…
Kokande huvud och misslyckad positivism
Det kokar i magen och huvudet,
funkar dåligt att få bort det med förströelser
och att göra nyttiga göromål…
.. f-n jag testade till och med något dramatiskt
och tänkte positivt, som vissa bekanta hävdar ska va bra !
Jag blev bara ännu mer förbannad av det, och fick
än mer ont i magen. Det gör jag inte om igen.
När vänner ljuger
Vad gör man när vänner ljugit för en i frågor
som i allra högsta grad involverar en själv, och man
tagit sig samman och låtit det gå, efter att ha markerat med ord.
Bara för att senare inse att lögnen varit större än det
som sagts, och att det varit fler lögner.
Vad gör man då ? Går vidare ? Skaffar nya vänner ?
Och sätter sin tillit till dem ?
Att upprepa misstag – galenskap ?
Är inte själva definitionen av galenskap är att göra samma sak igen
och igen och förvänta sig annat resultat ? Ska vi då lita
på folk på nytt ? Är vi då inte mer än måttligt galna ?
Mmm, fast o andra sidan hävdade geniet Einstein, som påstod detta,
att det var tågstationen som lämnade tåget, och inte tvärtom !!
En av många möjliga slutsatser
En av många möjliga slutsatser är att där det ges tillit,
kommer det med stor sannolikhet frodas svek. Så tänker iaf jag.
Och så känner iaf jag…nu.
Den av borgerligheten så älskade; äta-eller bli-uppäten-teorin
Alternativet, är dessvärre total isolering från människor.
Som att välja på pest och kolera. Jag har förstått att det kan förekomma
svek inom djurvärden oxå, så tillvida att man inte backar upp varann
när det behövs. Borgerlighetens älskade; starkast-överlever-värderingen.
Ja ute i naturen har djuren, och växterna olika strategier att överleva.
Det handlar ofta om samarbeten. Inom flocken men mellan olika arter.
Men djur och växter ljuger väl inte ?
Om man inte räknar kamouflage för att undvika bli uppäten
som en sorts lögn , ett slags bedrägeri. Fast alternativet att bli uppäten
är ju inte heller så lockande skulle jag tro.
Jag har längtat i hela mitt liv
Jag har längtat i hela mitt liv, att känna tilltro, velat känna
den. Kände den aldrig som barn. Vilket så klart påverkar
sitt beteende och mina förväntningar som vuxen, än hur mycket
jag bearbetar mina trauman, och lär mig om mina och andras gränser,
in mot sin egen själ, och gentemot andras integritet.
Det är bara på det viset, att vi som blivit konsekvent, och kontinuerligt
svikna under större delen av vår barndom, ser annorlunda på
tillit och svek, än de som växt upp i familjär trygghet. Sen får dekal-positivister
och ”fånga-dagen-entusiaster” säga vad de vill om detta.
De vet eg ingenting om saken. För de äro intensivt aktiverade puckon.
Men vad är svek då egentligen ?
Är det alldeles självklart och entydigt vad det innebär, och vem som sviker
och vem som blir sviken ? Och varför sviker man vänner , om man nu gör det?
Finns det någon försvarlig orsak till svek, så som egen svaghet, hämnd,
eller bara vanlig hederlig borgerlig och socialdemokratisk egoism ?
Månad: juni 2021
Världen omkring faller delvis ihop, och helt plötsligt….
…
…..och helt plötsligt är JAG, den enda trygga, fasta punkten i mitt liv,
och dessutom lite så för många andra som jag trott vara trygga,
rättfärdiga duktiga människor. Jag som har så mycket tårar bakom mig,
Jag som paradoxalt nog är så skör, så trasig, är samtidigt så stark, och så gedigen,
så äkta… faktiskt.
Jag som tidigare…
Jag som tidigt fick lära mig att jag inte var värd något, varken för mig själv, för andra eller för världen, är plötsligt väldigt värdefull, både för mig själv, och för många duktiga, rättfärdiga, arbetande, ”trygga” människor.
Plötsligt förstår folk att det är MIG de kunnat lita på, när det kommer
till att stå för vem jag är, vad jag gör.
Faller
Regeringen faller, föreningen faller, vännerna faller,
och mobbarna faller… men jag sticker fortfarande provocerande
upp mitt maskroshuvud, med rötter djupare än självupptagna profitörer,
egoister, materialister nånsin kan förstå. …plötsligt.
Djupa rötter jag bildat för att stå emot alla stormar.
Ytlig materialism, och pengajakt, ger inga djupa rötter,
Folk som bara ska ha mer, och bara värderar kapital och saker
får inga rötter alls, utan sveps med när Tsunamin kommer och
tar deras pengar, deras saker, då är de ingenting alls.
Halv Nelson
Regeringen faller faktiskt på eget grepp, hur man än försöker
bortförklara det. För att man inte visat den tillbörliga respekt till det parti
som är en del av regeringsunderlaget, vänsterpartiet. Stefan Löven
slog en halvnelson på sig själv och föll hårt ner i mattan, förvånad
över att han inte längre lyckades få V att lägga sig platt för borgerlig
ekonomisk segregationspolitik. Annie Lööf är ingen mittenpolitiker som
hon vill göra gällande. Hon är extremt mycket höger, på nästan alla
punkter utom just invandringsfrågan. Jag håller henne för direkt ansvarig för
regeringskrisen, och det är medvetet agerande från hennes sida.
Mitt hjärta fungerar inte så
Plötsligt är den hånfulle framgångsrike, företagaren i stan, som förut försökte knäcka
mig, mobba mig, plötsligt är han ett vrak, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Men jag känner ingen skadeglädje, för mitt hjärta fungerar inte så.
Men jag känner heller ingen medömkan längre. Jag bara konstaterar,
att allt inte alltid är som det ser ut, när människor allierar sig med de”starka”
”framgångsrika” rika, … jag bara konstaterar att jag är en mycket bättre
människa än vissa försökt göra gällande, och jag har äntligen förstått det själv.
Jag konstaterar
Jag konstaterar att det finns de som misstrott mig, baktalat mig
utan grund, vars bleka oärliga fasader nu faller, när
jag inte är så dålig ändå. ganska bra till och med. Jag ser till och med
att ytliga, och i min värld värdelösa egenskaper som skönhet,
vältränad kropp, attraktionskraft…. att många av de som
trodde sig ha allt, och såg ner på folk i sin ungdom, nu blivit mycket
äldre än mig, fast de är lika gamla, väger mycket, mycket mer,
och har t o m tappat sin falska glans av ”självförtroende”
Ödmjukhet
Men jag är på riktigt inte skadeglad mot dem, för mitt hjärta
förstår sig inte på hat och hämnd, och närs inte av det.
Jag bara konstaterar…. att ödmjukhet ibland kan vara en god idé.
Och att det gäller även för mig fortsättningsvis. Att inte bli för stor på mig.
Men att vara stolt över mig själv och vad jag har åstadkommit,
utifrån vilka möjligheter jag gavs, och vilka hinder jag mött.
Jag står här fortfarande, jag går här fortfarande,
jag andas här fortfarande, och sticker upp mitt
provocerande maskroshuvud än en gång. Jag lever.
Inte en överreaktion ändå skulle det visa sig
Plötsligt blev det som jag sa i föreningen, Plötsligt blev det som jag varnade för,
när jag blev anklagad för att överreagera. Och när jag inte
längre agerade dörrmatta, så skingrades olyckskorparna och
undvek ansvar, och ingen blev kvar…. när jag annonserade
min departure. Men jag är inte skadeglad, jag är inte fördömande…
men jag är fortfarande delvis rätt så pissed off, på naivitet,
och grundlös ”positivism” som egentligen i slutändan bara var
det vanliga att undvika eget ansvar, men få ut så mycket som
möjligt för sig själva. Jag är fortfarande pissed. Naiv positivism,
som i slutändan, byggde på en eller någras engagemang
och uppoffringar.
Snällhet = elakhet … ibland
Och snällhet… snällhet är ett ord, som kan gömma
många synder, och mycket grymhet. Hur ofta hör vi inte
i brottssammanhang, som mord, förskingring,
stölder, rån you name it… att grannar och vänner inte alls
kunde tänka sig att den personen kunde gjort det den gjort.
Allas vän, försummar alltid vänner
Människor som vill vara vän med alla, undvika alla typer av konflikter
beskrivs ofta som ”snälla”. ”Ja men han/hon ville ju vara snäll”
Det är bara det att den typen av ryggradslöshet nästan alltid Drabbar en
tredje, fjärde och femte part. När nån lovar nåt åt flera håll, lovar tre eller
fyra personer sin tid eller sin hjälp… så kommer den snälle att svika
minst en person, troligtvis två till tre, för att hen
var så snäll att hen lovade allihopa. Den gifte mannen som är hårt hållen
av sin fru, så hårt hållen att hon manipulerar och styr honom
med skuldbeläggande kring barnen, att han försummar i princip alla
sina vänner, och i synnerhet sin bäste vän. han gör det för att ”han är så snäll”
Snällheten blir återigen elakhet mot en tredje part, och fjärde part.
Politik är inte tråkigt, om du tycker det, skiter du på ett vis i dina medmänniskor
Det återkommer till och med när det kommer till
politik, som vissa definierar som ”tråkigt”, att de inte är intresserade
av politik, eller som nu under ”regeringskrisen”,
att de tycker att de borde hålla sams, och förenas,
kompromissa, och att man ska respektera folks åsikter.
Men om man inte tar ställning mot marknadshyror tex, och som resultat
så blir några av dina vänner bostadslösa ???
Jag förstår inte hur man kan leva med att ha
röstat på partier som vill driva igenom den politik som sätter vissa
människor på bara backe… tom sina vänner…?
Och hur kan man undvika att ta ställning mot uttalandet:
”Män borde ha ett begränsat livsutrymme” ?
Nej politik är inte tråkigt. det är det minst dåliga alternativet
till diktatur. Och nånstans måste folk räta på ryggen och stå upp
för solidaritet och sina medmänniskor.
Till vilken grad är människor villiga att vända blicken
från vad som sker med svenska folkets goda vilja ?
Vart går gränsen kära medborgare, vänner och bekanta, för
vad man kan se sig själv i spegel över att aktivt eller passivt gått
med på, genom politisk röstande, eller politisk inaktivitet.
Ett ytterligare exempel på svenska folkets, och Europeiska folkets
allt större avsaknad av solidaritet och medmänsklighet, är frågan
om flyktingmottagningens vara eller inte vara. Jag har sett blicken i ögonen
på mina utrikes födda vänner, som fullkomligt vänder ut och in på sig själva,
för att passa in, bli en del av vårt samhälle. Arbetar minst 12 timmar om
dagen, som mer eller mindre kontinuerligt får stå ut med att höra
om svartsk***ar, n**rer, och diverse okvädningsord, PÅ SIN ARBETSPLATS,
där de dag efter dag servar svenskfödda. Jag har sett blicken av sorg
och ledsenhet i ögonen på dem.
Hur kunde vi bli sånna ??
Vad är vi för enar egentligen ?
Och vem i hela världen – kan man lita på ?
Men ändå …. här står jag än idag… här går jag, här andas jag, här lever jag.
Stark, modig, äkta….
Och ändå, är jag paradoxalt nog, fortfarande så skör, och så trasig,
men samtidigt så solid, så stark, så äkta … faktiskt…
… eller kanske just på grund av det.
Men just nu regnar det i mitt hjärta, lika mycket
som det gör utomhus.
Sanningar och känslor
…
Natten blir till morgon
En natt med lite bökiga drömmar,
och lite offside när jag vaknar. Men jag tänkte
att jag kliver väl upp ändå då, och gör min disk
bäddar min säng. kokar min gröt och mitt kaffe och SEN
kan jag väl deppa ihop en stund, om så bliver.
…Observera … deppa ihop EN STUND.
Så blev inte !
Kanske delvis för att jag att jag klev upp ändå då, och gjorde
min disk bäddade min säng. kokade min gröt och mitt kaffe.
Och gav mig ut i blåsten?! Nä det är INTE att definiera som
aggressiv, skuldbeläggande plakat-positivism a la
”Fånga dagen” och ”Ha en bra dag – men du väljer själv”
Mänskligt och sunt
Jag menar fortfarande att det inte bara är mänskligt,
utan rent utav sunt, att liksom landa i känslor, låta dem
få finnas en stund, även om de inte är tok-positiva alla gånger.
Och det var de inte i morse, och är faktiskt inte nu heller.
Och jag är okej med det för nu….
Skillnaden
Skillnaden mellan dessa är hårfin, men ändå grundläggande,
har jag kommit fram till under mitt liv fullt med
vämjelig klokhet och rättskaffenhet.
Nummer ett är att avstå från att uppmana andra att ”vara positiva”,
nummer två är då för egen del, att inte förneka jobbiga känslor, eller saker
som är i obalans i ens tillvaro. Men samtidigt, inte ge det jobbiga mer
näring än det behöver. Inte slå in på den självuppfyllande
profetians stig, och söka bekräftelser över hur dåligt det är,
och hur ”orättvist behandlad jag är”. Dvs avstå från självutnämnt martyrskap,
som med all säkerhet håller en kvar längre nere i dyn, än annars.
Men det är JAG som äger den rätten över MITT liv,
INTE aggressivt skuldbeläggande plakat-positivister.
Men bara vara i den känslan … en stund i alla fall.
Fast med kaffe och gröt i magen, och med ren diskbänk.
Då känns steget till tillfällig lycka lättare att ta,
när man är färdig med det som behöver tas om hand….
… för tillfället.
Gränsen hårfin men viktig
Men gränsen mellan självutnämnt martyrskap och
sund ’vara-i-känslan-för-en-stund’, kan vara hårfin,
och lätt att glida iväg i destruktivitet. Men som jag uppfattar det,
handlar skillnaden om förväntningar, och det provisoriska
besökandet i känslostadium. Det handlar som jag tänker om att
äga känslan, även om känslan kanske ibland till stor del kommer
från människors beteenden, bortom min egen påverkan.
Likt förbannat….
”Världen är full av idioter, det går inte att ta hänsyn till dem”
Men likt förbannat, så påverkas man ibland av deras beteende.
Då experimenterar jag med att äga min känsla, lägga ansvaret
för deras beteende hos dem, men att JAG tar hand om mina känslor,
och inte går omkring och hoppas på att DE ska förändra sig.
Det är nämligen inte alls troligt, nästan icke existerande att så sker.
Gott om den sorten
Det finns nämligen gott om människor, vars hela existens bygger
på att trycka ner andra. Vars hela existens bygger på att utnyttja andras
vänlighet. Vars hela existens bygger på att projicera över sina
problem på andra… oftast då göra det mot ”vänliga” människor, som aldrig
opponerar sig eller säger ifrån. Parasiter kommer du aldrig nånsin ifrån,
och de hittas ofta i det sociala och ekonomiska ”toppskiktet” i samhället,
men lika ofta i små-påve-positioner, på arbetsplatser,. i föreningar
och inte minst inom familjer. Man kan inte förändra dem,
de har utifrån sin position för mycket att förlora på att förändra sig.
Så de vill inte förändra sig. Där för, är det kanske sunt att inte förvänta
sig detta.
Spanders-böxern
Jag har förövrigt haft spanders-böxern på mig i några månader nu
och låt oss kalla det för: ”investerat” i vettiga saker. Så sent
som igår spenderade jag mitt erhållna, relativt begränsade kapital
på herr-ekipering, av magrande gubbe, pga av något så
hemskt som hälsosamt leverne, vilket jag skulle vilja
återkomma till.
Jearns-böxern o Te-skjörta
Men först till investeringen av ett par SLIM jeans
för 599 kr, med midjemåttet 32, ist för som tidigare 34. Samt tre st
enfärgade T-shirts, a 129 kr, där den tredje ”dras” av på priset,
vid inköp av 3 st. Vilket är tänkt ska få kunden, dvs jag, att känna att jag faktiskt
TJÄNAT, pengar, på att spendera dem. Så är det ju inte så klart.
Det är ju den lismande förtäljaren och hans butikskedja som tjänat pengar,
inte jag ! Men inköp blev det hur som helst. Och böxern som jag hade innan,
med midjestorlek 34, får passeras ner till källarutrymmet,
tills jag blir en *BMI-tjockis igen.
* Dvs en överviktig enligt BMI, fast kroppen inte är speciellt överviktig
(Här finns pengar att tjäna på att folk ska definieras som tjocka)
Behöver inte skärpa mig längre
Men nu kan jag alltså ha byxor på mig, utan skärp,
en udda upplevelse. Jag har dessutom planerat att införskaffa
2 st möbler, och har reserverat den ena av dem. Den skulle tydligen
vara på rea från och med söndag, dvs måndag i en ort som Sollefteå,
som tillhör en av Stockholms råvare- och arbetskrafts-kolonier
för exploatering och egen profit.
…och något vackra ….
Och här sker då något märkligt, som får en inifrån själen naturligt
tvivlande människa att fundera över. Den trevliga, och något vackra
kvinnliga expediten, med hälften så många år som jag, erbjuder mig
att vänta tills en ännu icke utannonserad rea på varan trätt i kraft.
Ett slöseri-aktigt sparande
Min omedelbara reaktion blir positiv, och jag tänker att jag då ”sparar”
299 kronor om jag väntar. Jag får känslan att expediten är trevlig
och månar om mig som kund, och kanske troligtvis
kommer återvända för fler inköp. Och det funkar !
Jag går på alltihopa, trots att jag vet att det bara är
försäljningsknep, och att de faktiskt går med vinst, bara tagit tak
för de nedsatta priserna, som troligtvis inte är nedsatta,
utan bara tidigare har ett för högt pris. Men det funkar på mig,
trots att jag fattar detta, till och med medan jag står där
och gör beställningen. Det funkar, för dagen efter ser jag en möbel för,
läs och häpna: 299 kr, som kompletterar den första möbeln.
Dvs i min tankevärld blir den gratis. Lurad !.. medveten lurad !
Lätt illamående och halvnöjd
Lite som de tre tröjorna för 129 kr st, som hux flux blev 86
kr st. Och jag har ”fått en tröja gratis” av den överdrivet trevlige
kompis-aktige, personlige ynglingen till försäljare
med pony-tail. Som dessutom bara dryper av försäljarfloskler och
tjenare-jag-är-din-kpmpis-som-bara-vill-dig-väl-floskler,
och påklistrat försäljarleende.
Lätt illamående över detta, går jag ändå ut ur butiken halvnöjd
och halv-lurad. Med kläder som i bästa fall håller i 2 år.
Har jag verkligen råd med ”gratis” ?
Så nu när jag både har planerat för möbler, OCH ekiperat mig
för 859 kr, undrar jag om jag verkligen har råd med extramöbeln
som är gratis !?
Ja just det… mitt hemska hälsosamma leverne
Men tillbaka till det hemska hälsosamma levernet, som jag halvt
om halvt lovade att återkomma till. Jag har ju som sagt de senaste åren
förändrat mitt födo-intag, mina sömnvanor och mitt motionerande,
till något som åtminstone jag upplevt att just jag mår bättre utav.
Hösten 2015 slutade jag med kött. November 2020 slutade jag med
tillsatt vitt socker och produkter som bygger på detta. Men jag äter fisk, ägg
och vegetariskt, och har ökat motionsgraden betänkligt.
Målet var hälsa och slippa diabetes
Målet var att uppnå större hälsa och välmående.
En bieffekt av detta, blev att jag gått ned i vikt, ganska mycket.
Från 89-90 kg, till 75,5 – 77 kg för närvarande. På kuppen , om jag får tro min
ironiske kusin från ekvatorn, så har detta påverkat honom att göra något
åt sin hälsosituation till det bättre. Men han ljuger/ironiserar ganska ofta,
så det är inte lätt att veta ! Han vet inte ens själv alla gånger.
Reaktioner
Det har kommit en hel del reaktioner så klart, bland vänner och bekanta,
och ovänner och obekanta. Övervägande reaktion är faktiskt en kritisk hållning
till mina val av kost och motion. Några har dock bara rätt och slätt gratulerat.
Törs jag säga att de flesta av de kritiska, har övervikt, sjukdomar,
äter onyttigt, sitter still ?.. inte ? nä då säger jag inte det!
Ett jäkla bjudande
Aldrig tidigare har jag dock blivit erbjuden så mycket sockerbaserade
produkter som nu, av någon outgrundlig anledning. Och är ”rädslan
att Tomas ska försvinna” egentligen rädslan över något annat
i jämförelse med sig själva?
Kusinens sanningar
Min ironiske kusin, lyckas i ibland i ett hav av ironiska, ryggradslösa
avståndstaganden, pricka in kärnfulla sanningar
och erkännanden, med mycket större kraft och dignitet
än sk tyckare, åsiktsmaskiner och ”sanningssägare”.
När jag först, lät meddela att min viktnedgång kring nyåret
var ca 10 kg (vilket var en överraskning för mig, då jag vid det
till fället inte ägde en personvåg, och aldrig har ägt en personvåg)
… yppade ironi-kusinen:
– Jag blir orolig TL (Tomas Lundin)
….
– Ja för att du ska bli smalare än mig alltså !
I min lilla etta
…
I min lilla etta är det alltid nåt i vägen.
Det som flyttats på för att ge mera plats,
är i vägen någon annanstans. Ständiga projekt
som ska göra det mer praktiskt, och hemtrevligt.
I min lilla etta, finns det damm i varje hörn, och till
och med gruskorn, och små rester av jord.
Det är växter överallt. Gröna krukväxter, tomatplantor,
mynta och diverse olika sådd. I min lilla etta kommer
städningen tvåa, och livet etta.
Min lilla etta ser ut som ingen annan. Här finns spår av
musik överallt och konstig konst som inte är nån konst.
Här finns saker som bara jag behöver, och bara jag vill ha.
I min lilla etta bor faktiskt jag.
I min lilla etta, har allt ändå sin lilla plats. Här finns
förvaringsutrymmen lite överallt.
I min lilla etta löses det korsord, och klinkas på gitarr,
här knappas det på tangentbord, och här vattnas det
växter. Här gråts det en och annan tår, här skrattas det
ett och annat skratt, och svärs lite diskret i lönndom.
I min lilla etta dricks det hem-malet kaffe, och kokas
kornmjölsgröt. Här tittas det på tv, och är lyfts det
en och annan hantel. Här skrivs det många ord.
Och här lutas det på spikmatta till meditativt tillstånd.
I min lilla etta – i mitt lilla hem.