och kalla mig för en ”god människa”. Kanske inte lika
många som skulle strida för mig, när det behövs. Men det
tror jag är få förunnat, och väldigt ovanligt, om det
inte förälder till barn. Och inte ens då är det alltid så.
Om det kan jag vittna.
Nyanserad värld, med svartvit kamera-film
Själv är jag född in i en värld som inte är svartvit, som har
oändligt många nyanser, både vackra och mindre vackra.
Men jag är också genom min familj, och min omvärld
lärd att se världen i svartvitt. Antingen eller, för eller emot.
De flesta är det verkar det som, en del mer än andra.
Under mitt vuxna liv, har mitt nyansseende kommit att
utvecklas dock. Och jag har kommit att förstå, att allt
inte är svart eller vitt, och att det kan vara svårt att se nyanserna.
Speciellt som många medvetet försöker dölja dem, eller inte är
kapabla att se annat än svartvitt.
Färgblind
Ordet färgblind, är i kampen mot rasism, ett ord som har tilldelats
en positiv klang, i den meningen att man då uppnår att man inte
skiljer på ”svarta”, och ”vita” människor.
Men för mig, och i alla andra sammanhang, är nyanser,
och att lära sig se dem, eller åtminstone lära sig att söka efter dem
helt basalt för graden av mänsklighet i en människa.
En god människa ? – Finns de ?
Han bredvid det svarta fåret – är inte heller den lyckligt lottade
Men jag är som sagt var, något präglad från uppväxt att se saker i svart eller vitt
och har brottats med det icke valda arvet i hela mitt liv.
Tydligast var det med mormor, som ofta delade upp syskonpar
i hela släkten på det viset. Och jag hade den mindre angenäma ödet att
bli den ”gode” brodern, i hennes ögon. Det förstörde inte bara för min bror,
som tilldelades svarta-fåret-kortet.
Et tu Bruta
Men även mors sätt att dela upp män och kvinnor som goda och onda, rakt av
hade en stark negativ inverkan på mig, och som dessvärre har förstärkts
under mina första 20 år som vuxen, av vissa kvinnor och t o m män,
som varit av samma uppfattning som mor i det avseendet,
och inte bara passivt tyckt så vid frukostbordet, utan agerat på det svartvita
seendet och beteendet.
Är det ondska ?
Min tillit till människor har skadats långt ini benmärgen av detta,
och även om jag jobbar med mig själv, så blir jag aldrig helt fri
från de sår jag erhållit på den punkten.
Vart placerar jag mig själv när jag över-idoliserar?
Det är mer idolisering än svartmålning av människor som blivit problematiskt
för mig Det faktum att jag även känt mig svulten på kärlek, i samband med mitt
arv att se i svart eller vitt, har framförallt inneburit att jag ibland över-idoliserat
några få av vänner, släkt och kärlekar. Satt på piedestal, i mitt inre upphöjt dem
till perfektion. Det är inget bra sätt. Det är onyanserat och är dessutom djupt
orättvist t mot den som blir upphöjd så. Eftersom det egentligen
är omöjligt att leva upp till, och inte heller ska behöva levas upp till.
Utöver det, kommer den som upphöjer en annan till slut garanterat
känna sig besviken. Det är garanterat, eftersom ingen faktiskt är perfekt.
Ingen!
Och ytterligare en avigsida med det, är vart man placerar sig själv, när man ser
upp till någon till den graden jag ibland har lyckats göra. Du placerar dig
då nämligen långt under… och ser indirekt ner på dig själv.
Det är fantastiska insikter jag erövrat.
Världen då?
Detta om MIG och MINA insikter. Hur fungerar det i världen då?
Egentligen helt omöjligt att svara på. Åtminstone om man vill hävda en
enda sanning. Jag har tidigare ställt undran om kanske mörker enkom
är frånvaro av ljus. Dvs ingen egen enhet. Och tänkt att det kanske är så
med godhet och ondska också. Men här är det rätt mycket teoretisk,
och funderingar. Och kanske bara fungerar som ett sätt
att försöka göra omvärlden mer begriplig och hanterbar?
Men det är väl okej ?
Jag är nog inte god… inte ond.
Jag är nog inte god. Jag är inte ond. Jag kan göra goda handlingar,
mindre goda handlingar, och är säkert kapabel till onda handlingar
också, beroende på hur pressad man blir. Och naturligtvis beroende på
vad man betecknar som ”onda handlingar” Och då menar jag pressad på riktigt,
till den grad man inte finner någon utväg. Är ett vilt djur som trängts in i et hörn,
och attackerar den som tränger in det, …är det ondska?
Flera aspekter
En annan vinkel på det hela, en fundering, är om man i världens ögon ses som
en god människa, när man anklagar andra för ondska? Och man kan fundera på det
ur flera aspekter
1 – Om den anklagade är skyldig till det den är anklagad för?
2 – Är det som denne blir anklagad för ondska, och till vilken grad ?
3 – Och om hen är oskyldig till vad den blir anklagad för,
klistrar sig anklagelsen sig fast ändå?
4 – Blir den som anklagar, fri från skuld?
a/ i sina egna ögon?
b/i omvärldens ögon, omgivningens?
Kevin
Bröderna i Arvika som blev anklagade för
Kevins död, får inte ekonomiskt skadestånd,
eller initialt ursäkt från kommunens socialtjänst.
”Socialtjänsten har inte gjort något fel”
Vem är ond här ? Vem är god ?
Var avsikterna goda, från polisen som brast i sin respekt
när de förhörde barn som brottslingar?
Och om avsikterna de fakto var goda, ursäktar det
rätts-övergreppet mot de anklagade barnen ?
Om polisen, socialtjänsten vet med sig att de brustit och gjort fel,
och ändå inte erkänner det. Och låter bördan falla
på de nu vuxna barnen. Vart hamnar det beteendet på godhetsskalan ?
Om poliserna varit för ambitiösa i förhören, där målet att finna
en eller flera skyldiga, går före rättssäkerheten. Vart hamnar det på skalan?
Finns det ens en skala ?
Juryn – Med Sandra Bullock och Matthew McConaughey
En film som inte heller är helt enkel att ta ställning till moraliskt.
Vad är ondska ? Vad är godhet, i denna film. Är det svart eller vitt?
Filmen handlar ju i grunden om att svarta och vita inte i praktiken är
lika inför lagen, enkom utifrån sin hudfärg och det förtryck och rasism
som finns än idag i USA, och hela världen. Inklusive Sverige.
Så ur den aspekten finns det inslag av svart eller vitt.
Lämnad att dö
Men när en svart familjefaders 10-åriga dotter, blir våldtagen, misshandlad och
urinerad på av två 23-åriga vita män. Och lämnad att dö, efter ett fall
på 10 meter när de kastade henne från en bro. När han vet om att
med största sannolikhet kommer det gå fria, för så har det alltid varit.
Tar han lagen i sina egna händer, skjuter dessa till döds.
Svart-vit slutplädering
Efter en lång procedur av svartmålning, få till en jury som inte har några svarta,
etc etc… vinner den vite advokaten som försvarar den svarte mannen målet
genom att beskriva i detalj för detalj skeendet vid våldtäkten för juryn och rättssalen.
Och han hade bett dem blunda medan han berättade. Och avslutade m,ed…
”Kan ni se henne framför er, indränkt i deras urin, och säd, sönderslagen
med en för livet förstörd livmoder ? Kan ni se henne?
Föreställ er nu istället att flickan är vit?”
Förtjänade de att dö? – Hade vi gjort samma sak? – hade vi varit goda ?
Vari ligger nyanserna här ? Det är väl självklart att de förtjänade att dö?!
Hade inte var och en gjort samma sak som fadern? Jo troligtvis
hade åtminstone varje fader velat göra samma sak. Troligtvis
även jag. Det finns till synes ingen problematik med utfallet.
Utöver det att han tog lagen i sina egna händer.
Monster
Men jag som funderar kring godhet och ondska, goda respektive
onda handlingar. huruvida ondska finns som egen kraft. Och inuti
är ganska frustrerad över att ondska eller onda handlingar
funnit så länge människan varit människa. Jag som är så
frustrerad och arg, funderar ett steg längre. Hur kan sådana ondskefulla
handlingar begås? Vad har hänt för att de två vita männen
som jag också känner förtjänar att dö., ska bli till två monster?
Är jag nöjd med att de bestraffas? Nej, jag hade velat att
brottet aldrig hade begåtts, DÅ hade jag varit nöjd.
Känslomässigt ser jag det bara ur flickans upplevelse.
Föds man ond? – Är det möjligt att förebygga?
Ur straffsynpunkt är det inte lika intressant för mig, som den att försöka
förstå hur det kan komma sig? Hur skapas såna monster ?
Är de monster ? Föds de sådana och är chanslösa att
bli något annat? Eller är det deras väg in
i livet som gjort dem till vad de är?
Skuldfrågan är otvetydig, det finns inga ursäkter. Varje människa är ansvarig
för sina handlingar oavsett bakgrund. Det kan inte vara på något annat sätt.
Men ur ett vidare perspektiv, är det möjligt ens att förebygga
så att inte vissa blir sådana ?
Klanen
I filmen fanns i bygden två läger. De svarta som i generationer fråntagits sina
mänskliga rättigheter, våldtagits och mördats, och förslavats. Och den vita
grupp som hävdade att det var de svarta som var mördande våldtäktsmän,
Under rättegången mördades en make till försvaret av den svarte mannen ,
en ku-klus-klanledare med en brandbomb, ett kvinnligt biträde för försvaret
misshandlades av Klanen, med avsikt att döda. Försvararens hus brändes ner.
Här uppstår då fler frågor för mig. Är det lätt att förstå vreden hos de förtryckta?
Ja! Är det mord, när man bränner upp klanledaren med en Molotov.
Ja så klart det är. Är det rätt?
Stela
Vi är nog oerhört fast i våra uppfattningar om vad som är godhet, och vad som är ondska,
och vi vet oerhört lite om omständigheter, både vad gäller större händelser vi snabbt tar
ställning till, och byskvaller som kan ödelägga någons framtid och liv, och förföljer hen
för resten av dennes liv.
Blir anklagad, inte dömd, men aldrig friad!
Och får för alltid leva med rykten och fördomar som tas för sanning.
Vad vet vi?
Hur många av er tycker att Julian Assange förtjänar sitt straff?
Han som eg inte ens blivit dömd, och aldrig hade en chans.
Hur mycket vet de som tycker han förtjänar det?
Vad har han gjort, utöver att avslöjat amerikanskt krigsbrott?
Hade samma brott begåtts av låt oss säga Nordkorea,
hade de anklagande tyckt annorlunda då ?
Är man per automatik skyldig när man är anklagad?
Tagit över ?
Är jag en god människa ?
Nja… ingen är rakt genom god eller ond tänker jag.
Men hos vissa, har ondskan tagit över till den grad
att det inte går att uttyda något annat.
Det har ju anspelats på godhet och ondska även
under vaccinationskampanjen, där myndigheter och politiker
och i synnerhet press gått i bräschen för en anklagelsekampanj,
och många vanliga människor, som med stöd av detta
ansett sig vara goda, och ansett att ovaccinerade är onda.
Konsten att placera sig hos de goda
Jag undrar hur det känns nu för de goda ?
Är du en god människa ?
Det är hur som helst väldigt lätt,
och väldigt vanligt att hävda det,
genom att anklaga andra.
För övrigt
För övrigt har jag för första gången
på några år blivit förkyld. Jag kanske gör någon besviken
om jag talar om att det verkar som om jag inte alls blir mer sjuk
än vaccinerade, kanske rent utav tvärtom i vissa fall.
Hoppas det är okej!