Månad: juli 2021

…
Så här års, brukar antiklimax närma sig, med laxfestival,
och Nipyra. Semesterfirare och allehanda överförfriskade Sollefteåbor
kastar glasflaskor i backen för att visa att de är lyckliga tror jag. Det gör
det i en dit-fraktad apbur. Frågan är om det är till för att stänga ute icke betalande
eller stänga inne fyllskallar innanför buren.

Hur som helst, så har det inte varit något dylikt sedan sommaren 2019.
Och jag kan inte alls säga att jag saknar det för egen del. Jag tror dock,
nej jag vet, att vissa småföretagare inte mår så bra ekonomiskt av att det inte
blir av. Men jag antar att de får ställa om sin verksamhet. Det är inte lag på
att folk ska konsumera sprit i en apbur.

Men även så. Vi börjar ändå nå toppen av sommaren, och härifrån,
är det en långsam ingång in mot hösten. Det är skördetider nu. Bär, grönsaker.
Och allt kommer på en gång. Utom lingonen, och grönkålen. De har tid att vänta.
Idag har jag lagat till soppa och biffar av rödbetor.
Kylen är full med grönsaker som behöver antingen ätas upp, eller lagas till o frysas in.

Men jag är samtidigt fortfarande rätt så uppgiven, inför min omvärld. För var dag som går,
blir det bara mer och mer tydligt för mig hur mycket självupptagna idioter,
det finns i detta land. Rasister, kapitalister, feminister, … och annat ister.
Den ena överträffar den andra i dumhet. Den massiva indoktrineringen an
feminismen har blivit nåt ingen höjer på ögonbrynen över ens längre.
Carina Bergfeldt, som tog över efter Skavland, för att hon är kvinna. Det har inte stått
nått annat i tidningarna än hur synd det är om henne. Nu senast gick hon miste
om ett husköp, vilket är väldigt synd om henne för.

Redan innan hon började
som programledare stod det i tidningen om att hon råkat ut för män som var riktiga
rövhuvuden. Hon valde den identiteten, offret. Och som alltid
utmålas män som dåliga människor. Och ingen lyfter ens längre på
ögonbrynen över det som sker. Det är länge sedan det var nån form
av befrielsekamp, eller kamp för rättvisa. Helt ointressant för feminister idag
med rättvisa. … åtminstone ointressant med rättvisa för alla.

Och Corona och vaccineringar orkar jag inte ens gå in på hur
mycket dumheter som sker i masspropagandan FÖR vaccinet, hur människor beter sig
mot folk som väljer att INTE vaccinera sig. Och ovanpå detta, som det inte vore nog,
så har vi kvintetten Ebba, Annie,Nyamko, Ulf och Jimmie, som jag för närvarande
inte finner ord över hur mycket brist på mänsklighet de förkroppsligar.

Nä jag skiter väl i det nu. Jag hade kunnat berätta om snatteriet på kolonilotten
Men ids inte det heller. Och den korkskallen som gjorde det, en vuxen man
i pensionsåldern, som dessutom tyckte han gjorde rätt.

…
Ingenting är längre som förut,
och allt är precis som det alltid har varit,
och skivan hakar upp sig, och vi gör samma
misstag om och om igen – Vi lär oss aldrig.

Ännu är jag kvar här på jorden, och är tacksam över det,
men mycket har förändrats, och många har lämnat
för någonting okänt bortom livet. De har lämnat mig
här på jorden, ofrånkomligt. Min moster Maggan som stod mig
så nära. Min kära, sårbare far, med blödande, gott och handikappat hjärta,
Min senige lugne morfar Ture, som lärde mig så mycket.
Alla är de borta, nånstans dit jag inte når.
Ingenting är längre som förut.

Allt är precis som det alltid har varit.
Brunskjortorna plockas fram ur garderoben, och dammas
av och blir klädda på ”vanligt hederligt folk” och ”the master race”
Vi lär oss aldrig.

Jag känner mig ofta som en främling i den här världen,
i den här tiden. I det här landet, som jag trots allt
kallar hemma, som jag trots allt tycker är det minst dåliga av
alternativa länder att bo i. Möjligtvis med undantag av Island.
Men jag känner mig som en främling här.

Jag saknar att sitta i morfars hembyggda eka,
och meta abborre. Jag längtar efter att höra hemma någonstans,
att höra till, att ha en mening för någon, Att vara viktig för någon.
Jag såg en ung kvinna, spontant krama om sin käresta idag,
utanför porten till gamla Djupökiosken. Och det värmde…
och det gjorde ont.

Det är en kall värld vi lever i, som blir överhettad
av klimatet som vi sabbat, och med gott samvete fortsätter
att sabba – Vi lär oss aldrig.
Ingenting är längre som förut, och kommer aldrig bli.
Och ingenting har förändrats – vi lär oss aldrig

…
Klockan tippade just precis över 00.00, och det
är fredag mitt i natten, innan det hunnit bli morgon.

Det blåser fortfarande hårt ute, men något lugnare,
och på min Spotify spelas ”Gammal fäbodpsalm” med
Arne Domnérus. En bit jag tycker mycket om. Jag har den
på en av mina många spellistor, just denna lista heter
”lugna och gråtiga”. jag lyssnar på den när jag är ledsen,
eller när jag behöver komma i kontakt med ledsenhet.

Just detta blogginlägg kommer att läsa av färre än de få
som gav till känna att de läste min blogg, innan jag stängde ner min
Facebook, den 22a Juli 2021. Men någon enstaka kanske hittar hit ändå.
Det är mindre viktigt nu, hur många eller vilka som läser det.
Jag skriver för min skull nu. Om jag förstått det rätt kommer
Facebook Messenger fortsatt vara igång, via mobilen,
om jag så önskar. Jag får se i morgon, när jag startar upp mobilen.

Nu ljuder ”The blessing Nigun” med Giora Feidman, ännu ett av mina
favoritstycken av lugna och själsliga melodier. Och den spelas på klarinett.
Nu blir nätterna mörka i alla fall, det har jag inget emot. Och jag
är mitt i skördandet av mina lotter. Jag tog upp 5,5 kg Amandine Potatis idag,
och känner mig lite rik på ett vis.

Jag förstår mig inte på den här världen jag lever i,
eller människorna som lever i den. Jag är ledsen och arg
över hur folk beter sig, och hur dum i huvudet människan är
när det kommer till vård av den planet som vi lever på, lever utav,
och ska lämna över till nästa generation. Det kommer inte finnas nåt att lämna
över till slut, men det skiter väl vi i, bara vi får allt … NU !
på nån annans bekostnad.

Imorgon, eller rättare sagt idag, fredag, ska vinden mojna något lite,
och ännu mer till lördag. Jag ska göra det jag lovat göra på lördag, men sen…
sen får det vara bra faktiskt, sen får det vara nog.
Jag är trött på människor, och på den här galna, egoistiska, materialistiska,
feministiska, rasistiska, hatiska världen. Time out !

…
Jag blir så trött på den här jävla världen
och människornas i den. Jag blir trött på
alla ord, som ingen menar. Trött på att folk går i 4 st i
bredd på trottoaren, när de möter folk, utan att ens komma
på tanken att visa hänsyn.

Jag är less på den här världen, när kändisar o politiker står
upp och gråter pliktskyldigt över offren på Utöya, men går med raska steg
åt Utöya-förövarens önskesamhälle. Alla dessa falska människor, all denna egoism
och självupptagenhet. Och det är människornas fel, väljarnas fel, lika mycket
som politikernas och de självupptagna kapitalisternas.

Jag är innerligt less på att bli bortprioriterad av folk
vars liv och tid tydligen är mycket viktigare än mitt. Säg som det är,
om ni inte vill ha mig som vän, så ordnar vi det med en gång.
Tilltala mig inte då ! Be mig innerligt dra åt helvete. Jag tar hellre det.
Oberörd ? Nej, men då kan jag gå vidare, till folk som kanske eventuellt
har tid, och kanske vill, och kanske väljer. Eller i annat fall bli ännu bättre
kompis med mig själv.

Jag är innerligt less ända in i benmärgen på att folk inte står upp för sina vänner,
sina medmänniskor, eller för socialt utsatta människor, bara jävla massa prylar och
saker och skit som räknas.

Och jag munkräks på all jävla egoism.

Var det så här drömmen om ett jämlik samhälle skulle bli?
Var det så här vi skulle bemöta vår nästa, var det vänner via hur många jävla
likes man får på Facebook som är vänskap.

Om man inte bryr sig om nån annan än sig själv o sina pengar och prylar
kan man ägna sig åt dem fullt ut.

…
Mycket gjort
Jag har fått en del gjort de senaste dagarna.
Jag har envist hållit på långt efter att orken tagit slut.
Jag får såna här ryck ibland, då jag lessnat på att skjuta det som
ska göras på framtiden… annars blir det liksom inte av.

Jag har mycket på mitt hjärta, och mycket som
jag tänker och tycker kring. Men jag är rädd
att ”batteriet” för djuplodande resonemang är urladdat
för idag.

Propaganda eller information ?
Jag har tex stärkt min uppfattning kring Covid 19,
och hur folk beter sig, och varför de beter sig. Media och
”informationskampanj”, eller som det heter när de ”rättfärdiga”
inte tycker informationen är rätt: ”Propaganda”. Samma sak,
men olika perspektiv.

Obesprutad
I båda fallen är tanken att med massiv/intensiv/outtröttlig
ihärdighet upprepa budskapet, ”tills alla tycker som vi”.
Man har lyckats rätt ”bra” faktiskt. T o m folk i min omgivning har svalt
betet så djupt att man börjat stöta ifrån sig och skuldbelägga vänner
och bekanta som inte tagit vaccin, eller tänker ta vaccinet.
Det i sig tycker jag är mer skrämmande än själva sjukdomen, och sprutan.
Eftersom det visar att folket i stort är redo att låta sig manipuleras till
åsikter, och är redo att försaka sina vänner som följd.

Det är närmare än jag vill föreställa mig
Ponera att det inte rör sig om vaccin längre. Ponera att det snart
kommer folk till makten som vill begränsa yttrandefriheten, inskränka
och övervaka public service (SVT och radio). Ponera att 70 % är redo
att svälja deras budskap, och inskränka yttrandefriheten, demokratiska
rättigheter, mänskliga värden. Ponera att de på tyska hävdar att
”Arbete ger frihet, arbete ska befria dig” – ”Arbeit macht frei”
Som det stod på porten till Auschwitz…

Det extrema Vänsterpartiet, försvarar återigen demokratin
Stefan Lövens regering försökte vid ett tillfälle skapa ett slags
undantagstillstånd, där de fick gå förbi riksdagen. Men bl a
Vänsterpartiet, som anses vara extremister, protesterade,
mot att lägga den makten hos enskilda personer.

Lögn eller ett enda tillåtet budskap
Så det här virusets stora skada, är att den hjärntvättat
nästan en hel värld, och tillfället har tagits i jättemånga länder
att begränsa demokratin, minska på yttrandefriheten,
samt nyttja media i ren propaganda. Och med propaganda menar jag
inte att de ljuger rakt av, men att endast en åsikt i princip får ta plats.
Men vi har haft ett par decennier att vänja oss vid propaganda…
… vi har bara kallat det för reklam. En annan form, en annan avsändare.
Där även då, själva idén är att hjärntvätta folk, genom oavbruten
information under alla dygnets timmar.

Resultat genom skuldbeläggning
Du blir inte fängslad om du inte tar sprutan, (i Sverige iaf) men du blir paria,
du blir en förrädare, du blir ”osolidarisk” du blir t o m ”mördare”
enligt vissa som tagit sprutan. Argumenten jag ofta hör,
är utan eftertanke och handlar om blind tillit
och inte ens tillåta sig att ifrågasätta information.

Det knackar på dörren – men man ska inte öppna för vem som helst
Detta i ett läge då sverigedemokraterna står och knackar på dörren
till regeringsmakten, med hjälp av Moderater och Kristdemokrater,
som knappt går att skilja från SD längre.

Är detta verkligen rätt tid att sluta tänka själv ?

…
Nånting sitter fast i mitt bröst.
En djup suck. Jag har nära till gråt i detta ögonblick.
Tystnaden och ensamheten, stillheten tvingar mig att landa
en stund.

Saknaden går inte att springa ifrån. Känslan av att inte vara en
del av en älskad persons liv. Känslan av att inte vara efterlängtad,
annat än när ens tjänster behövs. Jag trivs på ett vis med att bo ensam.
Jag skulle nog inte vilja ha det på nåt annat vis. Det är för svårt.

Jag är för van med att rå över mig själv. Skulle inte klara av en dag med
nån som kommer och talar om för mig hur jag ska klä mig, när det ska städas,
och hur man ska vika lakanen….
… men jag skulle vilja känna att någon saknar mig… nån gång.
Att jag är efterlängtad… nån gång.

Grönsakerna växer på min lott, och jag trivs med att gräva i jord,
vattna, luckra, och skörda, även om det är fysiskt krävande. Jag har nästan
blivit beroende av mina långa motionsturer till fots och med cykel. Trots att
de är fysiskt krävande. Jag känner mig under stundom väldigt fri och nära…
… nära naturen, nära livet. Men jag är ingen eremit i själen,
även om jag i allt större utsträckning, för vart år jag lever, trivs bättre
och bättre med att vara själv.

….men jag önskar att jag kände mig saknad och efterlängtad nån gång ibland.

Jag saknar dig pappa