…
Föreställ er en förening med ett 20-tal medlemmar,
där det finns ansvar att ta, det finns vissa förmåner i form
av service, och subventioner att få. Föreställ er nu att det är en eller max
två personer som står för 95 % av allt ansvar, och ser tydligt att
både föreningens ursprungsaktivitet blivit sekundär i förhållande
till förmåner i form av låt oss säga subventionerade tävlingsavgifter,
årsmötesmiddag, fika …och lite sånt mys som förtenningar brukar
kunna erbjuda medlemmarna. Dessutom så håller förutsättningarna
för att fortsatt driva föreningen på att förändras och försvinna.
Men alla tycker det är överdrivet att överreagera, och lovar för trettionde
året i rad att just det här året ska bli det året de ska börja hjälpa till mer,
och ägna sig åt föreningens ursprungsverksamhet. Och föreställ er att
för 30 året i rad så inte blir fallet, utan att en max 2 personer fortfarande
ensamma sköter om det mesta. Under 30 år har de vetat att det ordnar sig
utan att de behöver engagera sig. Så det tänker de även detta år.
Och det är INGEN som dyker upp på städdagen. Medan mangrant
ca 20 personer, dyker folk upp till årsmötet där gratis mat erhålles i
egenskap av medlem.
Men den här gången har den som gjort så mycket bestämt sig för att det räcker.
Och när det väl gått upp för föreningens medlemmar så…
Kan ni föreställa er att det bara tog två veckor innan alla i föreningen skingrats
som antiloper inför en lejonflock, alt som en politiker inför ansvar.
Och apropå just ordet ansvar, så dyker det upp igen från
folk som tycker att de tagit sitt ansvar genom att ta vaccin mot covid 19.
Tagit sitt ansvar gentemot vem/vilka ? Och av vilken orsak ? Jag tog exemplet
från föreningen för att belysa ordet ”ansvar”, och även belysa ett vanligt mänskligt
beteende, att kräva saker utan att behöva bidra själv. OCH att stoppa huvudet i
sanden-beteende.
Det finns det som påstår att de tar vaccinet för att de vill ta ansvar gentemot samhället
och de äldre. Det tror jag väldigt lite på, det är nog lätträknat, utifrån att jag känner
till hur mänskligheten har blivit under lång tid.
1 – Många har tagit det av rädsla för att dö själv.
2 – Väldigt många har tagit vaccin utifrån en nästan lika stor skräck för djuret människan.
den att bli utfryst ur gemenskapen,
3 – och en hel del som inte är rädda för varken eller har tagit den enkom av den
anledningen att du då lagligen kan leva loppan igen, resa, festa, kramas.
Och det kära medborgare är vad vi idag kallar att ”ta ansvar”
Ex 1 finns det väldigt lite fog för, och framförallt hjälper det inte att
segregera människor med pass
Ex 2 ett citat ut verkligheten:
”Ni antivaxare har ju valt att stå utanför samhället, så, vaccinera dig och
kom in i värmen. Ett par miljarder vaccinerade kan inte ha fel vet jag.”
Och antivaxare förstår ni, är man om man inte låter sig tvingas
och en antivaxare är nånting mycket skamfullt ska ni veta
Ex 3… ja men bara lite traditionsenlig egoism, till skillnad
från de nya sorterna i ex 1 och 2
Man har via röstsedeln skitit i de äldre så länge jag kan minnas, i minskade kostnader
för äldrevård, och vanlig vård. allt för att slippa betala skatt, ovch kunna resa och festa
ännu mer. Och nu ska man inbilla mig att man tar sprutan för de äldre.
Man bara toklängtar ju efter att på nytt få skita i de äldre, resa, festa,
shoppa… och andra saker som man tycker är viktigare än att rädda Sargula
8 år från att bli såld till en man. Sånt kan få en ledsen emoji, och sen måste
vi resa vidare och festa. Lite löneökning måste vi ha oxå, så vi kan köpa mer,
festa värre, o resa längre. Nä kom inte o snacka om ”ansvar”! jag köper det
inte för en sekund.
Månad: december 2021
Bruset
…
För att slippa bruset inifrån..
… ni vet allt samvete om vad vi borde gjort.
Det dåliga samvetet över vad vi ibland gjort fel,
i stort och i smått. Gömt så väl, för dig själv
att du kan lura din hjärna, men inte din kropp.
För att slippa bruset inifrån, ökar jag – Homo Sapiens – ljudet utifrån,
dövar mig, stänger av alla kanaler som kan nå mitt hjärta,
mitt skuld-center av dåligt samvete och Karma.
Sätten är oändliga. Jag – Homo Sapiens – gör vad som
helst för att slippa vara kvar i mig själv.
Stannar inte upp, andas inte djupt, slutar
inte tänka, slutar inte göra, slutar inte handla.
Allt för att bruset ska överröstas av yttre brus. Våra drömmar
är förvrängda och kapitaliserade, vi vet inte ens vad vi
egentligen längtar efter.
Jag, Homo Sapiens blir aldrig nöjd, kan aldrig stanna upp,
inte ens när jag sitter eller går, eller ligger. Vi är alla små
guldhamstrar som springer i våra hjul, i en osynlig bur,
på väg till nästa, och nästa, och nästa mål, innan
vi ens hunnit få del av det vi uppnått. Som små lämlar springer
vi planlöst mot klippans slut, i lugn, sansad panik.
Jag Tomas Sapiens provar ändå än en gång att stanna till.
Andas, lyssna på ingenting, titta på ingenting,
och för en stund inte ens planera nåt. Det är fortfarande
ovant, men oftare och oftare hittar jag dit*till det rofyllda ingentinget,
utan brus, utan musik, utan, media, utan folk, utan samvaro,
och en ensamhet utan ensamhet i. Jag landar inte fullt ut,
det är ingen direkt harmoni. Men jag orkar inte springa i ekorrhjulet
längre, hamsterhjulet, och faller ur ledet när massorna springer mot stupet.
Är jag räddad då ? Knappast… jag kan mycket väl dras ned.
Men jag orkar inte längre tänka på befallning. Jag orkar inte
längre vara i de ”framgångsrikas” de ”lyckades” värld. Jag orkar
snart bara vara…
Allt mitt eget skapade brus stängs av en stund då och då.
Och allt oftare. Brus som socker, ´brus som sex, brus som
köpa saker, brus som måsten…
Och allt yttre brus stänger jag allt oftare av, inte för att jag är duktig
eller en förebild, utan för att jag orkar inte längre leva efter
hur andra tänker jag ska vara. Jag stänger av TVn med reklamen,
och TV-programmen, som mellan reklamen
bara är en annan form av reklam, Så
som Ullared”, eller alla program som går ut på att bli rik
via spel eller genom att lura andra på pengar.
Som numera är det enda målet… landet vi kallar för jag-vill-ha-mer
Jag stänger av bruset som kallas Julen. Det finns ingen Jul,
det är en illusion, det finns ingen julefrid, så länge Sargula
8 år blir såld i Afghanistan, och vi låtsa vara goda,
när vi frossar i mat och presenter, så som Jesus lärde oss
alla att vi skulle göra.
Jag stänger av bruset,
för jag orkar inte höra på
alla lögner och illusioner…längre.
Annars t o m ljuger jag för mig själv,
till den grad att jag till slut tror på lögnerna.