…

…
Nu går det undan, snart tio timmar orkar solen vara uppe.
Det är nästan mer än jag orkar, för tillfället. Men jag håller på
att repa mig. Det var bara två månader sedan det
var mörkt, nästan hela dygnet, och nu ät det bara två månader
tills det är snöfritt. Jag har nästan vant mig vid Corona- restriktionerna,
och finner det inte lika outhärdligt längre.

Ett problem är dock att man genom mer tid över, via medier tar del
om hur dum i huvudet allt för många människor är. Det är
mera outhärdligt än att inte få kramas, dansa och spela musik
med polarna. Och det är saker jag ändå saknar.

”Ja men vad r det nu han gnäller om då, den där anti… eh anti…
.. eh anti – ALLT-OCH-ALLA ?”

Jo men stilla eder, så skall ni bli varse, så ni kan vredgas
i tysthet, på ett ur-traditionellt svenskt vis, i skymundan.

Men först lite personliga känslor o sånt skit.
Jag