Sanningar och känslor

…
Natten blir till morgon
En natt med lite bökiga drömmar,
och lite offside när jag vaknar. Men jag tänkte
att jag kliver väl upp ändå då, och gör min disk
bäddar min säng. kokar min gröt och mitt kaffe och SEN
kan jag väl deppa ihop en stund, om så bliver.
…Observera … deppa ihop EN STUND.

Så blev inte !
Kanske delvis för att jag att jag klev upp ändå då, och gjorde
min disk bäddade min säng. kokade min gröt och mitt kaffe.
Och gav mig ut i blåsten?! Nä det är INTE att definiera som
aggressiv, skuldbeläggande plakat-positivism a la
”Fånga dagen” och ”Ha en bra dag – men du väljer själv”

Mänskligt och sunt
Jag menar fortfarande att det inte bara är mänskligt,
utan rent utav sunt, att liksom landa i känslor, låta dem
få finnas en stund, även om de inte är tok-positiva alla gånger.
Och det var de inte i morse, och är faktiskt inte nu heller.
Och jag är okej med det för nu….

Skillnaden
Skillnaden mellan dessa är hårfin, men ändå grundläggande,
har jag kommit fram till under mitt liv fullt med
vämjelig klokhet och rättskaffenhet.
Nummer ett är att avstå från att uppmana andra att ”vara positiva”,
nummer två är då för egen del, att inte förneka jobbiga känslor, eller saker
som är i obalans i ens tillvaro. Men samtidigt, inte ge det jobbiga mer
näring än det behöver. Inte slå in på den självuppfyllande
profetians stig, och söka bekräftelser över hur dåligt det är,
och hur ”orättvist behandlad jag är”. Dvs avstå från självutnämnt martyrskap,
som med all säkerhet håller en kvar längre nere i dyn, än annars.
Men det är JAG som äger den rätten över MITT liv,
INTE aggressivt skuldbeläggande plakat-positivister.

Men bara vara i den känslan … en stund i alla fall.
Fast med kaffe och gröt i magen, och med ren diskbänk.
Då känns steget till tillfällig lycka lättare att ta,
när man är färdig med det som behöver tas om hand….
… för tillfället.

Gränsen hårfin men viktig
Men gränsen mellan självutnämnt martyrskap och
sund ’vara-i-känslan-för-en-stund’, kan vara hårfin,
och lätt att glida iväg i destruktivitet. Men som jag uppfattar det,
handlar skillnaden om förväntningar, och det provisoriska
besökandet i känslostadium. Det handlar som jag tänker om att
äga känslan, även om känslan kanske ibland till stor del kommer
från människors beteenden, bortom min egen påverkan.

Likt förbannat….
”Världen är full av idioter, det går inte att ta hänsyn till dem”
Men likt förbannat, så påverkas man ibland av deras beteende.
Då experimenterar jag med att äga min känsla, lägga ansvaret
för deras beteende hos dem, men att JAG tar hand om mina känslor,
och inte går omkring och hoppas på att DE ska förändra sig.
Det är nämligen inte alls troligt, nästan icke existerande att så sker.

Gott om den sorten
Det finns nämligen gott om människor, vars hela existens bygger
på att trycka ner andra. Vars hela existens bygger på att utnyttja andras
vänlighet. Vars hela existens bygger på att projicera över sina
problem på andra… oftast då göra det mot ”vänliga” människor, som aldrig
opponerar sig eller säger ifrån. Parasiter kommer du aldrig nånsin ifrån,
och de hittas ofta i det sociala och ekonomiska ”toppskiktet” i samhället,
men lika ofta i små-påve-positioner, på arbetsplatser,. i föreningar
och inte minst inom familjer. Man kan inte förändra dem,
de har utifrån sin position för mycket att förlora på att förändra sig.
Så de vill inte förändra sig. Där för, är det kanske sunt att inte förvänta
sig detta.

Spanders-böxern
Jag har förövrigt haft spanders-böxern på mig i några månader nu
och låt oss kalla det för: ”investerat” i vettiga saker. Så sent
som igår spenderade jag mitt erhållna, relativt begränsade kapital
på herr-ekipering, av magrande gubbe, pga av något så
hemskt som hälsosamt leverne, vilket jag skulle vilja
återkomma till.

Jearns-böxern o Te-skjörta
Men först till investeringen av ett par SLIM jeans
för 599 kr, med midjemåttet 32, ist för som tidigare 34. Samt tre st
enfärgade T-shirts, a 129 kr, där den tredje ”dras” av på priset,
vid inköp av 3 st. Vilket är tänkt ska få kunden, dvs jag, att känna att jag faktiskt
TJÄNAT, pengar, på att spendera dem. Så är det ju inte så klart.
Det är ju den lismande förtäljaren och hans butikskedja som tjänat pengar,
inte jag ! Men inköp blev det hur som helst. Och böxern som jag hade innan,
med midjestorlek 34, får passeras ner till källarutrymmet,
tills jag blir en *BMI-tjockis igen.

* Dvs en överviktig enligt BMI, fast kroppen inte är speciellt överviktig
(Här finns pengar att tjäna på att folk ska definieras som tjocka)

Behöver inte skärpa mig längre
Men nu kan jag alltså ha byxor på mig, utan skärp,
en udda upplevelse. Jag har dessutom planerat att införskaffa
2 st möbler, och har reserverat den ena av dem. Den skulle tydligen
vara på rea från och med söndag, dvs måndag i en ort som Sollefteå,
som tillhör en av Stockholms råvare- och arbetskrafts-kolonier
för exploatering och egen profit.

…och något vackra ….
Och här sker då något märkligt, som får en inifrån själen naturligt
tvivlande människa att fundera över. Den trevliga, och något vackra
kvinnliga expediten, med hälften så många år som jag, erbjuder mig
att vänta tills en ännu icke utannonserad rea på varan trätt i kraft.

Ett slöseri-aktigt sparande
Min omedelbara reaktion blir positiv, och jag tänker att jag då ”sparar”
299 kronor om jag väntar. Jag får känslan att expediten är trevlig
och månar om mig som kund, och kanske troligtvis
kommer återvända för fler inköp. Och det funkar !
Jag går på alltihopa, trots att jag vet att det bara är
försäljningsknep, och att de faktiskt går med vinst, bara tagit tak
för de nedsatta priserna, som troligtvis inte är nedsatta,
utan bara tidigare har ett för högt pris. Men det funkar på mig,
trots att jag fattar detta, till och med medan jag står där
och gör beställningen. Det funkar, för dagen efter ser jag en möbel för,
läs och häpna: 299 kr, som kompletterar den första möbeln.
Dvs i min tankevärld blir den gratis. Lurad !.. medveten lurad !

Lätt illamående och halvnöjd
Lite som de tre tröjorna för 129 kr st, som hux flux blev 86
kr st. Och jag har ”fått en tröja gratis” av den överdrivet trevlige
kompis-aktige, personlige ynglingen till försäljare
med pony-tail. Som dessutom bara dryper av försäljarfloskler och
tjenare-jag-är-din-kpmpis-som-bara-vill-dig-väl-floskler,
och påklistrat försäljarleende.
Lätt illamående över detta, går jag ändå ut ur butiken halvnöjd
och halv-lurad. Med kläder som i bästa fall håller i 2 år.

Har jag verkligen råd med ”gratis” ?
Så nu när jag både har planerat för möbler, OCH ekiperat mig
för 859 kr, undrar jag om jag verkligen har råd med extramöbeln
som är gratis !?

Ja just det… mitt hemska hälsosamma leverne
Men tillbaka till det hemska hälsosamma levernet, som jag halvt
om halvt lovade att återkomma till. Jag har ju som sagt de senaste åren
förändrat mitt födo-intag, mina sömnvanor och mitt motionerande,
till något som åtminstone jag upplevt att just jag mår bättre utav.
Hösten 2015 slutade jag med kött. November 2020 slutade jag med
tillsatt vitt socker och produkter som bygger på detta. Men jag äter fisk, ägg
och vegetariskt, och har ökat motionsgraden betänkligt.

Målet var hälsa och slippa diabetes
Målet var att uppnå större hälsa och välmående.
En bieffekt av detta, blev att jag gått ned i vikt, ganska mycket.
Från 89-90 kg, till 75,5 – 77 kg för närvarande. På kuppen , om jag får tro min
ironiske kusin från ekvatorn, så har detta påverkat honom att göra något
åt sin hälsosituation till det bättre. Men han ljuger/ironiserar ganska ofta,
så det är inte lätt att veta ! Han vet inte ens själv alla gånger.

Reaktioner
Det har kommit en hel del reaktioner så klart, bland vänner och bekanta,
och ovänner och obekanta. Övervägande reaktion är faktiskt en kritisk hållning
till mina val av kost och motion. Några har dock bara rätt och slätt gratulerat.
Törs jag säga att de flesta av de kritiska, har övervikt, sjukdomar,
äter onyttigt, sitter still ?.. inte ? nä då säger jag inte det!

Ett jäkla bjudande
Aldrig tidigare har jag dock blivit erbjuden så mycket sockerbaserade
produkter som nu, av någon outgrundlig anledning. Och är ”rädslan
att Tomas ska försvinna” egentligen rädslan över något annat
i jämförelse med sig själva?

Kusinens sanningar
Min ironiske kusin, lyckas i ibland i ett hav av ironiska, ryggradslösa
avståndstaganden, pricka in kärnfulla sanningar
och erkännanden, med mycket större kraft och dignitet
än sk tyckare, åsiktsmaskiner och ”sanningssägare”.

När jag först, lät meddela att min viktnedgång kring nyåret
var ca 10 kg (vilket var en överraskning för mig, då jag vid det
till fället inte ägde en personvåg, och aldrig har ägt en personvåg)
… yppade ironi-kusinen:

– Jag blir orolig TL (Tomas Lundin)
….
– Ja för att du ska bli smalare än mig alltså !