Kärleken jag inte känner

…
Det är underbart att leva.
Jag har ingen-ingenting att klaga på…
utom…..

Det är ibland så gudomligt vackert, det som mina ögon ser.
När jag cyklade efter turistvägen mot Resele idag t ex,
och solen nådde till norra stranden, där jag cyklade alldeles
intill Ångermanälven, och lyste genom björklöven, som förvandlades
till dallrande guldmynt, med en spegelblank mörk vattenyta på älven.
Det är så vackert att jag nästan försätts i trans, nästan finner
någon form av nirvana. Det är obeskrivligt vackert.

Det är underbart att leva.
Jag har ingen-ingenting att klaga på…
utom…..

Jag har verkligen ingenting att klaga på, som äter
så god egenodlad mat, varje dag, och ännu inte
är sjuk i kroppen, med fysiska smärtor. Ja – javisst
har jag haft ont i själen, kanske mer än genomsnittet,
men har överlevt, och nästan till och med levt.
ingenting att klaga på ….utom…

Jag har allt jag någonsin behöver utom…

….. kärleken jag inte känner.