Prinsessor och mansgrisar

…
De ska ärva jorden
Och samtidigt, som den fruktansvärda pandemin,
som är så fruktansvärd, bara för att den, denna gång
även drabbat rika länder, och rika människor.
… samtidigt förflöt livet som det plägade.
Och de kloka blev inte kloka på de som kallade sig för kloka,
och de hänsynslösa regerar, for they shall inherit the earth.

Nya slavar, då de gamla förbrukats
Slaveriet har upphört, slavarna har friats, och ersatts av nya slavar.
De förtryckta, kuvade har slagit sig fria, och intagit förtryckarens
trevliga lilla roll. Och egot firar nya triumfer. Vår historia skrivs om
efter godtycke och ego-agendor. Den kvinnliga frigörelsen, gjorde den
moderna frigjorda kvinnan till en förtryckande man, Sida vid sida
med förtryckande män, och det kallas jämställdhet.

Rebelliskt eller svinigt, en fråga om kön
I USA och Sverige, och några länder till, har vi världens mest
jämställda samhällen, där är kvinnor sexuellt frigjorda, och samtidigt
mest förtryckta i hela världen, om man får tro rubriker och anmälningsfrekvens.
Min fd mor, var en föregångare, låååångt långt före Zarah Larsson
med att hata, hata, hata män. Nu har hennes dröm slagit in. Det är
inte bara tillåtet att hata män offentligt, det är lite fint, och rebelliskt.
Det omvända är däremot varken fint eller rebelliskt så klart.
Det är patriarkalt och mansgrisigt, har jag lärt mig, genom media,
lagar, den svenska 2017-revolutionen, och diverse manshatare.

Evigt dömd till manlig arvsynd
Hur kommer allt detta sig då ? Ja egentligen har jag ingen aning,
men eftersom jag redan som man, i Sverige är dömd till evig skuldbärare
till allt ont som sker på jorden, så kan jag ju lika gärna ”killgissa”,
vilket för övrigt är ett av många, allmänt vedertagna nedlåtande uttryck
om män. Och män ska ta emot som en man, inte visa egna känslor, men
vara lyhörda för kvinnors känslor.

Den svenska revolutionen år 2017
Efter den Svenska revolutionen, hösten 2017, så har förändringar
i framförallt media fortsatt att verka. Det har pågått långt innan
2017, men blev resultatet det vi tänkt oss och hoppats på ?
Den Svenska revolutionen startade i USA av Alyssa Milano, och spred sig
och hade sitt epicentrum i Sverige. Här fanns uppenbart bäst förutsättningar
för den att blomstra. Resultatet blev drygt 10 i media kölhalade män,
kändisar, varav en blev dömd till våldtäkt till följd av vittnesmål.
Resten var då alltså oskyldiga ? ICKET !!!
Inte enligt revolutionens nya rosa måttstock. Jag fick som man lära
mig att bara för att de inte vart dömda, innebär det inte att de är oskyldiga.
Det gick dock inte att tänka tvärtom: att bara för att de blev dömda, innebär
det inte att den nödvändigtvis är skyldiga. Jag blev vid flertal tillfällen
tillsagd att sluta debattera ämnet, istället gå och begrunda
mannens arvsynd, och allt ont jag stod för.

Oskyldig underhållning
Så sent som igår, såg jag på en romantisk komedi, som är en av de få
som är välgjorda, och har både sans, och romantiskt sagoskimmer över sig.
”Sleepless in Seattle”. Jag började nästan tro på kärlek, och nästan drömma om den.

Idag började jag titta på Mamma Mia 2, för att jag
älskar musiken… ABBA. Men vad är det för en film ??? vad är det för handling ?
Vad är budskapet ? Och hur vanligt är denna kvinnosyn, och manssyn ?
Och ska man verkligen, som jag analysera en romantisk komedi och musikal ?
Ja det ska man ! Om budskapet är sexistiskt, sjukligt snedvridet
och inte minst förstärker alla förstärkta sociala och relationsrelaterade klyftor
mellan män och kvinnor, som vi i Sverige har varit världsledande på.
Kan man inte bara se det som oskyldig underhållning då ?
Jo visst kan man det, om det hade varit oskyldig underhållning.
Men filmen är en av hundratals, och visar på något som är väldigt skevt i
synen på könsroller och kärlek. Och det väljer jag att kommentera.
För att jag är övertygad om att det påverkar människor i livet.


Promiskuitet eller frigjordhet
Donna är huvudrollsinnehavare, tillsammans med dottern Sophie.
Och man hoppar fram och tillbaka i tiden, för att knyta ihop
moderns och dotterns liv på platsen på den Grekiska ön. Det är fantastisk sång
från Amanda Seyfried och Lily James. Och slutscenen i Mamma Mia 2,
är gripande vacker, så hjärtat spricker, om kärleken mellan mor och dotter.
Det är briljant och vackert. MEN … som Tony Erwing skulle sagt….
Men Donna levde ett så pass promiskuöst liv som ung, att hon
inte visste vem av tre män som var fadern. Och det i sig, är helt i sin ordning
för mig, detta i sig har jag INGA värderingar kring. Det är när vi jämför
mäns och kvinnors likadana handlingar kring otrohet, lögn
och promiskuitet som det nästan alltid haltar, i romantiska filmer
i alla filmer, i verkliga världens media, vilket tyvärr spiller över på verkligheten
och människor i densamma.

Svek
Den unge Sam framställs som, och hans karaktär framställer sig själv som
den som svek Donna, genom att ha haft sex med henne under en natt.
Han hade en fästmö, som han inte talat om att han hade. Ja men svek han
inte då fästmön ? kan jag tänka. Donna själv hade ju själv inom kort tid varit
med två andra män som var intresserade som hon i sin tur lämnat. Kvinnorna som
är i centrum i filmen, Donnas vänner sluter upp och fördömer. alltid
i alla filmer. Sällan eller aldrig porträtteras en sviken man som just en sviken man.
För sådana är de könsroller som både män och kvinnor skriver under på,
inte minst de mest mest ivriga av feminister. Vilket jag kan ge många exempel
på om så önskas.

Legitimerad otrohet
I verkliga livet, har jag sett många liknande exempel. Där kvinnor och män
troligtvis procentuellt är lika benägna att vara otrogna.
Men där det råder en slags överenskommen konsensus om att det oftare
är män som har den benägenheten.
Till skillnad från en del andra än mer extrema kulturer, där det
bara anses vara kvinnan som begått äktenskapsbrott, om båda är otrogna.
Några kvinnliga bekanta som erkänt otrohet, tyckte att otroheten
var legitimerad eftersom mannen hon var otrogen mot,
”inte lyssnat” och att hon ”försökt att prata”. Så beskrivs det inte åt motsatt håll.
Jag personligen, har aldrig förstått hur man kan vara otrogen, det är bortom
mitt förstånd,,.Jag har aldrig varit, och kommer aldrig vara det. Eftersom jag anser
att det är fegt och svinigt att vilja ha kakan och äta den.

Manliga män, och kvinnliga kvinnor
Robert de Niro och Anne Hathaway i the intern, är ytterligare en sådan film,
som förstärker de sjuka mans och kvinnorollerna. Där han är en stabil klippa,
och hon är ett känslomässigt vrak, som gör en traditionellt manlig karriär.
En man ska bara ta allt, svälja allt, inte visa egna känslor,
men stötta kvinnan. Även när kvinnan gör en chefskarriär som bygger just på
icke jämställdhet. Att vilja ha kvar kakan och att vilja äta den.

Jag tror nämligen…
Jag tror… jag tror nämligen att alla kvinnor inte är oskyldiga,
omyndiga, känslomässiga vrak till prinsessor, eller att män är
brutala, otrogna, svinaktiga potentiella våldtäktsmän.
Jag tror att kvinnor och män är människor. Jag tror att det finns
både av gott och ont, inom bägge könen. Jag tror att prinsessa-drömmen är
skadlig att tro på. Jag tror att det är lika fel att dra alla män över en kam,
som det är fel att dra alla invandrare över en kam, som det är att dra alla
kvinnor över en kam. Jag tror att det är osunt att ha fördomar
om man gör dem till sanningar. Att revolutionen i slutändan inte skapade
frihet för någon. Utan bara mer distans, fördomar, och starkare
ojämställdhet. Jag har ALDRIG uttryckt ett hat mot kvinnor, för jag har ALDRIG
hatat kvinnor. Jag hatar ej heller invandrare eller svenskar. Jag tycker ej heller
om invandrare eller svenskar. Jag tycker om och ogillar olika människor.
oftast utifrån hur de respekterar mig, och andra medmänniskor,
inte efter kön, fördomar, grupperingar.

Jag tror att ”revolutionärerna” måste återerövra sin mänsklighet,
och se sitt eget ansvar, lika mycket som sina rättigheter.

Mvh en genom arvsynd patriarkal mansgris