Månad: februari 2021

…
Det luktar vedeldat ur skorstenarna,
när jag går förbi de snöinbäddade husen,
med raka kanter efter snöslungorna.

Någonstans drar en liten flicka över sig sitt
täcke ikväll, och kramar om sin nalle, och lyssnar
på när mor och far bråkar i köket. Någonstans
somnar någon gammal ensam farbror i fyllan,
och kommer vakna upp till nerspydda golv.
Det var inte så han tänkte sig livet, när han var
10 år och drömde om framtiden.

En ung kvinna och en ung man, går på promenad
med sin lilla hund, och har ansikten mot sina mobiler
medan de pratar med varandra och går. Det är Lördag,
en överförfriskad kille skriker, för det är det man
ska göra när man är överförfriskad.

Jag möter en kvinna som har blått munskydd,
stannar upp, ser förskräckt på mig, när jag säger ett glatt ”hej”
Mycket besvärad över att bli tilltalad, pyser hon iväg med
förebrående blickar, som vore jag en våldtäktsman.
Hur blev hon så ? tänkte jag då.

Det blåser upp lite igen, och små vassa snöflingor yr
genom luften. Luften är varm, nästan 2 grader varm.
En felparkerad bilist tittar långt efter mig, när jag går
på fel sida vägen. Och gasar upp bilen på högvarv, när han
sticker iväg.

Jag går förbi mina vänner Rooney och Mohammeds hus,
och deras familj. TV:ns ljus fladdrar i olika färger ut
genom fönstret där jag går, från deras 70 tums TV.
Jag går även förbi Bostadsrättshuset där en annan vän bor,
som varit ganska illa där an, i nån slags lunginflammation.
Men elden med hans röksignaler har slocknat, så jag vet
inget om hans hälsa.

Benen känns tröga, och vågen visar för få kilon,
trycker i mig lite fet mat för att kompensera. Fett är
bra. Imorron ska det bli bättre lunch och middag,
lovar jag mig själv.

Trögt med lust och inspiration också,
lite enahanda emellanåt.

Men jag vaknar inte upp i mina spyor
i morgon iaf,… troligtvis.
Och jag ligger inte och kramar min
nalle medan far och mor skriker på varandra i köket….
…. inte nu längre iaf. Men jag kramar min kudde
i avsaknad av fysisk mänsklig kontakt,
varje kväll,, i större delen av livet.

Det har slutat snöa här… men det fortsätter någonstans

…
Här är jag, så lyckligt lottad,
så mätt, så varm, så klok, så torr och varm.
Här är jag, så harmonisk, jag lärt mig så mycket,
med så många svar på så många frågor,
men inget på den viktigaste,
…..om den vet jag ingenting

Här är jag, sjunger sånger om kärlek,
med sådan inlevelse, utan att förstå orden.
Jag gråter ut genom mina stämband, i sång
och de ärgade strängarna på min gitarr.
Här är jag …. jag vet ingenting.

Jag har allt, och ingenting.
Här är jag, van att inte bli vald,
van att finnas till, för dig, och dig och dig.
I den vackraste av vintrar, fryser min
längtan till is. Här är jag. Jag som tappat tron,
tron på hon som har blicken som ser mig,
som gör mig hel.

Jag blev över, så är det bara.
Ingens fel, inte heller mitt. Jag duger visst,
Här är jag, älskvärd, jag är vacker,
jag är varmhjärtad, generös och empatisk,
men jag är inte älskad.

Här är jag, utan hopp.
Här är jag med tro på kärlek.
Här är jag, och flyr från verkligheten,
förälskad i förälskelsen. Sjunger om kärlek,
som jag inte förstår, men känner
så väl genom fuktiga ögon, och en klump
i halsen.

Här är jag, kramandes min kudde till sömns,
letar tröst Helen Bökles kristallklara röst.
Här är jag, längtar efter nåt som jag inte förstår,
nåt som jag inte får… här är jag.

…
Gud va jag saknar dansen, men inte det runtomkring.
Och vad jag saknar att Armen-kring-axlarna-kramas, men
inte du-måste-förändra-dig-efter-mig-förhållanden.
Sex, blir oxå mindre och mindre intressant, been there, done that,
never made me happy. Bara hungrig, trött och känt mig utnyttjad.

Det har varit en vacker vinter, en av de vackraste jag kan minnas på
mycket lång tid. Underbar vit snö i rikliga mängder, och bitande kyla
som får den att ligga kvar, och ger träden kristalliknande utseenden,
när de färgas helt vita, ut till minsta lilla kvist.

Det har varit en galen vinter, med tre farliga virus i luften,
och in the air: Corona, Högerextremismen, och det vitt accepterade
manshatet. Noterar, argumenterar, och går vidare, hela tiden.
Idag blev jag kallad för offerkofta tex, när jag med
motargument, inte accepterade beskrivningen: ”män våldtar och slår”.
Intressant, efter att hon ägna tusentals ord för att beskriva
sin och kvinnors allmänna offersituation. Konstaterar,
markerar och går vidare.

…
Rådjur
Jag har hört på omvägar att det har varit
rådjur och ätit av mina kvarvarande, lätt sura grönkål.
Min omedelbara reaktion, var att jag blev glad, att
den kommer till nytta nu när jag ändå inte äter av den,
och de har svårt att hitta föda i den kalla vintern och
den djupa snön.

Oro
Nästa tanke var en tanke av oro, om det skulle locka dem
till att äta även på sommaren. Det är väl inte omöjligt,
men kanske inte så troligt, med tanke på hur centralt vi bor
och har lotterna. Och på sommaren har de så mycket annat att
äta, att de nog gärna undviker människor.
Den som lever får se. Men tills vidare tänker jag vara lycklig
över att de fått i sig lite näring.

Kastad skörd
Och jag har under vinter dessutom blivit tvungen
att kasta större delen av min nedfrysta skörd, pga att
frysen var felande, och utöver dålig smak på det nedfrysta
har jag anledning att misstänka att det var hälsovådligt att äta
den, utifrån det som läkt från frysen. Jag vet inte, men jag tror,
och hälsan får ju gå före stolthet. Och stoltheten över odlingen
har jag ju kvar. Men det var nog nån tusenlapp jag kastade där.
Lite surt… surare än grönkålen Rådjuren knaprade på.

Babianer och pumpor
Jag såg ett program på Kunskapskanalen ikväll,
om ett gäng Babianer som åt av en bondes Pumpor i Sydafrika.
Och hur de funderade över hur de kunde övervinna det problemet,
utan att skjuta babianerna. Man försökte med stängsel, skrämmor,
vakter… babianernas hunger och list var dock för stor.
Bondens levebröd var i fara.
Och människan har där, som överallt annars brett ut sig
så mycket och tagit bort deras revir, deras platser
för föda, och liv, att de under torkan tar risken att äta pumpor
av bonden ….. FÖR ATT ÖVERLEVA.
Därav valde jag att inte använda ordet stjäla. när de satte
filmkameror på några babianer, blev de varse om va de åt,
och skulle prova att odla fruktträd i det vilda, så de inte blev tvungna
att äta av pumporna.

Likheter
Och jag tycker mig se likheter, med vårt västerländska ohållbara,
kapitalistiska sätt att leva, och bonden och babianerna, mellan
mig och rådjuren. Och likheter med varför vi än idag bygger murar
för att stänga ute oönskade människor, ja låt oss kalla dem efter
hur vi ser på dem: fattiga människor, icke vita människor.
Jag skulle gissa att USA var starka motståndare till Berlinmuren,
men har inget emot muren mot Palestina… och uppenbarligen är de för muren
mot Mexico, eftersom den i sin huvudsakliga del byggdes
mest på under Bill Clinton.

Grindsamhällen
Och samma fenomen är det med gated communities/grindsamhällen,
som allt oftare skapas i rikare områden, med murar rund för att
skydda sin egendom. Så i vad består problemet som uppstår ?
Frågar du dem i grindsamhällena, så kommer problemen
ifrån utsidan murarna. Och frågar du bonden i Afrika, så
var det babianerna som var problemet. Och frågar du lottägaren
Tomas om uppäten grönkål, lökflugor och kålmask, så säger jag att
det inte är oproblematiskt för mig, om jag får hela min skörd uppäten.
Men ett visst svinn till naturen, är jag mer än villig att ge,
är jag definitivt SKYLDIG att ge. Jag menar min frys, tog
ju nästan hela min skörd, och gjorde den oätbar. Och jag överlevde.

Om
Och jag menar nog att inga murar skulle behövas, om folk hade det
de behövde och inget mer. Då skulle det finnas färre orsaker att ”stjäla”
och mindre oro att bli bestulen. Och folk skulle troligtvis bli lyckligare.
Men människan har ännu inte kommit på att för mycket pengar och
saker gör henne olycklig. Bla för att de ägnar hela sin tillvaro att oroa
sig över sina egendomar och saker. Lägger ännu mer pengar på att
skydda, bygga murar och grindar. Därför, är det färre stölder och mindre brottslighet
i ett socialt, och ekonomiskt hyfsat jämställt, samhälle,
än i ett med stora ekonomiska och sociala klyftor.
Men det här verkar människan aldrig vilja förstå.
Och grunden till det består i att hon inte vet vad som gör henne lycklig.
Det förstår ho först när hon förlorat allt materiellt…. i bästa fall.

Och du !
Jag kanske har bidragit till att rädda livet
på nåt rådjur. Och jag har inga murar som stänger in mig,
när jag försöker stänga ute andra.

…
Ingenting förändras, och ingenting är sig likt!

På det stora hela, har jag väl gett upp tanken på tvåsamhet,
för min egen del. Det är inte samma sak som att jag inte
saknar den, och definitivt inte samma sak som att jag inte
emellanåt längre känner attraktion till vissa kvinnor.

Men Sverige har förändrats de senaste decennierna, och inte
enkom till det bättre. Och jag har förändrats, och till större
delen till det bättre, för mitt eget mående iaf. Och vill jag förmätet
hävda, INTE på bekostnad av andra.

I vitögat
Det händer att jag, i vitögat ser tjejer/kvinnor i nästan
alla åldrar, som byggt hela sin tillvaro på att bli sedda,
som attraktiva och vackra, ja gud förbjude, till och med sexiga.
Det fanns en tid då jag lät mig påverkas, och omedvetet gick dessa
individer till mötes, och inte kunde släppa blicken från dem.
Och för många närs då egot för att kunna ignorera dem de bara
är ute efter uppmärksamheten från.

Äntligen gammal
Nu har något hänt med mig. Jag attraheras mest av osminkade
tanter, med röda friska kinder, grå slingor och snäll utstrålning,
med en touch av ödmjukhet och vanlighet. Posörerna
ignorerar jag effektivt, ger dem inte en blick. Vilket frustrerar
många av dem. Inte för att jag är attraktiv för dem, utan för att
jag ignorerar deras ignorerande. Vilket gör att deras luftslott
rasar på ett vis. Lite som när jag inte blir avundsjuk
på rika människors saker och tillgångar. Då faller hela deras världsbild

Visst händer det
Nä jag kan fortfarande tycka att det finns vackra människor/kvinnor/ tjejer
ända ner i tonåren. Och jag noterar det, och jag står för det. Men
det handlar oftast om själa-spegling, som gör dem vackra i mina ögon.
Och det finns inget intresse från min sida, annat än att beskåda skönheten.
Och det handlar inte om sexighet, tajta kläder, slimmade kroppar
och sju kilo smink. Men mer om naturell, självrespekt, respekt mot andra,
ödmjukhet, äkthet.

Möjligt för att
Inget av denna min nya hållning hade varit möjlig, och framförallt
inte äkta,. om jag inte kommit en bit på väg med mig själv,
och min självkänsla. Inte självförtroende i detta fall, utan självkänsla !
Och för det krävs tid, kontinuitet och arbete på flera plan,
med sig själv. Det handlar på ett plan om att visa sig själv respekt
i alla avseenden, både i hur jag tänker om mig själv,
hur jag tar hand om min hälsa, vad jag utsätter mig för,
och vad jag accepterar att andra gör emot mig.

Det hör ihop
Jag skrev i början av detta inlägg att Sverige har förändrats de
senaste decennierna, naturligtvis på oerhört många plan, och de
hör många gånger ihop, mer än vad frihetskämparna vill erkänna.
Den högre levnadsstandarden, hör ihop med ökade klyftor,
som ger ökad främlingsfientlighet, och hör
ihop med feministiska övertramp. Minskat ideellt arbete i
föreningsliv, ökad polarisering på allt fler fronter. Det är en frukt
av att många får det bättre materiellt, och att många lämnas utanför.
det är en frukt av att mycket vill ha mer, och hela vårt samhälle bygger
på att du aldrig ska vara nöjd. Det hör ihop !

U-sväng NU
Det har förändrat oss, hur vi ser på varandra, det har sugit
ut oss vår empati, vår känsla för rätt och fel, det har raderat
ut betydelsen av att tala sanning, och det har raderat
ut våra samveten. Det kan bli vårt förfall, om vi inte
tar en U-sväng, nu !

Helt oförargligt som enskilt inlägg men ,….
Idag läser jag en artikel i DN av Emma Bouvin, som har klangen
av kåseri över sig. Och därmed oxå med lätthet kan avfärdas som humor,
som man inte ska ta så allvarligt på. Och jag är på ! Artikeln
i sig är inte speciellt provocerande, och har klang av humor i sig.
OM… OM den hade skrivits i ett annat land, i en annan tid. Typen av
humor hon använder sig av, är tidstypisk på alla sätt och vis, iom att hon
inte alls bjuder på sig själv, utan driver med sin man. Enligt egen
utsago, menar hon att hennes man är med på detta. Det kan mycket väl
vara så att han godkänt det. Och det är nu upp till dem, vad de
godtar och inte godtar. Även om det med stor säkerhet är en sur
frukt av hur vi ser på manligt och kvinnligt innan och efter Metoo.

Är det normer vi verkligen vill ha?
Och jag kan tycka att det är en viss skillnad på huruvida liknande
”kåserier” publiceras på rikstäckande tidningar, eller om det görs
på privat blogg. Jag vill även påpeka att den enorma mängden av den
typen av artiklar i media, både seriöst menande eller förklädda i humor,
påverkar hur det uppfattas och sätter normer. Normer som jag funderar
på om vi verkligen vill ha ?

God Mylla för att göra ner män
Det har sedan länge funnits god mylla för att utveckla
en allmänt hånfullt tonläge mot män, som genus.
Och visst finns det, och har funnits liknande tonläge
mot kvinnor. Men det finns nyansskillnader i dessa två
jämförbara fördoms och stigmatiserings-trender.
Och idag har den ena nästan raderats ut och ersatts
av den andra. Det är inte min personliga bild av jämställdhet
och respekt. Jag kan ju ha fel i detta, men ännu har inte en enda person
kunnat/velat argumentera emot mig, på vilket sätt jag analyserat
det hela fel.

Den svenska mansrollen.
Den goda myllan har bla bestått i den svenska mansrollen.
I feministernas världsbild är han en patriarkal förtryckare
som våldtar, slår och tar ifrån kvinnor makt över sina egna liv.
I verkligheten, har dessa män helt klart funnits, och finns, men utgör
en liten, liten pyttedel av de svenska männen. Min bild av den svenska
manligheten är det mer vanligt att det är kvinnan som oftare bestämmer
i hem och relation, och att den svenske mannen av tradition är
det närmaste man kan komma en sann toffelhjälte. Sen är alla individer,
och ingen stereotyp stämmer in på alla människor oavsett genus.
Men toffelhjälten är otvetydigt mer vanlig än den patriarkala våldtäktsmannen.
Och ÄNDÅ, ändå är dagens mediala bild av den svenske mannen
i stort sett en våldsverkande, förtryckande mansgris, som vill kvinnor illa.
Vet ni… jag är faktiskt lite trött på det!

Monopol på känslor
I den svenska mansrollen ligger även att inte visa känslor,
att vara e stabil hamn, som inte vacklar, brister ut i skratt i onödan,
och är mottaglig för kvinnors känslor, men inte tar plats med egna tårar
och visar det som då uppfattas som svaghet. Det är märkligt nog inte attraktivt
med gråtande män, när det kommer till kritan, inte ens hos feminister.
Den officiella hållningen från den feminister, är ofta att män ska visa mer
känslor, men i praktiken tillåts det inte… varken från män eller kvinnor.
Där har helt enkelt kvinnor fortfarande företräde, för att inte säga
i det närmaste monopol, och klyftorna har ökat iom #metoo och
överlass-feminismens framfart.

Acceptans för mobbing
Det är då två faktorer i den svenska mansrollen som gjort det
möjligt att finna en allmän acceptans för att i reklam,
humor, och i tidningsartiklar göra sig lustig och håna den svenske
mannen helt öppet. Detta i samband med att den svenska kvinnor-frigörelsen ,
efter det att vi ur ett globalt perspektiv blivit väldigt väldigt rika,
inte längre slåss för lika villkor, rösträtt, lika lön för lika arbete,
kommit att slåss för de rikaste kvinnornas maktposition, istället för utsatta
kvinnor. av den anledningen att det finns allt färre utsatta kvinnor
i Sverige. Och att nästan ingenting av det är strukturellt, som med en åsnas
envishet ofta hävdas av överklass-feminismen i överrepresenterad feminism
i svensk media. Feminism handlar inte alls längre om jämställdhet.
Om ni tänker efter, så har nästa alla feminister upphört använda sig av
ordet jämställdhet. Det är ingen slump.

”jättebebis-syndromet”
Vi har den klassiska reklamen om Echinagard, där manne böjd
över en bytta ångande vatten, humoristiskt säger:

”Ni kvinnor pratar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur
det är när en man är riktigt förkyld” varpå en mogen, moderlig röst
flikar in ”Vid minsta tecken på förkylning, ge honom Echinagard”
asså den är gammal, och jag har skrattat åt den, och återciterat den
många gånger förut. Men när blir ”humor” mobbing, och när blir
humor ett verbalt vapen för politiska vinningar, och dessutom ett
vapen som inte är med sanningen överensstämmande. dvs lögn ?

Några år efter detta, följde en reklam om Tombola, …
Det märkliga att den fälldes, men INTE för att den var diskriminerande
mot genus. I reklamen lät en kvinna en giftspindel bita sin man,
så hon fick spela på Tombola i fred, och det applåderades från publik.
fundera på det ett tag ni ?

…
Jag är trött.
Trött på så många vis.
Den skönaste tröttheten är den av att
ha pressat min kropp till träning, och nu åtnjuta vila.

Men jag blir också trött på människan, på världen.
Vi är tamefan inte kloka !

Jag måste stå upp mot galenskaper då och då,
för att kunna se mig själv i spegeln. Men ibland,
ibland blir jag väldigt trött. Vi är tamefan inte kloka.
… människan alltså.

Jag orkar inte ens, för närvarande gå in i detalj,
på Ebba Busch, Annie Lööf, Nyamko Sabuni, Jimmy Åkesson,
Björn Söder, Ulf Kristersson, Mattias Karlsson, Donald Trump,
Rudy Giuliani, Jair Bolsonaro, Vladimir Putin,…
Osså den ha-galna superkränkta lyx-feminismen ovanpå det dessutom.
Jag orkar tamefan inte.
Som om det inte fanns tillräckligt med bekymmer i livet utan allt detta.
Jag orkar inte … inte ikväll iaf…

Livet är skört… jäkligt skört. Demokratin ännu skörare….

Här i mitt underbart gråa liv, har dagarna iaf blivit 3 timmar längre.
Och kylan håller mig inte inne. Jag har varit ut i princip varenda dag,
oavsett väder. Det kan bli ännu en sommar med lite tur.
Jag kanske får behålla min hälsa, och då är jag alltid tacksam,
alltid !

Och ikväll är jag sovtrött, och trött i kroppen.
Underbart ! Och den enda underbara värken har jag lyckats
åstadkomma: Träningsvärken !

…
Hej pappa….Dagarna blir längre och längre för var dag nu.
Kanske lever jag mina bäst dagar just nu, trots
närhetsbrist och kaotisk värld. För hälsa finns ingen garanti
för, inte ens om man lever hyfsat hälsosamt.

Och välstånd, är helt bortom min kontroll, vilket gör att jag tänker
att det är slöseri med energi att oroa mig över det.
Jag lyckas nästan fullt ut med det. Du pappa, föddes till ett något
mindre ekonomiskt välstånd och social trygghet än jag.
Det kan vara min bästa tid i livet nu, fast jag inte vet om det.

Det kan givetvis även komma många bra dagar framöver.
Just pappa, nu lever jag hälsosamt, och tar hand om min kropp
och min själ. Motionerar mycket, bara utomhus, så jag får sol,
och frisk luft. Och oavsett väder, tar jag mig ut, långa sträckor.
Mest promenader. Men småjoggar lite ibland, och har nu börjat
åka skidor. De skidorna som du köpte åt mig för 15-20 år sedan.
Men pjäxorna till dem har försvunnit, så jag investerade i nya.

Skidorna är ju som du vet vallningsfria, och trots att jag gått
med ca 8 kg i vikt, sen i november, så släpar motståndet i spåret
hela tiden. Men eftersom min avsikt enkom är att träna, och inte
att komma fram fort, eller få andra att bli imponerade över min framfart,
så ser jag det enbart som ett plus med ökat motstånd. Jag minns att du var
en duktig skidåkare pappa, tekniskt. Du kunde ju tex skejta. Det kan jag ju
bara fetglömma. En annan fördel är att det inte går så fort i utförsbackarna,
så man slipper otäcka fall.

Nu ikväll vägde jag mig, och vågen visade 81,5. Och jag äter mycket mat,
och ganska ofta. Så det är nog bra. Försöker få i mig fet mat oxå.
Bra fett. Sockret har jag ju dissat, och kvällsätandet. Det var aldrig
min avsikt att gå ner i vikt egentligen. Och jag ska öka mat och fett
ytterligare lite, så jag ligger på 82 – 83 kg. Där mår jag bra.
Men som vanligt kan man inte lita på BMI och dylikt tänker jag.
Enligt det så skulle jag räknas till normalvikt, ända ner till 65 kg ??!!
Löjligt, säger jag ! Det viktigaste för mig var att ta bort sockerberoendet
och kvällsätandet, samt att röra på mig.

Själen då pappa ?
Jo den är hyfsat harmonisk i alla fall.
Kanske inte sprudlande, kärleksspirande, men vad kan man begära.
Jag har ju mig själv, och mår bra.