Månad: januari 2021

…
Det gör ont, och det är vackert.
Minnen, känslor som pulserar i mitt bröst,
i mitt hjärta, och i mitt sinne.

Världen då, var begriplig, men mest troligt för att
man ingenting visste om den då. Då…. då min lilla värld egentligen
var i kaos, men som jag långt efteråt fick sår av. Nu är min värld, den
lilla världen, stabilare, och världen ter sig där ute helt obegriplig.

Idag den 19.845:e dagen i mitt korta, långa liv, som nåt sin mitt,
eller är på sitt slut… idag var en alldeles vanlig dag. Jag
älskar alldeles vanliga dagar, med alldeles vanliga människor,
som inte är ett dugg normala. Jag avskyr normer, jag älskar egenheter.
Till och med när det kommer till ansiktsdrag och karaktärer.
En stor kroknäsa på en vacker stolt kvinna – hubba hubba vad
vackert.

Sorger, svävar förbi i mitt sinne och hjärta, och blir omlindade
av lycka och glada minnen, trygghet och kaos. Allt bor långt ini mig
i min själs minnesbank. Jag ångrar ingenting, eftersom jag alltid
gjort det bästa jag kunnat. Ibland räckte det inte till för alla människor, och
inte helt sällan räckte det inte till mig själv. Men det var vad det var.

Mest är det saknad som fuktar mina ögon när 54 år
har passerat, inte så mycket tröstlös sorg. Människor jag älskade
som inte älskade mig. Vänner som försvann., och nära som inte
längre är med oss. Tider som flytt, som jag kände igen mig i,
och som man i efterhand lätt romantiserar som den gamla goda tiden.
Men det är försköningar. Det är mycket som är bättre nu,
men faktiskt en del som var bättre då oxå.

Det kändes mindre komplicerat, men det är bara en upplevelse. Livet är
oftast mindre komplicerat som ung, men inte lättare nödvändigtvis för det.
Idag var en vanlig dag, inga stora händelser. Men några goda vänner,
lite motion,och egen mat. Det har kunnat vara värre. Jag är övertygad
om att det finns människor som avundas en sådan ”grå vardag”.
Det beror alldeles på nämligen, vart man befinner sig i livet ser ni.
Är man sjuk, så skulle man ge mycket för en ”grå vardag” Med skralt
om pengar och halvt om halvt med stimuli.

Och jag är på riktigt lycklig över att jag har fast och fin avföring.
En dag kan hända ni förstår varför !

…

…
Ja, man skulle väl kunna hävda med rätta att det finns många saker
som skiljer USA och Sverige åt, historiskt, och i det politiska systemet. Men inte
längre så mycket som skiljer i det nyliberalistiska och konservativa
maktövertagandet, det ökande främlingsfientliga,
demokratifientliga samtalet och stämningar. Ännu skiljer det
i att USA är före i att frånta medborgare medicinska rättigheter om
man inte har pengar. Men vi skyndar oss raskt dit, med privatiseringar
i vården, statliga institutioner…. och vad gäller skolan,
har vi sedan länge kört om USA i extrema privatiseringar.

Tror ni inte detta, som hände i Washington, skulle kunna hända här ?

Det kan hända vart som helst, om man tillåter det hända,
och det är precis vad som sker i stora delar av världen, och Sverige
skiljer sig inte. Och vilka är skyldiga till den utvecklingen kan man undra ?
Ja jag är helt övertygad om att ett harmoniskt samhälle där de flesta drar åt
ungefär samma håll, tänker på hållbarhet, och INTE UTÖKAR sociala
och ekonomiska klyftor, är ett samhälle som inte göder en samhällsutveckling
som leder till att vilja störta demokratin. Och jag är ganska övertygad om att
främlingsfientlighet och rasism, inte får plats i ett sådant harmoniskt samhälle, där alla
har liknande möjligheter, och inte riskerar vräkas pga marknadshyror, eller riskerar
dö på väg till sjukhuset pga av indragningar i vård, eller privatiseringar av livsviktig
vård. Privata företag, prioriterar ofta vinst FÖRE andra saker, men när det ska gå
upp för folk, undrar jag ?

Sambandet mellan ökad rasism, och ökad ”liberal demokrati” , undrar ni ?

Ja de är inte så svårt. För om folk i stora grupper anser sig förfördelade,
marginaliserade, och klyftor skapar avundsjuka och ilska, ja då letar
man i regel en syndabock. Och syndabocken är nästan alltid främlingar.
Det har lagts ner MASSOR av tid och falsk information till att få oss att tro detta.
Och nu tror vi detta… många av oss iaf. Och vi har en mäktigt Sverigedemokrat
som alldeles nyligt gick ut och försvarade Donald Trump, den man som uppviglade
massorna att göra nåt åt saken, att han blivit demokratiskt bortröstad.
Så ni tror att det inte kan hända här ?

Tillgången till vapen är en väsentlig skillnad dock. Inte så att det inte finns vapen
ute i det svenska samhället, så klart det gör. Men det finns inte i vartannat hem.
men annars är vi ganska duktigt på väg åt samma håll, bara några år efter i
utvecklingen, då vi anammar och kopierar allt DUMT som skapas i USA.

Så vilka är skyldiga till det ? Jo det är VI, det svenska folket som röstat fram denna
socialt segregerande politik, som valt privatiseringar i skolor och vård, som valt
att avveckla all vänsterpolitik, som valt att i praktiken gå mot ett tvåpartisystem,
eller färre, om man bara kan välja på höger eller höger. Och varför i hela friden skulle ett folk
vara så korkade att man gör detta ? Jo för löften om egen ekonomisk vinning och rikedom, oavsett konsekvenser för samhälle och landets harmoni.

Det är det amerikanska folket som är skyldigt, lika mycket som dåren Trump,
och de maktkåta senatorer som låtit honom hållas. Det är det Svenska folkets fel, som låtit
Sverige bli USAs 51 delstat, istället för det folkhem vi en gång strävade efter.
Det är det svenska folket som krattat manegen för Mattias Karlsson i SD,
som öppet stöttar Donald Trump. Det är vi som röstat fram borgerlig politikm
som är grunden för dessa klyftor, och sociala segregering som skapa antidemokratiska krafter,
som via demokratin, inte drar sig för att avskaffa sig densamma. Och de som inte hoppade över historielektionerna i skolan, förstår det, om de läst hur andra världskriget uppstod.
Hur Nazityskland blev till.

Vi är de skyldiga … folket !
För vi har gett upp demokratins grunder, för girighet och pengar,
på andras bekostnad …
… We rhe peoplet … is to blame

…
Hur beter jag mig egentligen ?
Tycker ni att jag är okej, i mitt uppförande ?
Behandlar jag mina medmänniskor väl? Är jag hyfsat
omtänksam ? Är jag generös och vänlig ?

Detta är inte funderingar utifrån osäkerhet över hur jag
beter mig, inte alls. Det är inte ens så att jag vädjar till min
omgivning att ge mig bekräftelse, med något ömkande hjärta som reaktion.
Undvik gärna detta. Jag är själv helt trygg i att jag är en bra man,
som förtjänar ett bra bemötande. Tycker ni inte det ?
Jag tror ni tycker det. … men ändå …. ändå står nästan ingen upp
emot regelrätt medial mobbing mot mig, och miljontals andra, goda män,
vars synd, är att ha en snopp istället för en snippa ???

Är jag en hemsk man, som förtrycker kvinnor ?
Slår jag kvinnor ? Hindrar jag kvinnor från att
göra karriär ? Har jag för mycket pengar jämfört med kvinnor ?
Har jag för mycket makt i förhållande till kvinnor ?
Om ni tycker det, så fortsätt för all del att stödja feminism,
så som den är utformad idag. Men om ni inte tycker det, är det inte dags
att ni står upp för att behandla människor, mänskligt, istället för att
stödja det trasch-talk av män som förekommer medialt i varje given situation?
Är det inte dags att ni står på min sida
mot maktmissbruk, generaliseringar och anonymt hat på alla fronter?
Om man inte stödjer dessa värderingar, och ändå kallar sig feminist,
så är jag rädd att man i allra HÖGSTA GRAD MOTVERKAR JÄMSTÄLLDHET.
samt har förlorat sin kompass, sin medmänsklighet.

Kriget mot män pågår dagligen i media. Och är fullkomligt accepterad,
med tystnad från er medborgare. Det är bara två grupper som vinner på detta,
och det är män som generellt hatar kvinnor, och kvinnor som generellt hatar män.
Det är dessa ni stöder, när ni stöder feminism, som inte ens längre alltid
bryr sig om att prata om jämställdhet, utan bara driver frågor för kvinnor,
och främst kvinnors makt i toppskiktet av samhället. Och menar på att feminism,
inte alls är någon jämställdhetsgrupp. Och de får mer och mer rätt.
Det är dem ni stöder, och dessutom ger syre åt de få män som verkligen hatar kvinnor.
Är det inte dags att ta ställning mot dessa krafter ? Stå för något,
med namn, och rak rygg?

Kan problemet återigen vara att alltför många vill både ha kakan kvar,
och äta den? Kan problemet vara att de starka megafonerna för feminism,
inte är ett dugg intresserade av jämställdhet, och kvinnolöner,
men SINA EGNA LÖNER, och använder det som kamouflage för att nå dit?
Och till den gruppen tillhör inte de flesta kvinnor troligtvis.
Men om man som kvinna stöder dem? Vart hamnar vi då ?

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/EpJJm5/jag-vill-ha-ett-feministiskt-2021-pa-riktigt

Det här är ett exempel på cyklopseendet, som en majoritet av all medial
feminism ägnar sig åt. I en pandemi, där män drabbas hårdare av sjukdomen,
både i sjuksymptom, och i dödsfall, så ägnar sig feminism åt att
fokusera på hur kvinnor drabbas, och dessutom, hur män är orsaken till detta.
Att det är en liten del av männen som gör dåligt, spelar ingen roll. att kvinnor
oxå begår mord och våld spelar ingen roll. Man hänvisar till statitik om att det är fler män som är våldsamma, men har svårt att ta till sig att en överväldigande majoritet INTE utövar våld på sina kvinnor eller andras, eller att en överväldigande majoritet av våldsoffer är män.
Enbart när en kvinna drabbas, av en man, är det värt att räknas.
Hur kan denna rörelse räkna med att män ska ställa sig på deras sida?
Kvinnors sida ? Inga problem, om de beter sig mänskligt.
Manshat – NEJ ! Kvinnohat – NEJ !

…
Vart andetag, är en seger, för den döende.
Varje leende, ett mirakel för den som gett upp.
Varenda antydan till en strimma av ljus, en anledning att fortsätta
framåt i mörkret, med endast tron som vägledning.
Och till och med om vi tappat tron, och inte ser vart
vi måste gå, så går vi, fumlande ändå, steg för steg framåt,
och hoppas på hjälp, eller ren tur ska leda oss fram.

Alla kan läsa dessa ord, och vissa kanske tolka dem som positivt
tänkande. Var och en tolkar dem på olika vis, som vi tolkar allt
på olika vis, varje människa på denna jord. Men för oss maskrosor
är de orden upplevda, och realitet, vårt livselixir. De orden är långt, långt
mer än nånting ytligt positivt. De är en kamp, när det behövs. De är
tacksamhet, som alltid behövs, och mer än någonsin, och är
närmare till hands för maskrosor, än för plastväxter.

Man kan inte utrota maskrosor, våra rötter är för djupa,
vi kan överleva på lite, och ingenting, för att sedan blomstra åter.
Man kan inte utrota maskrosor, vår livsvilja är för stark. Även när
vi förlorat allt hopp, när solen har dolts för våra ögon och själar.

Men för oss maskrosor är ödmjukhet, en urkraft, som ger oss
förmågan att njuta av långt mindre än högmodiga och respektlösa
själar, lyckas med tusenfalt så mycket tillgångar och förmåner.
Och ur den aspekten, rikare än de ekonomiskt rika.
Pengar …. kanske när allt kommer omkring, är det enda den fattige har.
Ödmjukhet är ingen dygd, i sig, det är en gåva, som inte nödvändigtvis
gör dig till en bättre människa, men till en rikare människa,
en i sanning gladare människa, en något mänskligare människa.
Lika är det med tacksamhet för den delen.

Visst dör även enskilda maskrosor till slut. Inget och ingen
lever för evigt. Men vi har blivit kapade många gånger,
innan vi slutligen slutar. Och maskrosor,
kommer alltid, alltid att finnas, och vara till retelse för,
skörare, plastigare, giftigare, växter. Vi kallas ogräs,
för att vi inte lägger oss ner och dör på befallning. Vi kallas ogräs
för att vi inte växer där vi blir tillsagda att växa. Och ni
kan aldrig kunna utrota oss, för utan att förstå det, behöver ni oss.
Så det är tur…

Vart andetag, är en seger, för den döende.
Varje leende, ett mirakel för den som gett upp.
Varenda antydan till en strimma av ljus, en anledning att fortsätta
framåt i mörkret, med endast tron som vägledning.

…
Jag tror banne mig att jag är Autistisk, har asperger,
eller nåt liknande. Och jag säger det med stolthet och förhoppningar
om en bättre värld. Och jag har på riktigt vissa drag av det.

Vad i hela friden pratar han om nu ?… idealisten
som är till allas omak och besvär, med sanningssökande och
ifrågasättande av allehanda levnadssätt och värderingar …
… har det brunnit fullständigt för honom ?

Ja troligtvis. Det är väl lika bra att erkänna det med en gång.
Så har vi det avklarat. För ett antal år sedan beskrev jag kärleksfullt
och generaliserande, folk med Downs syndrom, som kärlekens missionärer.
Så som de ofta är precis rätt uppochned som de är, och inte förställer sig.
Tycker de om dig, så tycker de om dig,. och vise versa. No bullshit liksom.
Vilket får mig att inse hur mycket vi behöver dem, i vår värld.
De är värdefulla, och har en viktig, viktig del i världens utveckling.

Och apropå ”No bullshit” och tillstånd som ofta nedlåtande betraktas
som sjukdomar, mental ohälsa, och stigmatiseras därefter. Så behöver
världen väldigt mycket folk med Asperger, och autism oxå.
Det blir så övertydligt med Greta Thunberg. Det är inte bara hennes Asperger,
utan hela hennes person naturligtvis. Men Asperger verkar
göra att hon inte är intresserad av småprat, socialiserande,
selfies och annat som hon upplever som ett skådespel bara.
Som att de inte menar vad de säger, politiker och miljardföretag.
Och vem ska opponera sig mot att politiker inte menar vad de säger ?
Eller att reklam inte är helt sanningsenlig och objektiv ?
Jag utmanar er!

Ja jag såg filmen om Greta. Finns på Play (länk)

Och jag slås mer och mer av hur jag känner igen mig
i henne. Frustrationen, kampen mot ignorans, och faktaresistens.
Faktaresistensen, har med all rätt förknippats med främlingsfientliga
krafter, men har även drabbat feminismen, men framförallt
klimatförnekarna. Och det gör mig mer förbannad, än skrämd.

Jag känner igen mig, på den lilla lokala scenen, i mitt lilla liv, med så
oerhört stark rättspatos, och höga ideal. Känslan för rättvisa,
och avsky mot mobbing och skitsnack. Jag känner igen mig i det raka
språket, även om Greta är mycket, mycket mer kärnfull.
För övrigt så tokgillar jag Gretas far, Svante Thunberg, det man får
se av honom i filmen om Greta. Så bra, så mycket pappa, så mycket
tålamod, och så mycket förlorat tålamod. I love it.

I det lilla, kan jag reta upp mig enormt, på samma typ av låtsasvärld, som Greta
vittnar om. När hon säger:

”Jag förstår inte ens varför de bjuder in mig , det känns
som att de bara vill synas, så att det ska verka som att de bryr sig. Som att dom
gör nånting”.

De stora makthavarna i EU, efter Gretas inspirerande tal, började
de prata om att synka toalettspolning i Europa. Då tog Greta av sig hörlurarna i
vilka hon fick det översatt.

Hennes tal: ”How dare you”, är bara helt klockrent. Men trots de mest direkta ord,
i den starkaste av ungdomsrörelser som någon förmodligen lyckats frambringa i tal
efter tal, så är det snart utraderat, och ignorerat. Pandemin hjälpte till att radera ut
klimatfrågan från agendan, men det hade de, och vi gjort ändå. För vi
tänker förneka oss in i framtiden och hoppas att det bara är lögn, eller att
”tekniska lösningar”, ska fixa vår jord. Inte ens när det är tydligt att det
är VÅRA BARN OCH BARNBARNS FRAMTID OCH JORD, som står på spel,
väljer vi att ta ställning, inte ens då väljer vi att förändra vårt leverne.
Greta slåss… för hon vet inte hur hon ska kunna leva annars.
Själv så blir jag mer och mer uppgiven inför människors ointresse..
… ointresse för sina barns, och barnbarns framtid och hälsa.
För man vill ju inte behöva förändra nåt i sitt eget liv,
för sina barns framtid, det är ju flummigt

Greta har rätt när hon sa,

”You have stolen my dreams, my childhood, with your empty words”

…
Än så länge har det som mest varit ett hyggligt år, 2021.
Idag har varit en dag i hyfsat själslig och kroppslig balans,
vilket för mig är viktigare än hysterisk glädje. Glädje och skratt,
är dock viktigt, men ändå bara ingredienser i den harmoni jag
strävar efter, men aldrig kommer nå upp till, som ett evigt tillstånd,
inte under livet iaf. Men strävan är viktigt, att sträva åt ett visst håll.
Jag tycker mycket, mycket bättre om strävan, än mål och ambitioner.

En strävan efter förbättring, är mer mänsklig, och realistisk.
Eftersom människan inte är perfekt. Och det är en konstant process,
och ser mer till helheten. Mål, och ambitioner, är ord som känns
påtvingade utifrån, som ställer den ambitiöse och målinriktade helt
utan mening med livet, och ibland tom utan livslust,
när målen är uppnådda.

Nej, jag har inga förväntningar på 2021, inga nyårslöften gavs
på nyårsnatten, som efter några veckor in på det nya året,
bryts av en absolut majoritet av de som avger löften.
Jag är en underbart ambitionslös jävel jag. Och det är mycket
mycket fulare i dagens Sverige, än att tjäna pengar, som borgerligheten
brukar beklaga sig i media, och gråta en krokodiltår över då och då.
Men det är effektivt för att öka klyftor.

2020, var ett skitår, har jag läst och hört.

Det fanns en hel del som var mindre roligt, det kan jag hålla med på.
Och visst har vi inte kunnat gjort allt vi har velat, hela tiden. Och visst har
människor insjuknat, och många har haft det svårt i detta. Många har gått
hädan, dött i sjukdom, även i år. I år .. i Sverige, något lite fler. Och även ”yngre”
människor. Och visst fan är det tragiskt. Men det sker tragiska händelser varje år,
i hela mänsklighetens historia. Och räknar man in döden som nåt tragiskt i sig,
ja då finns inget ljus nu, eller för all framtid.
För de slipper vi inte undan någon av oss.

Men det dör 7000 barn om dagen i andra sjukdomar i världen.
alltså VARJE DAG ! Och det är hela tiden så. Inte förrän en pandemi
drabbar de rika, reagerar vi… reagerar världen. Hade detta varit ett virus
som drabbade enkom Afrika, hade vi knappt hört talas om det.
Vi bryr oss helt enkelt inte. Så vida det inte går att tjäna pengar på det, som
”välgörenhetsorganisationer” gör. Röda korset, etc etc. Som spelar på vårt
samvete, med svältbilder, och tar ut miljonlön för att göra detta.
Vi människor är i sanning väldigt omänskliga.

När folk säger att det varit ett skitår, tror jag inte de i första hand tänker
på de utan tak över huvudet, sexslavar, folk som är fängslade för politisk
tillhörighet. De tänker u så klart på det omak som influensan medfört
på ett alldeles eget personligt plan. Att inte kunna dansa, festa, supa skallen
av sig, som är den högst prioriterade ”mänskliga rättigheten” i vårt
underbara land, med värderingar och principer överlägsna
länder från Mellanöstern och Afrika. Det är ju DET vi menar med ett skitår.
Jag minns specifikt hur en kvinnlig journalist beklagade sig
i en artikel över att behöva tvätta händerna. Ja bevare mä väl!
Ett sån’t sätt !!!!

Det är väl trevligt att tänka på nyåret som en nystart.
Hopp om att allt ska bli bättre. Och visst, vissa saker kommer säkert bli bättre.
Men inte allt, och riktigt bra lär det aldrig bli .. skaldade Cornelis så klokt.
Men bara för att klockan ringde in ett nytt år på Skansen, så försvann inte alla idioter
i världen, samma idioti, samma omänsklighet lever kvar. Precis som samma klokskap
hos andra, samma medmänsklighet också lever kvar parallellt. En sak är säker. Inget av detta förändras av några siffror. Det enda som kan förändra världen,
är att förändra dig själv. Inget annat !

Och det strävar jag efter. Och successivt går det bättre på många fronter.
Men jag kommer aldrig nå ett mål, jag kommer aldrig ”bli färdig”
Och tur är väl det. För fy vad trist att va färdig med livet,
med massa levnadsår kvar ! Så jag strävar i det lilla, efter att finna harmoni
och kroppslig och själslig hälsa, i den mån det är möjligt. Och jag gör framsteg
för det mesta… trampar fel ibland. Men det är okej, jag provar igen…
resten av livet. Och blir gud ske pris aldrig färdig.

Jag har gått ned några kilo i vikt senaste månaden.
Och har en riktigt behaglig trivselvikt nu. Med ett
spann på 4-5 kilo, hit eller dit, upp eller ner. Jag gick ned 7,5 kilo,
på en månad. Och nu är jag där jag ska vara för att må bra. Jag kan tom gå upp
nåt kilo. Inte så petnoga. Det viktiga är de förändrade vanorna, kring
mat och motion. Samt sömn och vila. Det är den egentliga strävan, inte kilon.
Men när jag är nära den balansen, så hamnar kilona på rätt plats oxå,
som en sidoeffekt. Inte som ett mål. Men det är en ständig strävan
som sagt var, och jag har således inte uppnått något mål.
Och ja, jag äter mycket, och näringsrikt, jag lovar !
Sen får andra sträva dit de tycker de mår bäst.

Men det jag ser fram emot med 2021, är saker jag med ganska stor säkerhet
vet kommer ske. Jag ser framemot ljusare och längre dagar. Jag ser fram
emot att få bruka jorden igen, och se det växa … livet. Frön till stora
skördgivande växter. Det är ett lika underbart mirakel var gång
jag ser det. Och är en del av det. Detta finns det otroligt goda möjligheter
till att jag får uppleva. Om jag får ha hälsan. Den kan man inte
ta för given dock, ens om man sköter sig själv till kropp och själ, hyfsat
exemplariskt.

Jag får hursomhelst, tacka skyarna för all underbar vacker snö som lyser upp
så mycket att min själ fylls av ljus – tack !