Månad: februari 2022

…
Tittade på animerade filmen ”Dumma mig” igår,
och blev barnsligt förtjust. Skrattade högt för mig själv
här hemma i min dödsmördarkommunistiska, konspirationsteoretiska
högerextrema, foliehatts-lägenhet. Gullighetsfaktorn, är hög på filmen.
Och bra för vuxna och barn. Eller Kung Fu Panda som jag
såg för ett tag sedan, och ”inre friiiid inre friiiid inre friiiid”
(Ni får titta själva för att fatta)

Ett gott skratt förlänger käften
Men när jag skrattade, insåg jag att det var skönt
och befriande efter två år av hypotetiskt vandrande
i dödens dal, och ”massutrotning” av folket på jorden,
som inflensan orsakade, vilket förvisso resulterade i ca 200.000.000
FLER människor på klotet. Men ÄNDÅÅÅÅ !!!!
En fullkomlig katastrof för mänsklighetens
fortlevnad faktiskt, det är snart slut på oss – snyft !

Avlösning
Men nu har jag/vi fått en ny kris på halsen, precis lagom efter
att jorden gick under av en förkylning. Nu invaderar Putin Ukraina!
Hur kan han göra det undrar ni ? Ja det undrar jag oxå,
när han inte vågar lämna sitt palats för rädsla av att dö i covid.
Och även om han vågat, så vågar han ju inte ta till vapen själv
mot det folk han ger order om att döda och förtrycka. Och sen
är han ju bara EN enda person. Varför går ryska folket, eller ens ryska armén
med på detta ?

Jag har en liten konspirationsteori
Jag har en teori, vilket troligtvis är att betrakta som
konspirationsteori, eftersom jag ju även ifrågasatte massvaccinering för
den rika delen av världen, men inte den fattiga. Och min lilla konspirationsteori,
handlar om INFORMATION. Och om ord som är användbara för fd människor som
Putin: ”Sanning, Pravda, Fakta, Forskare, Vetenskap och solidaritet”
Det har svenska folket lärt mig under de senaste två åren,
att man inte ska ifrågasätta auktoriteter. Pravda!!
Jag som i min enfald trodde man skulle ifrågasätta fakta.
Men det visade sig att man bara ska vara på sin vakt
på när det är fakta som gynnar Putin. Inte när det är fakta som gynnar
massvaccinering. Nja, ”nu är det här ju krångliga saker för gemene man
va såatte eh,” Men om ni bara lyssnar på Marcus Oscarssons ”analyser”,
så får ni den enda svenska sanningen, utan att behöva varken tänka själva eller
ha en egen värdering. Jag menar, så att ni förstår hur ni ska tycka och tänka
Pravda!

Ääääntligen rätt sorts invandrare!!!!
– Hur som helst – ”Äntligen en blå-gul flagga att sympatisera med!!!
De har dessutom samma hudfärg som oss, tillber
inte Allah, och pratar inte arabiska eller nå’t djungelspråk”’
Facebook är full av blå-gula ”solidariskt inflikade flaggor
i profilbilden, precis som när vi sympatiserade, och hade empati för oss själva
när en man med ursprung inte så långt ifrån Ukraina för övrigt,
körde lastbil på gågatan i Stockholm.
Nä men man kanske skulle ta en snabbkurs i det ryska språket?
Njet – Путинская правда побеждает в итоге (Putinskaya pravda
pobezhdayet v itoge)*

En ”SANN” undersökning
För det har visat sig i någon undersökning här i Sverige, som ju måste
vara sann, för den är inte ryska pravda, som betyder sanning, men bara
talar osanning…
… den undersökningen sa att hälften av SD-främlingsfientliga väljare
var FÖR att ta emot Ukrainska flyktingar. Och över 70 % av svenskarna.
Samt att Magdalena Andersson som är lite sen i trenderna
fortfarande tror att folket är emot invandring. Svenska folket älskar invandring.
Om de är lite mer lika oss, typ som Ukrainare, eller eg helst Amerikanare
och engelsmän, tyskar och holländare. Ja och om de har ett jobb med sig i
resväskan när de kommer hit så klart – Viktiga grejer det här Magda !

Och språket – det svenska språket är jätteviktigt att kunna, om
man inte är amerikan så klart. Då blir vi svenskar nästan lite smickrade
över att få använda våra fantastiska språkkunskaper i engelska,
om vi får säga det själva.

Succé
”Pravda” förresten… det betyder ”sanning” på ryska.
Jag vet inte hur väl Putins internet-armé har lyckats infiltrera
våra kommentarsfält i sociala medier. Men när jag reflekterar över
ordet ”sanning” hur det ordet och ”fakta”, och ”forskning” samt
hör ordet ”Pravda”, vilket är Rysslands officiella nyhetsbyrå,
så får jag under och efter Covid känslan att det blivit en succé för
Rysslands barbacka-cowboy.

Unga konspirationsteoretiska ryssar
Enligt unga ryssar, så är den äldre halvan av befolkningen i Ryssland
övertygade om att det är Ryssland som blivit attackerat.
För det är vad som funnits att läsa på Putins media i tv och tidningar.
De unga ser inte på tv. De söker information brett och vitt,
och är tvivlande som jag (konspirationsteoretiker)
De är ute och demonstrerar, och fängslas.
Det är väldigt ”fängslande” ändå hur det är möjligt att med ord,
manipulera större delen av ett lands befolkning, med budskapet om
den enda sanningen. PRAVDA!!!
Få se nu… det påminner mig om … nä.. nä vi bor ju i Sverige,
här kan man liiiita på myndigheter när de döljer sanningen!

Nja … hur det är med allt det där, så tror jag att det är bra med lite
”konspirationsteorier” som utmanar ”sanningen” Pravda!!
Den enda sanningen, som ser olika ut för varje makthavare som vill
att vi inte ska tänka själva… i väst som i öst.
Och hur som helst är det skönt att skratta ibland.
Sen vore det kul att få träffa nån människa framöver,
har tröttnat på hubbotar.

*1 – ”Putins sanning segrar till slut”

Alla dessa människor…

Alla människor som vandrar omkring i tillvaron,
eller rullar omkring i densamma, i bilar.
Och jag som betraktar dem, från
mitt utanförskap. Alla är så upptagna med sitt,
alla är så viktiga, alla har så förbannat rätt.

Så trött på alla lögner omkring en dagligen.
Tjuvar i slips, och gamar som vill åt ditt hjärta,
och din själ. Så trött på de levande döda.
Och mobil-banditer som ska lura dig,
fullt lagligt.

Alla dessa människor som jag betraktar,
som tror de är fria, men är fångar, och är själva
sin egen fångvaktare. Alla ensamma människor,
alla tomma blickar. Alla drogade vanliga hederliga
människor.

Alla dessa människor, alla dessa får.
Som tror de är så rika när de har pengar och
saker, men istället äger sakerna dem.

Alla dessa soldater, alla dessa får,
som följer en diktator. Alla dessa ledare,
som inte leder utan går vilse,
och tar med fåren dit de går.

Hon som gått in i dimman, och inte hittar ut,
vars blick har falnat. Och han som haltar fram
i livet, med krigsskador i kropp och själ.
Osså han som var dag gör allt för öl och sprit,
och hon vars föräldrar aldrig fanns, och nu är
aningen vilse, i en galen värld.

Osså han som skodde sig och såg ner
på de misslyckade, som nu är en misslyckad man själv,
enligt hans egen definition på vad misslyckat är.
Och så hon som var så vacker ung och smal,
och hånade andra i skolan, som nu är överviktig
och tunnhårig. Blicken skäms, och kaxigheten
är sedan länge borta.

… alla dessa människor

…
Gjorde risgrynsgröt sent igår kväll,
för att jag var tvungen att ta rätt på mjölken.
idag har jag ätit 2 portioner redan. Har inte orkat baka bröd på
över två månader. Lägenheten, eller rättare sagt
ordningen i densamma är som alltid inställt
på ”Sedan”. Nu när jag fått till hyllorna jag ska för-så frön på,
så är massa andra saker flyttade på, och i vägen, och ska åtgärdas sedan,
när jag får ork. Så har det väl alltid i någon mån varit för mig.
Jag tror det kallas att leva?!
Jag lär väl få på-knackning av polisen i år igen,
när odlingslamporna syns ut mot Ingrid Thulins stig,
och oroliga grannar funderar om jag odlar Cannabis.

Rådjuren har betat av de sista grönkålen
jag medvetet lämnade i höstas. Snart kan de finna föda i skogen.
Jag delade med mig, av det jag hade överflöd av på
min odling. Både till människor och djur. Men jag försvarade mig mot skadeinsekter,
genom att plocka bort dessa för hand, och brutalt ta dem av daga.
Annars hade det inte funnits varken överflöd att dela med mig utav,
eller kanske inte ens till mina egna frysboxar. Och jag hade inte kunnat dela med mig.
Men även insekter, larver, sniglar fick sitt. De som överlevde.
I naturen är det samma som människa till människa.
Om inte JAG sätter en gräns, gör ingen annan det heller.
Gränslöshet är inget paradis.

Där i det lilla mikrokosmos som utgör min kolonilott, sover
fortfarande marken djupfryst, för att snart vakna till liv när solen värmer bort all
tjäle och snö. I något större perspektiv, utanför myllan på min lott,
rullar livet på i smått, med mat, promenader, inköp, fika.
På ”Västerbron” töade det kraftigt i sol och plusgrader. Och bilisterna hade
bråttom som vanligt, och 9 av 10 skvätte ner mig som gick på trottoaren.
Är det nånstans månne den fördelningen vi har kommit att landa i
vad gäller omtanke i övrigt i samhället och världen?
Eller har det alltid varit så ? Och jag varit mer naiv?

Det hade varit synd, att inte ta vara på solskenet dock, så det blev iaf
5 km, broarna runt. Fikade hos bekymrad Café-ägare, och lånade ut mina öron
till hans bekymmer. Gick in på en teknik-varuaffär på byn, där
försäljare och ägare med väloljad tunga var i full färd med att lura brallorna
av äldre kund. En väns vän, stannade till under promenaden och pratade.
Jag med solsken i hjärtat, pratade om hur vi svenskar, den här årstiden
skulle kunna misstas för att vara Inka-indianer, som dyrkar solen som gud.
Och hur det lätt skulle kunna te sig så för invandrare som kommer från
året-runt-sol. Dennes reaktion, när jag ur en humoristisk
reflektion,nämnde flyktingar, var att beklaga sig över personrån, och brottslighet.
Vi tänkte lite olika där.

En kvinna stod upp efter en snödriva och soldyrkade. Efter 5 vintrar i Sverige
”Konverterar” många afrikaner till soldyrkandet. Och apropå ”solsken”
Så träffade jag solstrålen Barbro, som inte föddes blind, men nu är helt blind.
Arm i arm med sin granne Brita, tillika ”adopterade” syster. Ett solsken-samtal.
Hon kände igen rösten på mig, fast det var minst 10 år sedan. Och kom ihåg
när jag var hem till henne och Kalle, och jag ritade teckningar med hennes barn.
God Bless U Barbro.

Lika mycket som Barbro fortfarande sken, lika hjärtekrossande var det
att se en bekant fin människa vanka fram och åter på byn,
6 steg åt höger, sex åt vänster, om och om och om igen.
Blicken var slocknad, huvudet böjt…
Jag har sett det förut, hos andra. Och jag har varit i samma mörker själv.
Med den skillnaden att jag aldrig tog emot de kemikalier som
tar bort allt liv, när de påstås jämna ut dalarna. De tar bort topparna oxå, de
ta bort allt, de tar bort liv. Helst av allt hade jag velat hålla i kring henne.
Men jag sökte istället upp hennes flackande blick, och log så varmt
jag kunde, med så mycket värme jag kunde frambringa i min röst,
när jag sa hallå hallå, med lite dur i stämman.
Innan hon fortsatte vandra fram och åter. Mitt hjärta krasades lite,
över att jag inte kunde göra mer för henne, där och då.

Motstod ett okynnesinköp på Bodéns handelsträdgård, där de har för ovana
att köpa in vackra prydnadsföremål, Denna gång en handtillverkad
modell av en cykel, i rosa, ovch med snurrbara hjul, och en fin cykelkorg.
Tittade på ett gasolkök för tusen pengar på jaktbutiken,
och kom fram till ett NEJ. Men solen fortsätter att skina ute,
vilket nästan kan te sin hånfullt för den med slocknad blick
och böjt huvud. Hur kan den skina, när mörkret ter sig så totalt?
Men det finns en väg ut kära du. Den är inte kort och lättsam,
och det finns ingen skyltning dit, men den finns!

…
Hej – Jag är här nu!
Jag har alltid fascinerats av språk och ord, hur de
används, i vilket syfte? Hur språk och ord förändrar
betydelse efter ett tag, när den stora mängden
eller de mest högljudda använder ord för annat syfte
än ordets ursprungliga betydelse.

Språk
Språk är medlet för kunskap, men även för vilseledande
och därmed är språk och ord även synonymt med makt!
Jag har ibland haft tendenser av en inre språkpolis och
en irriterande besserwisser, som jag försökt hålla tillbaka,
för att inte bli mer än nödvändigt odräglig. Det har gått
si så där.

Styva linan
Men anledningen till detta är inte först och främst för att
jag vill visa mig på styva linan, och vara bättre än andra.
Utan mer för att jag vet att språk är nyckeln till kunskap som
ger frihet och demokrati, och ger mig ett verktyg att ”försvara mig”
och andra, från de som vill ta ifrån den från oss.

Missbrukade ord
Hur språket används under den så kallade pandemin är oerhört
vårdslöst och har skrämt och vilselett. Ord som ”Expert” och ”Forskare”
”solidaritet” har vattnats ur och betyder faktiskt ingenting längre.
Vem som helst kunde utses till ”Expert”, och bara vissa forskare
ansågs vara forskare. Och ”solidaritet”, har kommit att få betydelsen
att frysa ut människor.Det var samma under Metoo, då ord som
”våldtäkt” inkluderade det mesta, istället för ursprunget
och /eller att särskilja på olika beteenden och gärningar.
Det är så klart medvetet, för att trycka ned, få egna vinningar
och sprida generaliseringar.

Men tillbaka till titeln på blogginlägget.
”Jag är här nu”! Så är det inte bara orden utan
hur man betonar orden, som ger nästan helt olika betydelser.
Om du säger (med betoning på det fetstilta i versaler)
JAG är här nu. Eller Jag ÄR här nu. Eller jag är HÄR nu,
eller Jag är här NU! Och i skrift så försvinner de nyanserna om
man inte emfaserar dem, dvs förtydligar, med hjälp av
stödord som förklarar.

Hur det dök upp, när anden dök ner
Just den korta satsen, dök upp i min ständigt aktiva hjärna,
när jag gick efter strandpromenaden, i strålande solsken, några minusgrader,
frisk luft, och ett bedårande vackert vinterlandskap. Där bland annat jag
fick se en gräsand stå på vatten. En liten liten isbit den stod på.
Och ett gäng änder satt på ett isflak som lossnade och flöt iväg, och de njöt av
seglatsen, som räckte ända ner till våra kolonilotter. Innan de likt barn som kliver
av pulkan efter pulka-åket kliver av och går upp igen – simmade tillbaka
uppströms mot parken.

Jo – för att ….
Den satsen, dök upp, även för att jag måste påminna mig
om att JAG ÄR HÄR NU. Och njuta av det, vara i det som är nuet,
vara i det som är livet, vara i det som är mitt liv.
För att jag går omkring ibland och är små-arg eller stor-arg över
galenskaper i världen och nära. Det är inte så att det inte behövs.
För om inte åtminstone några reagerade på sånt, vore vi förlorade
till en minst sagt skrämmande framtid.

Speciellt för min del
Men pauser behövs. Att landa i sig själv, i nuet.
Det är svårare för många än vad många kan tro.
Speciellt för mig som har en så briljant hyperaktiv hjärna
med inbyggd frustration mot sånt som inte går att påverka
om det är galet.

Det borde visa världen!!!!!!
Om t ex Cowboysaren från Moskva skulle få för sig att invadera
Baltikum, och fortsätta västerut, låter han sig nog inte hindras
av att Kai Tomas Lundin skriver en arg blogg om det, eller går med
knuten näve i fickan, och får högt blodtryck.
Men likt förbannat är det förbannat viktigt att jag och många fler
med mig gör det nån gång då och då.

Bara jag även, då och då kommer ihåg att JAG ÄR HÄR NU !

…
Jag har mycket att vara tacksam över
i mitt liv, på riktigt”!
Är jag lycklig?
Det händer ibland ? Är jag olycklig ?
Ja det händer oxå ibland.

En del är trasigt i mig, en del är helt.
Vissa relationer är småtrasiga, några mår bra.
Andra har jag lämnat, och några har lämnat mig.
Det är väl livet. Några relationer läker väl, efter
det stora tystandet!…..andra inte.
Och nya relationer kan alltid uppstå, där gamla tagit
slut.

Söker
I skrivande stund, känner jag mig inte jätteharmonisk,
men det är hanterbart. Söker harmoni, det är det bästa jag
kan hoppas på. För lyckan kommer och den går.
Olyckan rår jag inte över, och kärleken är en främling
som jag längtar efter, trots att den alltid tycks lämna,
precis när jag trott att den kommit till mig.

En ny sorts ensamhet
Ibland känner jag mig ensam, när jag är ensam.
Ibland känns det bara skönt att vara fysiskt ensam.
Jag känner mig inte lika ofta ensam bland folk längre. Och det
är bra, för det är den värsta av ensamhetskänslor.
Men jag kan ibland känna mig ensam i tanke och hjärta
och i förnuft. Det är vaccinerings-propagandan som skapat
den känslan av ensamhet. Och jag känner mig mer ensam
på det sättet än jag egentligen är. För hundratusentals
röster har inte tillgång till megafonen som kampanjen har.

Inget mer, inget mindre
Jag har haft en förkylning i kroppen. Vilken sort det är/var,
har jag ingen aning om, och bryr mig inte längre.
Det är nog nu ! Det räcker !
I morse kände jag mig risigare än igår på dagen. Men idag på dagen
kände jag mig bättre än igår på dagen. så som det brukar vara med
förkylningar och influensor. Och det är en influensa som
har farit omkring i världen. Inget mer, och inget mindre.
En influensa. Och jag har behandlat den som andra influensor/förkylningar.

Friskt eller sjukt
Och idag lockade solen mig ut, och den friska luften, som jag tror
är bättre för en småförkyld gubbe, än instängd luft och stilla liggande,
eftersom jag ingen feber har. Det blev strosnings-tempo, istället för
min sedvanliga power-walk. Och några rörliga bilder på vacker vinter.
Jag mådde bättre i kropp än innan jag gick ut. Vilket får mig att fundera över
hur många som mått mycket sämre de två senaste åren, än vad som
nödvändigt var?

Tystnaden bortom megafonerna
Och när jag pratar med gubbarna på caféet, cafe-ägaren, och folk
jag möter på min strosningspromenad, funderar jag över hur
de mår i själen som stängt in sig under två år,
och fortfarande inte vågar gå ut?
Finns de med i FHMs fantastiska statistik över vaccinets
och restriktionernas ”obestridbara triumftåg”?
Och har de tabeller och branta kurvor på alla som blivit
utfrusna ur gemenskaper, föreningar, och t o m förlorat sitt
jobb till följd av vaccinkrav, eller ? Är dessa fall målade
i alarmistisk vinröd/lila färg, på DNs och SVTs statistiksida?

Nej så klart inte!
De finns inte ! Inte i tidningarna, inte i statistiken,
inte i politikernas brandtal, inte i en enda offentlig debatt
Tystnade var total, och nu är ingentinget totalt, för dessa!
En formidabel succé, om man frågar de forskare
som tjänar pengar på vaccinet, om man frågar de forskare
som har en megafon.

Hur många relationer har man spräckt, hur många lider av nedstämdhet?
Det kommer vi aldrig få veta, för ”det kan vara negativt för vaccineringskampanjen”
som var, och den de planerar till nästa gång

En ”formidabel succé” utan ifrågasättande,
och utan entydiga vetenskapliga bevis, från den vetenskap
vi måste lita på.

Och nu låtsas vi som om inget har hänt.

Jag undrar hur långt de kommer gå nästa gång?

…
klick, klick, klick, klick etc
Sitter här och klickar mig fram i tillvaron
via mitt tangentbord. Just nu orkar jag inte så mycket mer.
Känner mig egentligen inte så sjuk. Men trött och orkeslös.

Det kanske var Omikron, eller nån skrämmande bokstavskombination
för influensa jag haft. Men för egen del är det en mycket lätt
förkylning, inget mer. Sån som jag och nästan alla haft återkommande i
våra liv. Nästan inga symptom. Men för att citera de främlingsfientliga,
och samtidigt göra mig lustig över alla överdrifter och lögner
som använts i Vaccinationskampanjen för att skrämma oss till vaccinering:
– ”Ja men det är för jävligt iallafall, även om det inte är sant”

Det är återkommande för varje mediedrev och för alla stora politiska
drev. Det var samma sak när vi tog emot många flyktingar 2015.
och länge innan det. Att verkligheten räckte inte för hatkampanjen.
Man var tvungen att systematiskt år efter år misskreditera
en påhittad gruppering (invandrare) för att skrämma folk
till hat. Hur jag kan påstå att det är en påhittad grupp?
Det som är påhittat, är att det är en homogen grupp
som beter sig likadant, tänker likadant. Det är egentligen
ingen grupp, det är en sammanklumpning. Som att påstå att
män är likadana allihop. Det är vi inte, jag lovar.

Feminismen ovch metoo, samma visa. Verkligheten räckte inte till
Det var tvunget att överdrivas, ljugas och kölhalas… och pågår
än idag.

Några år innan det var det Reinfeldt och nyliberalismen,
som bedrev hetsjakt på sjukskrivna. Det lever många med
menen av än idag. Och samhället är fortfarande Reinfeldts samhälle.
Fast statsministern påstår sig vara socialist, och är kvinna.

Nä FTL, det är bara du som smygläser blogg.
Nu ids jag inge mer ikväll.
o det här var inte den jag pratade om att jag skulle skriva.

pilutta dig !

…
17e Februari 2022, och än så länge lever jag,
Även om världen som tydligen genom ett mirakel
överlevde världens undergång 2021, så är det en ny på gång nu.
Vi kommer bli invaderade, om jag förstått saken rätt.

Om jag förstått det hela rätt
Själv har jag, om jag förstått saken rätt, en kamp för liv
och död här hemma just nu. Det är frågan om jag överlever
för att uppleva invasionen av Sverige, när Vladimir Putin
kommer barbacka ridandes på sin häst med bar överkropp
och svingar sin sabel, och tvingar ner Kung Carl Gustav på knä.

3e dagen
Tredje dagen nu, med någon typ av förkylning, med milda eller
nästan inga symptom att tala om. Känner mig lite småfebrig
emellanåt, lite lätt känning i halsen, men inte ont. Ingen snuva,
hosta eller slem. Hade huvudvärk, två första dagarna, och är lite
slut i kroppen, vilket föranledde mig att vila helt enkelt.
Samt fortsätta ta hand om kropp och själ, med vitaminer,
näring, energi, … men nu vila ist för motion.

Ett envist hälso-freak
Och trots att det såklart anses vara foliehattstankar
och konspirationsteorier, så envisas jag med att hävda att
näringsrik mat, motion, vila, borttag av socker och processad mat
ev skulle kunna gett mig en fördel vid sjukdom.
Snarare än att leva på giftig mat utan näring, och vara stillasittande, samt
spruta in något i kroppen när den blir sjuk. Men … va f-n vet jag om sånt?
Bättre att lita på den samlade forskningen, multimiljard-företagen, och den
demokratiska staten, som de i Österrike, Kanada
och Australien väl ?! Kanadas Premiärminister har ju
yttrat sin beundran för Kinas diktatur.
Det verkar toppen, tycker jag!

Egentligen onödigt vetande
Nä men egentligen inte någon märkvärdigt svår förkylning
tycker jag. Det skulle kunna vara den senaste varianten av jordens undergång,
men det förblir osett. Jag hade inte tänkt testa mig även om myndigheterna
uppmanade till det. Jag har dessutom ingen bil, vilket var kravet
i Sollefteå för att ta PCR-test. En influensa är en influensa,
och kommer förbli det. Eller om det är förkylning. Inte lätt att veta,
och egentligen onödigt att veta.

Mindre stressad
Så vida inte feber är hög, eller kraftig hosta, har jag alltid
blivit lugnare och mer harmonisk när jag blivit förkyld… eh f’låt döende
i Covid 19, menar jag. Egentligen är det nog att jag blir mindre stressad
för att jag tillåter mig att bara vara. Utan att måsta prestera, oroa mig
för framtiden. Bara vila kroppen och fokusera på att bli frisk….
…-are

Stressen för mig som sjukskriven
Stressen för mig som sjukskriven, är väl delvis att hitta något meningsfullt
att göra med mina dagar. Men i någon mening blir det liknande inre stress som
har mer att göra än de har tid. Eller som kanske är ännu vanligare, skaffar sig mer att
göra än de har tid. Eller framhäver att de har mer att göra än de har tid, och till och
med det bidrar till inre stress. Men nu, behöver jag inte hitta något meningsfullt att
göra, utöver det meningsfulla i att vila och kurera mig.

Stressen för icke sjukskrivna
Jag känner väldigt många som är väldigt mån om att poängtera hur mycket
de har att göra, där yrkestiteln och upptagenheten kommit att bli
hela ens identitet. Och med dessa kriterier är det väl nära till hands att folk som
är utan jobb, sjuka eller arbetslösa, ser på sig själva som utan identitet, samt att
de som tror sig ha en identitet genom yrke och status, ser på de som är sjukskrivna
och arbetslösa … som identitetslösa!?

Hur ser jag på mig själv?
Det vore väl att ta i att jag känner mig trygg i min identitet
under dessa yttre förutsättningar. Är det yrkestiteln som ger oss identitet ?
Eller om du identifierar dig med ett fotbollslag t ex. Det har väl även jag gjort,
och i någon mån fortfarande gör. Vilket fascinerar mig och förbryllar mig.
Men troligtvis har det med GRUPP-identitet att göra.

När de tappar sin titel ?
För egen del, utifrån hur mitt liv utformats och vad jag upplevt, känns
min identitet, utifrån dessa kriterier något mer splittrad… eller ?
Men människor som ”tvingats” bygga hela sin identitet på titel,
status och pengar, vilka är de om de förlorar yrkestitel, status och pengar?
Om de blir arbetslösa, sjuka och förlorar sin egendom?

Kan det va pga detta som folk som tycker sig vara högre upp i den
sociala samhällspyramiden, slåss med näbbar och klor för att hålla andra ner?
Och de andra slåss för att komma upp ?

En fel-diagnostiserad värld
Alldeles för många människor har tyvärr kommit att identifieras med sin diagnos
och därmed identifierat sig själva med sin diagnos. Så visa det
inte har en yrkestitel att luta sig mot, eller pengar och status.
Min tanke, min dröm, min kanske utopi, vore att människor hellre
identifierades efter alla dennes förtjänster. Eller ännu hellre, bara kort
och gott frigöra identitet från prestationer helt. Jag t ex
blir då kort och gott Tomas.

När man är lite småsjuk, är det skönt med tystnad. Tystnad som jag annars
kan uppleva som stressande. Då kan jag känna mig stressad att göra nåt hela tiden,
eller förströelser som tv, radio, dator etc. Hjärna och själen får aldrig vila liksom.

Tashi Dromla
När jag tänker på identitet, inre stress och dylikt, kommer jag att tänka på munken
Lobsang i Himalaya, och lilla Tashi Dromla, och hans 85 andra omhändertagna barn,
som är föräldralösa, misshandlade, övergivna. Och hur hon är ett bråkigt
otryggt barn när hon kommer dit. Och när hon i slutet av den ca 30 minuter långa filmen står
på världens tak, och ropar ut:

I am Tashi Dromlaaaaa …I am Tashi Dromlaaaaa !!!!
My name is Taschi Dromla!!!!

Så får jag tårar i ögonen. Och jag tänker att han, munken
är en miljonär utan pengar och yrkestitel.
Och att jag hellre levt mitt liv som han gör,
än som Bill Gates eller Wallenbergarna gör.

länk till kortfilmen här

…
Är jag en god människa?
Man vill ju helst inte ställa den frågan till en
kannibal. Men eftersom de är ganska sällsynta ändå,
så ger jag mig in på ämnet om godhet och ondska.

Om det kan jag vittna
Det finns några vänner som kanske skulle gå i god för mig
och kalla mig för en ”god människa”. Kanske inte lika
många som skulle strida för mig, när det behövs. Men det
tror jag är få förunnat, och väldigt ovanligt, om det
inte förälder till barn. Och inte ens då är det alltid så.
Om det kan jag vittna.

Nyanserad värld, med svartvit kamera-film
Själv är jag född in i en värld som inte är svartvit, som har
oändligt många nyanser, både vackra och mindre vackra.
Men jag är också genom min familj, och min omvärld
lärd att se världen i svartvitt. Antingen eller, för eller emot.
De flesta är det verkar det som, en del mer än andra.
Under mitt vuxna liv, har mitt nyansseende kommit att
utvecklas dock. Och jag har kommit att förstå, att allt
inte är svart eller vitt, och att det kan vara svårt att se nyanserna.
Speciellt som många medvetet försöker dölja dem, eller inte är
kapabla att se annat än svartvitt.

Färgblind
Ordet färgblind, är i kampen mot rasism, ett ord som har tilldelats
en positiv klang, i den meningen att man då uppnår att man inte
skiljer på ”svarta”, och ”vita” människor.
Men för mig, och i alla andra sammanhang, är nyanser,
och att lära sig se dem, eller åtminstone lära sig att söka efter dem
helt basalt för graden av mänsklighet i en människa.
En god människa ? – Finns de ?

Han bredvid det svarta fåret – är inte heller den lyckligt lottade
Men jag är som sagt var, något präglad från uppväxt att se saker i svart eller vitt
och har brottats med det icke valda arvet i hela mitt liv.
Tydligast var det med mormor, som ofta delade upp syskonpar
i hela släkten på det viset. Och jag hade den mindre angenäma ödet att
bli den ”gode” brodern, i hennes ögon. Det förstörde inte bara för min bror,
som tilldelades svarta-fåret-kortet.

Et tu Bruta
Men även mors sätt att dela upp män och kvinnor som goda och onda, rakt av
hade en stark negativ inverkan på mig, och som dessvärre har förstärkts
under mina första 20 år som vuxen, av vissa kvinnor och t o m män,
som varit av samma uppfattning som mor i det avseendet,
och inte bara passivt tyckt så vid frukostbordet, utan agerat på det svartvita
seendet och beteendet.
Är det ondska ?

Min tillit till människor har skadats långt ini benmärgen av detta,
och även om jag jobbar med mig själv, så blir jag aldrig helt fri
från de sår jag erhållit på den punkten.

Vart placerar jag mig själv när jag över-idoliserar?
Det är mer idolisering än svartmålning av människor som blivit problematiskt
för mig Det faktum att jag även känt mig svulten på kärlek, i samband med mitt
arv att se i svart eller vitt, har framförallt inneburit att jag ibland över-idoliserat
några få av vänner, släkt och kärlekar. Satt på piedestal, i mitt inre upphöjt dem
till perfektion. Det är inget bra sätt. Det är onyanserat och är dessutom djupt
orättvist t mot den som blir upphöjd så. Eftersom det egentligen
är omöjligt att leva upp till, och inte heller ska behöva levas upp till.
Utöver det, kommer den som upphöjer en annan till slut garanterat
känna sig besviken. Det är garanterat, eftersom ingen faktiskt är perfekt.
Ingen!

Och ytterligare en avigsida med det, är vart man placerar sig själv, när man ser
upp till någon till den graden jag ibland har lyckats göra. Du placerar dig
då nämligen långt under… och ser indirekt ner på dig själv.
Det är fantastiska insikter jag erövrat.

Världen då?
Detta om MIG och MINA insikter. Hur fungerar det i världen då?
Egentligen helt omöjligt att svara på. Åtminstone om man vill hävda en
enda sanning. Jag har tidigare ställt undran om kanske mörker enkom
är frånvaro av ljus. Dvs ingen egen enhet. Och tänkt att det kanske är så
med godhet och ondska också. Men här är det rätt mycket teoretisk,
och funderingar. Och kanske bara fungerar som ett sätt
att försöka göra omvärlden mer begriplig och hanterbar?
Men det är väl okej ?

Jag är nog inte god… inte ond.
Jag är nog inte god. Jag är inte ond. Jag kan göra goda handlingar,
mindre goda handlingar, och är säkert kapabel till onda handlingar
också, beroende på hur pressad man blir. Och naturligtvis beroende på
vad man betecknar som ”onda handlingar” Och då menar jag pressad på riktigt,
till den grad man inte finner någon utväg. Är ett vilt djur som trängts in i et hörn,
och attackerar den som tränger in det, …är det ondska?

Flera aspekter
En annan vinkel på det hela, en fundering, är om man i världens ögon ses som
en god människa, när man anklagar andra för ondska? Och man kan fundera på det
ur flera aspekter

1 – Om den anklagade är skyldig till det den är anklagad för?

2 – Är det som denne blir anklagad för ondska, och till vilken grad ?

3 – Och om hen är oskyldig till vad den blir anklagad för,
klistrar sig anklagelsen sig fast ändå?

4 – Blir den som anklagar, fri från skuld?
a/ i sina egna ögon?
b/i omvärldens ögon, omgivningens?

Kevin
Bröderna i Arvika som blev anklagade för
Kevins död, får inte ekonomiskt skadestånd,
eller initialt ursäkt från kommunens socialtjänst.
”Socialtjänsten har inte gjort något fel”

Vem är ond här ? Vem är god ?
Var avsikterna goda, från polisen som brast i sin respekt
när de förhörde barn som brottslingar?
Och om avsikterna de fakto var goda, ursäktar det
rätts-övergreppet mot de anklagade barnen ?

Om polisen, socialtjänsten vet med sig att de brustit och gjort fel,
och ändå inte erkänner det. Och låter bördan falla
på de nu vuxna barnen. Vart hamnar det beteendet på godhetsskalan ?
Om poliserna varit för ambitiösa i förhören, där målet att finna
en eller flera skyldiga, går före rättssäkerheten. Vart hamnar det på skalan?
Finns det ens en skala ?

Juryn – Med Sandra Bullock och Matthew McConaughey
En film som inte heller är helt enkel att ta ställning till moraliskt.
Vad är ondska ? Vad är godhet, i denna film. Är det svart eller vitt?
Filmen handlar ju i grunden om att svarta och vita inte i praktiken är
lika inför lagen, enkom utifrån sin hudfärg och det förtryck och rasism
som finns än idag i USA, och hela världen. Inklusive Sverige.
Så ur den aspekten finns det inslag av svart eller vitt.

Lämnad att dö
Men när en svart familjefaders 10-åriga dotter, blir våldtagen, misshandlad och
urinerad på av två 23-åriga vita män. Och lämnad att dö, efter ett fall
på 10 meter när de kastade henne från en bro. När han vet om att
med största sannolikhet kommer det gå fria, för så har det alltid varit.
Tar han lagen i sina egna händer, skjuter dessa till döds.

Svart-vit slutplädering
Efter en lång procedur av svartmålning, få till en jury som inte har några svarta,
etc etc… vinner den vite advokaten som försvarar den svarte mannen målet
genom att beskriva i detalj för detalj skeendet vid våldtäkten för juryn och rättssalen.
Och han hade bett dem blunda medan han berättade. Och avslutade m,ed…

”Kan ni se henne framför er, indränkt i deras urin, och säd, sönderslagen
med en för livet förstörd livmoder ? Kan ni se henne?
Föreställ er nu istället att flickan är vit?”

Förtjänade de att dö? – Hade vi gjort samma sak? – hade vi varit goda ?
Vari ligger nyanserna här ? Det är väl självklart att de förtjänade att dö?!
Hade inte var och en gjort samma sak som fadern? Jo troligtvis
hade åtminstone varje fader velat göra samma sak. Troligtvis
även jag. Det finns till synes ingen problematik med utfallet.
Utöver det att han tog lagen i sina egna händer.

Monster
Men jag som funderar kring godhet och ondska, goda respektive
onda handlingar. huruvida ondska finns som egen kraft. Och inuti
är ganska frustrerad över att ondska eller onda handlingar
funnit så länge människan varit människa. Jag som är så
frustrerad och arg, funderar ett steg längre. Hur kan sådana ondskefulla
handlingar begås? Vad har hänt för att de två vita männen
som jag också känner förtjänar att dö., ska bli till två monster?
Är jag nöjd med att de bestraffas? Nej, jag hade velat att
brottet aldrig hade begåtts, DÅ hade jag varit nöjd.
Känslomässigt ser jag det bara ur flickans upplevelse.

Föds man ond? – Är det möjligt att förebygga?
Ur straffsynpunkt är det inte lika intressant för mig, som den att försöka
förstå hur det kan komma sig? Hur skapas såna monster ?
Är de monster ? Föds de sådana och är chanslösa att
bli något annat? Eller är det deras väg in
i livet som gjort dem till vad de är?
Skuldfrågan är otvetydig, det finns inga ursäkter. Varje människa är ansvarig
för sina handlingar oavsett bakgrund. Det kan inte vara på något annat sätt.
Men ur ett vidare perspektiv, är det möjligt ens att förebygga
så att inte vissa blir sådana ?

Klanen
I filmen fanns i bygden två läger. De svarta som i generationer fråntagits sina
mänskliga rättigheter, våldtagits och mördats, och förslavats. Och den vita
grupp som hävdade att det var de svarta som var mördande våldtäktsmän,
Under rättegången mördades en make till försvaret av den svarte mannen ,
en ku-klus-klanledare med en brandbomb, ett kvinnligt biträde för försvaret
misshandlades av Klanen, med avsikt att döda. Försvararens hus brändes ner.

Här uppstår då fler frågor för mig. Är det lätt att förstå vreden hos de förtryckta?
Ja! Är det mord, när man bränner upp klanledaren med en Molotov.
Ja så klart det är. Är det rätt?

Stela
Vi är nog oerhört fast i våra uppfattningar om vad som är godhet, och vad som är ondska,
och vi vet oerhört lite om omständigheter, både vad gäller större händelser vi snabbt tar
ställning till, och byskvaller som kan ödelägga någons framtid och liv, och förföljer hen
för resten av dennes liv.

Blir anklagad, inte dömd, men aldrig friad!
Och får för alltid leva med rykten och fördomar som tas för sanning.

Vad vet vi?
Hur många av er tycker att Julian Assange förtjänar sitt straff?
Han som eg inte ens blivit dömd, och aldrig hade en chans.
Hur mycket vet de som tycker han förtjänar det?
Vad har han gjort, utöver att avslöjat amerikanskt krigsbrott?
Hade samma brott begåtts av låt oss säga Nordkorea,
hade de anklagande tyckt annorlunda då ?
Är man per automatik skyldig när man är anklagad?

Tagit över ?
Är jag en god människa ?
Nja… ingen är rakt genom god eller ond tänker jag.
Men hos vissa, har ondskan tagit över till den grad
att det inte går att uttyda något annat.

Det har ju anspelats på godhet och ondska även
under vaccinationskampanjen, där myndigheter och politiker
och i synnerhet press gått i bräschen för en anklagelsekampanj,
och många vanliga människor, som med stöd av detta
ansett sig vara goda, och ansett att ovaccinerade är onda.

Konsten att placera sig hos de goda
Jag undrar hur det känns nu för de goda ?
Är du en god människa ?
Det är hur som helst väldigt lätt,
och väldigt vanligt att hävda det,
genom att anklaga andra.

För övrigt
För övrigt har jag för första gången
på några år blivit förkyld. Jag kanske gör någon besviken
om jag talar om att det verkar som om jag inte alls blir mer sjuk
än vaccinerade, kanske rent utav tvärtom i vissa fall.
Hoppas det är okej!

…
Det är fortfarande lite overkligt.
Härom dagen sken solen, och mild härlig temperatur.
Jag var ute och åkte skidor, och tog nån längre
promenad. Några har börjat heja på mig igen. Som
hejade på mig hösten 2019 senast. Andra vänder fortfarande
bort blicken eller blänger rättfärdigt. Själv ler jag tillbaks, och nickar
som en hälsning, till de som inte längre vill kännas vid mig.

Not 9/11 but 2/9
Men på det stora hela är det som att den 9e Februari 2022,
förändrades människor tillbaka till de som de såg ut att vara
hösten 2019. Exakt det datumet, 9e februari 2022!

Mardrömmen är över… eller ?

Det känns lite grann som en labil sinnessjuk partner, som är beredd
att hugga dig i ryggen, under en längre period, vaknar upp en morgon
och ler mot dig, och säger att hon älskar dig. Och att du inte ska gräva
ner dig i det som varit. Och att det skedde på order av regeringen,
på ett visst datum, den 9:e Februari 2022, över hela riket, samtidigt !

Hur är det tänkt nu då?
Jag som hade hög tilltro till både forskning, myndigheter,
och halvhyfsad förtroende till regeringen, hösten 2019. Och som
litade på dem under 2020. Jag som tog hänsyn till mina medmänniskor, utsatta
eller inte utsatta, och höll avstånd, och hjälpte till, och gjorde rätt
mycket självuppoffring som ledde till större isolation bland annat.

Låtsas ?
Är det tänkt nu att jag också skall pusta ut, på order,
den 9e februari 2022, på order av Lena Hallengren,
och glömma att de jag litade på ljög för mig under minst ett års tid?
Är det tänkt att jag bara ska glömma alla medmänniskor som kallade
mig för foliehatt, högerextrem, konspirationsteoretiker? Och låtsas
som om de aldrig sagt det om mig?

R.E.S.P.E.C.T
Vet ni, jag skulle faktiskt kunna förlåta det mesta. Jag kan gå vidare
i de flesta av relationer. Jag säger hej och pratar om allt, är villig att
diskutera allt. Men jag kommer aldrig mer glömma…
ALDRIG MER GLÖMMA. Förlåta? Ja eventuellt,
men inte villkorslös. Respekt måste ingå, och den måste vara ömsesidig.

Tankar
Där det inte sker, minns jag, och är fortsatt respektfull i mitt beteende,
men förtroendet är borta. Och i synnerhet litar jag aldrig mer på de som
påstår att jag måste lita på dem, utan att de litar på mig,
utan att de presenterar varför jag ska lita på dem. Och aldrig mer kommer
jag lita på de som öppet verkar för ett samhälle där debatt, diskussion
anses farliga, där tankar och åsikter anses farliga. Handlingar kan vara farliga.
Det farligaste av allt, är att sluta prata med varandra. Om vaccin, om dess verkan,
om dess risker, om klimat, om militär, om sjukvård, om fängelser, om ekonomi,
om empati,…om allt…

Det var nämligen vad som skede under åren 2021 – 2022.
Och det näst värsta var att det skedde på en unison order av myndigheter, regering,
opposition, och media- ALLA var eniga ”

Det värsta var den robot-lika uppslutningen från stora delar av folket.

I Robot
Hela det här plötsliga gemensamma ”utpustningen” den 9e februari 2022,
påminner om scenen i ”I Robot”, med Will Smith, när en huvuddator upphör fungera, och de
kontrollerande robotorna som stängt inne människorna ”för deras eget bästa”,
plötsligt åter blir vänliga, beter sig som tjänare igen.
Som robotar.

Och ja, det är en liknelse, en metafor.
Slå gärna upp det innan ni återgår till de benämningar som använts 2021 – 2022
om människor som valde det självklara valet att bestämma över sin egen kropp.

Ni får gärna pusta ut om ni vill.
Jag kommer fortsätta andas. Jag kommer aldrig att glömma,
men är alltid öppen för diskussion, och för samtal!

…
Modern, med bestämt eftertryck, för att få sonen att efter tjat ansluta till middagsbordet:
– Valdemar Henry Torkel Torell !!!, maten står på bordet nu, och vi vill börja äta
10-årig son från övervåningen
– Mäh !!
tramp tramp tramp tramp
10-årig son (anlänt till köksbordet med varenda anletsdrag och lem på kroppen
trotsigt upprörd, med vilkors-tonläge:
– Men då MÅÅÅÅÅSTE du mamma hjälpa mig att leta efter legobiten som fattas !!!
(Det vill säga, villkoret för att sonen skulle äta, var det ovanstående)
Modern, moderligt tålmodig:
– Ja men först måste jag gå ut med Tor (hunden Skrutt)
10-årig son:
– Men Åhhhhhhh!

Jag hade ätit stor portion mat innan jag denna eftermiddag kom på bjudning,
Bjudningen tillkom på mitt initiativ. Jag hade ätit stor portion mat hemma eftersom jag
vet med mig att de flesta inte äter normala portioner och normalt antal portioner,
som jag gör, utan pytte-pytte-små portioner. Jag åt hemma så att det inte ska bli
pinsamt. Och likväl efter två fyllda Taco-bröd, hör jag mina läppar forma orden:
– Får man ta en till ?
Det var värt att skämmas lite, så här i efterhand

Till slut, efter intagen måltid, anmäler sig 8-årig lillasyster frivilligt att hjälpa
Storebror att leta legobit. Frustrerad 10-årig storebror Valdemar, slår inför lillasyster
ut med armarna, när syskonen är på väg upp för trappen till hans rum, där det
viktiga legobygget äger rum, och som så abrupt tvingats till paus pga försvunnen
legobit. 3 mm lång, och 1 mm lång, färg: grå. Han slår ut med armarna och nästan
i falsett till lillasyster, utbrister han i förtvivlan:
– Jag har letat precis ööööverallt och hittar den inte!!!!
8-årig lillasyster Evelina:
– Men Valle om du hade letat precis överallt så hade du ju redan hittat den!

Modern och jag, i köket, gör vad vi förmår för att inte skratta högt,
så de hör oss. Själv ansluter jag till lego-bits-jakten efter en stund, häller ut 2 lådor
med ca 1000 bitar i varje. Lillasyster Evelina, och jag hugger in och letar, efter en stund
inser vi att det är hon och jag som letar, och inte storebror Valdemar. Han leker i
lugnan ro med den ofullständiga legofiguren, och fräser lite irriterat åt
lillasyster var gång hon sträcker fram en bit hon hoppas ska va den rätta:
– MEN NÄÄÄÄ… DET SER DU VÄL! (och liknande)
Det bekommer inte lillasyster alls, utan letar glatt och villigt vidare
bland de tusentals bitarna, och sträcker fram en bit till och en bit till och
en bit till, men det är alltid fel. Modern ansluter till slut, men efter några tusen legobitar,
ger vi upp. Det blir film-time, på lillasyster Evelinas begäran.
Kung Fu Panda.

När sedan den tecknade filmen sattes igång, skulle visa sig att det blev snylt-gästen,
som bjöd in sig själv på mat, som skrattar högljutt åt barnfilmen,
medan kloka 8-årige Evelina nån gång undrar varför jag skrattar. Valdemar blev kvar
på sitt rum länge, innan han till slut anslöt till filmtittandet, efter en kvart eller nåt.
Och höll upp sina fingrar, och något litet, litet. Han hade hittat legobiten !!!

Jag frågade vart den var. 10-årig Son och tillika storebror i familjen
– Den var där vid.. där .. den var vid… ähh, jag vet inte vart den var!!!

————————-

Inspirerad
En dag tidigare, på väg hem från jobbet… eller ehh café Petter menar jag.Solen sken,
och det hade gjorts skidspår efter Ingrid Thulins stig. Jag ringde genast kunnig i
ämnet och frågade om det var spårat även på Hågestaön. Den kunnige var Marita,
som jag såg promenerade där ytterligare en dag innan. Och svaret var JA!
OS-tider och allt, blev jag som ett barn i kroppen, och skyndade mig hem.
Ner i källarutrymmet, där skidor, pjäxor och stavar, bör finnas.
Väl nere i källarutrymmet, rasade det prylar och lådor över mig. Och längst ini hörnet
bakom ytterligare lådor, bräder och annat, stod skidorna. Så klart.
Det man behöver, står ALLTID längst in!

Nu blev det tävling
Nä nu var det tävling, på med pjäxor, skidor och stavar. Är glad att det inte filmades,
när jag åkte iväg. För jag misstänker att det stämde föga med den bild jag hade i
huvudet av min åkstil, och effektivitet. I mitt huvud var det graciöst och snabbt.
Folk stannade till och frågade hur spåret var,
och om det gick bra osv. Va faaan, såg de inte att det var tävling ???

Våldsamt tempo
Väl på andra sidan bron, på ön, kom jag in i ett våldsamt tempo, så klart.
Redan efter ca 10 minuter var jag ikapp 4 åkare, och körde om dem som en blixt.
Bara för att varva dem igen nästa varv. Vilken skidååååkare !!!
Nu var de iofs 3 st Thailädska tjejer med ledsagare, som aldrig tidigare stått på ett par
skidor och ramlade var 10e meter. Men jag tycker inte det förtar MIN prestation.

5-milen! (Eller om det var 5 km, jag tycker inte det förtar min prestation för det)
Nästa dag var det dags för OS-5-milen, som skulle gå av stapeln på Storskällmyran.
Nu var det allvar. Jag och Rolf Norlén, min värste konkurrent, testade utrustning,
jag testade hans skidor, och han mina vallningsfria, med massor av sandpapper under.
Då fick han minsann se hur det var att åka på sånt!!!! Han ville byta tillbaka omgående,
av någon anledning. Han såg ut att vara lätt i stavtag och skidskär. Började t o m skejta,
bara för att knäcka mig psykologiskt!!! Han fick en lucka till slut. Jag tänkte att jag
kommer täppa igen den luckan, eftersom jag har en sådan enorm fysik och kapacitet.
Jag fick så klart rätt. Nu berodde det iofs på att Rolf 100 meter framför mig, vänt
och åkt tillbaka. Men jag tycker ändå inte att det förtar MIN prestation!!!
Även om han gjorde så 3 ggr. Men ändå!!

Glid
Rolf som inte är en person som kan skämta elakt tror jag,
sa till mig när jag fick ett tokryck, och brände det mesta av mina energi-depåer,
med 20 intensiva stavtag:
– Ja men du har ju bra glid Tomas … när du tar i !

Den jä***eln
Sedan försvann Rolf ur mitt Blickfång,. ( Den jä***eln) men jag gav inte upp.
Ökade tempot furiöst nu. Det kändes så iaf. Och är återigen glad att det inte
filmades. Nu började tyvärr resten av fältet åka förbi mig en efter en. ”Det är för att de
har bättre vallare” tänker jag surt. Först en stor kraftfull man, 1.90 lång som tar ett skär
i skejt, när han kör om mig. Medan jag med Sixten-Järnberg-stil tar fem stavtag.

Gled
Sen en 15-årig-tjej som gled förbi, jag tror inte ens hon tog når stavtag, hon bara gled.
Sedan två tjejer till. jag tänkte: Tjejer borde inte få åka killarnas lopp.
Bara riktiga män som jag, och de i min klass borde få åka.
ja och lite bättre än mig då rå. Ja, ja, ja och mycket bättre än mig rååå.
Förnedringen var total när en 75-årig gubbe skejtade förbi mig.
Men jag gav inte upp. Och jag åkte ialla fall inte omkring i nån jävla
kroppsstrumpa, med självgående skidor för 5000 kronor.
Riktiga män har sandpapper under (vallningsfria) ist för valla och flour.

nationalsången för mig
När jag kommer fram till mål, hör jag nationalsången,
JAAA JAG VANN ÄNDÅÅÅ!!! tänkte jag. Det var Rolf som satt vid ett vindskydd
bekvämt bakåtlutad, som ha suttit där ett tag. Nationalsången kommer från hans
svindyra Apple-mobil av senaste modell, som kan allt utom att ringa och svara i telefon.
(Jag ringde honom innan vi for iväg med bilen, upp emot sopgropen där startfållan var
och han svarade inte) Och tydligen var nationalsången för nån Svensk-Holländare
som vunnit guld på 10.000 meter skridskor Baaahh !. Men som hon norskan nedlåtande
sa, medan Sverige fortfarande låg för dem i medaljligan:
– Ja men vilka ”häftiga” sporter ni tar gull i då”

Nåja, jag kom väl sist då rå… men det tycker jag inte förtar min prestation.
Jag vann jallafall dagen innan, över Thailändskorna som aldrig stått på ett par skidor.
I och för sig för att de var vänliga att släppa fram mig på det smala skogsspåret
på Hågestaön. Men det tycker jag inte förtar min prestation.

I morgon blir det café Petter igen. Där är jag iaf mästare på att stänga igen en ytterdörr
som inte går igen själv, med skaftet på en piassavakvast!!!
Så deså !!!