Månad: oktober 2021

…
Igår var det så fint väder, att även om hjärnan
vill vara inne o lata sig, går kroppen ut ändå. Och huvudet sitter ju
fast på den, så ibland får kroppen sista ordet liksom.
Redan första stegen utanför min port, sätter ABBA igång och spela
i mitt huvud:

”A while ago, I heard the sound of children’s laughter
Now it’s quiet, so I guess they left the park
This wooden bench is getting harder by the hour
The sun is going down, it’s getting dark”

Jag har lyssnat sönder låten när den kom, och dessvärre är tempot i låten
detsamma som mitt snabba promenadtempo, så då börjar den spelas
upp i min inre skivspelare.

Syresättning
Planen var att gå lite längre. Mellan 14 km – 20 km, beroende på vilken
lagrad energi som fanns i den promenadsugna kroppen. Hjärnan snurrade
ju på som vanligt, i egna banor, men kroppen gav den syre, via lungor
och blod, under promenaden, så det blir alltid lite bättre i huvudet, under och
efter promenad. Om inte annat så blir hjärnan, likt en hund efter lång promenad,
helt utmattad och upphör snurra runt för en stund. EFTER promenaden.

Redan efter ca 3 km, ”sprang jag på grannen Lundin, Rolf Lundin,
sittandes på en stock invid stigen mot Notstugan, på norra sidan älven.
Alltså den mannen, är ett skolexempel på hur man njuter av tillvaron.
Han är banne mig i klass med katter. Så den uppjagade Lundinkroppen vilken
sitter fast vid mitt eget huvud, blev uppmanad av Katt-själen och grannen
Rolf Lundin att sätta sig ned – och ”lugna ner sig”.

Man säger inte nej till en lektion
Ja, man säger ju inte nej till ett chilla-proffs, när man får vägledning
i den ädla konsten att slappa, och njuta av solen. Han kan rätt och slätt bara
ta med sig en bok och sitta i solen eller skuggan ute, i timmar. Det har inte min
kropp lyckats lura min hjärna till att gå med på ännu. Kommer nog aldrig att ske.

Sigge sa sitt
Vi fick besök av Sigge en stund också. Han kom från notstugan-hållet
och stannade en stund och pratade med oss. Mest kroppsspråk då förståss,
viftade på svans och kropp, slickade oss i ansiktet, och lät oss klia honom
under hakan. Ja ha – nämnde jag inte att Sigge är en 7-veckor gammal Engelsk
Springer Spaniel, som hade en pensionerad husse kopplad till sig?
Jo för så var det. Jag pratade väl lite med husse oxå. Men ingen tvekan om
vem som tog mest uppmärksamhet. Sigge skulle egentligen heta Bosse var det tänkt,
men han såg inte ut som någon Bosse sa husse, så det blev Sigge.
Sigge verkade nöjd med namnet, och när jag ropade på honom, kom han o satte sig
mellan mina fötter och sträckte upp halsen. Vilket på hundkroppsspråk, betyder ”klia mig”,
”bry dig om mig” tror jag – Och jag svarade givetvis på uppmaningen.

Namn
Jag talade med husse och Sigge om namn på hundar. Och berättade givetvis att mina
vänner på bruket i praktiken gjort en miss vid ”hund-dopet” när de döpte honom till Tor.
Eftersom det är en ”Skrutt”! Och Skrutt lyssnar till namnet Skrutt när jag hälsar på.
För han är faktiskt en skrutt, i namnets allra mest kärleksfulla klang. Busig, ständigt
på upptåg, håret/pälsen åt alla håll, tovigt, yvigt. Kort sagt en Skrutt. Medan Sigge
har fötts till världen med en alldeles slät vackert mönstrad päls, som om han vore
aristokrat i Clarie Wikholms och Ernst Hugo Järegårds flum-flum-mys-barn-70-tals-program.
Det är viktigt det här vad man kallar folk, om man nu får kalla folk för folk,
eller om man ska säga hen, och Regnbågsfamilj. Någon kan ju gud bevars bli kränkt,
och då kan man bli av med jobbet. Om man har nåt.

Vandra vidare
Nä dags att vandra vidare sa Lundin. Och till min förvåning var det inte den stressade
motionsgalne Lundinaren som sade det. Utan den coole livsnjutaren, tillika soldyrkaren
Rolf Lundin. Men här blev det skillnad i promenad-tempo vill jag lova. Jag tror inte
han vet vad motionera och promenera innebär. Lika lite som jag förstår konceptet
att njuta av livet, tillvaron i solen utan att anstränga sig nämnvärt. Vattnet var så högt
stiget i älven, efter allt regnande i omnejd, att stigen under stundom hamnade under
vatten, och tvingade de två Lundinarna upp efter nipkanten, bland fallna björkar,
och diverse sly och gräs. Och den coole långe, hamnade på efterkälke i sitt njut-tempo,
och lät ytterst motvillig till att snava fram så fort i tillvaron. Medan den aningen kortare
motions-beroende Lundinaren, fick anstränga sig för att hålla igen. Efter bara några
hundra meter kom vi fram till notstugan, där det fanns sittplatser, i gassande solsken.
Och som tur var för oss båda, hade den långe coole’s skosnöre gått upp, så han var
”tvungen” att sätta sig att knyta detsamma. Den o-coole frågade då ledande om han ville sitta kvar,
och det ville den coole.

– Jag tror jag sätter mig här en stund, (sa den coole och coolade ner. )

Medan undertecknad äntligen fick gå i sitt eget tempo igen, och den senaste kilometern
hade gått på över 13 min/km. När det normala för mig är 9½ – 10 min /km.
Nåja, ingen stress, lär av långe livsnjutaren Lundin, sa hjärnan, medan kroppen ignorerade
detta och halvsprang genom Skedoms-området längs älven, bland grandiosa kåkar, med
hästhagar och diverse tillbyggnader. Kroppen var inställd på att gå långt, och valde vid
nästan varje vägval att ta den längre sträckningen. Vilket resulterade i att jag fick gå längs
landsväg i minst en kilometer. Både kroppen och hjärnan föredrar nämligen skogsstigar och
grusvägar. Där svischade bilister förbi, med sedvanlig respektlöshet för allt som inte är
inburat i en plåt/kolfiber-burk med 4 hjul, som går fortare än behövligt.

Rysligt fint på tomten
Så, så ofta det går väljer jag att gå där det inte är trafik, vilket föranledde att
jag vid Skedom, uppe vid landsvägen, sista kilometer innan avtagsvägen till
Skogsbruksskolan, vek av och gick gångstigen/cykelvägen genom villaområdet, där det bor
väldigt få sjukskrivna eller hembiträden och andra socialfall som jag. Hela området
påminner om Svenne rubins monsterhit ”De gör så rysligt fint på tomten”
Och tro det eller ej, men där, efter att min kropp valt att gå den längre sträckningen,
så mötte jag en vars kropp så klart valde den kortare sträckningen. Den andra Lundinaren.
Vid det här laget var vi rörande överens om att vi skulle hålla egna tempon, och jag drog
iväg med ursäkter om att jag måste hålla tempot om jag ska hinna med innan solen går ner.

Solskenspromenad i skugga
Sen blir min ”solskenspromenad” rätt så kontraproduktiv under många kilometer
i skog, dit den lågt stående solens strålar inte når. Men det blir åtminstone skog,
och inga bilar, när jag viker av upp mot skogsbruksskolan. ”Kör om” en fager dam,
på plus 65, gissningsvis, som sliter sig upp för backen. Kommer till ett till vägval
efter skolan, och kroppen väljer det långa vägvalet som är ”Yttervägen”. Fortsätter
de långa vägvalen vid vägskäl efter vägskäl. Blir kallt om händerna i brist på Solens
snåla strålar, och isen ligger kvar på pölarna i backen, och frosten ligger kvar ini den
djupa skogen, mitt på dagen under en molnfri dag.

Ondskefulla planer
Än så länge var det gott om energi i gubb-kroppen, och knappt nån fysisk smärta i ben,
höfter eller rygg. Och nu började den skrytbenägna hjärna smida planer på hämnd mot
den hurtiga kroppen, för få erkännande och ”wows” på Facebook, där alla människor
”umgås” utan att träffas. Och utan att behöva ta ställning till någonting. Bara lajka
sig fram i tillvaron och vara älskad av alla, via små hjärtan, tummar och smileys.
Hjärnans ondskefulla hämndplan gentemot kroppen smiddes iden om satt gå det
längsta kroppen någonsin gått på en och samma gång 3 mil började dyka upp i tankarna,
när jag gått ca 15 km. Det var oxå då som den sexiga kvinnliga rösten från Runkeeper
slutade tala med mig. Och jag kände det var lite väl tyst. Vilket visade sig bero på att
hon tappat kontakten med GPS, och därför helt enkelt bara tystnade. Hon är ovan att vara
långt ifrån civilisationen tror jag.

Svårt att tro på
Ja jag förstår att det är svårt att tro, en kvinna som bara tystnar. Men jag lovar det är sant
Jag fick ju göra som jag alltid gjort de sista åren, jag dissade henne, stängde av henne.
Men startade om henne. jag räknade ut att hennes strul, kostat mig ca 1½ km i bevisföring
över hur långt jag ämnar gå det längsta jag någonsin gått. KATASTROF !!!
Tänk om ingen tror mig ! Då vore allt förgäves.

Civilisationen hägrar
Nu närmade jag mig bebyggelse igen på Nipanområdet. Och blev omkörd av en rultig ung
över-medelklassflicka som satt i sulkyn, bakom en lite mindre häst, som kloppidi-kloppade
fram på hennes kommando. Jag inbillar mig att det var flickans motion, innan hon
kom hem och skulle ersätta de kalorier hon inte förbrukat.

Nu vid det här laget, när jag mycket väl hade kunnat vika av och nöja mig med drygt 2
mils promenad hade hjärnan tagit kommandot över kroppen, som börjat värka och göra ont,
och straffade den, hämnades för den ”dumma iden” att överhuvud taget gå ut och gå.
Så nu sa den till kroppen, ”nä ska vi promenera, så ska vi promenera, en mil till klarar
vi väl av ? Kroppen märker till sin förvåning hur den mot sin vilja tar höger upp mot macken
och industrivägen. Hjärnan, den tjuriga, bekräftelse-stinna hjärnan hade tillfälligt tagit
över. Hjärnan tänker:
– Det lär väl dröja innan jag har chansen att klara av 3 mil igen

Tempot bedarrar
Fram till nu har det varit ett ganska högt tempo, ca 9½ minut/km. men nu började
kroppen sakta ge upp. Det var bara tjurda som höll igång ekipaget. Jag släpade mig
förbi nån pigg jävel som struttade fram i tillvaron, och tycktes se ner på mitt långsamma
tempo. Som nu låg över 10 min/km. Och hjärnan tänkte: vänta bara tills jag kommer
hem o får lägga ut skrytet på Facebok, och få massa pliktskyldiga lajks, som visar hur
populär jag är, om de menat det. 🙂
Och den j-a inre skivspelaren, spelade mer ABBA,. ju tröttare hjärnan tycks bli,
desto oftare slår den igång:

”And now you see another me, I’ve been reloaded, yeah
I’m fired up, don’t shut me down
I’m like a dream within a dream that’s been decoded
I’m fired up, I’m hot, don’t shut me down”


Bär det sig att äta bär
Jag kunde även tagit vänster både vid Öhmans färg, eller Kvantum, och kortat av lidandet.
Men nu hade jag ju chansen ! 3 MIL, ekade det i hjärnan, och kroppen hade inte en chans
att protestera. Efter vägen tar jag små klunkar vatten, men inte för mycket
så jag måste stanna o pissa för ofta. Nu börjar hjärnan bli påverkad,
jag tar några rönnbär för att få energi till de sista kilometerna, eftersom jag varit för
snål med salta jordnötter som färdkost. För jag funderar om de sista tre röda bären jag
stoppade i käften verkligen var rönnbär, och om de var ätliga. Eller om det var oxelbär,
som iofs oxå är ätliga. jag mötte 5-6 skolungdomar från Hjärnblödningen/GB-skolan,
med ryggsäck, och tittandes ner i mobilen, omedveten om att de mötte mig.
Så jag zick-zackade mig igenom det hindret, på väg mot fame and glory, över min
gubb-prestation

Nå, nu har jag kommit ända till bruket. Bara två kilometer kvar. Och nu är hjärnan och
kroppen typ lika trötta. Så när hjärnan får för sig att jag ska gå förbi slutstationen vilket
är mitt hem, och gå till Orrtorget för att köpa mig kålrot ovch morötter från Hildas trädgård
av Bosse Kramsjö, då går kroppen bara helt sonika hem, utan att bry sig om hjärnans
hybris, den hade fått nog.

Dagen efter kvällen före
Dagen efter är hjärnan nöjd, men kroppen tyckte väl att det kunde räckt med 2 mil.
Men o andra sidan nästa gång det blir prat om 1,5 – 2 mil, säger båda två, att det är
väl inte så långt?

De vette fåglarna!!
Och nu i skrivande stund, kl 11.00, torsdag den 14 oktober
har en talgoxe besökt mig här utanför, och hackar nedtill på min ståltermometer
som tydligen är lik en fågelmatare, för att se om det kommer ut några frön ur den.
Eller också är den bara förbannad på mig, sen jag slutade mata dem,
på order av vaktmästaren och sura grannkärringar/gubbar.
Men jag brukar då högt och ljudligt med förebrående röst
säga: ” prata med mina grannar ! Det är de som sett till detta !”
Men visst får hen fortsätta hacka på min termometer om den vill.
Det är bara gulligt.

Och nu sitter jag och fryser, för hyresvärden har sänkt temperaturen
med flera grader, för att tjäna pengar. Jag misstänker att det förtäcks
med något vackert klingande ord som ”effektivisering”.

Undrar om jag ska ta en promenad ? 🙂

…
Mat
Jag var uppväxt med en riktigt dålig
matkultur hemmavid. Det var sällan det över huvud
taget blev tillagad mat faktiskt. De gånger jag kom till farmor i Visättra
eller mormor i Kramfors, blev det annat förståss.
Och mormor var dessutom hälsokostare, med egenodlad mat.

Kärlek
Men jag överlevde på något vis fysiskt, till att bli ett vandrande
benrangel, innan moster tog sig an benranglet, och fick ”mâgan från ryggbenet”
Och detta till trots var det värre ställt med själen, när jag kom upp i
vuxen ålder. Den var riktigt, riktigt trasig. Och om man skulle översätta det
till lite mer lättbegripligt, om det varit kroppen. Så har jag fått så pass ordning på den,
att det fungerar att ta sig fram med den, men jag har sår och men för livet.
Och min själ kommer alltid att halta sig fram i tillvaron, med ett osynligt
haltande.

Färdigheter och men
Men samtidigt har jag genom min fantastiska överlevnadsprestation, lärt mig
saker om livet, som de flesta inte har. Och jag förstår ödmjukhet på ett vis de
flesta inte kan. Men jag kan inte bli berörd fysiskt sexuellt, utan att jag går sönder inuti.
Jag har mycket svårt att känna tillit, och ännu svårare att ta emot kärlek,
eller ens uppfatta om den är riktad till mig. Alla människors livsöden
ger oss handikapp och färdigheter. Den blinde utvecklar ofta tex hörseln
extra mycket osv. Men jag har ändå tonvis med kärlek inom
mig. Och jag kan känna kärlek, kanske mer än många,
starkare än andra, på grund av hur svulten jag var, hur svulten jag är.
Och jag uttrycker den ofta verbalt i komplimanger, uttrycker den i form av att hjälpa
andra människor, helst de som behöver det mest. Men även de som har 3-4 gånger
så mycket pengar som jag, och familj, med barn, och jobb att gå till.
Och ett hus att komma hem till. Jag säger som Forrest Gump: ”I know what love is”

Pappa-pepp
Jag är skadad, främst för att jag under hela min uppväxt
aldrig upplevde att jag var älskad, eller ens sedd. Det gör oxå att jag förstår, när
vänner till mig som är föräldrar, som känner sig otillräckliga.
Jag brukar fråga dem: – Älskar du dina barn ?
– Ja det gör jag ju så klart
– Ger du dem din tid ?
– Ja..jo det gör jag ju
– Oroar du dig för dem ?
– Ja absolut
– Ja men då kan du göra hur många missar du vill
på detaljplanet, om de känner sig älskade,
kommer det gå bra för dem…

Det vet jag faktiskt
Detta vet jag av motsatthetens erfarenhet.
Och jag har förstått att kärlek, är grunden till
själslig hälsa. Likaväl som jag har förstått att fysisk hälsa
kommer av att ta hand om sig själv. Äta bra mat, motionera
och stärka kroppen, vila den så den återhämtar sig. Bygga sig stark,
för att kunna klara av sjukdomar bättre. Det är grunden.
Så är det bara. Sen får vetenskapen säga vad den vill. Och det gör den !!

Bakvänt
Hela vården, och hela vårt sätt att se på livet, på vår hälsa,
är helt bakvänt, och vetenskapen inte bara backar
upp den snedvridna levnadssynen, utan går i bräschen för den.
Vi röker, vi knarkar, vi äter oss feta, vi sitter still och blir latare för
varje uppfinning som gör att vi slipper röra på oss. Och varje
sådan uppfinning ger miljonvinster till några få. Vi blir sjuka av dessa
uppfinningar, och tilltron till mediciner. Istället för att bygga en stark
individ, i en sammanhållen grupp. Med näring och kärlek.

Vilse
Det blir tydligt hur vilse vi gått, när man allt oftare undgår
att göra grundliga hälsoundersökningar på människor.
Utan ber en återkomma när det är för sent. Cancer t ex.
Man drar in på provtagningar. Det blir svårare och svårare
att ens få prata med en läkare.
Istället vill man ge medicin, när det eg är för sent
Jag vill inte få reda på att jag har cancer, när det inte längre går att bota den.
Jag vill isf få reda på det när det går att göra något. För just cancer är ett av
de få sjukdomar som medicin faktiskt
kan bota, och/eller operation. Nästan all annan medicin är symptomdämpning,
och oftast med mindre allvarliga, eller väldigt allvarliga biverkningar.
Ibland tom döden som ”BIVERKNING”

Störst chans
Störst chans till liv och överlevnad, har vi nog helt klart
genom kärleksfulla uppväxter, god giftfri, sockerfri föda,
inge tobak och knark eller sprit. men då skulle läkemedelsindustrin
kollapsa. Och samma starka individ, klarar sig så klart bättre mot influensor
så som covid 19. Den största skadan i informationskampanjen
och den största lögnen, har varit att det inte spelar nån större roll
om du är gammal och sjuk, eller ung och frisk. Man har velat lägga
stor vikt vid att friska människor kan dö i covid. Men med sådan intensitet
att folk tror att det är vanligt. Och sedan är det frågan hur friska de yngre har varit
egentligen, om de dött i covid. Genetiska avvikelser visar det sig nu påverkar.
Övervikt vet vi påverkar negativt, rökning.. etc etc …. kort sagt
att leva ohälsosamt har påverkat till större sjukdomsrisk, och större dödlighet.

Inte sjuka ?
Men dessa grupperingar har INTE räknats som sjuka, när man presenterat helt
friska människor som drabbade av covid. Vi vet alla varför.
Den andra stora lögnen är att de påstår att vetenskapen har koll eventuella
på biverkningar, bara för att man gjort vetenskapliga tester under en
kortare period, ur vaccineringssammanhang. Vetenskapen har naturligtvis inte koll
på långsiktiga biverkningar. Det är till en viss mån alltid så att patienter blir försökskaniner,
även sen det har testats och massproducerats och kommit ut på marknaden
Så är det med all medicin, mer eller mindre.

Nix Pix sa jag
Mig ville de tex stoppa full med tabletter, när jag mådde dåligt i själen.
Jag var så nere, så länge att jag knappt stod ut. men jag vägrade mediciner
som var till för omgivningen, och inte för mig. Jag vägrade bli en
personlighetsförändrad Zombie, till följd av ångestdämpande och antidepressiva mediciner.
Och där var varje patient en försökskanin, eftersom alla reagerar olika på dem.
Jag såg många olycksbröder, och olyckssystrar i kampen om själens överlevnad,
som gick förlorade in i medicinens värld,
och än idag är vandrande zombies.

Inga Zombies på våra gator !
Jag tog vid 5 tillfällen under 10 år av sammanlagd kris, sömntablett light,
så jag fick sova när jag var helt utmattad. Men antidepressiva kunde de försöka lura i
någon annan, eller ta själva. Och det gjorde de. Det kommer skrivas ut mängder av antidepressiva
nu efter corona-restriktionerna, och rädslan myndigheter, vetenskapsmän, forskare
och politiker har ingjutit i folk. Och fler Zombies kommer vandra på våra gator.
Det larmas redan nu om ökad psykisk ohälsa. Och den är helt onödig,
och skapad av skrämsel och isolering, som inte hade behövts införas
om vi hade haft en äldrevård värd namnet.

Rubbade rubbningar
Nu dyker det upp rapporter om att tusentals kvinnor
har fått menstruationsrubbningar
till följd av vaccineringen. men trots att det är otvetydigt så, så
försäkrar man allmänheten om att det inte kan bevisas något samband.
För vaccinationskampanjen pågår ännu, väldigt intensivt
Och då får INGENTING, som kan äventyra den komma fram.

va snopet det skulle va ?
Tänk va snopet hörrni,
om det skulle visa sig att vetenskapen missat nåt,
och 80 % av våra kvinnor blivit sterila till följd av vaccin ?
För det vet de faktiskt inte. Och det vet ni faktiskt inte,
ni tror.

Ett problem mindre, och jag oskyldig
Det skulle iofs hjälpa till att lösa överbefolkningen i världen. Men eftersom väst så girigt skyndade sig
att sno åt sig mer vaccin än man kunde förbruka, så att andra blev utan. Skulle det
bli än fler barn som inte är vita sen 8 generationer.
Men då kommer säkert Ebba Bush och Jimmy Åkesson hjälpa till att adoptera
ett gäng var.

… eller inte !

…
Ibland känns livet som en snabbspolning
av den iofs underbara, animerade filmen ”Upp”,
fast utan den livliga flickan, sedermera kvinnan,
och gamla damen som älskade honom igenom alla
likadana vardagar. Innan hon tynade bort i slutet
av snabbspolningen, i någon okänd sjukdom.
Och lämnade en bitter gammal krokig gubbe kvar.

I min värld hinner det inte bli morgon, förrän det är kväll igen,
och dagarna blir ofta väldigt likadana. Upp vid 7 tiden,
vänta en halvtimme, innan jag får diska med risk att störa
grannen med slammer från diskningen.
Koka kaffe, koka gröt, och diska, sätta sig o kolla igenom
nyheter på datorn, och i mån av om jag har råd, dra iväg på stan
och ta en slät kopp kaffe. Gå nån promenad, fixa nåt käk,
Kanske baka lite, lägga pussel, lösa korsord. Inte så jäkla spännande, på ett vis
Så är det iaf nu på hösten, då dagarna blir kortare och kortare.

Sommaren går så fort, det har den alltid gjort för mig
sen jag blev vuxen. Inte för att den är särskilt kort egentligen,
utan för att den är full med sysslor. Saker som bara kan ske på sommaren,
i en liten stad i mellersta Norrland, då allt lever upp, i naturen och hos
människorna i den. Förut var det Bangolf och Boule, nu är det kolonilotter
och cykelturer.

En fd arbetarklassgrabb jag kände, har kommit upp sig
och sitter i en badtunna och skålar i champagne,
och går ändå med den röda fanan på 1a Maj, av nån underlig anledning.
En annan, en fd svetsare från Ådalen glömde av sitt ursprung, och blev
förbaskad när det kom människor vänster ifrån, och ställde krav för de gamla, arbetslösa,
de sjuka. Han tog oss för givna, att vi skulle stötta den högerpolitik han en gång
svor att bekämpa, men nu drivit igenom Nu är han snart även fd Statsminister.
Och damen som efterträder, har jag inga större förhoppningar om,
hon är ju som alla sossar nu för tiden, inte intresserad av jämlikhet.

Jag tar fram gitarren och sjunger en tröstvisa till mig själv.
Ty ingen gitter höra på, utan Moderna eller Pfizer i mina ådror.
Min vackra grönkålsskog, ståtar stolt ned vid älven, då jag
vann kriget mot sniglar och kålmaskar, och gav dem näring och vatten.
Jag skördar ännu, i mitten av oktober. Det känns magiskt på nåt vis.

Man önskar ofta att farsan fanns kvar här på jorden.
Fast han inte fanns för mig som liten, när jag behövde honom,
så fanns ha faktiskt ofta för mig när jag blev stor. Både med ekonomisk
stöttning, hjälp med bilen, och det viktiga i att besöka och faktiskt umgås.
För att han ville det. För att han tyckte om att vara med mig.

Inte så ofta jag känner så nu för tiden. Vem f-n bryr sig om någon
annan än sig själv nu för tiden. Och vem f-n bryr sig om något annat
än att fylla sina j-a hem med prylar, och pengar, nu för tiden.
Människan är vilse, så oerhört vilse. Har tappat sin mänsklighet,
har tappat sin själ, och allt som är kvar är ett skal, en överviktig kropp
med en över-viktig själ, och ett över-viktigt ego. Fartblinda.

Jag försöker under dessa omständigheter, fortsätta vara en människa.
Men jag blir ofta en människa vid ett tangentbord
som skriver det ingen vill läsa, och sjunger det ingen vill höra.
Ögon hålls för, öron hålls för… och ur käften strömmar hatet
och egoismen, hos de vilsna Mammon-dyrkarna.
Jag försöker behålla min mänsklighet på olika vis. Jag försöker
leva med naturen, i min kost, i min konsumtion, och i mina
transporter. Jag försöker vara generös, jag mår oerhört bra av att
dela med mig när jag har överflöd. Som grönkål tex. Men även
via tjänster, komplimanger och vänskaplig, ovillkorad hjälp.

Ja jag vet… jag är en relik, en dinosaurie, Det socialistiska tankesättet
med omtanke och solidaritet, är dött, länge leve jaget och Ebba Buske
och hennes nya politiska pojkvän i riksdagen Jimmy !
Dom leve: Huvva, huvva, huvva, huvva!

Nu är det väl snart läggdags, då jag inte orkar hålla korp-gluggarna
öppna längre. Och jag borstat min tand, och skrapat runt den med lite tandtråd.
Satt igång nån film som jag somnar till efter 10-20 minuter.
Igår såg jag en hel film dock: ”The way back”. Baserad på verkliga händelser.
Om hur några fångar i Sibirien mot alla odds rymde, och gick genom
omänskliga förhållanden, törst och svält, genom fruktansvärda väderförhållanden,
snöstormar, öknar, Himalaya, ända till indien.

Och då… då kände jag mig rätt nöjd med mitt enahanda
kärlekslösa liv. Och att i morgon igen få gå upp vid 7 tiden,
vänta en halvtimme, innan jag får diska med risk att störa
grannen med slammer från diskningen.
Koka kaffe, koka gröt, och diska, sätta sig o kolla igenom
nyheter på datorn, och i mån av om jag har råd, dra iväg på stan
och ta en slät kopp kaffe. Gå nån promenad, fixa nåt käk,
Kanske baka lite, lägga pussel, lösa korsord.

…
Skillnaden mellan män och pojkar,
….är priset på deras leksaker. Jag tänker på Jeremy Clarkson,
och hans ilska mot Greta. Och jag tänker faktiskt på ”hemmafruarnas”
lyxliv over there, och Biancas, over here. Men klänningar,
glam och bling-bling istället för bilar.


”Hopp och lek !”
Det är fascinerande och skrämmande hur folk resonerar,
i min samtid, och i min del av världen. När man lyfter blicken en aning
och ser saker i ett större sammanhang, eller åtminstone ur
ett annat perspektiv, än det vedertagna marknadsliberala,
främlingsfientliga, höger-feministiska, besprutnings-samhället.
(Och med besprutning inkluderar jag besprutade grödor,
besprutat kött, och så klart vaccinering)

Det sjuka i det
Jag börjar inse att det svenska och västerländska sk ”ansvarsfulla”
etablissemanget, är till stora delar inget mer eller mindre än förvuxna bebisar som
lägger pengar på hög för att ingen annan ska få, samt köper dyra leksaker,
och leker dyra lekar. Och nästan ingen tycks reagera över det sjuka i det.
Och det är det beteendet som anses vara det ansvarsfulla vuxna beteendet,
(Den vuxne i rummet” Ja inte f-n är det då Ulf Kristersson.)

Making money
Att vara ”ansvarsfull” idag, handlar inte om huruvida du utför ett
arbete som generar sociala mervärden, och förbättrar samhället,
miljön och hälsa, Ett ”arbete” definieras utifrån ”making money”
Du kan till och med utföra ett viktigt arbete idag, enligt gamla normen
för vad ett arbete var, men om det inte ”producerar ekonomiskt mervärde”
dvs vinst, så räknas det som antingen ett låtsas-jobb, arbetsmarknadsåtgärd,
eller ett icke-arbete, om ingen lön alls erhålles. Och en miljardär som inte gör nånting
för sitt uppehälle, är en förebild.

Hokus pokus filiokus – ”Nu har jag gjort pengar”
Sen att företagsvinster inte trollas fram ur intet, som en kanin
ur trollkarlens hatt, utan nästan alltid på någon annans bekostnad, det bör
man faktiskt inte nämna så högt. Det är oftast på bekostnad av hälsan för någon
i tredje världen som får arbeta för slavlöner för att rika företag i väst ska kunna
ta ut orimliga ”vinster”. Men även i mindre skala, lokalt inom hierarkierna
INOM riket. Exploateringen av Norrlands naturtillgångar
som nästan ingenting av vinsterna för det hamnar i det norrländska samhället,
den norrländska vården, och norrländsk företagsamhet och arbetstillfällen.
Precis som den globala kolonial-exploateringen, fast inrikes.
Nu för tiden kallas det för ”fri företagsamhet”

Inget – inte ett skit !
Och kvinnornas ”frigörelse”, är inget annat än att man tillåtit
fler kvinnor ingå¨i den översta delen av societeten och lekplatsen.
Har INGET med jämställdhet att göra. INGET ! Precis som att
de afroamerikanska ättlingarna i USA inte fått ett skit förbättrat
bara för att hudfärgen på EN president, var mörk. INTE ETT SKIT,
har förändrats iom detta. INTE ETT SKIT !

Älskade Greta
Nå ja, åter till vår älskade Greta.
Jag gillar Gretas engagemang, jag älskar hennes skoningslösa
språk, och att hon ännu inte låtit sig köpas. Jag ger henne rätt
i hur viktigt det är att ta hand om jorden vi ska låta våra barn
och barnbarn ärva. Jag ger henne rätt i att jordens tillgångar
är ändliga, på det sätt vi nu skövlar dem. I vilken utsträckning
människan påverkar klimatet vet jag inte. Men ATT vi påverkar
klimatet vet jag. Vet vi.

Jeremy – den vuxne i rummet ?
Jag minns så väl Jeremy Clarkson, ni vet han som slog sin
producent på käften, så att hans populära lekprogram Top Gear
för vuxna bebisar fick läggas ned. Han har, medan Greta ännu var
ett barn (Hon fyllde vuxen i januari i år) … vräkt ur sig
oförskämdheter och ärekränkningar som skulle kunna vara
åtalbart, om någon person som gör stora ekonomiska personliga
vinster skulle drabbas av dem.

Vuxet beteende och vuxet språk ?
”bortskämd snorunge”, ”galen och farlig” och ”idiot”
Och Jeremy menar att Greta ska va mer ansvarsfull,
och gå tillbaks till skolan. Nu var vi där igen då. Ansvarsfullhet,
pratar en ”man” som leker med bilar, och kvaddar bilar
i ett lekprogram för vuxna. Medan Greta är så jäkla fräck att hon
bryr sig om vår fortsatta existens.

…
Så, jag bevisade iom förra inlägget,
att jag faktiskt skulle kunna vara en häxa. Eller?
Och här kommer det intressanta med den nuvarande
”vetenskapen”, kring Covid och Corona, och vaccin.
Om du tittar noggrannare på mitt inledande påstående,
så ser du att jag skrev ”skulle kunna vara”, och använde det som
ett belägg, dvs att det faktiskt är bevisat. Och precis så har
”vetenskapen” för närvarande arbetat i sin ”bevisföring”.

Rädsla och makt
Lite som vid häxprocesserna, då ofta sk ”visgossar” vilket innefattade
både flickor och pojkar som till och med vittnade mot sina mammor.
Det som drev folk då, och det som driver folk nu, till liknande
flockbeteende, är först och främst RÄDSLA, hos befolkningen,
och först och främst MAKT, från överheten, som sprider rädslan.

Rädda väljare skriker efter hårdare tag
Men i det här fallet, med Covid 19 verkar rädslan även ha spritt sig upp till
maktpositioner. Det iom att många i maktens korridorer är äldre,
och det är främst äldre som drabbas av Covid. Men framförallt
är politiker rädda satt tappa väljare, rädda väljare. Rädda väljare
som vill ha hårdare tag. Rädda väljare som är villiga att offra sin demokrati
för dessa hårdare tag. Ett parti som idag säger att vi inte vet tillräckligt,
och att vi måste veta mer, är dödsdömt i opinionen.

Mer arbetstillfällen på fängelserna….
Det gäller fler områden, så som brottslighet, fast vi vet med säkerhet
att hårdare straff inte har någon som helst påverkan på
organiserad brottslighet. Folk vill också vara hårdare
mot sjukskrivna och arbetslösa, när man ser hur rösterna faller vid val,
för då tänker man sig att de ska bli friska, och att fler arbetstillfällen ska uppstå..
Folk vill ha hårdare tag mot invandrare, och invandring. Ingen vet hur det ska
gå till i praktiken, men folk tycker att det skjuts för lite, nu när det skjuts för
mycket. Ingen har tänkt på hur vi ska göra när vi fyller på redan överfulla
fängelser, och vem som ska betala nya fängelser och nyanställda där.

OCH sänkta skatter
För alla vill betala mindre i skatt, och alla vill ha allt, typ hela tiden.
Det är inte klokt, det är inte genomtänkt, och det är kontraproduktivt.
Väldigt lite, är genomtänkt nu för tiden. Men det mest skrämmande är vad
denna vaccin-strategi gör med människors ifrågasättande,
människors tolerans, människors känsla för frihet
öppenhet, och demokrati. Människors rätt till att bestämma
över sin egen j-a kropp för helvete !!
Ett långt större hot än pandemin i sig.

”Vi försäkrar er om att vi tror oss veta att det vi tror eventuellt kan vara rätt”
Vi har under dessa snart två år av Pandemi, fått försäkrat för oss att
det inte är någon större risk med att ta vaccin. Vi har också blivit
kontinuerligt, idogt itutade att det faktiskt är evidensbaserat,
samt att vaccinerna är testade i stor skala. Och ändå står vi nu här
hösten 2021, och läser om att man drar in Moderna för unga,
och på vissa ställen helt och hållet. Således så stämde det inte
att det var ofarligt? Och antingen så får man utgå
från att de visste om att det var omöjligt att veta,
men struntade i riskerna, och i så fall använde befolkningen
som försökskaniner.
Eller så … ja eller så vad ?

”Men HUR skulle vi kunnat veta det?”
Alternativet är ju att i efterhand säga,
”Ja men det kunde vi ju inte veta då, att vaccinet skulle kunna
medföra inflammation på hjärtmuskel och hjärtsäck”
Nä ! Men det var vad man påstod fast återigen med vaga
ordalag, och övertygat tonläge, samt idogt intjatande:
”Vi kan inte se något som tyder på allvarliga komplikationer
med vaccinering”. Hänger ni med ?
DET FINNS INGEN VATTENTÄT VETSKAP OM KONSEKVENSERNA AV VACCINERING,
OCH DET FINNS INGEN KLAR BEVISFÖRING FÖR OM VACCINET
STOPPAR INFLUENSAN ELLER BEGRÄNSAR DEN!
Det finns heller inget bevis för motsatsen. Vi vet helt enkelt inte.

”Nu har vi nytta av Mattias”
Nu är det rubriker om SD-politiker Mattias Karlsson, som blivit svårt sjuk i covid.
Om detta har jag inget att ifrågasätta vad gäller hans sjukdomsbild.
MEN, det hade aldrig, aldrig, aldrig varit intressant att skriva omutifall
han varit vaccinerad och blivit sjuk ändå, eller dött.
Detta är dessutom en man som media tidigare
endast varit intresserad av för att synliggöra hans rasistiska politik.
Dvs enkom i negativa sammanhang. Men nu kan han gynna ”the cause”.
Han kan gynna vaccineringskampanjen.

Kanske inte så konstigt att det snurrar till i huvet
Det är inte alls svårt att förstå, varför en del människor
tappar förståndet ovch tror att allt är en jättestor konspiration,
och folk får vansinniga idéer, med tanke på omfattningen, styrkan,
ihärdigheten av vaccineringskampanjen. Där kritik inte förbjuds,
men heller inte får ta plats. Där vanligt sunt ifrågasättande likställs
med galningar som tror att de är ute efter att mörda hela världen.
Så är det så klart inte. Men omfattningen av propagandan, gör att jag förstår
att mer svagsinta människor faller i gropen. Och det i sin tur
då även det utnyttjas av vaccineringskampanjen.

Förslag
Mitt förslag är att man bakbinder mig som är obesprutad,kastar mig i
vattnet för att se om jag flyter, så att fullständiga bevis framkommer
för att jag som obesprutad de facto är en häxa.

Passa er för mig !!! Min superkraft är tvivlandet

…
Problemet med massiv och långvarig desinformation,
är att det är i sådana mängder att det blir mer
eller mindre omöjligt att bemöta den, eller sovra.
Kort sagt DET GÅR IN, vare sig det är bra information,
dålig information, eller lögner och halvlögner,
eller bara undanhållande av HELA sanningen.
Reklam, är t ex EN av alla former av massiv desinformation.
Jag tänkte fundera lite kring några andra också.

För bra tilltro, kan vara lika stort problem som för dålig
Ett problem, kan vara när tilliten är låg för myndigheter
och stat, vilket skulle kunna tyda på ett icke homogent
samhälle. Lika illa, eller kanske än värre, är när nästan alla,
blint litar på alla auktoriteter, inkluderat stat och myndigheter,
det skulle ge signalen att om staten, myndigheterna skulle vilja,
dvs om än mer auktoritära politiker och tjänstemän tillsätts,
skulle det kunna ge signalen att folket är beredda att tro på vad än
vi säger till dem. DET är faktiskt inget vidare om vi tittar tillbaka
ca 80-90 år på Europa.

Är detta något vi vill?

Objektivitet ?
Ta tex folkhälsomyndighetens information, som anses ska vara
neutral och informativ, och någorlunda objektiv. Det är både sant
och inte sant att den är detta. Jämför man med media som gör
allt för en rubrik, och älskar sensationer. Eller för den delen, om man
jämför med människor som tror att man injicerar ett datachipp i kroppen
vid vaccination, för att kunna övervaka medborgarna. Ja då är det ju
naturligtvis väldigt lätt att kalla FHM för ”objektiv”.

Angeläget
Och det senare typen av exempel, är vaccinationskampanjen MYCKET
angelägna om att plocka fram som exempel. Fast det är så få att det egentligen
inte går att ta på allvar. Och man är mycket angelägna om att likställa dessa
tokar med ALL vaccinations-kritik, eller ifrågasättande. Vilket tillsammans
med mängden och intensiteten i vaccinations-informationen gör att folk i
allmänhet ofta likställer sunt ifrågasättande med galna ”antivaxxare”
Man har även lyckats med konststycket att likställa folk som väljer att
inte ta vaccin, med antivaxxarna och deras konspirationsteorier.

Exemplet
Men tillbaka till FHMs påstådda objektivitet. Om vi tar det här exemplet,
som är ETT av hundratals, om inte tusentals, i hur både myndigheter,
tjänstemän, politiker och media behandlar information kring
covid 19-pandemin. För antalet artiklar i ämnet covid, överstiger lätt
1000, och de flesta är likriktade. Vilket även det av allmänheten troligtvis
uppfattas som att ju fler, desto större anledning att tro att det är sant.
Precis som reklam fungerar, när säljaren vill få oss att köpa en produkt
vi egentligen inte behöver eller vill ha.
Här är exemplet, från FHM:s egen sida:

Vad står det egentligen ?
Det som står här är alltså förhoppningsvis inte direkta lögner.
Det har jag ingen anledning att tro. MEN !!! det du tar med dig från
artikeln om du inte är oerhört vaksam, är bara et fragment av sanningen.
Den del av sanningen som uppgiftsgivaren med alla tillbuds medel vill att
folk ska ta fasta på. Den information som driver varje medborgare till att
känna sig tvungna att ta vaccinet. Det som faktisk står, men inte alls är tydligt,
det är att det faktiskt under denna period, 1 juli – 17 sept, dör fler vaccinerade
i covid 19, än ovaccinerade. Ändå är rubriken till informationen:

– ”Ovaccinerade dominerar bland fall och svårt sjuka” –

Svåra ord medvetet
Vidare har man använt ord som ska göra det än svårare för gemene
man att förstå vad det handlar om. Man kallar det för genombrotts-
infektionerna”, ist för att säga så man förstår det. Dvs de som tar vaccin,
och ändå blir sjuka och dör. De är alltså fler som dör,
än de som är ovaccinerade under denna period. Är det bra att gå ut med
om man vill att 90 % ska ta vaccinet? Nej så klart inte. Sanningen …och hela
sanningen fungerar inte till autoritära uppmaningar och propaganda.,
när man vill få en hel befolkning att lyda order.

Och detta är ETT ex. Och det är det här jag menar när jag inledningsvis
skrev:

”Problemet med massiv och långvarig desinformation,
är att det är i sådana mängder att det blir mer
eller mindre omöjligt att bemöta den, eller sovra.
Kort sagt DET GÅR IN, vare sig det är bra information,
dålig information, eller lögner och halvlögner,
eller bara undanhållande av HELA sanningen.”

Tusentals
Jag har ägnat ett halvt blogginlägg åt bara detta exempel, ett av tusentals
och har ändå troligtvis inte nått fram till en enda person som är övertygad
om det förträffliga med att vaccinera sig, eller tror blint på
vad auktoriteter säger till dem. Dvs mission impossible.
DET är ett problem, som jag ser det. Hade sanningen varit tvärsäker och klar
kring vaccineringens förträfflighet,
hade inte en så långvarig, hotfull, skuldbeläggande, belönande
av icke-tänkande., straffande av tänkande varit nödvändig.
Lika som reklam, är produkten bra, säljer den sig självt. Måste man under tio
års period indoktrinera folks hjärnor om sin produkts
förträfflighet, likt VitaePro, ja då finns det anledning att ifrågasätta
produkten. Vi ser tex väldigt lite reklam för potatis och havregryn.

Konsten att bevisa att en häxa är en häxa
Förespråkarna för vaccinering, världen runt, med forskare och ”vet”-enskapsmän,
politiker och media har egentligen på ett vis gjort samma sak som
häxbrännarna gjorde långt tillbaka. Man har medvetet sett till att vad som än händer,
vilket resultatet än blir, och hur fel eller rätt det har
så kommer de kunna hävda att de har rätt, och att vaccinkritiker har fel.
Det är själva utgångspunkten. Och folket, en majoritet har svalt det betet, precis
som folket angav och lät bränna oskyldiga kvinnor i England tex.

Det sades att häxor inte kunde sjunka i vatten eftersom de hade avsvurit sig dopet.
En anklagad kvinna skulle därför bindas och kastas i vattnet. Flöt hon på ytan var
hon en häxa, men om hon sjönk bevisade det hennes oskuld. Metoden tillämpades
bland annat 1751 i England. I bägge fallen dog kvinnan.

Många parametrar
Det är så många parametrar som får att tro att budskapet om räddningen
är vaccinering, och det nästan blivit en religion. Att man kommer undan med det beror
delvis på det jag skrivit ovan. Delvis pga ord som VETenskap, vilket antyder att det är
framforskat och BEVISAT, och testat. Men ändå måste forskare, politiker, media
vetenskapsmän konstant använda vaga begrepp i presentationen av statistik och ”fakta”
För de VET faktiskt INTE. ”Delta-muteringen KAN ge värre sjukdomstillstånd”
”Det finns ingenting som tyder på att vaccinet ger allvarliga biverkningar,
eller kan orsaka dödsfall” Det är inte samma sak som att Delta varianten faktisk ger
ett allvarligare sjukdomstillstånd, och det är inte samma sak som attvaccinet
inte GER allvarliga biverkningar eller orsakar dödsfall. Men när myndigheter
och ”VETenskapsmän” säger det, tar folk det som en sanning. För det är rädda.
De är LIVRÄDDA.

Och det har hela tiden varit det outtalade målet med kampanjen för vaccinering
att skrämma folk. Det fungerar rätt hyfsat i att få upp antalet vaccinering.
Men det fungerar uruselt för att bibehålla förtroende,
skapa ett homogent samhälle, och bygga tilltro.

Konsten att få rätt även om man skulle ha fel, eller åtminstone inte riktigt veta
Om sjukdoms-talen kommer gå upp, och dödsfallen öka, så har man genom
vaga begrepp utan bevisning, ändå ”bevisat” att det beror på oss ovaccinerade.
Om det sjunker, och blir bättre, så har man redan lagt upp brädet för att det
kommer tillskrivas vaccinering, och inget av detta behöver bevisas.
Man skulle med andra ord lätt kunna bevisa att jag faktiskt är en häxa,
med den typen av bevisföring

…
Jag tar på mig kängorna, och klär mig
hyfsat höstvarmt, kliver ut i trappuppgången,
och kommer på satt jag kanske borde ha med mig ett paraply,
utifall att det börjar regna väldigt mycket under promenaden.
Det regnar redan, ser jag på vattenytan på älven, men
kroppen måste bara ut och gå, säger den till mig, genom rastlöshet,
och lägesenergi. Trots att jag alldeles innan kört ett styrketräninspass
med handlar och min egen kropp som vikt.

Efter norra Älvstranden
Ganska fort, redan efter fyra kilometer, känner jag hur det sipprar in
vatten i vänster känga, trots att de är väl insmorda i fett.
Men jag fortsätter gå. Jag tänker att så länge jag rör på mig kommer
jag vara varm. eftersom det är varmt ute, ca tolv grader. Det
är högvatten i älven, gångstigen bort till notstugan är bitvis under vatten.
Jag får halvklättra bitvis uppför nipan. Så långt hade jag
paraplyet i fickan men nu öste det på när jag gått 5 km, så jag fällde upp det,
ungefär i samma veva som det långa uppförs-lutet börjar. Och då blir jag blöt
inifrån oxå. Men jag tänker att om jag bara fortsätter gå fort, så håller jag mig varm.

Tankar som flyger omkring
Tankarna vänder ut och in på sig själva, flyger fritt omkring.
Och spelar upp scenarion i tänkta situationer med min omgivning,
okända människor, bekanta, och vänner. Jag löser tvister som kan uppstå,
i tankens värld, så att jag inte ska stå svarslös, eller så att jag
bara kan ignorera när det uppstår. Det går säkert att fastställa nån slags
diagnos för det om man vill. Och om nån vill roa sig med det, så
får de väl göra det då, men får ju iofs samma diagnos som de ger då.
Hur som helst så är det ett sätt för mig att bearbeta känslor,
och hantera tillvaron. Ett annat är att skriva blogginlägg.

Alla pratar om vädret, men ingen gör något åt det
Det regnar hela tiden under promenaden, och jag tänker på hur ofta
folk tycks styras av vädret i allt i deras tillvaro. Alltså, det är ingen kritik,
det är en förundran och en reflektion.
De flesta kolonilotts-grannar, tycks under sommaren avvakta tills det blir fint väder
innan de går ner på lotterna och ordnar det som ska ordnas. De vill säga inte blåst, inte
regn, utan soligt, och varmt. Men inte föööör varmt, då går det heller inte att göra något.

Likaledes tycks det vara med folk och promenader, det får ju inte blåsa, snöa, regna
slaska, eller vara för många minusgrader på vintern. För då är det ”så tråkigt att gå ut”
Eller ”då kan man bli sjuk” eller då … ja det finns åtminstone 20 orsaker till.
Men det blir väldigt lite gjort i trädgårdslandet då, och det blir inte så många, eller
så långa promenader.

På toppen
Nu har jag kommit till högsta punkten under promenaden, och det är
ungefär efter 8km. Så jag har 6 km kvar. Bara att fortsätta röra på sig, så jag inte blir kall.
Nu är jag blöt även på överkroppen, och håret, trots att jag har keps,
och haft paraplyet upp hälften av sträckan. Kommer närmare stan, nu Ångermannabron.
Och det är en väldig trafik i regnet. Jag möter inga gående. Klockan är mellan
fyra och halv-fem på eftermiddagen en onsdag i oktober, och folk är på väg hem
från jobbet troligtvis. Inte alla bryr sig om ifall de stänker ner gångtrafikanter
när de plöjer ner i stora vattensamlingar. Men det gör inget. Jag bara tänker att jag
fortsätter få och röra på mig så att jag inte blir kall.

En dag
”En dag, ska allt bli bättre”.
”En dag ska jag vinna storvinsten, och då….”

Medan ni väntar på vinst på Europalotten och snuskiga vinster,
så går jag ner i regnet till Djupövägs-lotteriet och hämtar grönkål.
Jag vinner varje dag där, och det är 100 % vinstchans.

Så medan ni väntar på bättre väder, så tar jag det väder som blir.
Medan ni väntar på rikedom, så använder jag de få sekiner jag har.

Medan ni väntar på det underbara livet, så lever jag livet, som det är,
med vad jag fått, och det jag åstadkommit.
Det kanske inte är så märkvärdigt, det kanske inte är så mycket,
men för mig är det allt. För mig är det rikedom.

Hildas
Går förbi Orrtorget, där står Bosse Kramsjö i regnret.
Bosse som skrivit boken Bangladesh, och är sambo med Maria Norberg
som driver Hildas Trädgård. Han står och säljer obesprutade
lokalt odlade grönsaker. Jag köper två jättestora morötter på ett halv kilo.
Ringer Åsa och påminner om att Hildas är där.
Kliver in, klär av mig fort, duschar varmt, klär mig varmt, och somnar
snart på spikmattan, i mitt oansenliga, sparsamma, ambitionslösa,
liv, som jag lever… utan att vänta på nåt bättre.

…
Idag var vädret bara för vackert för att sitta inne.
Ändå satt jag just inne, på förmiddagen, på café Petter.
Men vi öppnade dörren, så solen kom in och hälsade på en stund,
eller åtminstone en av dess varma ljusa strålar.

Sockersött
En välbekant herre, med yvigt rörelsemönster, och irriterande
gott humör, beställde kaffe. Och tog med näven troligtvis
8 – 10 sockerbitar, efter det att han lagt sockertången åt sidan.
Vi, gubbgänget i ”fyndhörnan” pratade på, Och han av oss som
först uppmärksammat detta sockerfrosseri, tog en klunk ur sin
50 cl coca cola, som innehåller ca 15 sockerbitar, log en aning
lite hånfullt åt sockerförbrukningen han som tog 8 – 10 sockerbitar nyttjade.
Idag avhandlade vi ämnen som ”Svart sirap”,
kryddning i bröd. Jag ska sedermera prova både anis, senapsfrön
och fänkål, i matbröd. Ja i olika matbröd då så klart.
Sjukdomspratet landade på sjukdomar som ALS, MS, diabetes,
Epilepsi, värk, Sepsis, njurproblem och dialys.

Efter en kvart kom den yviga äldre herren åter till disken
och skulle ha påtår, och 8 – 10 sockerbitar till.

Solskenspromenad och solskens-ängel
När jag väl kom iväg på den planerade solskenspromenaden,
sprang jag i parken på hon som var en ängel för mig under svåra tider.
Sittandes på huk, och plockade lönn-lövs-buketter, att ha som
dörrkrans, och en annan vid släktings gravsten.

Fick ta av mig jackan upp för träng-schaktet, till följd av solens strålar
och att gå fort i uppförslut, så jag inte smälte bort. Började notera alla höstlöv i solljus
stannade till och tog lite bilder. Och när jag kom till Ångermannabron, så kom det från
Nipanskolan en ung herre med huva, som tittade sig om mot mig säkert tio gånger.
Jag gick om honom, och han sa hej, och jag sa hej, innan jag fick ett infall
att gå över vägen mitt på bron, till sidan där det inte finns någon trottoar.
För att ta höstbild nordväst på Ångermanälven. Självklart kommer då en
långtradare dundrande, när jag står tryckt mot broräcket

Nästan blåst
Vinddraget får mig nästan ur balans, och bron skakar lite av den tunga bilen.
Jag får greppa extra hård om mobilen, så den inte flyger ner i älven.
Sneddar sedan tillbaks över till rätt sida bron. Varpå den unge herrn,
på gissningsvis 11-12 år ungefär, halvspringer ikapp mig,
och låter nästan förskräckt på rösten över mitt vågade tilltag.
Han undrade om det inte var läskigt, vilket jag väl medgav,
och en intressant konversation uppstod, medan jag pinnade på med älgkliv
under min planerade 12-kilometerspromenad.

Läskigt
Pojke – Var det inte läskigt att stå där ?
Gubbe – Jo det var lite läskigt när långtradaren kom
Pojke – Ja det såg läskigt ut
Pojke – Varför gjorde du det ???
Gubbe – Jag ville ta foto på älven
Pojke – Aha
Gubbe – Och du går och jagar Pokémon med mobilen ser jag?

Pojken får halvspringa för att hänga med i tempot och konversationen
han verkat angelägen om att hålla, utav nyfikenhet

Ända dit bort ????
Pojke – ja det är bra med pokémon, för man rör ju på sig samtidigt,
(Lite lill-gammalt uttryckt)
Gubbe – Ja du har fattat det där du – bra jobbat
Pojke – var har du varit ?
Gubbe – Jag är ute och går, jag ska gå en mil ungefär
Pojke – EN MIIIL ??? … vart ska du gå då ?
Gubbe – Rakt upp här och sen till OKQ8, vet du vart det är ?
Pojke – Mja.. njaa … ja ända DIIIIT BORT ??… Det är ju mer än en mil !!!
Gubbe – Ja det är ca 12 km
Pojke – Det måste ju vara 12 km nånting
Gubbe – Ja nånting ditåt

”Får jag fråga en sak ?”
Pojke – Får jag fråga en sak ?
Gubbe – Ja fråga på du !
Pojke – hur gammal är du ?
Gubbe – ehmm få se nu… Jo jag är 55
Pojke – 55 ???? Då är du ju JÄTTEPIGG … för din ålder !!!
Gubbe – Eh ti hi ti hi- tack ska du ha, men bra att du motionerar, så du inte får ont o blir sjuk när du blir äldre!
Pojke – Aaa för om man inte gör det så kanske man dör redan vid …
Gubbe – 55 ?
Pojke – näää inte så tidigt … men 60 – 65 kanske

Men EN GUBBE slår du inte iaf
Pojke – Men EN gubbe slår du inte iaf … en jag känner han är 50, ja eller det är min pappa, han går runt broarna TVÅÅÅ VAAARV !
Gubbe – ja det var bra gjort, det blir ungefär en mil!
Pojke – Ja fast runt broarna TVÅ GÅÅÅNGER!
Gubbe – Ja det är ca 5 km, och då blir det en mil
Pojke – Får jag fråga en sak till ?
Gubbe – Japp !
Pojke – Vad är det längsta du har gått nån gång ? Asså på en gång, under samma dag ?
Gubbe – 2, 9 mil!
Pojke – TJUGONIO MIIIL ?
Gubbe, nä 2,9 mil !
Pojke – aha, men det är ändå längre än jag gått nån gång,
jag har gått 1,25 mil på samma dag… när jag var liten… ja eller 9 år var jag.
Gubbe – men det är ju jättebra !!!
Pojke – Aaaa .. för jag var ju liten då.

Olika talanger
Gubbe – Är mamma lika duktig på att gå långt som pappa ?

Pojken funderar, och tvekar en sekund

Pojke – Ehh .. njää… hon är mera en festare, hon gillar att festa.
Gubbe – aha .. ja vi är bra på olika saker allihop

Framme vid avtagsvägen mot Långgatan, började pojken vika av
han var nära på hemma. men avslutade den högst intressanta
konversationen med:

Pojke – Ja men ha re så bra då och LYYYCKA TILL !
med ett eftertryck i rösten som om jag hade nästan en omöjlig,
omänsklig uppgift framför mig, att klara av att promenera 12 km
I MIN ÅLDER !!!

Jag ÄR tydligen fantastisk … ja för min ålder asså!

Gubbe – Ja ha re så bra du me, och fortsätt motionera

…
Det är någonting meditativt med att stryka kökshanddukar
efter att jag tvättat dem. Jag stryker ingenting annat,
men just kökshanddukar, tycker jag om att både ha strukna,
och att stryka dem.

Nu gör jag mig väl skyldigt till att vara ett manschauvinistiskt
svin, bara genom att, genom rubriken, och inledningen antyda att
strykning skulle vara en typisk kvinnlig syssla. Men vet ni, det skiter
jag högaktningsfullt i. Jag tänker helt enkelt ogenerat brodera ut
både fördomar om manligt och kvinnligt och gubbigt och tantigt ändå,
för jag tycker det är lite kul.

Min lilla själv-spaning, och tes, är att jag i mina göromål,
enligt ännu i allra högsta grad levande könsnormer,
är mer tant än farbror på många områden. Och jag är helt okej
med det. Mycket av det kommer sig väl av att jag både levt
själv nästan hela mitt liv, och alltid fått klara sysslor själv.
Och att jag dessutom inte haft råd att betala mig fri från
vardagsgöromål som kan anses vara trad kvinnliga/tantiga.

Bilar och mek, t ex, …
Jag har ju aldrig haft råd att ha bil nån längre period.
Men under tiden jag hade det, klarade jag väl iofs av att byta fläktrem,
oljefilter, byta till vinter o sommardäck, fylla på olja, fylla på kylarvatten,
Ställa in brytaren, lackera bil, laga rost, svetsa, tvätta bilen, byta batteri,
fylla på destillerat vatten, byta säkringar, montera dit nytt avgassystem,
byta lampor till strålkastarna, och lite till. Nåt annat kunde jag ju liksom
inte, för jag hade hållit på så lite med bilar. För jag har inte
haft råd att ha bil. Iofs kan ingen meka med bilar idag.
Det har biltillverkarna och bilfirmorna sett
till att det ska vara näst intill omöjligt att laga nåt själv.
Sådan är kapitalismen. Men tillbaka till tesen, jag kunde ju liksom
nästan ingenting som man skulle kunna som gubb-man.

Däremot bakar jag, odlar, lagar mat från scratch hemma (Det är nämligen manligt
att vara kock eller bagare som yrke, men inte att göra det hemma) Jag har så klart
alltid tvättat min tvätt, diskat min disk, skurat mina golv, skurit mig i tummen,
tvättat mina fönster, syltat min sylt, saftat min saft… och så klart… strukit mina kökshanddukar.

Nu har jag ju iofs alltid varit bra på att sätta upp en skruv eller spik i väggen,
och hänga upp en tavla. Typisk manligt. Sånt klarar bara kvinnor och tanter inte av.
Jo …ja och jag har väl alltid varit bra på att bära tungt, hjälpa till vid flyttlass,
eller ta hela flyttlasset själv, också väldigt manligt … att bära en resårbotten helt själv
upp för 4-våningshus utan hiss. Det klarar kvinnor och tanter helt enkelt inte av.
Ja och visst… jag har väl alltid älskat och varit bra på att såga ved, klyva ved, stapla
ved, hämta in ved, väldigt manliga göromål, som kvinnor är alldeles för sköra och
bräckliga för. Åtminstone om de känner sig trötta och lata.
Men ändå…. jag är nog en typisk tant ändå.

…
Det finns inga garantier.
Allt som lever, måste också en gång dö.
Nu vissnar den prunkande grönskan. Lövträdens
dvala målar landskapet gult, grönt och rött,
och ett ihållande duggregn förser den fallna bladen med
en helblank fernissa. Vinden tar tag i mig, och jag får luta mig
för att ta mig framåt. Jag tar av mig kepsen och sätter den för vänster
öra när jag går över Ångermannabron, för att inte det ska blåsa
rätt igenom huvudet.

Det är skönt, med en riktig halvhård höststorm,
så man känner att man lever. Allt som lever måste också en gång dö.
Och efter det att liv har dött, föds allt på nytt igen och igen, och igen.
En gång för länge sedan vann jag på lotteriet. Livets lotteri,
och fick en biljett in i livet. Det är en himla tur.

Då och då, får jag nu för tiden korta flashbacks från barndomen.
En svunnen tid, en enkel tid, en mörk tid. Men de försätter mig
inte alls i dyster stämning. De dyker upp, minnena, och jag
konstaterar det, och går vidare. Ett stänk av lättnad, ett stänk av saknad
ett stänk av oberättigad nostalgi. Allt var inte bättre förr för mig. Det mesta
var det inte. Och människorna jag saknar, var inte alla bra för mig.
Tänk så paradoxalt.

Världen utanför snurrar på i oförtruten takt,
utan att bry sig om vart den är på väg. Ibland
måste jag bara vara i den lilla världen, här i mitt liv,
i mina omgivningar, i mitt hem, i mitt huvud, i min själ.
Jag får slåss mot väderkvarnar en annan dag – igen.
Riddaren av tvivleriets ädla och nödvändiga konst,
får ta upp kampen och vifta med sitt osynliga svärd en annan dag.
Vifta med svärdet som är i form av ord. Ifrågasättande ord,
målande ord, tvivlande ord, passionerade ord… ord.
Jag får tampas med slumrande hjärnor, och programmerade
medborgare en annan dag. Men nu ska jag sova gott, med höststormen
vinande utanför mina rutor, och en kudde under huvudet,
och en som jag kramar när jag sakta går in i drömmarnas rike.