Månad: augusti 2021

…
Så trött på alla lögner i världen.
Trött på egocentriska människor.
Vem i hela världen, kan man lita på?

I slutändan överger vänner dig i en grisblink,
och kärleken handlar om pengar, och status.
Kärleken är död. Människan kommer inte
överleva människan.

Jag kämpar för att behålla tron, tron
på människor, tron på att godhet finns, tron
på att vi kan vända det här. Men hur ska det gå att ändra nåt,
när de flesta skiter i allt som inte gynnar dem själva
ekonomisk och i makt ?

Jag har tappat tron på jämställdheten,
Jag har tappat tron på kärleken, och jag litar
inte på kvinnor.

Jag har tappat tron på att solidariteten
ska bli vårt sätt att leva, jag har tappat mina illusioner,
och jag litar inte heller på män.

Jag är så trött på all likgiltighet.
Trött på all avsaknad av människors eget tänkande, trött på all
propaganda, trött på alla drev, allt hat och all
smutskastning.

Vem i hela världen kan man lita på ?

Jag kommer kliva upp i morgon bitti som vanligt,
koka mitt kaffe, diska min disk för hand,
koka och äta min gröt…

… men jag är trött.. innerligt trött på all skit,
som människor håller på med.

Känner mig mer och mer som jag bara vill flytta
ut till en koja i skogen. Om jag hade haft kunskapen att överleva så.
Men det har jag inte. Och det skulle säkert vara olagligt
att inte tillhöra ekorrhjulet som förstör människor, djur och växter.

Vem i hela världen kan man lita på ?

…
Jag är sliten …. mentalt.
Jag kämpar med mig själv, för att vara den människa jag vill vara.
Och jag kämpar mot enfald och desinformation i min omvärld.
men kämpar jag förgäves, när så många medvetet väljer
att fortsätta leva med ögonbindel för ögonen,
samtidigt som farten ökar och ökar, på människans
framfart.

Jag kämpar för jämställdhet, som ingen tycks veta vad det innebär längre,
allra minst den sk feministiska rörelsen, som inte kan vara annat än röd, om
den ska sträva efter jämställdhet. Men det gör den inte, den strävar efter makt
åt vissa kvinnor, och inga män. Jag förstår mig inte på den.
När fullblodsegoister i det extremt högerpolitiska blocket, inkluderat liberaler
och centern pratar om feminism. Rörelsen har tappat all trovärdighet.
Och ingen bryr sig, inte ens de röda feminister, som en gång
var sprungna ur solidaritet och demokratisk socialism.
Rörelsen är vilse… har ingen själ länge. Och de röda ”feministerna” blir
i praktiken kompanjoner med Ebba Bush och Annie Lööf.

Jag är sliten.
Är det nån mening att fortsätta berätta om hjärtan, och själ,
om solidaritet, om källgranskning, om tvivlet som det viktigaste
parametern till satt närma sig sanningen och verkligheten?
Är det nån mening att bemöta rasister och främlingsfientliga
som inte bryr sig om vad som är sant, och aldrig kommer göra det?

Är det nån mening att fortsätta ifrågasätta propagandan som breds ut
med nästan despotisk karaktär, kring covid 19?
All denna j-a kosmetiska påtvingade ”solidaritet”, som
egentligen oftast handlar om panik och rädsla och egoism.

Ibland känner jag att jag inte orkar längre.
Det finns FÖÖÖÖÖR MÅÅÅÅNGA idioter i världen,
för många egoister, för många……” – ister”
För få som tänker och ifrågasätter, för få som lever jordnära
och spartanskt, utan att vilja ha allt i alla lägen.
Jag är sliten nu….

Men jag får inte ge upp på omvärlden, hur hopplöst
än argumentationen kan tyckas, för då vinner de på riktigt,
de som inte vill ha jämställdhet, de som vill att media ska styras
av högern till 100 %, de som som vill öka klyftorna,
och smutskasta utrikes födda.
Jag får inte ge upp.

…
Det är underbart att leva.
Jag har ingen-ingenting att klaga på…
utom…..

Det är ibland så gudomligt vackert, det som mina ögon ser.
När jag cyklade efter turistvägen mot Resele idag t ex,
och solen nådde till norra stranden, där jag cyklade alldeles
intill Ångermanälven, och lyste genom björklöven, som förvandlades
till dallrande guldmynt, med en spegelblank mörk vattenyta på älven.
Det är så vackert att jag nästan försätts i trans, nästan finner
någon form av nirvana. Det är obeskrivligt vackert.

Det är underbart att leva.
Jag har ingen-ingenting att klaga på…
utom…..

Jag har verkligen ingenting att klaga på, som äter
så god egenodlad mat, varje dag, och ännu inte
är sjuk i kroppen, med fysiska smärtor. Ja – javisst
har jag haft ont i själen, kanske mer än genomsnittet,
men har överlevt, och nästan till och med levt.
ingenting att klaga på ….utom…

Jag har allt jag någonsin behöver utom…

….. kärleken jag inte känner.

…
Grönkålssoppa ?
Nä det tycker jag inte om!
Så därför gjorde jag en sådan, och stor sats
dessutom. För nu kunde jag ju göra den precis som jag ville.
Och hä i precis vad jag ville. Och om jag hä’r i många andra ingredienser,
så blir det mindre av det där kokta kålsmaken som jag tror mig inte tycka om.
O sen finns det ju kryddor, grädde och en stavmixer. De blev tok-gott.
Grönkålssoppa, det tycker jag ju om!

Sommaren är tillbaks och hälsar på igen,
några dagar innan det blir riktig höst. Inte ett moln på himmelen
och omkring 20 grader varmt. Det hänger fortfarande tomater kvar ute
på lotten som behöver lite solljus för att rodna, så det välkomnas.

Liverpool fick bara en pinne i mötet mot Chelsea, på hemmaplan.
trots att Chelsea fick en gubbe utvisas. Det var säkert jätteorättvist
att inte Pool vann. Såg inte matchen, men utgår från det.
Eftersom jag håller på Pool.

Och idag var det vilodag från motion, bortsett från
1,8 km fram o tillbaka till caféet. och en tur och retur
fram och åter på COOP för att köpa tunnbröd, och inget annat
än tunnbröd.

Jag har stått för vem jag är idag.
Det är ingen liten sak att uppnå för många,
och inte för mig heller. I min hållning, i mina tankar,
i mina vardagliga ageranden, har jag stått för vem jag är.
Det är bra för själen, och inre harmonin.

Oke´j det blev väl en tunnbrödsmacka för mycket på kvällen,
men det är okej, med tanke på alla obesprutade vitaminbomber
jag häller i mig varje dag nu. Frysarna och kylarna är fulla,
och jag är nykter. Månen är inte full idag, det var den för en vecka sen.

Jag fnyser numera per automatik
åt de som
tror att de kan påverka mig genom att se ner på mig.
Inga vackra tjejer och damer, har någon makt
över mig, jag ignorerar ytlig skönhet, och tittar på inre skönhet.

Det ä´r frustrerande för de som var snygga i nionde klass,
och tror att de fortfarande är det. Att en som sas va ful
i nionde klass inte bryr sig, och till och med skulle
kunna anses vara snygg, vacker, klok och söt,
och ha fint hår. Frustrerande, när de förfallit, och inser att
de är rätt så fula …inuti, och chanserade utvändigt,
med ett desperat lager av smink och dyra kläder för att dölja det,
samt ett stöddigt yttre, som gör dem ensamma.

Jag har ju mig själv och mår bra.
Vad ska jag med självupptagna, chanserade, wannabees till?
Ingen som inte gör mig aningen mer hel….
ingen som vill va mig för att få ut nåt, ändra på mig…
ingen som inte vill tycka om mig som jag är…
…behöver hoppas på att jag ska ge dem en enda blick.

… Men om hjärtat är stort, orden är ärliga,
och hon vill dela min tid, finnas i mitt
liv, om hon är människa nog !
Då finns jag här.

Det har varit en bra dag.
Tack för idag – tack för en
underbart vanlig dag!

…
Choklad-bolls-debatten lever vidare, i den bruna myllan,
med svastika-formade rötter, och blågula blommor.
Den för dem, så viktiga förnedrande terminologin likaså, vikten av att få
dela in folk i raser, där de själva fortfarande gärna vill kalla sig för Arier,
och folk med Afrikansk ursprung för Negrer.

Jag brukar då och då, flika in lite allmän fakta i ämnet när jag stöter på dessa
vanföreställningar. Det är inte populärt, och jag är ofta ensam
i debatten mot dem, och alltid i minoritet.
Alternativt att andra som har vett, inte vågar öppna munnen
och opponera sig.

Så sent som igår, använde en bekant, ordet neger,
om en känd person i stan, med urskuldande
bortförklaringar om att det faktiskt hette så…
det var ”en ras” precis som att han själv minsann
tillhör den ”Ariska rasen”, och drog sin hand svepande
över sitt ansikte. Ja på fullt allvar gjorde han detta,
i det upplysta Sverige Anno 2021, där man i skolan lär
ut om förintelsen och ´nazism. Eller åtminstone gjordes det
när jag gick i skolan. Undrar hur läroplanen i historia
kommer se ut om Jimmie får makten?

Den Ariska myten lever alltså kvar hos Svenskar än idag
och övriga västvärlden får jag förmoda, med tanke på främlingsfientlighetens
högernationalismens och rasismens enorma politiska framgångar,
framför en utdöende solidarisk människosyn.

Begreppet ”arisk” var från början en språkvetenskaplig beteckning
för en ­förhistorisk indoeuropeisk kultur, som för 3500 år sedan
vandrade från ­Centralasien till
norra Indien.

Ariernas närmaste ättlingar idag är de olika folkslagen i Iran,
Afghanistan, Pakistan, Tadzjikistan, Kurdistan, Ossetien, folk i
norra Indien samt folk i Chitralområdet
som talar indoiranska (indoariska) språk.

Rasbiologi, rasteori eller raslära, var ett akademiskt ämne som
studerade människoraser. Begreppet rasbiologi associeras vanligen
med äldre eugenisk forskning, det vill säga forskning kring möjligheten
att rasförädla olika folkgrupper med hjälp av biologiska såväl som
sociokulturella åtgärder. Idag betraktas rasbiologin som en
pseudovetenskaplig lära utan vetenskaplig grund. I Sverige var
Statens institut för rasbiologi ansvarigt för forskningen.
Wikipedia och världenshistoria.se

”Att argumentera med en idiot, visar bara att det finns två”
”Argumentera inte med idioter, de drar dig ner till sin egen
nivå och slår dig med sin erfarenhet”.

Det brukar jag ibland få höra från vänner och bekanta som oftare än inte,
håller sig till någorlunda sunda värderingar och resonemang, och att jag således
är något av en idiot som argumenterar med de som har dessa åsikter,
värderingar och historieförfalskningar.
Problemet är bara att det också är sant att:

Det enda ondskan behöver för att segra,
är att de goda ingenting gör

Så jag sitter inte alltid tyst, när dylikt yppas,
men jag hugger inte heller varje gång som det vädras bruna eller ljusbruna
värderingar. Men jag tycker på riktigt, att ni som tycker som jag i frågan
är alldeles för dåliga att markera.

För övrigt anser jag inte att personen i fråga är en komplett
idiot, inte mer än mig. Men jag menar att han har fel,
och att det är första steget till mycket farliga vägval.

…
Bjudning
Nu finns det ju en dialektal humoristisk
tvetydighet, att hugga på, med att kalla mig själv
för planta. Men det bjuder jag så gärna på, för att kunna
kontemplera över jämförelsen.

Obesprutad
Sedan jag blev bonde förra våren, så har jag ju ofrånkomligen
lärt mig diverse saker om odling, och livet faktiskt.
Och att döden ingår i kontraktet liksom. Men fram tills dess
så behöver man lägga tid, och energi på sin odling,
för att den ska lyckas. Lite svinn, till andra levande organismer
kommer det ofrånkomligen att bli, när man gillar obesprutat i livet,
på så många plan som möjligt är.

Livet väntar inte
Så att lägga tid, och tanke på odlingen, och prioritera den
före många förströelser och lättja, är en nyckel, oavsett
vilka beslut man tar. Växtligheten väntar inte på att du ska få lust
att vattna, eller ta bort kålmask och sniglar. Naturen väntar inte,
livet väntar inte. När du måste så frön, så måste du så frön, sen är det för sent.
När skörden kommer, måste du ta rätt på den NU, inte sen. Sen
är det fört sent, då har något annat ätit upp det, eller så har
det blommat ut.

Och då slog det mig
Och då slog det mig, att det är samma sak med plantan
Tomas, som det är med kolonilotten. För att plantan Tomas ska må bra,
måste den få tid, och omtanke, näring. Den dvs.. jag måste prioriteras framför
diverse förströelser, framför andras tycke, skvaller och rov.
För där ute i världen, finns inte bara kärlighet och vänliga människor.
Det är är precis som i naturen, äta eller ätas, fast på ett psykologiskt
plan, ett människovis.

Även jag måste vara grym ibland, men inte korkad
Och ibland… ibland måste även jag vara ”grym”.
Jag tycker inte alls om att döda insekter och dylikt som äter upp mina
grönsaker. Men jag måste göra det om nåt ska bli kvar. Och jag led inombords
när jag grävde i komposten, och hackade på en sork, som låg
och vred sig i smärtor, av spadhugget. Och avlivning var enda alternativet.
Trots att sorkar äter av våra grödor, tex potatis.

Balansen
Men vad jag INTE gör, är att bespruta mina växter med gift,
utrotar kålmask, sniglar, sorkar.
För dels får biter jag mig på något sätt i baken då
eftersom varje kryp i naturen uppfyller en balans,
som om jag rubbar den, så slår det tillbaka på mig, och min odling.
Och besprutar jag den, så inte bara rubbar jag balansen,
utan får dessutom äta gift. Hur smart är det då ?
Och ändå är det så människan i huvudsak lever idag, giftigt och
besprutat.

Obesprutad Tomas
Och plantan Tomas är det likadant med.
Ibland måste jag vara grym, sätta gränser för mig själv.
Inte låta folk trampa ned plantan Tomas. Och apropå
aktuella skeenden, så vill jag av samma anledning
inte heller ”bespruta” plantan Tomas.

Lön för mödan, men när du får, måste du ge tillbaka
På lotterna får jag efter en hel del arbete skörd
att äta, obesprutat, och dessutom en själslig glädje
av att se det växa, och få mat i kyl och frys. Men som Staffan sa.
Om man tar ifrån jorden, måste man ge till baka. Dvs ge näring
tillbaka till gjorden. Inte bara gödning, för att få stora grönsaker
just nu. Utan jordförbättring, Kobajs,
blast från skörden, Nässelvatten, och andra naturliga ting.
Och många av krypen och mikroorganismerna i jorden är helt
nödvändiga för nedbrytningen, som blir till näringsrik jord,
och med hjälp av sol, värme och vatten ger nya plantor,
nästa år.

Kraft
Jag har läst mig till mycket på odlingsforum på internet
och i pappersböcker i verkliga livet, om odling.
Och försökt ta till mig av det som verkat vettigt.
Och en sak jag läste, att bästa försvaret mot
insekter och ogräs, är att så snabbt som möjligt (på naturlig väg)
skapa en livskraftig planta. Då klara den angrepp, bättre,
konkurrerar bort små ogräs, och blir bara naggad i kanten
av insekter (om man håller efter) .. bara pga av sin storlek
och livskraft.

2 sorters broccoli
Och så har jag funnit är fallet många gånger.
Tex så odlade jag 2 sorters broccoli, varav den ena såddes
2-3 veckor tidigare, än den andra. Men planterades ut
bredvid den tidigare sådda, som då var större.
Den tidigare tog solljus, och förmodligen
näring och vatten av de små. Och de små blev hälften uppätna
av insekter, för att de inte var livskraftiga nog.

Människo-plantor
Och det mottot, inser jag att jag sedan länge varit inne på,
även i övrigt i livet, och plantan Tomas, och borde vara sant
för alla människo-plantor. Ju starkare männosko-planta/människa,
desto mindre angrepp från bakterier och virus, och sjukdomar ?
Och obesprutade människor, borde vara mindre giftiga än
besprutade. Och ha starkare immunförsvar. Och en stark
människoplanta, behöver tänker jag:
Obesprutad mat, mycket grönt, träning, fysiskt arbete, så som
trädgårdsarbete, motion. Och ändå dör till slut människoplantan/
människor. Ja, men det gör de besprutade oxå, fast
i mycket sämre skick, under själva livscykeln.

Alla människor dör – Alla människor lever dock inte
Ja men självklart, kan obesprutade människor bli sjuka,
och t o m dö. Men om jag får satsa mina kort
på gift, eller inte gift i min kropp,
så chansar jag på att gift är dåligt för mig ändå.

Men människan ska både ha kakan och äta den.
Och det funkar inte i längden
Så hon kommer fortsätta bespruta både sin mat
och sig själva. Jag är minst sagt skeptisk till den taktiken.

…
N´Stefan, N’därrn svetsar´n, som vôrte Kompiiis,
mä Sture-plans-Annie – han ha gjort sitt nu,
o gjort om partie sitt te ett överklassparti.
O nu skô de va ett fruntimmer som skô ta över säg dom.
Spela ingen roll höcken dä bli, barra de bli ett fruntimmer.
O att hon e blå i själ’n sin, med en rö’en klänning,
Dä ä jämställt de gubbar !

O vä´re ä grått, o man huskes, o småfrys
om man int klä på se ordäntlit. O nu ä pärern
opp-täjjen, o vänt på jorla, i lanne.

Ja häja på Sven-i-Helvete, ner på byn,
i ett tomt ”centrum”. Ja men ’boa, va ju stängt,
o ölen slut !

Själv vörte ja less o tog cytjeln o for neråt
Fililtjärn en sväng. Tog på handska, o langböxern.
O trampa på de ja hade. O när ja komme him, stapla
ja nästan opp för trapp’n.

Vaken opp mitt i natta, o könne inte somne om.
bläddre lite på klösbrädan, förr o si
om de hänt na uti värla. O vi skô visst int ta emot
na fler flyktinga nu, som de verka. Vi skô ha fler länsman, o
konstaplar, för då komme nä bli så där bra som vi hade nä
på vikinga-ti’n, när vi va blonda, och inte slogs. Eller hur de
nu var.

O A’Zara gråt ut i radion igen, o hä ska va mytje tycke synn om,
Stackar’n. Kan inte va lätt, o ha alla män emot sä.
Skärp er gubbar, o trä på kondom’n på fötteren nu!

Skô bli skönt mä höst’n. Krype in o lös korsorla,
äta tomatsoppe mä cayenne o Fetaost’n.
Gå långpromenada, o rå om sä själv lite.
Inte langt kvär te jul nu inte!
O då vänne nä o bli ljusare igen!

…
Till en början, så vill jag understryka, att jag inte alls är emot
vaccin generellt, och att jag har en hög tolerans för att de som känner
att de behöver ta det ska få det. En tolerans och frihet som inte alltid
delas av vaccinerade, gentemot ”obesprutade” människor.

Min kära mosters klokhet som referens
I dessa tider kommer jag osökt att tänka på min kära moster
och hennes många jordnära klokheter.
Min gamla moster var förvisso inte perfekt hon heller,
även om jag av ren tacksamhet föreställde mig det, och
när man ser på vad jag hade fått innan, i barndomen, kunde det lätt
verka så som om hon vore perfekt. Nej ingen är
perfekt, inte heller jag, och inte heller du kära läsare!

Ett vittne till Jehova
Men nu när tro och desinformation vinner stora landvinningar,
på bekostnad av ifrågasättande och bevis, så minns jag hennes fullträff,
när Jehovas vittnen besökte henne ute i Boteå. När Vittnet höll inövat tal
om allt elände i världen, och när luften tog slut, efter orden:

– Men är det inte hemskt allt som händer där ute i världen?
Då tog moster Maggan luft, av det lilla syre som fanns
kvar efter tros-predikan hon blivit utsatt för, och yppade:

– Ja … och det lär vi nog få finna oss i, så länge vi inte kan komma
överens om vilken Gud som är bäst, din eller min!


I dessa tider
Jag inleder med detta minne, som referens till vad som händer nu
i den offentliga debatten, i synnerhet mest aktuellt kring
Corona och vaccinering eller inte vaccinering. Men det är jämförbart
på nästan alla samtida Mediedrev med segregering och osämja som
resultat. Exempelvis, Rasism, Feminism, och den ”Förträffliga marknaden”

Vad menar jag då att detta har att göra med Covid 19, vaccinering
och desinformation? Jo det ska jag så lättfattligt som möjligt försöka
beskriva, om än med många ord kanske.

Tomma kyrkor, och dubbelmoral
I det sekulariserade samhälle vi idag lever i med tomma kyrkor
och ”syndigt” leverne, och utan moralisk kompass. (Vilket iofs
dess värre stämmer in på självaste Kristdemokraterna, i än större
utsträckning.) I detta samhälle avfärdas i allmänhet tro, som sagor
och fabler. Inte helt oförtjänt kan jag tycka, speciellt med tanke
på hur många kristna inte på någon enda punkt lever efter Jesu
läror. Om inte annat, oärligt och dubbelmoraliskt.

Tro som bevis – Tro för att exkludera
Men när tro används som bevisning eller fakta, och exkluderar och
marginaliserar ”icke troende” Ja då har vi att göra med någonting helt
annat än livsåskådning, värderingar eller riktlinjer för eget leverne.
Då flirtar vi helt plötsligt med det autoritära, med tvång, med
”Starka ledare”, med begränsad yttrandefrihet och trosfrihet.

Klassiska grodor i ”trons” namn
Apropå att ”tro” så finns några klassiska citat som klätt
av rasist-rörelsens ”argumentering” och fått dem att framstå som
rent utav korkade, och därför i ett sunt och friskt samhälle skulle ha avfärdats
som icke trovärdiga.

Kommentarer som ”ja men det är hemskt i alla fall”
när de avslöjats ljuga om invandringen och dess konsekvenser.

Eller de som i sitt missnöje över att att Sverige tar emot flyktingar i kris
yppade:

– Jag ska flytta till ett land som inte tar emot invandrare.

Bara för att vara övertydligt, eftersom så många , nu för tiden i det nya
bråttom-samhället, skummar igenom texter
som är längre än 3 meningar, så påpekar jag det uppenbara ändå.
Om de flyttar till ett sådant land, kommer de inte få komma in, eftersom de
då är invandrare.

När man alltid har rätt, även när man bevisats fel
Den rörelsen har vunnit mark i en lavinartad fart, eftersom
det inte finns några fakta, eller argument som
biter på dem. Det är som att försöka fästa en magnet på en plastvägg.

Och utan att gå in på detalj, vilket jag mycket väl är kapabel till, så
var det liknande med den feministiska Metoo-rörelsen, där
det inte var så viktigt att kunna bevisa påstådda beteenden,
anklagelser t ex. Bara att någon ”upplevde” det räckte som bevis.

Vaccineringskampanjen och indoktrineringen, är dessvärre inget undantag,
där man gjort tro till vetenskap, och vetenskap till religion. Och där inga säkra
bevis längre behövs för att genomföra massvaccination. Och där diffusa påståenden
om hur hur troligt det är, och ”det finns inga belägg för”. Och ”Vi anser inte
att det finns något som tyder på”. ”Det är troligtvis vaccinet som kan tillskrivas
förbättringen”. ”Vetenskapen säger”. Vetenskapen har aldrig någonsin varit helt
eniga om någonting. Och vetenskapen har tidigare varit mycket mer noggranna
med att bevisa teser. Det behövs tydligen inte längre. Alltså har vetenskapen
kring covid och vaccinet baserats på tro. Dvs religion.

Och likt religioner, så har det under vaccineringskampanjen inte varit speciellt
populärt att ställa frågor kring påståenden, om troliga scenarion,
och ”bevis”

Kätteri

Det är näst intill kätteri, att ens ifrågasätta någonting som media, regering,
”vetenskapen”, folkhälsomyndigheten påstår, trots att de t o m säger att
de inte är helt säkra på vad de säger. Observera att att jag inte skrev att
det påstås att de har HELT FEL, utan bara ställer frågor kring rimlighet
och önskar transparens och sunt förnuft.

Hittills har det på ett mera privat plan, renderat att:
*En FB-vän, sagt upp bekantskapen med mig.
*En som var fullt vaccinerad, satt 3 meter ifrån mig, men sade uttryckligen till sin sambo,
att de skulle flytta sig längre bort, för att jag inte var vaccinerad.
’En FB-vän bad mig att inte resonera mer kring detta,
och tillade att ”Den såg jag inte komma” (Att jag var sån)
– Den andra vännen som jag fredligt diskuterade med och argumenterade,
och var pro vaccin fick säga sitt. Och grunden till hans tes, skrev han uttryckligen
var att han litade på att staten ville vårt bästa. Alltså, inget vetenskapligt argument,
bara tro… typ religion!
*Ett antal har med stora uppspärrade ögon och skärrad höjd röst
– HAR DU INTE TAGIT SPRUTAN ????

*Och så klart är jag osolidarisk, och enligt vissa
går jag och obesprutade nästan att jämföra med mördare.
*Jag har bevittnad sjuksköterskor ifrågasätta om ovaccinerade ska få vård
om de får svår Corona.

Vad händer när vetenskapen blir religion ?

När ska man tala? När ska man tiga?
Vad är priset för tystnad ? Vad är priset för att stå upp för nåt ?
Kan man vara oense om vaccinet och covid och ändå vara vänner?
Har man verkligen rätt att argumentera och ifrågasätta information idag?

Informationskampanjen, propagandan, är inget annat än reklam,
likt den med VitaePro. Och som min kusin sa en gång om
en annan produkt soma matades ut i reklam. år efter år, månad för månad,
timme efter timme:

– Ja om de måste gör så j-a mycket reklam för den,
så kommer iaf inte jag köpa den.

Och så tänker jag:
Borde inte folk ha förstått vid det här laget
att VitaePro är bättre än näringsrik kost och motion ?
Eller kan det vara så att det inte är bättre, och därför måste vi
övertygas?

Har vi kommit dithän att många tar sprutorna utifrån
socialt grupptryck och rädsla för att bli ifrågasatt
och tom utfrusna?

Solidaritet sa ni ?

Man pratar om ”solidaritet” när man vill få mig på andra tankar.
Men är det samma människor som talar om solidaritet mot de äldre nu,
som har varit med och röstat fram politik som dragit in på vård för äldre
omsorg de senaste decennierna? Indragningar som i sin tur direkt med
enkel logik kan härledas till smittspridningen på underbemannade ålderdomshem?

Är det samma människor som vill stoppa flyktingmottagningen,
även nu när människor i Afghanistan blir mördade, avrättade, kuvade
av Talibanerna?

…
Idag var en bra dag!
Jag har fått mycket gjort. Tvättat, lagat saker,
fixat det mer praktiskt hemma, fått undan saker till
källarutrymmet. Jag har fikat med kompis, och jag har bjudit
helt okända människor på en ryggsäck full med grönkål!

Jag har ätit god hemlagad mat, med råvaror
från min odling. Och jag har fusk-skurat golvet.
För en stund kändes det nästan som allt är bra.
Men lever jag ?

Ja men så klart jag gör det, påpekar den uppmärksamme,
eftersom jag kunnat skriva detta, eftersom
jag gör allt det jag gjort idag. Men LEVER jag?

Ja t o m om man bortser från det uppenbara, och ser till att faktiskt
även vardagliga göromål, eller kanske i synnerhet vardagliga ting,
är min syn på vad det är att leva. Men LEVER jag?
Lever mitt hjärta ? Lever mitt hopp? Lever min tro?
Lever min längtan?
Lever jag ?

Älskar jag ?

Nu blev det inte lika självklart längre,
om jag svarar med hjärtat, istället för hjärnan.
Är jag död nu då ?

Så klart inte!

Men det har funnits perioder i mitt liv, då det känts så.
Där allt hopp varit ute, allt ljus varit borta,
och jag trevat mig fram i mörkret, i hopp om att
hitta ut ur detsamma. På ren tjurighet, och kanske en
feghet, som andra skulle kalla för mod. Att jag aldrig riktigt
tänkte tanken fullt ut, att avsluta allt. Nej det har jag faktiskt
aldrig gjort. Tvärtom finns det få saker som upprör mig så mycket,
och gör mig så hård och kall, som när någon hotar med just det,
inför mig.

Men hjärtat slår, hjärta slår,
jag är övertygad om det, jag t o m hör det ibland, eller känner
det ibland. Och ibland tränger själsliga skönheter igenom min mur,
med sin blotta uppenbarelse, och jag känner något.
Men jag tror inte…. jag tror inte att det kan fungera för mig,
så som jag hoppas kärleken ska vara. Jag tror inte att en kvinna
jag skulle kunna älska, skulle kunna älska mig. Jag tror att de skulle vilja
göra om mig, så att jag passar henne.

Och hur ska jag undvika att drunkna i kärleken
som jag gjort tidigare, om det nu var kärlek.
Eller om det var Amor som var dålig på att sikta.
Är jag inte ämnad för kärlek ?
Är jag för trasig ? Är jag för annorlunda ?
Jag vet inte!

Men än är jag inte död.