Vår-skutt

…
Kan ni fatta, 19.38 !!! Solen är uppe till 19.38 !!!
Jag blir lika lycklig av det varje vår, som jag myser
av mysiga, färgglada höstdagar i September oktober,
när mörkret sätter punkt för en ljus, grön sommar.
Men nu blir jag upprymd av de långa dagarna, som blir ännu längre
för varje dygn som går. Det är fantastiskt, faktiskt .

Jag förvånas fortfarande över det svenska missnöjet med vädret.
Som tycks vara året om, alldeles oavsett. Jag har slutat uppröras
över att folk är så missnöjda och gnälliga över det svenska vädret.
Men jag förvånas fortfarande en aning. Jag tycker mig ändå delvis
ha förstått nyttan med vädergnället. Det är troligtvis en kombo av
att den konflikträdde svensken (i verkliga livet asså, ansikte mot ansikte)
får utlopp för ilska vi stoppat undan. Och DET gör svenskar mycket, stoppar
undan både sorg och ilska. Och går omkring som tryckkokare utan ventil.
Men vädret är en ventil, att få gnälla på det, få ut sin frustration,
på en ”motståndare” som inte hugger tillbaka.

Och dessutom, är vädret oerhört viktigt för svensken, för att ha något neutralt
att prata om, där man inte behöver komma i konflikt med den man pratar med,
samt slipper visa äkta känslor – fy vale för äkta känslor, tycker svensken nog.
Alla undrar vi ju ”hur mår du” när vi träffs, men nästan ingen vill egentligen
veta. Du ska helt enkel svara ”bra” i någon av ca hundra varianter:
”Bara bra” – ”Jag ska inte klaga” – ”Ja men jo det duger” – ”Jo’rå” –
”Allt e bra med oss” osv osv. Och OM du mot förmodan ska klaga,
så är det på vädret eller ev kroppslig smärta. Kroppslig smärta
är ett ganska okej klagomålsämne. Men säg för bövelen inte att
du är deprimerad, mår dåligt psykiskt, och ännu viktigare, visa det inte!
Säg istället att du är så trött på den här jäkla blåsten, eller snön, eller regnet
eller solen, eller värmen, eller kylan etc etc. Då är du ”hemma”.
Men ett litet minignäll på ont i ryggen går oxå bra,
men helst ska du då skratta bort det samtidigt.

Men jag är glad åt vädret nu. Igår efter att redan gått 17 km,
och eg var klar med promenadkvoten, kunde jag ändå
inte hålla mig när solen sken vid 18-tiden. Jag blev så glad att jag
kastade på mig kläder, och skuttade 6 km till i kvällssolen.
Idag påpekade jag vilket fint väder det var, vid några tillfällen,
för solen sken stora delar av dagen. Att säga så,
framkallar något impulsivt, nästan tvångsmässigt hos svensken,
som då bara mååååste säga. ” JA MEN DET BLÅSER JU SÅ HEMSKT”
🙂

MEN KAN I FATTA ?? SOLEN ÄR UPPE TILL 19.38
🙂 🙂 🙂

… ”men det blåste ju så hemskt”