Här är hon alltid välkommen

…
Stunder av lycka, drabbar mig ojämnt.
Lyckan brukar hälsa på ibland, och är en god vän till mig,
ett livselixir, en vandrare, en vagabond. Jag försöker aldrig
fånga min vän. Jag kräver aldrig att hon ska vara kvar.
Hon kommer ändå och går som hon vill.

Det är vad jag kan hoppas på, stunder av lycka.
Och jag vet att hon kommer, bara jag har tålamod,
och sköter om min själ och kropp något så när.
Stunder av lycka….

Jag har lätt att känna kärlek, jag har lätt att älska.
Jag känner ofta empati. Jag känner empati genom min
ständigt underliggande smärta och sorg. Genom mitt hjärta.
Och mina vänner, tårarna, mina kära vänner tårarna.
Jag älskar men kan inte bli älskad… inte som det verkar som andra underbara
icke-perfekta vardagsförhållanden, man och kvinna emellan.

Jag älskar med min empati, och mitt sinne för det osynligt vackra,
Jag ser skönhet i allt… eller det mesta. Det är min begåvning
och min förbannelse, att betrakta kärlek, skönhet …
… att betrakta …… livet.

Min lyckligaste och stoltaste stund den här veckan,
var igår över en kopp kaffe, ett möte, en akt av respekt,
en akt av kärlek, till en som behövde det. Och jag var den som fick ge.
Innan det har jag gett mera grönkål, vilket gör mig glad ända in i själen,
Jag har fått beröm för mitt bloggande, mina ord, mina texter,
vilket gör mig väldigt stolt och, känner mig lite behövd.

Men min lyckligaste stund var när jag fick stå upp för en liten en,
på väg in i en inte alltid så snäll vuxenvärld. När vuxna på vårdslöst vis,
kanske omedvetet, gjorde ned henne med ord. Och jämförde orättvist.
Jag känner de vuxna, och respekterar och tycker om dem.
Men det här var inte bra…. och jag stod upp för den lilla,
med oskyldiga, oskuldsfulla, förväntansfulla ögon,
som ber och tigger om respekt, kärlek, och bekräftelse.
Ja lät henne veta att hon är bra, och jag sa det inför de vuxna.
Ingen konfrontation, inget ställningstagande emot,
bara för…. för den lilla. Min lyckligaste stund den här veckan.

Sådana stunder ger livet mening.

Ja hoppas, och jag vet att mina ord, ska finnas med henne,
när hon är på ett mörkt ställe i livet. För så har liknande ord gjort för mig
när mörkret varit för stort för att hitta fram i. När oket har varit
för tungt att bära.

Jag är den tronlöse kungen av ingenting alls,
som längtar, och aldrig slutar längta, efter det han inte
mäktar med. Men jag får då och då besök av lyckan.
Här är hon alltid välkommen.