Dags att pusta ut – Eller dags att andas ?

…
Det är fortfarande lite overkligt.
Härom dagen sken solen, och mild härlig temperatur.
Jag var ute och åkte skidor, och tog nån längre
promenad. Några har börjat heja på mig igen. Som
hejade på mig hösten 2019 senast. Andra vänder fortfarande
bort blicken eller blänger rättfärdigt. Själv ler jag tillbaks, och nickar
som en hälsning, till de som inte längre vill kännas vid mig.

Not 9/11 but 2/9
Men på det stora hela är det som att den 9e Februari 2022,
förändrades människor tillbaka till de som de såg ut att vara
hösten 2019. Exakt det datumet, 9e februari 2022!

Mardrömmen är över… eller ?

Det känns lite grann som en labil sinnessjuk partner, som är beredd
att hugga dig i ryggen, under en längre period, vaknar upp en morgon
och ler mot dig, och säger att hon älskar dig. Och att du inte ska gräva
ner dig i det som varit. Och att det skedde på order av regeringen,
på ett visst datum, den 9:e Februari 2022, över hela riket, samtidigt !

Hur är det tänkt nu då?
Jag som hade hög tilltro till både forskning, myndigheter,
och halvhyfsad förtroende till regeringen, hösten 2019. Och som
litade på dem under 2020. Jag som tog hänsyn till mina medmänniskor, utsatta
eller inte utsatta, och höll avstånd, och hjälpte till, och gjorde rätt
mycket självuppoffring som ledde till större isolation bland annat.

Låtsas ?
Är det tänkt nu att jag också skall pusta ut, på order,
den 9e februari 2022, på order av Lena Hallengren,
och glömma att de jag litade på ljög för mig under minst ett års tid?
Är det tänkt att jag bara ska glömma alla medmänniskor som kallade
mig för foliehatt, högerextrem, konspirationsteoretiker? Och låtsas
som om de aldrig sagt det om mig?

R.E.S.P.E.C.T
Vet ni, jag skulle faktiskt kunna förlåta det mesta. Jag kan gå vidare
i de flesta av relationer. Jag säger hej och pratar om allt, är villig att
diskutera allt. Men jag kommer aldrig mer glömma…
ALDRIG MER GLÖMMA. Förlåta? Ja eventuellt,
men inte villkorslös. Respekt måste ingå, och den måste vara ömsesidig.

Tankar
Där det inte sker, minns jag, och är fortsatt respektfull i mitt beteende,
men förtroendet är borta. Och i synnerhet litar jag aldrig mer på de som
påstår att jag måste lita på dem, utan att de litar på mig,
utan att de presenterar varför jag ska lita på dem. Och aldrig mer kommer
jag lita på de som öppet verkar för ett samhälle där debatt, diskussion
anses farliga, där tankar och åsikter anses farliga. Handlingar kan vara farliga.
Det farligaste av allt, är att sluta prata med varandra. Om vaccin, om dess verkan,
om dess risker, om klimat, om militär, om sjukvård, om fängelser, om ekonomi,
om empati,…om allt…

Det var nämligen vad som skede under åren 2021 – 2022.
Och det näst värsta var att det skedde på en unison order av myndigheter, regering,
opposition, och media- ALLA var eniga ”

Det värsta var den robot-lika uppslutningen från stora delar av folket.

I Robot
Hela det här plötsliga gemensamma ”utpustningen” den 9e februari 2022,
påminner om scenen i ”I Robot”, med Will Smith, när en huvuddator upphör fungera, och de
kontrollerande robotorna som stängt inne människorna ”för deras eget bästa”,
plötsligt åter blir vänliga, beter sig som tjänare igen.
Som robotar.

Och ja, det är en liknelse, en metafor.
Slå gärna upp det innan ni återgår till de benämningar som använts 2021 – 2022
om människor som valde det självklara valet att bestämma över sin egen kropp.

Ni får gärna pusta ut om ni vill.
Jag kommer fortsätta andas. Jag kommer aldrig att glömma,
men är alltid öppen för diskussion, och för samtal!