Månad: december 2020

…
Suckarna blir djupare…
Mitt yttre försvar är skadat
… ögonen är ledsnare…
mer sårbar för närvarande.

…
Ja .. jag har valt den motsägelsefulla rubriken av
en anledning, det finns en poäng med den, utifrån
ämnet jag ämnar behandla: Corona och brist på självinsikt.

Jag gjorde nyligt en textruta på FB, där jag skrev:

2020,
the year of
random blaming

Den blev som vanligt väldigt populär, det blev 1 lajk.
Och då förstår jag att det den är träffande, och obekväm.
Så jag förstår orsaken till det, och är okej med det utifrån att inte
framstå som viktig och populär genom flest antal likes på
Facebook, vinner. Det som är mer frustrerande än att inte framstå
som populär på Facebook, är tanken att nästan ingen vill/vågar/orkar
ta ställning för någonting, om det inte är anonymt, stängt hat-forum.
Och att det skapar funderingar kring om de flesta faktiskt
tillhör den fördömande massan, utan självinsikt, men inte vill
stå för det med namn i offentligheten.

Inte så väldigt unikt, men ändå nya höjder

För även om det inte är unikt för Sverige anno 2020, så har det eskalerat
till nya rekordhöjder, att offentligt leta syndabockar, för att dölja det faktum
att man faktiskt inte själv sitter eller satt på någon lösning
som var omöjlig att ifrågasätta, vad gäller Corona-epidemin.
Jag mår lätt illa över hur i synnerhet journalister
och opposition beter sig och uttrycker sig med skuldbeläggning,
MITT UNDER BRINNANDE EPIDEMI !!! ILLA ! JAG MÅR ILLA!

Mitt under brinnande pandemi

Vore det inte lite mer klädsamt, att både som individ, journalist
och politiker anta sitt eget personliga ansvar för situationen.
Och förstå att vi fortfarande VET väldigt lite om orsaker och
konsekvenser kring det här viruset. Och varför har inte denna
urskillningslösa hat-storm…( f’låt ”kritik” kallas det ju nuför tiden
när man sprider fördomar, lögner, och desinformation.) .. varför
har inte dessa människor SJÄLVA bidragit till lösningen ?
En lösning som inte för någon egentligen är helt glasklar,
även om det är det den stora massan tycks påstå att den är.
Jag dristar mig till att påstå att om alla hade följt råden:

”stanna hemma vid symptom, tvätta händer,
och håll avstånd”

.. så hade det inte sett ut som det gör i Sverige. Det fattas nånting
hos en stor del svenska medborgare. Det fattas någonting
mänskligt. En ny folksjukdom värre än Covid 19,
en slags empatistörning, hos de som tar lätt på detta egna ansvar
eller skiter helt i det. Och detta påstår jag SAMTIDIGT som jag
kan säga att överdödligheten inte är så brutal, som det basuneras
ut i media med världskrigsrubriker. Ja jag är, efter som jag är ödmjukast
av alla, ödmjuk nog att påstå att jag klarar av att hålla bägge de tankarna
i huvudet. Men huvva så förmätet av mig !

Att gömma sig bakom propagerande av munskyddet

Munskyddet är ju en sådan populistisk symbolpolitik,
som visar på krafttag, men troligtvis betyder väldigt lite
i sammanhanget, eller ingenting på det stora hela.
Men man FRAMSTÅR som handlingskraftig, tom om man
bara PÅSTÅR det, fast inte använder det själv.

Hur misstro uppstår

Och ändå förstår jag till viss del hur misstron uppstår, när man
inte talar klarspråk, så som var fallet med vaccin under svininfluensan,
och som nu tycks upprepa sig vid covid 19.
Skrämselpropaganda, och förklädda hot mot vaccinmotståndare,
får lätt motsatt verkan. Åtminstone hos en stor del av befolkningen.
Om man säger att det är riskfritt att ta vaccin, när hundratals
ungdomar fick narkolepsi av vaccinet under svininfluensan.
Ja… då kan det hända att man tappar i förtroende. Vaga löften, med
instick av stark grad av osäkerhet basuneras nu ut om
vaccinets förträfflighet, och ”låga risker”. ”Förhoppningar” om
lång immunitet av vaccinet, ja tom längre immunitet än
om du haft själva sjukdomen… pratas det om, för att mobilisera
en skeptisk massa, som blev förda bakom ljuset i frågan,
under svininfluensan. Förstår ni inte ??

Vaccinkrigare Tomas Lundin ? – nä .. Tomas tvivlaren !

Man har dessutom i den totala mobiliseringen mot vaccinmotståndare
på SVT play, lagt ut en ”dokumentär” om ”vaccinkrigarna”. Där man letat
upp de allra värsta av extremister, för att ”bevisa” att det är galenskap att ens
ifrågasätta vaccin.

Själv är jag skeptisk, av några anledningar. Nummer ett är att jag tenderar
utveckla misstro mot de som undanhåller mig två sidor av sanningen,
och försöker döda all sunt ifrågasättande. Att ifrågasätta, är dock inte detsamma
som att benhårt motsäga sig fakta. Någonstans har den insikten försvunnit
på vägen. Jag är även skeptisk mot hela läkemedelsindustrin som sådan. Då den är
en biljard-industri, vars enda mål, är att gör profit, åt några enskilda miljardärer.
Samt att de kräver ansvarsfrihet vid biverkningar som förstör hundratals liv…
i bästa fall enbart. Och sen, utan bevis, utifrån dessa parametrar, är jag faktiskt
inte övertygad om vaccinets förträfflighet, och hur stor betydelse det haft historiskt.
Men på den sista punkten famlar jag i blindo, utan att veta.
Och det är inte mitt fel, för det finns starka ekonomiska krafter i världen
som lägger miljarder i reklam/propaganda för att dölja risker och farlighet
i produkter de i sin tur blir miljardärer på. Sockerindustrin är ett ex.
Oljeindustrin, … ja man kan räkna upp hur ånga som helst, som
gör allt för att vi ska förbise farorna med det vi blint konsumerar.

Historisk effekt och naturnära logik ?

Så vad gäller vaccinets historiska effektivitet, har jag helt enkelt
inte tillförlitlig, objektivt granskad information att tillgå.
Min utgångspunkt kring hälsa och harmoni, har alltid
varit NATUREN. Om vi levt MED naturen, ist för att skövla densamma
och undvikit att leka Gud med kemikalier, experiment,
genmanipulering etc… så har vi inte varit där vi är idag. Om
vi låtit bli att bli konsumerande kapitalister, med global räckvidd,
hade inte viruset spridit sig så explosionsartat. Och hade vi inte haft
en onaturlig djurindustri, kanske viruset inte ens uppstått.
Men va fan vet jag ?

…
Under större delen av mitt liv, har jag haft körkort,
men inte ägt bil. Jag hade en vit Nissan Sunny Exlusiv,
med stort rosthål på framskärmen, strax under den
exklusivt kromade exklusiv-skylten. Men den fick jag
ärva av min motorkunnige far, när han köpte en
lite fräschare,Blå Nissan Almera. Så jag har gått
och cyklat mig fram i tillvaron mest hela tiden.
Och för det är jag mycket tacksam… mycket tacksam.

Redan som liten var det till fots eller per cykel som gällde.
Det fanns inga curlingföräldrar i mitt bostadsområde
på 70 och 80-talet inte. Nog hade de bil alltid. men man skjutsade bara
inte barn dit de skulle. Inte mina föräldrar iaf. Visst åkte jag bil nån
gång när DE skulle nånstans. Men det skjutsades inte en enda gång
enkom för att skjutsa barn/mig på nån aktivitet. Och för det
är jag mycket, mycket tacksam.

Redan innan tonåren, vid 9-10-årsåldern, cyklade jag ensam,
eller gick många mil hemifrån. Visst var det många, långa ensamma
mil, oftast. Men det hade ju inte varit bättre om jag suttit still
ensam, och haft det som jag hade det på den tiden. Så
jag är mycket tacksam.

Än idag går jag, mil efter mil, efter mil. Än mer nu under
virustider. Idag gick jag upp till Hallstaberget och hem,
än en gång. 8 km. Mil efter mil. Men nu för tiden är det
enbart av godo, och jag mår gott av det… enbart gott.
Jag ska nog tids nog ge mig på Nipleden igen oxå.
2,7 mil. Jag gick den i somras.

Undrar hur många mil man gått i sitt liv ?
Hur många steg man tagit ?
164.250.000 steg skulle jag tagit om jag utgår från
att jag gått 5 km varje dag. Och helt orimligt är det inte,
med tanke på hur mycket man går, även när man inte
tar promenader enkom för promenerandets skull.
Speciellt om man inte har bil. Osså går man hu inomhus en del oxå,
även i en fjuttig etta på 36 kv.

Så jag har väl kanske 100.000.000 steg kvar i mig,
om jag får leva och ha hälsan.

…
I den berömda kragen,
har jag mig tagit, sedan flera veckor.
Då jag idogt motionerat i form av promenader
genom den mörka, mörka vinterstaden utan sol.
Sol-left-oss. Jag har även hållit mig borta från mina
största laster, småkakor, pepparkakor och mandelkubb !

Jag tar oftast 2 promenader om dagen, till en summa av mellan 5 – 12 km
En promenad, under den tid på dygnet, då det påstås att
solen visst ska vara uppe. Även om jag inte sett till den på länge.
Och en promenad på kvällen. Inte ens i normala fall, då den här staden
är livlig, är den livlig. Men nu är det nästan som såna här TV-serier/
filmer, med de sista människorna på jorden, och
man hajar till och blir lite rädd om man ser en människa.
Åtminstone på kvällstid. Människorna man ser, är oftast fastbundna
i hundar, som tycks dra människorna framåt.

Ryckt mig upp, har jag även när det kommer till att
städa upp i lägenheten. Men våga inte kalla det för; ***-städning,
för då bankar jag eder på hufvudet ! Inte en ***-pinal
finns att skåda i mitt lilla bo. Det närmaste är mitt träningsh***.
Och det används mycket sparsamt måste jag tillstå.
Säkert tio år sedan nu.

Jag håller dock stånd. Ja, alltså inte stånd, men jag håller ut.
Hälsar glatt,, skojar och skämtar, på några meters avstånd.
Åker slalom mellan folk, och har odlat ögon i nacken för att kunna undvika
de som inte ens har ögon framtill, eller om det är hjärnan
som är tillfälligt eller konstant ur funktion hos en större
del av de som irrat sig till affär.

Men visst fan tär det även på mig detta.
Ingen boule, ingen dans, ingen musik, och väldigt sparsamt
med fika på café. Bara om det är omkring 5 st där.
Men nu har jag slutat med det oxå. Detta är ett riktigt
test av uthållighet på ensamhet. Jag, ”den siste mannen på jorden”
Nä men jag har bakat oxå, lagat hemgjord god mat,
och varit en duktig farbror ändå. Så jag ger mig själv godkänt,
som människa betraktat, eller som farbror iaf. Jag har ju dessutom
i inlägg efter inlägg läxat upp alla politiska inriktningar som finns,
på denna blogg. Så det är jag nöjd med.

Vädret !
Ja det har varit säkert två veckor sen jag såg solen,
ens en glimt av den. Vilket ger en känslan av att det är natt
dygnet runt. Men vaddå ? I Svalbard …är det natt i tre månader
på vintern, så … rätt okej ändårå ?!

…
Puuuhh …
jag hinner inte med mig, att lösa världens problem,
via min blogg. Men med min sällsynta klokhet och
förnuft, känner jag ändå att jag måste göra vad jag kan.
🙂

Och det jag nu ska argumentera för och emot, kan med lätthet
tolkas som fullständigt motsägelsefullt kring Coronaviruset,
och hur jag tidigare argsint svurit över vaccineringskampanjen
kring Svininfluensan. Men se det är det inte alls, om undviker att dela in
folk i fack, utifrån vad befintliga grupperingar
brukar tycka om de tycker si. och istället väljer att tänka lite själv.

Till en början kan jag ju medge att ”fakta” kan många ggr vara väldigt svårt
att få fram med hjälp av tangentbord och dator. Och än svårare måste det då bli
med något som det kanske inte finns så mycket fakta kring ännu, Covid 19.

Jag har ägnat några rader åt att nyansera den huvudlösa kritik
som riktats i synnerhet mot Anders Tegnell, kring hanteringen
av epidemin, där folks drev-mentalitet åter stått i full blomning.
Och jag har på ett synnerligen o-populistiskt vis hävdat
att det kan vara klokt att iakta försiktighet till sin näta,
och visa lite respekt, eller för den delen mycket respekt,
eftersom det är gratis att visa respekt. Och allt räknas i sedvanlig
gnidighet hos många idag. Detta står jag fast vid. Och jag står fast vid
att människorna själva har ett ansvar för att minska smittspridning
bara genom att visa respekt.

Jag tror nämligen inte det finns så mycket mer vi kan göra,
utan fullständigt orimligt pris i lidande på andra områden.
Denna sjukdom är bevisligen än en gång orsakad av människan själv,
vårt sätt att leva, producera kött, och ha djur inpå oss i våra liv.
Det finns mycket som talar för att en förvildning av naturen skulle
minska sådana utbrott. Samt att sluta producera kött på det viset vi gör,
eller odla vegetabilier i stora fält och döda jorden.

Så nu kritiserar jag alltså folkhälsomyndigheten och regeringen
som jag försvarat i rekommendationer kring hygien och avstånd ?
Hur går det ihop ?
Jo det går ihop utifrån sunt förnuft om hur naturen fungerar,
hur kapitalism och marknadsekonomi fungerar. Och hur oerhört
tätt sammanflätat rädsla och skräck är med ekonomisk avans.

https://ekoappen.se/blogg/oppet-brev-till-stefan-lofven-och-johan-carlson

Här står att läsa lite mer om några frågetecken kring vaccineringen.
Som kanske borde besvaras innan man sprutar in det i våra kroppar.
Det är inte nödvändigtvis fakta allt hon presenterar. Mest ställer hon frågor
och det kan aldrig vara fel, när man söker fakta.

Vad jag utifrån egna slutsatser håller med om, och kritiserar,
är framförallt att läkemedelsbolag och regering måste underteckna INNAN
vaccineringen, på att de är ansvariga för bieffekter, och dödsfall. Samt
informera patienter om risker.

Ärade vänner, bekanta, släktingar, låtsasvänner, fd vänner,fd
bekanta, ovänner och okristna Kristdemokrater !

På förekommen anledning har undertecknad, sur och torftig gubbe,
för avsikt att informera eder om det rådande läget i nationen,samt
potentiell avrådan till fysiologisk, bakteriell, smittosam beröring,
tillika för årstiden huvudlös kommersiell masspsykos.

Det finns vissa vaga forskningsstudier som skulle kunna tyda
på, att högtiden som stundar, har sitt ursprung på religiösa
grunder. Således har högtiden ej, som konsumentinformation, och
näringsidkare påstår, sin grund i att inhandla, för överlevnad
och välmående diverse attiraljer med kort livstid.

Vart de ”22 forskarna” står i just den frågan, är dock ännu oklart, då de
ännu inte fått det klart för sig vilket som är mest populistiskt.

En fotnot: när jag använder mig av ordet ”näringsidkare”
inser jag att det för läsaren kan bli aningen förvirrat.
Då flertalet näringsidkare, de facto verkar i riktning
att minska på näring i människors födointag, då detta
är mycket mer lönsamt. Åtminstone inom matindustrin,
och snacks. Men liknande principer tycks sedan länge råda
inom klädindustri, och tekniska varor. Att livslängden
inte får bli olönsamt lång, på de varor som inhandlas,
till minne av Jesu födelse.

Vidare, kära vänner, bekanta, släktingar, låtsasvänner,
fd vänner,fd bekanta, ovänner och okristna Kristdemokrater,
så ryktas det om att Anders Tegnell och Stefan Löfven, konspiratoriskt
och med ”berått mod” gjort sitt bästa för att sprida sjukdom
och elände inom rikets gränser. Det styrks definitivt utav
en politisk Jusus-dyrkare, som gärna kramas och festar
som någon slags manifestation för Jesus och medmänsklighet.

Jag tror att hon menar på att man ska dela med sig av
det man får av andra människor, även de minsta partiklar,
bakterier och virus. Ty virus är också människor ! Eller var det tvärtom ?
Människor är också virus ?
Här är det mer tydligt att de 22 forskarna är på Jesus-dyrkarens sida,
och stöder tanken om att Stats-epidemiologen, och statsministern
konspirerar för att döda svenska oskyldiga medborgare,
som bara vill festa och sprida lite virus, samt slicka toalettlock,
och ha spottävlingar.

Det kan tyckas ondskefullt tänkt av Statsepidemiologen och statsministern.
Eller som Svärjevännerna kallar honom: ”Stads ministern”.
För säkerhets skull med särskrivningslucka, för att förtydliga det
politiska budskapet. För vanligt hederligt folk vill ju att dessa herrar ska
ta i med hårdare handskar, så att de kan ignorera även detta på samma
vis som de vanligt hederliga medborgare ignorerar både råd, restriktioner
och något som vi förr kallade respekt för sina medmänniskor.

Ty yttermera visso ämnar undertecknad skribent ändå….
att hålla på traditionerna i dessa årstider. Då tvättstuga
är bokad kl 10.00 på Jesu födelsedag. Denna tradition
har får dagen att gå försvinnande fort. Senare på kvällen
kan jag ta en av mig själv påtvingad promenad. Och äta julmat
i form av Grönkålsslaw. Och läsa sagan om Statsepidemiologen
och de 22 forskarna. Och nånting mera thriller-aktigt:
Ebba Bush Thors festmemoarer.

Glad 24 december på er allihopa !
vänner, bekanta, släktingar, låtsasvänner, fd vänner,fd bekanta,
ovänner och okristna Kristdemokrater !

/Grinchen

…
Jag har det ganska bra.
Just nu har jag det ganska bra.
Ändå känner jag tårar i ögonvrån,
och klump i mitt bröst.

Det är inte bara att staden under
stundom ser ut som en spökstad. Det är inte bara att
det det blivit väldigt lite att träffa vänner. Och det
är inte bara att jag faktiskt inte haft någon
form av fysisk kontakt med någon på över ett halvår.
Men dessa saker tär ….och gör mig lite ledsen.

Det är också världen jag lever i, så mycket lidande,
så mycket hunger, misär och grymheter. Så mycket
girighet, egoism och brutalitet. Så mycket likgiltighet.
…. Dessa saker tär, och gör mig ledsen. För jag är inte likgiltig
inför dem. Och jag förstår inte hur nån kan vara det.

Och några tårar är för utebliven familj, både
den jag föddes till, och den jag hade hoppats på att få bilda.
Saknaden av människor som inte funnits i mitt liv,
kan kännas overklig. Att sakna en förälder som betytt allt,
brukar många beskriva, bevittna som hjärtslitande.
Och här står jag och avundas er….
att ha haft något att sakna.

Och egna barn… egen livskamrat… jordnära kvinna,
som längtat efter mig… ibland. Som jag avundas
era icke perfekta liv, med ständiga skuldkänslor
över att inte räcka till för barnen. Ja vet att det inte är lätt,
jag vet att det kommer med arbete för att det ska funka.
Jag har bara aldrig haft det. Och kommer förmodligen aldrig få det.
Och för det fäller jag en tår ikväll.

Överallt ser jag ögonblick, i familjers liv, ser barnen,
glittrande ögon, och varuhusgrin, och mitt hjärta
glöder, gläds och sörjer på samma gång. Jag ser troligtvis
oerhört barnvänlig ut då. Jag bara betraktar…
och ler vänligt, skrattar och skämtar. Och om jag har riktigt
tur, får jag betyda något litet för något barn,
nån enstaka gång. Och jag glömmer dem aldrig,
även om det är främlingar. Som lilla fröken Smilla
som fått en golfklubba i pannan. Och jag fick skänka henne
en kall läskburk, att lägga mot bulan. Det är många år sen nu.
Jag glömmer aldrig sådana tillfällen. Där jag fått betyda något
litet för något barn, nån enstaka gång. Jag glömmer aldrig då
jag fått gråtande barn att le, och glömma sina tårar.

Men det blir mina tårar…

…
Ja det går ju inte en dag utan att man matas med
korkade inslag i nyheterna, eller småaktiga
hänsynslösa människor i vardagen… inte en dag !!!
Tusan vad perfekt jag själv är, när allt kommer omkring!
Ja men är inte ni det också, när allt kommer omkring ?
Försök inte inbilla mig, att ni inte tror att ni har rätt i era värderingar,
övertygelser och påståenden.Det går jag bara inte på.
För jag har ju rätt !

I stort och smått, långt bort och nära,
är det galenskapen vi matas med i media.
Och det är den vi lär oss tolka vår omvärld utifrån, inte allt
gott och all klokhet som faktiskt också existerar där ute.
Och jag är väl skadad på det viset, speciellt utifrån min tidigare tro
om att jag måste vara perfekt för att få finnas till,.
och vara omtyckt älskad. Så min skada är skyhöga ideal, som jag faktiskt
fortfarande försöker leva upp till, och på gott och ont till viss del lyckas med.
Vilket i sin tur omedvetet gör att jag ställer krav på min omgivning,
om att åtminstone försöka sträääva efter att ”göra rätt” ..
…åtminstone nåååån gång. Och däri ligger min frustration.

…

Även om jag är van. Och dessa restriktioner och
hemmavarande förmodligen inte påverkar mig lika mycket
som gemene man, så påverkar det. Visst gör det !
Det blir lite mindre socialt. Och jag gillar socialt då och då.
Men vad gäller nöjen, och utsvävningar, är jag nog inte så bortskämd,
och är oftast nöjd och glad med det lilla.

Igår föll snön. Bara nån centimeter, men tillräckligt för att det skulle
vara en vit dag idag. Och till råga på allt sken solen också.
Så då då barra gatt jag gå ut och gå. Det har blivit mycket, mycket promenader,
och några långa sådana på sistone. Och det i samband med att jag har
tvärslutat med godis och småkakor. Den senare är den viktigaste.
Har varit småkake-fri i två veckor nu tror jag. Två vita veckor !

Och när jag går långt och ofta, blir jag hungrig på mat,
istället för sött, kroppen skriker efter riktig mat. Och det får den.
För jag har tre frysar fulla med egenodlad mat, så de så.
Idag blev det riktigt gott, med ugnsrostade rotsaker. Palsternacka,
lök, rödbetor, små babymorötter,. och tre stoooora potatisar
skurna som pommes stripes. Den potatissorten Cherie, med rött skal,
och lite lätt skorvig, när den får ligga i jorden till hösten.
Men underbart goda i ugn. Inte alls lika bra att koka, då
det röda skalet då färgar ytterdelen av potatisen rödbrunt.
Det smakar inte illa, men ser tråkigt ut. Men som ugnspotatis, är den bättre
än alla mina andra tre sorters potatis. Amandine, Sparrispotatis, Mandelpotatis.

Och med nysnön, och soligt väder, blev promenaden längre och längre,
det blev en mil till slut. Älgspår i nysnön på flera ställen.