Månad: maj 2021

…
Inte helt harmoniskt.
Världen är faktiskt full av idioter,
likväl som bra människor. Och blir man drabbad
av för många idioter för intensivt, så påverkas de flesta.
Iaf jag. Trötthet spelar oxå in, i hur mycket som går in.
Men man kommer inte helt undan människor,
och därför kommer man inte heller helt undan idioter.
Det kommer alltid finnas de som försöker trampa på dig,
åka snålskjuts på dig, hata, bråka. Det verkar vara en väsentlig
bit av den mänskliga naturen.

Jag börjar mer och mer tycka att det är rätt okej att vara för mig
själv större delen av tiden, jag är rätt okej faktiskt.

Men ibland behöver man någon form av mänsklig kontakt
som bekräftar en till någon liten del, som berör en på någon
punkt, som vidrör en någon enstaka gång. Och framförallt behöver
vi nog alla få en dos barn då och då. Och i synnerhet en dos V
och E. Så underbara barn.

De är mellan 7-10 år. Och V har en diagnos med lätt autism,
vilket gör att han ibland tänker väldigt logiskt egentligen, men inte tänker
som den stora pöbeln. Ni vet det konstiga uttrycket normalitet.
Jag fullkomligt älskar V dock. Syster E, är en fantastisk liten
människa, som är väldigt tajt med sin bror. Ofta förstår hon bättre
än någon vuxen vad V tänker, hur han tänker och vad han vill.
Deras fantastiska fina mor har gett mig grönt ljus att skriva om detta.

Och ibland räcker en förälders tålamod inte hela vägen fram,
berättade hon. När V som har lite tufft med läsning och dylikt,
kom stolt och visade sin mor en lång harang med random skrivna
bokstäver. Mamman sa väl att det var bra, men att han kunde väl skriva
något riktigt ord istället. Och lätt irritation uppstod, efter upprepande
av mammans önskemål.

Varpå lillasyster E, 7 år kliver in i handlingarna, och ser
V:s random-bokstäver och utbrister:

– Woooow va fint !!… men vad är det ?
Valle svarar att det är koder till hans robotar (så klart 😉 )
Varpå E, tittar på V och frågar:
– Men vilken färg har den här roboten då ?
– Svart ! Svarar V tvärsäkert
– Ja men då kan du väl skriva det efter där då ?
Varpå V skriver ordet ”svart” felfritt
– Och vilken färg har den roboten då ?
– Röd !
Och V skrev ”Röd” efter den bilden.

Smälter ens hjärta, eller smälter ens hjärta ?
De bryr sig om varandra så mycket,
och hjälper varandra. Och det finns ingen stigmatisering
alls i agerandet, de älskar varandra som syskon.
Och denna berättelse bjuder mamma generöst och stolt på,
till mig.

På samma ställe fick jag en brutaaaalt god vegetarisk middag
efter att ha hjälp dem med lite fysiskt arbete några timmar,
innan jag utpumpad slocknade i hammocken.
E:s och V:s far är en mycket tålmodig man, som gärna tar sig tid
med sina barn då och då. Och deras mor är den ofrivillige mästerkocken
och fantastisk människa. I just love this family.

Och det är tur såna finns, bland alla idioter världen över !

…

…
Visst älskar jag dofterna från en gammal vedbod,
eller snickarbod. Terpentin från furu, trädoft,
bensin från nån dunk till en utombordare. Ja
till och med doften av nån säck ko-gödsel som
blivit över och inte blivit tillsluten.

Gamla ting och verktyg från en hantverkartid,
en helt annan tid, då det fanns tid till att ha tid.
Lätt rostig spik, som dragits ut och rätats till
med hammaren mot något hårt som är plant, för återanvändning.
Knivar som slipats så många gånger att bara halva bladbredden
finns kvar, men vassare än en nyköpt på Byggmax.

Nån gammal lie, som de flesta av oss inte längre
varken har tekniken att slå med, eller slipa så att den
skär av gräset lätt och fint. Och minst ett tiotal verktyg som man inte har
en aning om vad de är till för, men som man är mycket nyfiken
på. Spindelväv hänger lite här och där, och kan få fortsätta
hänga både där och här, Jo jag tycker om gamla snickarbodar,
som är som ett vittne från förr, där tiden stått still, i dess
allra bästa tänkbara bemärkelse.

Visst tycker jag om när duggregnet faller medan jag är ute
i trädgårdslandet, jag har ju torrt om fötterna, och jag blir
inte nerkyld så länge jag gör något. Och visst blir jag glad när
jag hittar daggmask i landet jag vänder jorden. Då tar jag ett spadtag
i jorden bredvid, och gräver ner den i sin rätta miljö, som ursäkt över
att ha stört den i sitt arbete. arbetet med att skapa näringsrik jord
och mylla, av det avfall hösten lämnat efter sig i blast och vissnande
grödor.

Och visst tycker jag om nässlorna i dikets kant, fast de kan brännas
så styggt, så livskraftiga, så nyttiga både som gödsling och som
människoföda. Och inte har jag alls något emot den utskällda
skarven, ej heller getingar, myggor, flugor, spindlar, vargar, eller
ens kålmasken, som jag brottas med var sommar i kål-landet.
De finns där, de har alla en del i en balans i naturen, som människan
förstår, men väljer att inte förstå. Visst kommer jag för hand, ta kål på några
kålmaskar i sommar oxå, då de annars tar hela min skörd.
Men jag kommer inte fuska, jag kommer inte bespruta,
och förstöra allt annat liv, och i slutändan mitt eget.

Kampen, balansen, konkurrensen ska fortgå, men på lika villkor,
och balansen måste uppnås. Det har vi människor
i de flesta fall sedan länge glömt hur man gör, uppnå balans,
leva i samklang med naturen. Vi har sedan länge glömt
hur en gammal snickarbod luktar och vad dess verktyg
har för funktion. Vi vet inte längre hur man bygger en eka själv,
Och vi förstår inte att ta rätt på det naturen ger oss.
Så jag har inget emot skarven faktiskt.

Visst tycker jag om när min musik-kompis Åsas dotter Evelina
kommer med en teckning hon gjort, full av hjärtan, och ett:
”Från Evelina till Tomas”, och visst blir jag glad när hon berättar
om sina troll (Stubbar, och barns fantasi)
uppe vid nipkanten, som ger henne små uppdrag.



Och visst älskar jag när Åsa pojke Valle vill att jag ska se
när han gör en framåt-volt på studsmattan, och lyser
som en sol när jag berömmer honom. Då för en stund, tänker jag
att det kanske finns en framtid ändå, om barnen får tid att
ha tid med att ha tid för saker som gamla snickarbodar,
och respekt för levande ting.

Visst älskar jag när jag går jättelånga promenader och cykelturer
som varar i flera timmar, och jag får se himlen visa upp sig
som en ständigt skiftande konstverk, för vackert för att
fånga på bild, för vackert för att beskriva, men
inte för vackert för att uppleva. När jag går genom orörd skog, dit
nästan inga människor kommer och förändrar, breder ut sig
gör ”civiliserade” …visst älskar jag det.

….så visst älskar jag

…

…men jag har även insett att jag tänker förbli det.

Kapitel 1 – Spytt galla
Jag har vid tillfällen, skriftligen spytt galla över diverse
respektlösa ”covidioter” via min blogg. Inlägg som jag fortfarande
står för, tills någon kan resonera mig till den hatiska, hotfulla,
hysteriska sans, som råder bland munskyddsbärande vaccin-belivers.

Det jag tidigare och nu upprört mig över, som jag fortfarande står för,
är när folk inte visar vanlig respekt gentemot andra människor.
Och den fundamentala bristen på respekt, tycks vara lika djupt rotad
hos många som bär munskydd och aggressivt propagerar för vaccin,
som hos de som tror sig vara odödliga och inte bryr sig om att vården
knäar.
Det sträcker sig således längre än bara Covid, således även till allmän
respektlöshet i icke corona-tider.
Men under Covid kan det få betydligt allvarligare konsekvenser.

2 – Jag är tydligen en antivaxare då
Jag är tydligen en antivaxare då, med allt vad det innebär.
Även om jag inte ställer upp på, att jag ställer upp
på den verklighetsbeskrivning som vaccin-belivers
gärna passiv aggressivt menar är antivaxare, och/eller pådyvlar
mig denna epitet pga min allmänt ifrågasättande attityd, kring
all information jag delgives.

3- Då mer än någonsin, tvivlar jag på goda grunder
SPECIELLT tvivlar jag ALLTID på all information som presenteras som
den enda godtagbara, och framförs med hot och aggressivitet.
Då blir jag än mer tvivlande, än den djupt tvivlande Tomas Tvivlare
jag i grunden är. – ”Den som inte tvivlar är inte riktigt klok” –
Och den livsfilosofin, tagen/lånad från Tage, följer jag även
när det informeras i media om Corona, Covid och ja tom vaccin,
och all annan medicin i världen, som för övrigt är en biljardindustri.
Utipåifall att det skulle kunna vara utav intresse för objektiviteten
i den något ensidiga vaccin-informationskampanjen.

4 – Som om världen blev galen
Jag vidhåller dessutom att Anders Tegnells numera bespottade
uttalanden i radioprogrammet sommar, är i mångt och
mycket relevant och aktuellt, mer än någonsin.
Som om världen blev galen

5 – Vi är covidioter av högsta rang
Än har ingen kallat mig covidiot rakt i ansiktet, men jag har läst och
tagit del verbalt av åsikter om människor som inte bär munskydd
eller vill ta vaccinsprutan. Och vi som av olika anledningar inte gör detta,
är Covidioter av högsta rang… så är det bara!

6 – Att resonera sakligt och ställa frågor fungerar si så där
Det fungerar heller inte speciellt bra att verbalt eller skriftligen
resonera kring ämnet och ställa ifrågasättande frågor, vilket får mig att undra
om vissa av de sansade, hatande, hotande vaccin-troende, rent utav
är av samma kaliber som de värsta exemplaren av nötter, som
anar en global konspiration i allt som inte tillåter dem bete sig respektlöst
och aningslöst korkat. Det är precis samma visa som när man ifrågasätter
grundlösa anklagelser inom Metoo och generaliserande av alla män.
Och det är samma typ utav ”sansade”, hatande, hotande människor
som de flesta av Sverigevännerna.

7 – Men det är bara sand
Det gör sig liksom inte att resonera och ifrågasätta, det är liksom inte så intressant.
Det förstör deras världsbild, och det i sin tur rubbar den inbillade makt
de tror sig ha. Men det är bara sand. Vilket jag ska se om jag lyckas återkomma
till i denna min extremistiska text, där jag utifrån ett yttrandefrihetsperspektiv
ifrågasätter saker och ting.. ja nästan som det är tänkt i en fungerande demokrati.


Antalet länkar jag sparat i ämnet, inte läst igenom allt bokstavligen men det mesta


8 – Men det är väl rädsla antar jag
Men jag antar att folk är rädda… oerhört rädda.
Både de odödliga och vaccinhetsarna. men rädda för olika saker.
Och rädslan är en mycket stark drivkraft som kan få oss att göra de mest konstiga
saker, och de mest fruktansvärda saker. Ibland kan det till och med vara en
positiv drivkraft, när inget annat biter. Och man vill förändra sitt liv till det bättre.
Som när jag i november förra året blev rädd för att få diabetes, eftersom jag åt så
bedrövligt mycket sött att det kröp i ådrorna på mig. Jag såg det som en varningsklocka,
totalslutade med allehanda sockerprodukter, började motionera,
och slutade kvällsäta. Den förändringen hade jag inte gjort utan rädslan.

Men rädslan kan än oftare förstöra människor, deras själar
blir uppätna, och rädslor blir till hat, hat blir till våld och våld kan bli
till krig om det blir starkt nog hos tillräckligt många som har tillgång till vapen.
Borde inte vara några konstigheter att förstå ?

9 – Rädda för att dö
Och nu är folk rädda för att dö själva först och främst. Eller nån anhörig.
Så då märker man inte/bryr sig inte så mycket om att 58 blivit dödade
i Afghanistan på en flickskola. All information man får tolkar man och omskriver
utifrån sin egen rädsla. Man tar på sig munskydd, egentligen i tron
att man har mindre risk att bli smittad då, inte av respekt för sjukdomen
och andra människor. man tar sprutan av samma anledning. Men i samma
veva som detta sker, så förvandlas många av dessas beteende, om det nu
funnits respekt och försiktighet innan munskyddet och spruta.
(Inte alltid fallet kan jag intyga)

Nu blir galenskapen än mer intensiv. Nu ökar man riskbeteendet
och beter sig nästan mer oförsiktigt än innan Covid ens fanns.
Nu ska det kramas barnbarn, nu ska man resa, nu genar man och
går nära folk offentligt, ja man ska dansa och man ska … jag vet
inte allt vad man ska… men ska, det ska man!!!!

10 – Och vart är riskbeteendet störst
Och då funderar jag vem som har störst riskbeteende.
De som hotar, hatar och bär mask, trots att smittan bevisligen
kan föras vidare både med munskydd och vaccin i kroppen,
och att man tom kan dö även med tagen spruta.
Både av vaccinet självt, men även pga att vaccinet
inte ger 100 %igt skydd…..
Är det dom …eller jag som hela tiden iakttagit försiktighet,
hållit avstånd, stannat hemma vid symptom, tvättat händerna och minskat
mina sysselsättningar bland folk ?
Ska dessa personer, denna typ av covidioter ändå få vård då ?
Eller ska de avstå den, enligt den typen av covidioter som
anser att de som inte vill spruta in delar av coronaviruset i
sin kropp, ( vilket jag tillhör) bör avstå från vård ? Nä men jag bara undrar ?

11 – Kris men inte den magnituden
Så det är ju inte riktigt den kris som media och världens regeringar
vill utropa, men det är heller ej en situation att ta så
lätt på som de odödliga vill hävda. Folk är rädda, jag fattar det.
Men det har dessutom varit en uppenbar taktik
från framförallt olika regeringar. Media har bara ekonomiska intressen
i paniken och rädslan. Men regeringen, och andra regeringar har använt
rädslan för att uppnå hög vaccineringsgrad bland befolkningen.
Och det kan inte ens den mest idoge vaccinförespråkaren påstå att det är
på något annat vis??

12 – Motiv
Och regeringars motiv grundar sig så klart också
i nationalekonomi och opinion och att få bli omvalda.
Heller inga konstigheter, det är bara så det är. Det är bara så makten
och människorna tycks fungera, på gott och ont. För inget parti, utom möjligtvis ett,
saka inbilla mig att restriktioner och vaccinering är för de äldres skull. För då hade det satsats pengar på sjukvård och äldreomsorg. Och det har inte gjorts av någon regering,
inte tillräckligt. Och därav har troligt försämrat läget
för dödstalen och smittspridningen. Även det enkel logik.

13 – Avdramatisering och överdramatisering med syfte
Så det finns tydliga intressen för att avdramatisera risk att dö
vid vaccinering, vilket iofs är väldigt ovanligt. Men lika tydliga intressen
för att överdramatisera risken att dö i covid 19. Även där är risken väldigt
liten procentuellt, om än marginellt större än vid vaccinering.
Det är denna logik som framförs för att sätta tryck på folk att vackert
niga och göra som staten säger, och ta sin spruta. För om du dör av själva
sprutan kan du ju ändå trösta dig med att risken inte var så stor.

14 – Så den omedelbara frågan borde då bli ?
Det innötta uttrycket att nyttan är större än riskerna vid vaccinering
köper jag inte osett det heller. För jag ÄR Tomas Tvivlaren. Så den
omedelbara frågan borde då bli risk för vem, och nyttan för vem ?
Fundera på den ni ett tag innan ni programenligt upprepar frasen
som ni lärt er utantill från regering och riksdag och experter.

De få fall där man konstaterat att vaccineringen ”kan ha” bidragit
till dödsfall, är många yngre än 65. En åldersgrupp om inte i lika
procentuell utsträckning dör av själva sjukdomen. Så risk för vem,
och nyttan för vem ?

15 – ALLT
Under det här året med Covid 19, har även stämningen mot tex
Anders Tegnell varit hätsk. I princip kan man säga att folket som helhet ville att
Anders Tegnell skulle gissa rätt hela tiden om hur viruset skulle bete sig, och
att han och regering skulle trolla bort viruset och sjukdomen,
utan att folk skulle behöva ändra på sina liv ett endaste uns.
Har jag rätt eller har jag rätt ?
Och då kommer vi till den andra grupperingen som också
agerar utifrån rädsla. De odödliga ! Men de odödliga är väl inte
rädda för någonting ? – Jo för att tappa privilegier, lyx-leverne,
fester, … eller bättre sammanfattat ALLT. De vill kunna fortsätta
göra allt, och det precis när de vill. Går inte det så är det Anders
Tegnells eller Regeringens fel renligt denna typ av covidioter.

16 – Jag skulle gissa att vi dör till slut allihopa
Människor som jag, som tvivlar, ifrågasätter,
beskriver nyanser, går emot strömmen, blir så klart ett hot för
bägge dessa grupper. Det är återkommande i alla grupper,
alla samhällen, att försvara sin position, sin inbillade makt,
sin faktiska makt, sin inbillade frihet, sina tillgångar,
sina privilegier … DÄR ligger de största rädslorna hos majoriteten
av Sveriges bortskämda befolkning. Covid 19 är en otäck sjukdom,
den drabbar rätt många, men är inte i närheten av den mest dödliga
sjukdomen i Sverige. Folk dör varje år faktisk, i massor av sjukdomar.
Sen tar faktiskt livet slut till slut. För väldigt många. Jag skulle drista mig
till att säga för alla. Även för tvivlande medelålders antifeministiska
antirasistiska, antikapitalistiska skeptiker.

17 – Överdödligheten inte så hög ändå
När allt kommer omkring så stämmer inte krigsrubrikerna kring
Sveriges oduglighet i Covid- hantering. Vilket jag korkat nog hävdat
rätt länge nu, eftersom jag faktiskt tagit del av detaljer och statistik.
Silly me ! Överdödligheten i Sverige, är bland de lägre i Europa.

18 – Kai Tomas dubbel-covidiot
Jo men visst är jag en covidiot, kanske rent utav en dubbelcovidiot,
eftersom jag troligtvis likt i mellanstadiets klassgrupperingar
inte är gillad och accepterad i någondera lägren. Varken de odödliga,
eller de hatiska, hotfulla, hysteriska sansade munskyddsbärande
vaccinförespråkarna.

* Det finns på riktigt de som tycker att om man inte tar sprutan,
så behöver man inte ta emot vård heller om man blir sjuk i Covid.
* Det finns de som menar på att man mer eller mindre mördar folk
om man inte tar på sig munskydd och tar sprutan.
* Det finns de som menar på att man ska ha munskydd på sig
när man går på café – vilket enligt mig skulle medföra vissa problem
med själva förtärandet av kaffet
* Det finns de som haft munskyddet på hakan när de stått en meter i från mig
(som står utan munskydd) och skäller på att folk inte har munskydd.

19 – Så ibland
Så ibland – med den simplifierade, intelligens-befriade
två-pols-identifiering som råder. I det som i bästa fall skulle kunna
kallas för ”debatt” men mer liknar de 2 amerikanska männen
en färgad och en vit som stod och skrek i varandras ansikten
– ”BLACK POOOWER !!!!
– ”WHITE POOOOWER” !!!
– ”BLACK POOOWER !!!!
– ”WHITE POOOOWER” !!!
– ”BLACK POOOWER !!!!
– ”WHITE POOOOWER” !!!
– ”BLACK POOOWER !!!!
– ”WHITE POOOOWER” !!!

… i minst en minut, varpå en kvinna berömde en av dem, för att stå upp för
sina åsikter efteråt. Där nånstans ligger nivån på ”debatterna kring Covid, Metoo,
och invandring.

20 – Förflyttad tillbaka i tiden
…ibland känner jag mig förflyttad till mellanstadiet där man skulle gilla
ABBA eller KISS. Och det delade klassen i två delar, varav hälften av dem
inte ens lyssnat på KISS eller ABBA. Där nånstans ligger nivån på ”debatterna
kring Covid, Metoo,
och invandring.

…..och själv valde jag att gilla The Boppers för jag gillade
och faktiskt lyssnade på ´Boppers

(idag gillar jag även Kiss och ABBA ,
för det är bra musik.

Epilog
Så jag har insett att även jag är en Covidiot,
bara inte den typen av covidiot som hatar källinformation, hotar oliktänkande
som gör egna val. Bara inte den typen av covidiot som lägger andra människors död på
samvetet hos oss sanslösa covidioter som tror på yttrandefrihet
och demokrati. Bara en annan sorts Covidiot då kanske.

…
14 km på skogsstigar och grusvägar
Fallna furor i tusental efter niporna
längs Ångermanälven, pga av snöstormen i Januari.
Här har jag nog redan gått mer än 2 km
från Djupövägen, via Cafe Petter, Risö Campingen,
och stigen mot notstugan.

Och här skymtas Notstugan.
Den här biten har jag gått otaliga gånger genom åren.
Men då har jag vänt och gott tillbaka mot Risön.
Nu ville jag se om det gick att komma upp till
stora vägen vid Skedom nerifrån älven, den här vägen?

En fallfärdig byggnad, med något som ser ut som
en uggle-holk. Alldeles straxt efter Notstugan.

Vänder mig om och fotar mot Hågesta-ön och stan.
Och när jag ser at fortsättningen
är hjulspåren, är jag säker på att det går att gå som jag tänkt
eftersom de som har stugor här nere vid älven knappast går till fots.

Tussilago upp vid diket till 335an

Backen upp mot skogsbruksskolan

högsta punkten på min promenad

Nere vid gamla militärförråden som var till T3

Om vartannat regn, snö och sol under promenaden

Snö kvar i Hallstabacken

Lite blommor utanför min lott i livet

Mina två odlingskompanjoner Bzzzt och Piga

Lite försådd


🧡

…
Här är jag … mitt i vårnatten.
Det är 2 grader varmt, men lär bli på minussidan
under natten. Dagarna har fyllts med göromål,
varav de flesta är vardagliga, och meningsfulla.

Känslan av att leva, är ändå rätt så bra för tillfället.
Jag har ingenting, men ändå allt. Jag har livet just nu.
Jag vet hur sköra vi är, och hur döden inte nödvändigtvis
gallrar folk efter hur de varit i livet. Vilka som tas i förtid,
och vilka som får leva länge. Och vilka som lever väl.

Jag har väl alltid varit the worrying kind, den orolige typen,
med lätt amatörhypokondri, samtidigt som jag ju längre
åren gått, börjat fundera om det är nån mening att söka vård.
Så klart det är…ibland… men när ? när det är för sent är det ju
liksom redan försent, och innan det märker man ju inget ?

Men det innebär inte att jag går oh oroar mig dagarna i ända
över hälsan. Men då och då får jag en släng amatör-hypokondri.
Jag har ingenting, men jag har allt. Jag har livet, jag har
mat, jag har bostad, jag har några vänner. Vad mer kan jag tänkas behöva ?
Vad mer skulle jag kunna tänkas vilja ha?

Visst finns det alltid saker o ting man tycker är kul, som man inte
har och äger, men jag saknar nog ingen sak som skulle göra mig
lyckligare. Jag har inga stora tillgångar, inga stora inkomster,
jag har har inte ens kärleken till en kvinna.
Jag har ingenting, men jag har ändå allt,
jag har livet… ännu så länge, och är tacksam för var dag,
på riktigt !

Jag har mer i tankar och hjärta, men nu släkte ”vaktmästaren”
lamporna till kontoret uppe i hjärnkontoret, och sa att det
är dags att släcka och gå hem för dagen. Han drar för ”persiennerna”
och släcker ned …..Zzzzzz

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för
mycket för dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog,
kom då ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål
på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp
en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp
till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken
var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken.
Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan
golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full.
De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden
i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen.
Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med
ett enhälligt ”Ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde
allt kaffet i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som
fanns kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade.”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut,
”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och
annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick
förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

”Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett
hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna. ”Om ni lägger
sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går det inte att få plats med
golfbollarna eller småstenen”.Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är
viktigt för dig.Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka
och förnöjsamhet. Umgås med dina barn, ta med din partner ut på middag.
Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om
”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

”En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log.”Jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns,
så finns det alltid plats för en fika med en vän.”