Är det okej hörrni, om jag går ner till mina lotter en stund ?

…
Niga djupt
Man skulle kunna tänka sig att jag har det rätt så bra faktiskt,
i mitt liv. Jag har mat för dagen, och för närvarande upplever jag att
jag gör något meningsfullt, när jag skapar liv, genom växter, och vårdar
dem ömt på mitt ”jordbruk” (kolonilotter).
Man skulle kunna tänka sig att jag har det rätt så bra,
tillhörandes det priviligierade patriarkatet i Sverige,
vi som gör lite som vi vill, Tar löner från kvinnor, och slår dem och
våldtar dem om vi så vill. För såna är nämligen vi män. Det är bara att
acceptera, och niga djupt av vördnad inför den nya könsmaktsordningen,
och inse att vi män alltid är skyldiga och medskyldiga, alldeles oavsett vad
anklagelsen handlar om, eller om det ens finns någon uttalad anklagelse.
Har ingen betydning”! Vi är ändå skyldiga.

Jo men detta till trots
Jo men detta till trots, så undrar jag, om det är okej att jag går ner till mina
lotter och odlar lite? Ja under förutsättning att jag inte våldtar eller mördar någon
kvinna under de 100 meter jag går och bär på plant och diverse jordbruksredskap,
på väg ner till lotterna?
En kvinna vid namn Olga, föreslår nämligen:

”Begränsa mäns livsutrymme – för att skydda liv” (länk)

… till följd av att det rapporterats flera kvinnomord nu inom kort tid
i den nya könsmaktsordningens tabloider. Och att ”det måste till krafttag”.
Att skriva som jag nu gör är dessutom långt, långt över gränsen för
hur en man, eller åtminstone fd man får uttrycka sig, utan att dra på sig ilska
över att ha antytt att kvinnor inte har ensamrätt på offerrollen. Men jag kan ju
göra det, eftersom jag ändå tillhör det högavlönade patriarkatet och bär samma
skuldbörda som de män som våldtar kvinnor och mördar kvinnor.

Det är faktiskt mycket värre ju !
För ni förstår kvinnomord, det är långt värre moraliskt, än mord på en man
under Sveriges nya könsmaktsordning. Och sen känner jag ju starkt att jag som patriarkal
man borde dela med mig av mina 7000 kr i pension, till patriarkalt drabbade
kvinnor som Ebba Bush, Annie Lööf och Nyamko Sabuni. Jag bör kanske ej heller berätta
om de sexuella övergrepp jag drabbats av från kvinnor när jag var barn
och ung man, och absolut inte berätta om de 50-talet tafsningar från
kvinnor, eller alla de slag jag mottagit från kvinnor. Det ger nämligen helt fel
bild i generaliserandet av kvinnor och män. Så det berättar jag inte om.

Vi är skyldiga killar, det är bara att acceptera!
Mäns våld mot kvinnor skrivs det om dagligdags i tidningar, efter som det är så
mycket kvinnomord, och för att de är så mycket hemskare än mord på män.
Sen att män mördas i mycket större utsträckning än kvinnor, bör man inte yppa
under den nya könsmaktsordningen, för då mansplainar vi nämligen
och tar fokus från jämställdhetsfrågor, och det få vi inte göra killar!
Vi är män, och då är vi nämligen skyldiga, och till vad vi är skyldiga är faktiskt
inget vi ska lägga oss i, faktiskt.

Men ändå, hjälper det om…
Men jag skulle hemskt gärna vilja gå ner på mina lotter idag, och förbereda lite mer
för odlingssäsongen. Hjälper det då att jag inte slagit nån, varken kvinna eller man?
Hjälper det då att jag inte heller våldtagit ? Eller är mitt livsutrymme för stort
om jag går ner till mina lotter?