Det är så viktigt att göra någon lycklig.

…
Leenden smittar, snabbare än virus.
Ett leende kan rädda liv.
Men det kan även vara livet.
För visst har väl du likt jag lyfts ur
trasiga mörka tankar, bara utav ett oväntat
och ”obefogat” leende, från en främling, eller vän ?
Det är så viktigt att göra någon lycklig.

It’s so important to make someone happy
Make just one, someone happy
And you will be happy too (Jimmy Durante)

Jag mognar lite år för år, och om ett par liv till,
kanske jag blivit så hel, att jag skulle fungera i denna
trasiga värld. Men ni får helt enkelt ta mig som ja är.
Jag är när allt kommer ikring helt okej. Men jag lär mig,
framförallt har jag lärt mig lite om självrespekt, som varit nyckeln
till ett anständigt liv.

Idag ringde jag upp en äldre man, som blivit ganska isolerad
pga rädslan för viruset. Och vi gick för 4e gången i vinter en kortare
promenad och surrade om oviktiga, världsliga saker.
Det är viktigt med oviktiga saker. Det avdramatiserar.
Nu gör jag inte det för att vara god, eller vara snäll.
Men det är en bra idé, för: Make just one, someone happy
And you will be happy too. Dvs jag blir glad oxå. Och jag tycker ju
gubben är rätt rolig o trevlig. Win win.

När jag kom in på våran gård, såg jag tre underbara mörkhyade
helsvenska barn, med afrikansk pappa. Barnen hade jätteroligt
i de höga snöhögarna som traktorn byggt 3 meter höga ”rutschkanor ”
utav. Jag ler invärtes, och därmed även utvärtes, och säger åt de tre små
att de var duktiga som klättrade så högt. De blir såååå stolta.
Och minsta pojken ger ett pojkleende utan framtänder, som
är så sött.

Jag stannade till alldeles bredvid barnen och pappan,
och pratade med grannar balkongen längst ned.
Vi pratade om boule och lite annat, när mannen på balkongen
tittar på barnen som fortsätter klättra och åka på gumpen outtröttligt,
skämtar och säger att jag kunde klättra upp och åka ner jag oxå.

– Ska jag åka ? …Okej … säger jag och barnens ögon spärras upp
av förtjusning och förvåning, när jag klättrar upp på snöhögen,
och låtsas vara höjdrädd. De skrattar förtjust. Och jag har ju inga
bra galonisar på mig, anpassade för att åka på gumpen.
Utan ljusa jeans. Men det gör ju det hela bara ännu roligare
för barnen. Och den Afrikanska pappan var lika uppspelt han,
som barnen var, och applåderade åt min rumpfärd.
Men barnen älskade att se en gammal gubbe åka på rumpan en gång
med dem… de sken !
Make just one, someone happy
And you will be happy too.
Gör någon glad, och du kommer bli glad du också.

Jag mognar genom barnslighet, när jag närmar mig barnet i mig.
För när jag tillåter mig vara barnslig ibland, ser jag dessutom
det osedda barnet, det negligerade barnet, det övergivna
barnet inuti mig… som jag bär med mig, resten av mitt liv.

Jag tänker då på Mira, den lilla 3-åriga Schimpans-ungen,
som i Liberia räddades från ett liv i kedjor. Med traumatiska
upplevelser då hon först sett när hennes mamma dödas av människor,
för mat. När de som räddar schimpanser från plågsam fångenskap
kom till henne, kastade ho sig runt halsen på kvinnan,
och släppte inte taget… ännu bärande på en tung kedja runt halsen,
som gav ärr och håravfall.

När hon fick komma därifrån, bli omhändertagen av människor,
umgås med andra Schimpanser, och träna på att leva fria, så
släppte hon genast på sorgen, levde, klängde,
tullade runt och skrattade, lekte. Och visade tillit.
När hon sedan blev smittad av förkylning, fick hon lunginflammation,
och dog, blev det en tragedi för vårdarna. Och jag fick
en tår i ögat jag med. Mira, var förkortning för Miracle.
Och det var tragiskt,… men jag kan ändå inte låta bli att tänka
att det lilla livet dog lycklig, utan kedjor runt halsen.
https://www.svtplay.se/schimpansungarnas-hem

Jag menar absolut att tårar har en viktig plats i vår liv.
Utan dem dör vi inombords. Och leendet är det bästa vapnet
för avväpnande. Gör någon glad, och du kommer bli glad du också.
Gör hellre någon glad, än att uppmana folk att ”tänka positivt”.
Det gör nämligen ingen glad. Men idag var jag glad, och barnen
här utanför i snöhögen var glada åt en tokig gubbe som jag.
Och pappan applåderade. Och Guben som jag gick promenad med
vart glad, och det gjorde mig glad. Och det gav mig ett leende.
Ett leende som kanske helt ”obefogat” ges till någon förbipasserande.
Det är så viktigt att göra någon lycklig.