Snygga tjejer – Vackra tanter – fula gubbar

…
Ingenting förändras, och ingenting är sig likt!

På det stora hela, har jag väl gett upp tanken på tvåsamhet,
för min egen del. Det är inte samma sak som att jag inte
saknar den, och definitivt inte samma sak som att jag inte
emellanåt längre känner attraktion till vissa kvinnor.

Men Sverige har förändrats de senaste decennierna, och inte
enkom till det bättre. Och jag har förändrats, och till större
delen till det bättre, för mitt eget mående iaf. Och vill jag förmätet
hävda, INTE på bekostnad av andra.

I vitögat
Det händer att jag, i vitögat ser tjejer/kvinnor i nästan
alla åldrar, som byggt hela sin tillvaro på att bli sedda,
som attraktiva och vackra, ja gud förbjude, till och med sexiga.
Det fanns en tid då jag lät mig påverkas, och omedvetet gick dessa
individer till mötes, och inte kunde släppa blicken från dem.
Och för många närs då egot för att kunna ignorera dem de bara
är ute efter uppmärksamheten från.

Äntligen gammal
Nu har något hänt med mig. Jag attraheras mest av osminkade
tanter, med röda friska kinder, grå slingor och snäll utstrålning,
med en touch av ödmjukhet och vanlighet. Posörerna
ignorerar jag effektivt, ger dem inte en blick. Vilket frustrerar
många av dem. Inte för att jag är attraktiv för dem, utan för att
jag ignorerar deras ignorerande. Vilket gör att deras luftslott
rasar på ett vis. Lite som när jag inte blir avundsjuk
på rika människors saker och tillgångar. Då faller hela deras världsbild

Visst händer det
Nä jag kan fortfarande tycka att det finns vackra människor/kvinnor/ tjejer
ända ner i tonåren. Och jag noterar det, och jag står för det. Men
det handlar oftast om själa-spegling, som gör dem vackra i mina ögon.
Och det finns inget intresse från min sida, annat än att beskåda skönheten.
Och det handlar inte om sexighet, tajta kläder, slimmade kroppar
och sju kilo smink. Men mer om naturell, självrespekt, respekt mot andra,
ödmjukhet, äkthet.

Möjligt för att
Inget av denna min nya hållning hade varit möjlig, och framförallt
inte äkta,. om jag inte kommit en bit på väg med mig själv,
och min självkänsla. Inte självförtroende i detta fall, utan självkänsla !
Och för det krävs tid, kontinuitet och arbete på flera plan,
med sig själv. Det handlar på ett plan om att visa sig själv respekt
i alla avseenden, både i hur jag tänker om mig själv,
hur jag tar hand om min hälsa, vad jag utsätter mig för,
och vad jag accepterar att andra gör emot mig.

Det hör ihop
Jag skrev i början av detta inlägg att Sverige har förändrats de
senaste decennierna, naturligtvis på oerhört många plan, och de
hör många gånger ihop, mer än vad frihetskämparna vill erkänna.
Den högre levnadsstandarden, hör ihop med ökade klyftor,
som ger ökad främlingsfientlighet, och hör
ihop med feministiska övertramp. Minskat ideellt arbete i
föreningsliv, ökad polarisering på allt fler fronter. Det är en frukt
av att många får det bättre materiellt, och att många lämnas utanför.
det är en frukt av att mycket vill ha mer, och hela vårt samhälle bygger
på att du aldrig ska vara nöjd. Det hör ihop !

U-sväng NU
Det har förändrat oss, hur vi ser på varandra, det har sugit
ut oss vår empati, vår känsla för rätt och fel, det har raderat
ut betydelsen av att tala sanning, och det har raderat
ut våra samveten. Det kan bli vårt förfall, om vi inte
tar en U-sväng, nu !

Helt oförargligt som enskilt inlägg men ,….
Idag läser jag en artikel i DN av Emma Bouvin, som har klangen
av kåseri över sig. Och därmed oxå med lätthet kan avfärdas som humor,
som man inte ska ta så allvarligt på. Och jag är på ! Artikeln
i sig är inte speciellt provocerande, och har klang av humor i sig.
OM… OM den hade skrivits i ett annat land, i en annan tid. Typen av
humor hon använder sig av, är tidstypisk på alla sätt och vis, iom att hon
inte alls bjuder på sig själv, utan driver med sin man. Enligt egen
utsago, menar hon att hennes man är med på detta. Det kan mycket väl
vara så att han godkänt det. Och det är nu upp till dem, vad de
godtar och inte godtar. Även om det med stor säkerhet är en sur
frukt av hur vi ser på manligt och kvinnligt innan och efter Metoo.

Är det normer vi verkligen vill ha?
Och jag kan tycka att det är en viss skillnad på huruvida liknande
”kåserier” publiceras på rikstäckande tidningar, eller om det görs
på privat blogg. Jag vill även påpeka att den enorma mängden av den
typen av artiklar i media, både seriöst menande eller förklädda i humor,
påverkar hur det uppfattas och sätter normer. Normer som jag funderar
på om vi verkligen vill ha ?

God Mylla för att göra ner män
Det har sedan länge funnits god mylla för att utveckla
en allmänt hånfullt tonläge mot män, som genus.
Och visst finns det, och har funnits liknande tonläge
mot kvinnor. Men det finns nyansskillnader i dessa två
jämförbara fördoms och stigmatiserings-trender.
Och idag har den ena nästan raderats ut och ersatts
av den andra. Det är inte min personliga bild av jämställdhet
och respekt. Jag kan ju ha fel i detta, men ännu har inte en enda person
kunnat/velat argumentera emot mig, på vilket sätt jag analyserat
det hela fel.

Den svenska mansrollen.
Den goda myllan har bla bestått i den svenska mansrollen.
I feministernas världsbild är han en patriarkal förtryckare
som våldtar, slår och tar ifrån kvinnor makt över sina egna liv.
I verkligheten, har dessa män helt klart funnits, och finns, men utgör
en liten, liten pyttedel av de svenska männen. Min bild av den svenska
manligheten är det mer vanligt att det är kvinnan som oftare bestämmer
i hem och relation, och att den svenske mannen av tradition är
det närmaste man kan komma en sann toffelhjälte. Sen är alla individer,
och ingen stereotyp stämmer in på alla människor oavsett genus.
Men toffelhjälten är otvetydigt mer vanlig än den patriarkala våldtäktsmannen.
Och ÄNDÅ, ändå är dagens mediala bild av den svenske mannen
i stort sett en våldsverkande, förtryckande mansgris, som vill kvinnor illa.
Vet ni… jag är faktiskt lite trött på det!

Monopol på känslor
I den svenska mansrollen ligger även att inte visa känslor,
att vara e stabil hamn, som inte vacklar, brister ut i skratt i onödan,
och är mottaglig för kvinnors känslor, men inte tar plats med egna tårar
och visar det som då uppfattas som svaghet. Det är märkligt nog inte attraktivt
med gråtande män, när det kommer till kritan, inte ens hos feminister.
Den officiella hållningen från den feminister, är ofta att män ska visa mer
känslor, men i praktiken tillåts det inte… varken från män eller kvinnor.
Där har helt enkelt kvinnor fortfarande företräde, för att inte säga
i det närmaste monopol, och klyftorna har ökat iom #metoo och
överlass-feminismens framfart.

Acceptans för mobbing
Det är då två faktorer i den svenska mansrollen som gjort det
möjligt att finna en allmän acceptans för att i reklam,
humor, och i tidningsartiklar göra sig lustig och håna den svenske
mannen helt öppet. Detta i samband med att den svenska kvinnor-frigörelsen ,
efter det att vi ur ett globalt perspektiv blivit väldigt väldigt rika,
inte längre slåss för lika villkor, rösträtt, lika lön för lika arbete,
kommit att slåss för de rikaste kvinnornas maktposition, istället för utsatta
kvinnor. av den anledningen att det finns allt färre utsatta kvinnor
i Sverige. Och att nästan ingenting av det är strukturellt, som med en åsnas
envishet ofta hävdas av överklass-feminismen i överrepresenterad feminism
i svensk media. Feminism handlar inte alls längre om jämställdhet.
Om ni tänker efter, så har nästa alla feminister upphört använda sig av
ordet jämställdhet. Det är ingen slump.

”jättebebis-syndromet”
Vi har den klassiska reklamen om Echinagard, där manne böjd
över en bytta ångande vatten, humoristiskt säger:

”Ni kvinnor pratar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur
det är när en man är riktigt förkyld” varpå en mogen, moderlig röst
flikar in ”Vid minsta tecken på förkylning, ge honom Echinagard”
asså den är gammal, och jag har skrattat åt den, och återciterat den
många gånger förut. Men när blir ”humor” mobbing, och när blir
humor ett verbalt vapen för politiska vinningar, och dessutom ett
vapen som inte är med sanningen överensstämmande. dvs lögn ?

Några år efter detta, följde en reklam om Tombola, …
Det märkliga att den fälldes, men INTE för att den var diskriminerande
mot genus. I reklamen lät en kvinna en giftspindel bita sin man,
så hon fick spela på Tombola i fred, och det applåderades från publik.
fundera på det ett tag ni ?