…
Hennes namn är från Italienskan, och betyder lilla ängel.
Och om jag bänder lite på efternamnet, får jag till
Jordens lilla ängel.
Sång efter sång, efter sång, så står jag häpen och kan inte sluta lyssna.
Nästan alla reagerar likadant, nästan alla reagerar. Nästan ingen
lämnas oberörd. Jordiskt jordnära och ödmjuk, med bildligen
och bokstavligen båda fötterna på Jordan, jag menar jorden.
Jag inte bara tror på varje ord, och varje ton hon sjunger,
mitt hjärta, mitt låsta stenhjärta öppnas upp och känner,
känner, känner, lidelse, lycka, kärlek, empati., solidaritet
hopp, sorg, förtvivlan och äkta, äkta ….nånting. (bilden är en länk)
Hennes röst är varm, stark, luftig, och den kommer från en
15-åring !!! Hur är det möjligt. Tekniken okej det är förvisso världsklass… men känslan,
det själsliga framförande som om hon hade levt alla våras liv
och känt allas våra känslor, och med silkestoner talar om för oss
vuxna, och gamla människor, hur vi innerst inne känner. Den är unikt !!
Den är helt unik. Hur är det möjligt?
Och denna videon där hon sjunger om saknade efter sin farfar
Och med den får hon jättemånga som ska analysera hennes sång
på tuben att brista ut i gråt. Inklusive mig. Men jag
lipar till allt hon gör. 🙂 (bilden är en länk)
Hennes sång berör mig så, hennes röst river murar,
hennes inlevelse öppnar hjärtan, hennes ödmjukhet,
gör mig häpen… 15 år gammal. Lilla barfota ängel, på Jordan
(bilden är en länk)
Just nu behöver hela världen sina hjärtan,
Just nu behöver isen runt våra hjärtan om tinas upp.
Och vare sig hon förstår det själv, så helar hon hjärtan,
för när instängda känslor kommer ut och tåras,
så helas vi lite… (bilden är en länk)
Lilla ängel…. Jordans lilla ängel (bilden är en länk)
Månad: april 2021
God Bless Jennifer, Özz, Måns… och framförallt Soran
…
”Blodet ska flyyyyta,”
Likt vildvittror svävar de i skyn
och skriker gällt: ”Blodet ska flyyyyta,”
Efter att ha fått vingar av hatet som flyter
i deras ådror. Nakna kvinnobröst och torso,
Med näbb och fjädrar, Metoo-rörelsens gamar.
Astrid och Tage
Ja om ni vill anklaga mig för sexism iom denna text,
och denna bild, så anklagar ni även Tage Danielsson
och Astrid Lindgren för dito, med sin barnfilm,
om Ronja Rövardotter. Men fö fan – go for it!
Åtminstone Tage, eftersom han är man, även om
han kan ha varit en av historiens snällaste godhjärtade
svenskar. Det går nog att leta fram nån anklagelse, eller –
hitta på nya. Astrid då, hur kunde hon tillåta dylika
figurer i filmatiseringen av sin lilla upproriska skogs-rövare
till flicka ? Och dessutom ofrivilligt blivit
hjälte för svenska nationalister, som slåss för rätten
att säga nedlåtande rasistiska saker. Märkligt hörrni.
Utmärkta feministsymboler, om feminism varit något bra
Annars skulle ju Ronja likt Pippi, kunna vara utmärkta feministiska symboler.
En med superkrafter, som kastar omkring manliga poliser,
och bovar och bang-diter. Och så klart, lyfter sin häst,
som lite förmiddagsträning. Och Ronja, som tillsammans med
mamma Lovis, styr ett helt gäng manliga rövare, och försöker
göra dem snälla.
Mina ikoner
Nä Astrid och Tage är och förblir inte bara idoler,
utan förebilder, och ikoner i mitt liv. Jag ironiserar inte, vilket
torde vara uppenbart, över dem. Jag ironiserar över metoo-rörelsens
maktgalenhet, kraftiga frånsteg från rättvisan för hämndens sötma,
där det inte spelar någon större roll om anklagelser och repressalier
står i proportion till handling. Samt där det inte är så noga med hur
sanningsenlig anklagelsen är. Och framför allt om tron
på att kvinnor som påstår sig varit utsatta ska ha ensamrätt på berättelser.
Jag är innerligt, innerligt less på er som håller på så här, innerligt !
Med alla mina samlade krafter
Under hela tiden har jag med alla samlade krafter, i både text och tanke
aktivt arbetat med att skilja på kvinnor från accuse-feminism. Och i text
har jag lyckats väl. När jag ifrågasatt beteenden hos en drev-rörelse,
har jag inte likt drev-rörelsen själva dragit med hälften av Sveriges befolkning
kritiken. Men i tanke blir det jobbigare och jobbigare, att inte bli arg och
irriterad över att så många passivt el aktivt stöder denna vansinniga
hysteriska offentliga lynchningskampanj, och masspropaganda samt
kvotering… eller rättare sagt överkvotering av kvinnliga programledare,
debattörer, överallt, i kölvattnet av de män som fått sluta efter de blivit
anklagade… märk väl: anklagade, inte dömda.
Fattar ni vad ni håller på me?
Ni journalister som fortsätter drevet 4 år efter dess första våg, vilken det inte
fanns något vaccin mot. Och fattar DU vad ni bidrar till om du inte
står upp emot mediala rättegångar, där en efter en döms med
tusentals bödlar, och inte en enda rättsrepresentant? Fattar ni ?
Det måste fan i mig få ett slut. Vi måste skilja på dådet, företeelser
och människor. Om ni inte vet HÅLL KÄFTEN ! tills en dom har fallit. Även domar
kan bli fel, men det är det minst dåliga verktyg vi har.
Man kan fanemig inte börja godtyckligt hänga ut män i media och döma dem,
för att det är för få dömda i brottsmål. Helt j-a absurt.
Förlorat förståndet – hjärtat var aldrig där
Jag menar Cissi Wallin och Kajsa Ekis Ekman har banne mig
förlorat förståndet och all sans, och de är inte ensamma.
Jag har nu sett de två programmen om Soran Ismail, som
även han blev anklagad för diverse otäckheter, under Metoo.
Och återigen, jag tar inte ställning i skuldfrågan, eftersom jag inte vet.
Kasja Ekis, däremot, hon tycks veta mycket mer än mig. Hur ? vet jag ej
Och det spelar liksom ingen roll, ”Soran ska lixom straffas”.
Innerligt trött på er galna, moderna häxbrännare som sitter
på nutidens kyrktrappor och godtyckligt pekar ut vilka som
ska brännas på bål.
Dödlig effektivitet
Och likt häxbränningens rättegångar, är den anklagade
dömd oavsett utkomsten av ”rättegången”. DÅ, om de som blev anklagade
för häxkonster, flöt när de bakbands och slängdes i vatten, då var de häxor
och skulle brännas. Sjönk de så var de inte häxor, och då blev de friade,
men så klart dog de ju …. bra upplägg om man vill bli av med obekväma
människor som på något sätt upplevs som ett hot. Så är det nu oxå
på ett motto, hängs du väl ut i pressen så är du mer eller mindre körd
som yrkesmänniska, och som människa. Inte ens Benny Fredrikssons självmord
efter metoo-drev, lärde sig Kajsa Ekis och Cissi Wallin, utan
fortsätter i oförtruten takt med accuse-feminism.
Fattar ni inte vad ni håller på med ? det är modern häxbränning.
Det är lika fel nu, som det var då. Och det blir inte bättre för att
det är ombytta roller könsmässigt.
Hyllning och medkänsla
Avslutningsvis vill ja bara tokhylla Åsa Linderbog,
för att behållit huvudet på, under stormen. Men framför allt
all kärlek i världen till Jennifer, Sorans flickvän.
Och till vän-kuraget som Özz Nujen och Måns Möller visar.
Och självklart till Soran själv. Även till alla människor runt
om i världen som blivit misshandlade, våldtagna, utnyttjade,
oavsett om de är kvinnor eller män.
Och ni Medborgare och journalister … skärp er nu för fan !
Fångar i friheten
…
Fri, blir jag inte förrän jag dör,
då befrias jag från allt, då befrias du från allt.
Men jag kan känna korta stunder av frihetskänsla,
precis som det är med lycka. Frihet är diffust och lätt
att manipulera folk med ordet. Fundera över vems frihet
de menar, när de börjar tala om frihet!
Filosof
Jag funderar ju mycket över livet, över tillvaron.
Jag är filosofiskt lagt, analyserar, känner. Jag
reflekterar. Jag kan utifrån mitt intellekt inte finna
att det är möjligt att få en bra värld utan krig
utan mord, utan förtryck, utan hat. Men jag stödjer de
drömmare som drömmer den drömmen, och tror på
den drömmen, eftersom det får fler att gå i rätt riktning.
Livsstil
Det är så stor del av världens befolkning som på olika vis
lagt alla ägg i en korg. Som valt sin livsstil, satsat allt på ett kort.
Och hela sitt väsen, och sin person, är övertygad på det man tror
och strider för. Till den grad att det är näst intill omöjligt för dem
att omvärdera någonting alls. Så till den grad att hela deras världsbild
självkänsla skulle rämna under deras fötter om det skulle
vara så att allt de trott på är fel. Därför tror jag inte
på en underbar värld, där alla kommer överens. Men jag kommer alltid
tro på de som tror på den drömmen. Utan dem vill jag inte leva
i den här världen. Det är ungdomens förbannade plikt att vara
naiva och tro på fred och kärlek, utan dem dör våra själar.
Fångna i friheten
Och vårt kapitalistiska system som vi alla lever i, som slav
eller slavdrivare, är starkt sammanflätat i varann, så det nästan inte
går att bryta sig ur, och leva hållbart och i balans.
Om detta kapitalistiska system skulle överges över en natt,
eller rasa över en natt, skulle det få katastrofala följder.
Massvält, krig och sjukdomar skulle följa i en apokalyptisk
omfattning. Vi är nästan fast. Och det är de som är mest fast,
som tror de är fria, som tror att rikedom ger dem frihet.
Stackars, stackars människor.
En känsla
Kanske är frihet inget verkligt. Kanske är det en
känsla, som inte går att fånga, likt lycka och kärlek.
Kanske blir man bara mer fången ju mer man försöker
köpa sig frihet. Kanske dör all kärlek som försöker
ägas, försöker bindas, försöker fångas.
Och lyckan, likaså.
Lyckan är bara lycka om den är fri
Kärleken är bara kärlek om den känns,
och friheten är bara en inbillad känsla,
som varar ögonblicksvis.
Festfolkets bakgrundsljud
…
Festens skratt
Festens skratt, och musik hörs i bakgrunden.
Glädjerus, kommen från alko-rus. Jag ligger och lyssnar,
men ljudet är inte för högt, det stör mig inte.
Faktum är att det ger mig nästan nån form av lugn,
och igenkännande.
När det är fest, när elbasen går igenom väggarna,
när vrålen är av den hysteriska glädjens format, den utlevande
glädjens format… och flyktens format,
då är det inte bråk, skrik och hot. Det är
inte bittra tårar, och självmordsprat.
Substitut för trygghet
Jag känner igen ljuden som trygghet, eller rättare sagt
paus från kaos. Och därför inte bara accepterar jag ljuden
som icke störande, utan som positiva nästan. Trots
att jag inte tycker om fylla och sprit, nämnvärt.
Bellman Siesta eller Blå Blend med filter
Jag hör dem nu från grannarna, 2021, mitt
under corona-restriktionerna. Men de emotionella
minnena kommer från 70 och 80-tal, från mina då
skilda föräldrar. Morsan provade ett antal män,
men det var fel på alla män. Pappa provade också
nån ny, men slog sig till ro med att vara singel ganska
omgående tror jag. Istället hade han fester för sig själv,
med en karta starköl, och Bellman Siesta cigarrer.
Med sluddrigt nostalgiprat, skuldkänslor, och
2 promille i de salta tårarna.
Urflippat
Hos morsan var det vin och spritcentralen sen jag gått
och lagt mig, på helgerna. Några kompisar, musik
och ett jäkla gastande. Jag upplevde morsan som hysterisk
när hon drack. Flippade ur fullständigt med gränser
och … nä bara urflippat… och det skrämde mig.
Festljud
Och ändå är festjuden inte förknippade med dåliga minnen.
För det var paus från självmordshot, bråk. Hot
om att lämna mig/oss. Och sen det värsta av allt,
när hon brukade säga att vore det inte för mig skulle
hon tagit livet av sig. Vilket gjorde att jag tog
på mig ansvaret för hennes liv. Redan som litet barn.
Satte spår
Det formade mig, till att alltid ta hand om andra, för att
överleva själv. Och det gjorde det mycket svårt för mig att
lita på människor. Det gjorde det svårt att ta hand om mig själv,
när jag väl träffade kvinnor i vuxen ålder. Och när jag dessutom
valde eller blev vald av samma typ av kvinnor,
så drunknade jag i nåt som var allt utom kärlek.
Senare på natten kom de djupa existentiella fyllediskussionerna,
och pratet om självmord. Blandat med cigarettrök,
och till musik av Demis Roussos och Roger Whithtaker.
Pappa och Sture
Pappa däremot sörjde i glaset med starköl.
Och Tvn var på i bakgrunden, ingen festmusik.
Och nästan alltid, när vi var på tu man hand,
när jag var i tonåren, eller i vuxen ålder, så hamnade
han i samma traumatiska minne från sin barndom,
då hans bror Sture drunknade vid hamnen i Kramfors.
Kväll efter kväll, ölglas efter ölglas, han blev aldrig fri
från skuldkänslorna. För han var äldsta brodern
och tog på sig skulden, som litet barn.
Ödessymfonin
Det hände flera gånger under bråken och självmordshoten
till Beethovens ödessymfoni hemma hos mor,
att jag bäddade min säng varmt, och trodde jag skulle dö,
sådan var min värld ibland, när jag var ett litet barn.
alla bär vi med oss alla åldrar, alla minnen vi har
alla trauman. Frågan är hur vi lär oss hantera dem. Vilka förutsättningar
vi har haft, och vilken hjälp vi får att ta oss igenom.
Pappa fick ingen hjälp med traumat med Sture.
Jag fick ingen hjälp som barn, vilket gav mig flera långa djupa
depressioner i vuxen ålder.
Allt som behövdes var ….
Bäst hjälp fick jag när jag fyllt 50, av en kvinna
som gav mig verktyg, men framför allt, framförallt
gav mig bekräftelse och förståelse. Det tog 40 år innan
jag fick den hjälpen. 40 år i väntan på bekräftelse:
”Jag förstår dig Tomas, det måste varit hemskt,
du är en fin människa”. Det tog 40 år innan jag förstod
att jag har en egen vilja, ett eget liv.
Nu är festen slut
Nu har festen på långfredagen 2021 slutat
Skratten och musiken tystnat. De som väckte minnen.
Nu borstar jag tänderna, tar på mig alla täcken
och väntar in …livet imorgon. Nuet …. och är tacksam
över att ha överlevt så långt, och tacksam
över att finna stunder av lycka, då de kommer förbi mig
”Låt bli att läs då”
…
Jag har faktiskt själv använt mig av den
meningen, angående om man inte gillar innehållet
i min blogg. Om man tycker det är för sorgligt, för
aggressivt, för jobbigt att engagera sig i ämnet.
När det är enklare att fly med info-bubblan intakt.
Och jag kan tänka mig att det skulle kunna vändas mot mig
när jag påstår jag blir less på hatet i medier, och desinformationskampanjerna
som frenetiskt och konstant pågår där. ”Låt bli att läs då Tomas”
Låt bli att läs Tones feministiska krönikor, och hennes Accuse-feministiska
medsystrars dagliga Kampanj mot män och de manliga släktet.
Låt bli att läs då
Låt bli att läs om hur demokratin skakar i sina fundament
i USA, ”Landet för de fria demokratierna”. Låt bli att läs om
hur Sverige riskerar förvandlas till extremhögerns Ungern och Polen.
Strunta, Tomas i att de krafterna gör skillnad på folk utifrån ursprung,
och att man vill avskaffa medier som kritiserar rasism,
och lägga ner Public service, som är enda motpolen kvar
till att rika ska kunna köpa hur nyhetssammanfattningen
ser ut… vilka nyheter som ska få berättas. Strunta i att
dessa krafter ska kunna ogenerat publicera lögner
utan mothugg. Läs inte om sånt skit Tomas, läs inte nyheter,
var lycklig istället.
Ja men det vore skönt !
Jag skulle nog ta och lyda dessa råd. Läs inte om eländet.
Lev lycklig du oxå Tomas i denna underbara värld, där
solen alltid skiner och alla är snälla och framförallt ”tänker positivt”.
Va fint allt och alla är, när man ”tänker positivt” hörrni.
Jag ska meddela det till de homosexuella i Ryssland. till de
Amerikaner som nästan förlorade sin demokrati i vintras.
Och jag ska berätta för Erdoğans förtryckta Kurder va fint
det blir om man bara tänker positivt, och inte läser om det
som är hemskt i omvärlden, och i Sverige, och inte tar diskussionen
med rasister som splittrar Sverige, Accuse-feminister som splittrar
Sverige, kapitalister som splittrar världen…och Sverige.
Nä men det vore skönt,
att bara återvända hem till idylliska Fylke, (The shire)
Med gröna bekymmersfria kullar, och träddungar, fester
och dans. Varför bekymra sig ? Bara att tänka positivt ju.
Eller kommer det finnas ett idylliskt Fylke, om vi
låter bli att läsa, om vi låter bli att stå upp för mänskliga rättigheter,
om vi låter de splittrande krafterna ta över ?
There won’t be a Shire Pippin
You tell me ?
Fråga de majoritet av befolkningen som inte har demokrati,
som inte har yttrandefrihet, som inte har social trygghet,
som inte har ett Fylke … vad som händer om man inte läser,
om man inte bryr sig, om man blundar och är positiv.