…
Ja .. jag har valt den motsägelsefulla rubriken av
en anledning, det finns en poäng med den, utifrån
ämnet jag ämnar behandla: Corona och brist på självinsikt.
Jag gjorde nyligt en textruta på FB, där jag skrev:
2020,
the year of
random blaming
Den blev som vanligt väldigt populär, det blev 1 lajk.
Och då förstår jag att det den är träffande, och obekväm.
Så jag förstår orsaken till det, och är okej med det utifrån att inte
framstå som viktig och populär genom flest antal likes på
Facebook, vinner. Det som är mer frustrerande än att inte framstå
som populär på Facebook, är tanken att nästan ingen vill/vågar/orkar
ta ställning för någonting, om det inte är anonymt, stängt hat-forum.
Och att det skapar funderingar kring om de flesta faktiskt
tillhör den fördömande massan, utan självinsikt, men inte vill
stå för det med namn i offentligheten.
Inte så väldigt unikt, men ändå nya höjder
För även om det inte är unikt för Sverige anno 2020, så har det eskalerat
till nya rekordhöjder, att offentligt leta syndabockar, för att dölja det faktum
att man faktiskt inte själv sitter eller satt på någon lösning
som var omöjlig att ifrågasätta, vad gäller Corona-epidemin.
Jag mår lätt illa över hur i synnerhet journalister
och opposition beter sig och uttrycker sig med skuldbeläggning,
MITT UNDER BRINNANDE EPIDEMI !!! ILLA ! JAG MÅR ILLA!
Mitt under brinnande pandemi
Vore det inte lite mer klädsamt, att både som individ, journalist
och politiker anta sitt eget personliga ansvar för situationen.
Och förstå att vi fortfarande VET väldigt lite om orsaker och
konsekvenser kring det här viruset. Och varför har inte denna
urskillningslösa hat-storm…( f’låt ”kritik” kallas det ju nuför tiden
när man sprider fördomar, lögner, och desinformation.) .. varför
har inte dessa människor SJÄLVA bidragit till lösningen ?
En lösning som inte för någon egentligen är helt glasklar,
även om det är det den stora massan tycks påstå att den är.
Jag dristar mig till att påstå att om alla hade följt råden:
”stanna hemma vid symptom, tvätta händer,
och håll avstånd”
.. så hade det inte sett ut som det gör i Sverige. Det fattas nånting
hos en stor del svenska medborgare. Det fattas någonting
mänskligt. En ny folksjukdom värre än Covid 19,
en slags empatistörning, hos de som tar lätt på detta egna ansvar
eller skiter helt i det. Och detta påstår jag SAMTIDIGT som jag
kan säga att överdödligheten inte är så brutal, som det basuneras
ut i media med världskrigsrubriker. Ja jag är, efter som jag är ödmjukast
av alla, ödmjuk nog att påstå att jag klarar av att hålla bägge de tankarna
i huvudet. Men huvva så förmätet av mig !
Att gömma sig bakom propagerande av munskyddet
Munskyddet är ju en sådan populistisk symbolpolitik,
som visar på krafttag, men troligtvis betyder väldigt lite
i sammanhanget, eller ingenting på det stora hela.
Men man FRAMSTÅR som handlingskraftig, tom om man
bara PÅSTÅR det, fast inte använder det själv.
Hur misstro uppstår
Och ändå förstår jag till viss del hur misstron uppstår, när man
inte talar klarspråk, så som var fallet med vaccin under svininfluensan,
och som nu tycks upprepa sig vid covid 19.
Skrämselpropaganda, och förklädda hot mot vaccinmotståndare,
får lätt motsatt verkan. Åtminstone hos en stor del av befolkningen.
Om man säger att det är riskfritt att ta vaccin, när hundratals
ungdomar fick narkolepsi av vaccinet under svininfluensan.
Ja… då kan det hända att man tappar i förtroende. Vaga löften, med
instick av stark grad av osäkerhet basuneras nu ut om
vaccinets förträfflighet, och ”låga risker”. ”Förhoppningar” om
lång immunitet av vaccinet, ja tom längre immunitet än
om du haft själva sjukdomen… pratas det om, för att mobilisera
en skeptisk massa, som blev förda bakom ljuset i frågan,
under svininfluensan. Förstår ni inte ??
Vaccinkrigare Tomas Lundin ? – nä .. Tomas tvivlaren !
Man har dessutom i den totala mobiliseringen mot vaccinmotståndare
på SVT play, lagt ut en ”dokumentär” om ”vaccinkrigarna”. Där man letat
upp de allra värsta av extremister, för att ”bevisa” att det är galenskap att ens
ifrågasätta vaccin.
Själv är jag skeptisk, av några anledningar. Nummer ett är att jag tenderar
utveckla misstro mot de som undanhåller mig två sidor av sanningen,
och försöker döda all sunt ifrågasättande. Att ifrågasätta, är dock inte detsamma
som att benhårt motsäga sig fakta. Någonstans har den insikten försvunnit
på vägen. Jag är även skeptisk mot hela läkemedelsindustrin som sådan. Då den är
en biljard-industri, vars enda mål, är att gör profit, åt några enskilda miljardärer.
Samt att de kräver ansvarsfrihet vid biverkningar som förstör hundratals liv…
i bästa fall enbart. Och sen, utan bevis, utifrån dessa parametrar, är jag faktiskt
inte övertygad om vaccinets förträfflighet, och hur stor betydelse det haft historiskt.
Men på den sista punkten famlar jag i blindo, utan att veta.
Och det är inte mitt fel, för det finns starka ekonomiska krafter i världen
som lägger miljarder i reklam/propaganda för att dölja risker och farlighet
i produkter de i sin tur blir miljardärer på. Sockerindustrin är ett ex.
Oljeindustrin, … ja man kan räkna upp hur ånga som helst, som
gör allt för att vi ska förbise farorna med det vi blint konsumerar.
Historisk effekt och naturnära logik ?
Så vad gäller vaccinets historiska effektivitet, har jag helt enkelt
inte tillförlitlig, objektivt granskad information att tillgå.
Min utgångspunkt kring hälsa och harmoni, har alltid
varit NATUREN. Om vi levt MED naturen, ist för att skövla densamma
och undvikit att leka Gud med kemikalier, experiment,
genmanipulering etc… så har vi inte varit där vi är idag. Om
vi låtit bli att bli konsumerande kapitalister, med global räckvidd,
hade inte viruset spridit sig så explosionsartat. Och hade vi inte haft
en onaturlig djurindustri, kanske viruset inte ens uppstått.
Men va fan vet jag ?