Suckar och lycka

…
Jag oroar mig över saker, över hälsa,
och framtiden. Det går i vågor det där.
Och det kan skifta på några timmar. Det är vanligare
under kvällen, speciellt på höst och vinter.

Det är väl naturligt kan jag tänka.
Det är väl mänskligt. Jag är rätt så nöjd
med mig själv på allt fler plan nu, än tidigare.
Jag gör bra saker för mig själv, och för andra.
Jag lever med minimala privata klimatutsläpp,
lever minimalt i mångt och mycket i övrigt. Det är bra,
det är mitt mål, min strävan.

Men ändå är jag lite suckig ikväll, lite lätt uppgiven.
Oroar mig över framtiden, och får flashbacks från det som
varit, och det som varit svart och traumatiskt,
och det finns saknad. Jag är extra nöjd med mitt
hem nu. Jag trivs väldigt bra, som jag har
ordnat det. Och jag är lycklig över all egenodlad
mat jag har i frysen.

Har haft några oförutsedda ekonomiska smällar nu.
Men till skillnad från hur jag levde förr, så klarar jag det någorlunda.
Även om jag inte hade nån nämnvärd buffert nu, som jag hade i vintras.
Jag har spenderat, men det mesta på bra saker, som jag har igen
investeringen senare. Både ekonomiskt och i trivsel,
samt funktionalitet.