”Mina barn och andras ungar”- (o)mänskliga beteenden

…
Nä nu har ju jag mig veterligen inte några
egna biologiska barn och avkommor. Men i dagens tider, om jag
haft det, kanske de hade varit både bi o logiska. Jag är ju t ex
väldigt logisk. Nä … det var en halv-dålig ordvits bara utan
någon speciell avsikt att vilja säga något med. Men jag kan ju
sällan motstå en ordvits som poppar upp i mitt huvud. Och älskar
när ansiktena hos åhörarna vrider sig i plågor
över hur trist, torrt, tråkigt och dåligt skämtet var enligt dessa.

Nå ja … till saken!
”Mina barn och andras ungar”
Mina funderingar kring detta är hur de mänskliga beteendena fungerar
olika sammanhang, och när de börjar bli omänskliga. Naturligtvis beroende
på vad man lägger in i orden mänskligt och omänsklig. Så som de orden används
allt som oftast är de inte motsatsord, fast de borde vara det rent språkligt sett.
Omänskligt får synonymerna: grym, obarmhärtig, skoningslös.
Men mänsklig, används faktiskt oftast som att man inte är ofelbar,
att man inte är perfekt, och ändå på något sätt får finnas till. Dagens i praxis
motsats till omänsklig, är snarare: ”medmänsklig”. Och en gång i tiden
även ”solidarisk”. Den senare glosan har i all mening devalverats i samband
med ”informations” – kampajerna kring vaccin och influensa.
Där var och en av medborgarna har gått och blivit ”influensers” Åhh förlåt, ordvits igen!
Skrynklade sig ditt ansikte av plågor inför den ? (influensers – influensa – för den trögfattade)

När de fortfarande bodde här
Att jag kom att tänka på det här med ”mina barn och andras ungar”,
kom sig av mina egna fördomar. Jag bor i ett område där alla småbarnsfamiljer
är invandrarfamiljer. bara för ett par år sedan lekte svenskfödda barn, och allehanda
nysvenska barn helt friktionsfritt i vattenpölar ovch sandlådor, och mitt hjärta fröjdades
över det jag såg. Det var då i två olika skeden mina fördomar dök upp i huvudet.
Och det är fördomar, i kategorin som skulle kunna anses vara en ”mänsklig” reaktion.
För fördomar behöver inte alltid vara rasistiska eller nedlåtande. Utan bara ett verktyg
att skaffa sig en uppfattning om det man ingenting vet något om. Dvs om det mesta !

Artighet
Jag märkte generella skillnader på svenskfödda barn och nysvenska barn,
medan det ännu fanns av bägge sorter här. Att de nysvenska barnen i mycket stor utsträckning
höll upp dörren åt mig när jag kom gåendes med tvättkorg eller matkassar.
antingen obedda, eller om jag bad om det. Det skedde faktisk aldrig då,
med svenskfödda barn.

Nu är jag ute och cyklar ?
Och nyligt har en annan fördom slagit mig. Att nu när det bara bor nysvenska barn här,
så ligger det konstant olåsta barncyklar på gårdarna och gräsmattorna, släppta
utan omtanke för att den skulle kunna stjälas, eller någon annan tråkighet.
Nu är ju inte jag rasist – MEN ( Ja jag travresterar på Främlingsfientligas sätt att uttrycka sig)
Men det är lite intressant att grotta i både de upplevda skillnaderna, och varför jag funderar
kring dem. Och hur andra grupper reagerar på exakt samma företeelser. Grupperingar som
Sverigedemokrater, och de som inte är rasister ”MEN”.
Den senare kategorin tänker i första hand inte på att de stackars barnen riskerar att bli
utan cyklar, när de lämnar dem åt sitt öde. Utan är mer bekymrade över hur stökigt det
ser ut, och att ha hittat ännu ett slagträ att beskriva hur oansvariga och dåliga människor
”DOM DÄR” är (Mina barn och andras ungar)

För egen del
För egen del har jag alltid, i vuxen ålder burit upp min cykel
till lägenheten, eftersom jag inte har råd att köpa en ny, en gång om året.
Detta sedan jag som tonåring lämnat cykeln låst i framhjulet vid
Spånga pendeltågsstation, för att senare hitta enkom framhjulet med låset kvar.
Och det räckte inte med att ha tagit merdelen av cykeln, utan man hade demolerat
det som var kvar dessutom. Denna erfarenhet tillsammans med den att jag bara
fick ha min Crecent Compact-moped kvar i en vecka efter inköp, pga att min bror
olovligen lånat den och lämnat den på loftgången i Visättra, och dagen därpå var det
bara ett svart spår kvar på loftgången.
Vid bägge tillfällena blev jsag inte ersatt, och fick ingen ny moped eller cykel av
föräldrar. Trots att JAG faktiskt låst cykeln och ställt undan mopeden.
När jag var liten pojke, så hade jag för övrigt cykel låst, fast utomhus.

Grannpojken
Därför reagerade jag också när grannens pojke, med Etiopiska föräldrar,
hade sin cykel olåst utomhus. Jag förbarmade mig över honom och lagade
hans cykel vid flera tillfällen, då han var 5 – 10 år. Och jag bar upp cykeln
till deras lägenhet när jag var klar, och bad dem ta in den efter de använder den.
Det höll nog en månad, innan det var glömt. Mina godhjärtade vänner Karl och Åsa
skrattar åt mig när jag låser cykeln, i något fast, när jag hälsar på. Eller rättare sagt
Karl skrattar lite, och menar att risken är så liten att om det sker skulle han köpa ny
cykel åt mig om den stjäls där, när den är olåst. De bor i villa. men lite avskiljt.

Nu låser jag nog gärna cykeln där eller på stan ändå, med tanke på att jag inte har skriftligt
på att jag kommer erhålla en ny cykel utifall min stjäls på deras tomt.
Och för att jag inte skulle vilja utkräva det, ens om jag hade det skriftligt.

Inte nytt
Nu är ju inte det här med ”mina barn och andras ungar” någonting som
uppkommit sedan Sverige blivit mångkulturellt
i större utsträckning, för 100:e gången i Sveriges långa historia.
Nä det har förekommit så länge familjer har bott tätt inpå varandra.
Och i synnerhet om det är olika sociala klasser i bostadsområdet.
Och än mer tydligt om det är tydligt uppdelat med de sociala klasserna,
som mellan radhus och betongklossar till höghus.

Reflexioner
Och här kommer de intressanta reflexionerna jag gör.
”Svärjevännernas” stora rädsla är ju enligt egen utsago att vi snart kommer
ha sharialagar här i Sverige som följd av invandringen, eller som de kallar det för:
”massinvandringen”. Jag har länge hävdat att de nog inte behöver vara rädda för det.
Inte ens om ett antal vilseledda extremistiska islamister, boendes i Sverige
drömmer om detta. Och en av anledningarna till det,. är att de nysvenska
barnen upphör vara invandrare när de lever i det svenska samhället
påverkas av skolkompisars nycker och vanor, och till slut har levt i sverige
i mer än 90 % av sitt liv. På samma vis som jag nu levt 64 % av mitt liv
i Ångermanland, så har det förändrat mig.

Köpa sig en villa
Och allt fler nysvenska barn, har hårt arbetande föräldrar, som till slut kan köpa sig
villa, i ett ”finare område, och med stor säkerhet börjar låsa in cyklarna i garaget,
ha larm på garaget, huset och barnen. Och med lika stor trolighet, iom försvenskningen
upphör med att hålla upp dörren för andra människor. Jag har redan sett det på de
försvenskade barnen, hur artigheten mer och mer upphör.
Redan innan de flyttar till ”finare bostadsområden”, går med i Centerpartiet,
och slåss för ”äganderätten” samt strandnära tomter.

Kan vi då ?— näe!
Skulle vi då en gång för alla kunna fastställa att det inte handlar så mycket om
religion, kultur och allra minst hudfärg , när vi pratar om antisociala beteenden
och snobbighet. Utan mer om inkomst och social status ?
Nä … så klart inte ! Det skulle rasera hela världar både för främlingsfientliga,
och för övergödda kapitalister. Och basen på vilken de rättfärdigar sina fördomar,
sina oförsvarliga privilegier, skull då omöjliggöra deras överflödiga överklassleverne
och deras egenpåstådda överlägsenhet i flit och ursprung. Det säger sig självt
att dessa privilegier kommer de ALDRIG GE UPP. De kommer snarare försöka att utöka dem,
och utöka skillnaderna. Och det görs redan, och har gjorts länge.
Detta med medborgarnas goda samvete… dvs er kära läsare. (politik)