Och sån’t gör ju ont

…
Det är inte ofta det har skett i mitt liv,
men jag glömmer det aldrig, jag glömmer dem aldrig.
De gånger någon stått upp för mig. Och då menar jag stått
upp för mig rakryggat, när andra varit taskiga, eller värre.
Och jag glömmer aldrig de gånger jag upplever att folk tagit sig
tid för mig, eller ska vi säga t o m prioriterat mig framför annat,
framför andra. Jag är inte bortskämd med den känslan.
Men jag glömmer aldrig de som gjort det utifrån rent ”tycke-om”

Osjälviska handlingar, av rent tycke-om.

Som när Ulf Palmer lät mig provåka hans nyinköpta Vespa,
utan att jag ens frågade, eller ens kom på tanken att fråga. Eller
när samma person tog sig tid att hjälpa mig med meka i tekniska prylar.
Och verkligen tog sig tid. Och när jag erbjuder mig att betala,
så är det inte bara att han inte vill ha betalt, utan även säger
”Inte av dig Tomas” med eftertryck, och upprepar det vid
nästa försök att få betala.

Eller Patrik Hertzberg som gick emellan när två killar
letade nån att spöa, helt random, och sa ”honom rör ni inte”
Och när killarna ljög och hittade på ursäkter för att få banka på mitt
huvud sa Patrik bara: ”Det spelar ingen roll, honom rör ni inte”

Jag upplever det sällsynt överhuvud taget att folk står upp för någon,
för någonting. Så vida det inte innefattar rätten att hata
grupperingar och traschtalka, förnedra, en folkgrupp eller
könstillhörighet. Det är ovanligt med äkthet, ovanligt att
inte ha baktankar och beräknande i sina handlingar,
vare sig de initialt verkar godhjärtade eller elaka. Så känns det som
det så ofta är något beräknande, någon personlig vinst i det.

Så jag minns det för alltid, när någon står upp för mig,
när någon ger av sin tid för mig. Jag är trots allt
en riktigt godhjärtad man, och människa. Och jag tycker nog t o m att
jag är värd sådant, och att jag är sådan själv. Jag står upp för mina vänner
om nån pratar illa om dem. Jag hjälper mina vänner med det mina vänner
kan tänkas behöva hjälp med, bara för att jag tycker om dem.
Sen händer det förvisso att jag överskattat vänners intentioner och
vänlighet, äkthet. Och sånt gör ju ont.

…och då förändras ju vänskapen