Månad: augusti 2020

…
Ibland gör mig livet gla-gråtmild-melankolisk.
Augusti och september hjälper ofta till med den känslan.
Det är tid för att reflektera och hägde sä….
Den hyperintensiva sommaren saktar in och försvinner
i väster i en sista varm solnedgång.

Det är kanske så vi gör, kanske så vi är vi svenskar,
och mer så ju längre norrut vi kommer. Kanske är vi
programmerade att ta vara på varje solstråle och värmande
bris….. varje somrig lättklädd stund, var minut och var sekund,
för att uthärda de mörka månaderna, och kylan ?

Jag är egentligen lite lycklig understundom för närvarande,
men det är oxå då saknad och sorger som aldrig fick plats kommer
och gör sig påmind. Det är endast då det finns plats och ork för det.
Då i de mörkaste stunder, de blir undanstoppat.

Ikväll vid halv-tiotiden på kvällen när jag gick ut med
pappersåtervinningen, träffade jag en ung man som hälften
så gammal som jag. Han har jobbat varje jobb han fått.
Vänlig mot alla människor han träffar. Han har hustru och barn..
… som han nu inte kommer återse. Han tvingas nu möta Talibaner,
och Daesh … eller som ni känner dem; ISIS, IS. … tillbaka till ett land

”But Sauron was destroyed Gandalf wasn’t he?”

Nej, ISIS är inte besegrade, inte heller talibanerna. Det finns
gott om stater som har vinning i deras terror. Dit ska min vän som
jag mötte vid pappersåtervinningen. … om några veckor, tillbaka till Afghanistan
där terror och förtryck frodas i laglösheten.
Han började gråta där ute… och bytte snabbt samtalsämne
och berättade stolt att han fiskat o fått 9 rödingar,
och en lax…. bortanför vid bilen stod hans hustru, hon log
mot mig. Hon kan nästan ingen svenska alls. Han som kan lite …utvisas
alldeles strax…. alldeles strax….

Jag förstår inte .. …
Jag har sett andra som fått stanna i Sverige,
som inte på något vid tar rätt på den möjligheten.
Jag undrar hur det går till där de tar besluten.

Jag brister nästan ut i gråt där jag står utomhus och pratar med honom.
En känsla av total maktlöshet, över att inte kunna göra något för honom.
Mina sympatier för honom, är inte värda mycket.
Jag är en liten människa, där och då….
Sen går jag hem till min lilla etta, diskar undan,
och glömmer min egen sorgsenhet över utebliven kärlek för en stund.
Skäms nästan över min tur… att vara född i Sverige.
För det mina vänner .. är inget annat än TUR

…
Allt eftersom åren går, litar jag mer och mer på mig själv.
Har större och större självkänsla…. Självförtroendet
har varit ganska bra, ganska länge, men självkänslan
har växt allt eftersom. Och allt eftersom åren
går, tappar jag mer och mer tillit till människorna,
till mänskligheten.

Har världen och människorna blivit galnare, och världen grymmare
och mer destruktiv? Eller det mitt uppvaknande, mitt växande ”jag”,
min ökande känsla för egenvärde, som gör att det är först nu jag ser
hur galen världen och ”normala” människor kan vara” ?
Jag menar perspektivet torde ju ändras, utifrån var man står ….
…i livet. Om jag växer som människa, uppfattar jag omvärlden annorlunda.
Precis som med fenomenet uppväxtplats och storlek på omgivningar.
Kioskbacken i Visättra upplevde jag som näst intill oändlig.
Men när jag återvände som vuxen, va den givetvis inte lika stor.

Är det månne samma med perceptionen av omvärlden och människor,
att när man är liten inuti, verkar världen stor, och alla andra bättre.
Men när man förstår sitt värde, så krymper alla idioter, egoister,
och ”lyckade” människor, till små lortar ? Att vara människa idag,
i västvärlden är lättare än någonsin, ut fysiologisk överlevnad.
Men svårare än någonsin i att vara människa?

Jag lämnas givetvis inte helt oberörd av att vänner försvinner,
eller att jag väljer bort dem. Jag blir väl nånstans ledsen av
att förlora vänner eller bekanta som jag tyckt om. Men jag accepterar
det… blir ledsen, accepterar det, och lever vidare. Det finns ju som sagt
var vänner eller bekanta som jag i min tur har upphört stånga huvudet
i väggen för deras gillande. Det finns vänner som sällan eller aldrig hörde
av sig, där jag till slut gjorde lika dant. Och det finns fd vänner eller bekanta
som inte alls respekterar min tid och min person, och då har de ingen
plats i mitt liv. Och jag lever vidare.

Människans girighet och hennes ego, är nog varken större eller mindre
än på medeltiden, antiken, eller 1900-talet. Men människans rovdrift,
har större kapacitet, och förödelsen blir större av samma girighet
och maktlystnad. Så klart att Moder natur vill bli kvitt det viruset
kallat Homo Sapiens genom att skicka ett botemedel… covid 19.
Alltså ur moder naturs perspektiv. Ur människornas perspektiv,
tycks det mesta i världen fortfarande vara Anders Tegnells fel.
Apropå……

…
Kanske är det i vårt medvetande..
…..kanske vet vi alltför väl, vad som kommer, och vad som varit.
Det ligger i luften, trots att det är 20 grader varmt klockan 22,
att sommaren ger i från sig sin sista suck. Desperat vattnar jag gurkor
och tomat på friland, för att värmen och vattnet ska ge dem en sista skjuts
till full mognad.

En slags bitterljuv melankoli gästar oftast min själ så här års.
Mitt upp i årets mest fantastiska period, sensommaren med skörd av bär
och frukt, och grönsaker och den underbara hösten, med kyliga, soliga
dagar och färgsprakande löv. Men ändå nån slags antiklimax, över den
intensiva korta svenska sommaren. Underbart men kort, underbart är kort,
alldeles för kort.

Kanske vi dör lite grann så här års, låter våra själar gå i ide,
att leva på sparlåga och betraktelse under mörkrets och kylans
årliga återerövrande av våra liv. För att likt blomster och bin, återuppstå
till våren, och på nytt blomma ut. Även i morgon skulle det vara varmt, men sedan
reser jag och några boule-entusiaster till hösten bokstavligt talat,
då vi ska tävla i Östersund, där det ska vara 14-15 grader dagtid.
Långkalsonger och skoterhandskar ?

Inget är som det varit, och allt förblir som förut.
Campingen i Sollefteå till försäljning, och Bangolfen tvingas andas via respirator.
Min tid där är förbi. Aldrig mer ett styrelseuppdrag. Aldrig mer
låta Mig utnyttjas. Priset för ”frihet” är högt. Priset för integritet likaså.
Stå på dig, värna ditt jag och dina rättigheter, och ett digert
antal i din omgivning vänder sig från dig. Men priset för att
inte göra det, är betydligt högre … att vända sig bort från sig själv,
sitt sanna väsen, sina värderingar…. och förlora sig själv.

Kanske är livet så…. kanske kan du inte för alltid lita på någon
annan än dig själv ? Bara tillfälligt glädjas åt andras lojalitet.
Lojaliteter förändras med egenintressen, med jakt på status,
med klättrande på sociala stegen till den sterila känslokalla
societets-himlen. Och allt fler söker sig dit, på bekostnad av sitt hjärta.
Jag känner att mitt Sverige har förändrats i grunden. Mitt Sverige har blivit
kallt, även mitt under de hetaste av sommardagar. Jag vet inte hur sant det
är. Om det är min upplevelse, eller om det även är en realitet.

Jag litar inte på den politiska frihet di blå pratar om, jag vet
att den bara gäller dem. Jag litar inte på den jämställdhet de
nya feministerna predikar om, för den gäller bra dem själva,
både Metoo-feminismen och Ebba-Bush-societets-feminism. Bägge äro de
exkluderande. Jag litar inte på rödfärgen i Socialdemokratins ros,
den har frusit i samhällsklimatet och antagit en blåfärg,
mycket nära de konservativa ökade-klyftor-förespråkarna i
Samlingspartiet … det nya … som blivit det gamla .. eller hur det nu var.

Jag litar inte på flinet från Lööfs mediatränade överklassnuna,
och jag litar inte på Folkdräktsbeklädda rasisters stackars-mig-retorik.

Jag litar inte på människor …. längre

Jag hör hur natten suckar fram den sista kvällsvärmen, som
ska svepa över rosa lingon, och göra dem röda. Jag får ta cykeln och
se hur mycket jag får ihop… om nån vecka eller så.

Och min beundran för Anders Tegnell kvarstår.
Hur pallar karln ?

Nu ere gonatt dock

…
Jag är trött i min input-kanal.
Det blir svårare och svårare att finna förnuftiga,
solidariska, empatiska osjälviska människor med sunt
bondförnuft.

Jag funderar hur folk fungerar egentligen ?
…OM de fungerar egentligen ?
Våra liv styrs rätt mycket av Corona och världens reaktioner
kring detta faktum, som ingen tycks vilja ta till sig. Jag måste säga jag är
förvånad över att det är så ”lågt” som det är för närvarande med dödsfall,
och smittspridning när jag ser hur de flesta beter sig, och vad de kräver
av andra. Oftast då Folkhälsomyndigheten och regeringen. Folk i allmänhet
och inte bara de obildade fåren, utan även forskare, politiker, journalister
företag, intresseföreningar, unga, gamla etc etc … förväntar sig att nån annan
ska utrota detta virus …. men beter sig som småbarn som inte får äta hur mycket
godis de vill hela veckan lång, från morgon till kväll. Eller egentligen beter sig
de flesta värre än barnungar i frågan. Barn ger sig ofta
efter en stunds tårar eller krokodiltårar.

I media och i verkliga livet, ser jag hur näst intill alla beter sig respektlöst
mot andra i frågan, SAMTIDIGT som de är tokarga på att folk beter sig respektlöst,
eller allra mest konstigt ,… arga på Anders Tegnell ? Varför är folk arga på honom då ?
Jo för att han inte rekommenderar hårdare restriktioner som folk ändå skiter i !!!
Ja men på riktigt är folk dumma i huvudet ????

Det viktigaste tycks vara att INTE behöva ta eget ansvar, vanligt jävla folkförnuft,
vara respektfulla mot sina medmänniskor. De äldre ”känner sig undanskuffade
och är less på att leva i karantän ? Ja men skit i karantänen då för h-vete!!
Det är inget förbud, det är rekommendationer I FÖRSTA HAND FÖR ER EGEN SKULL !
Gå ut o festa, gör som ni alltid ha gjort, och ta det på ert eget riskkonto !!
Gör som resten av världen, för böveln, och hoppas på att nån trollkarl kan utrota viruset,
det verkar väl vettigt ???

Är det orättvist att det drabbar äldre, och att unga kan leva som vanligt ?
Ja det kan man väl hävda, men sen när blev livet rättvist ? Är det förjävligt att
så många yngre skiter i att visa försiktighet ? Ja det skulle man väl kunna hävda.
Men när inte heller den mest utsatta gruppen visar respekt för sjukdomen,
och tar eget ansvar… vem fan ska vi då skylla för allt elände i världen ?
Jo en av de få kvarvarande förnuftiga människor i Sverige … o tammefan världen,
Anders Tegnell…. HONOM skyller de på. Han som uppmanar till försiktighet, visa
respekt, Han som lutar sig på mångårig erfarenhet kring pandemier, han som vill
basera åtgärder på vad vi vet, och inte på vad den skenande panikslagna eller arroganta
massan uppfattar som handlingskraftigt. Det tycker fårskocken är en bra idé, att
skylla på honom. Ja men på riktigt … HALLLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ !!!!!????
Hur i h-vete resonerar folk.

Jag tror det här hade gått rätt bra, med två förutsättningar:
Att folk betedde sig som folk… asså att alla betedde sig som folk !
Och ett icke globalt, hyperkapitalistiskt urbaniserat samhälle/värld.

”Men vem fan bryr sig ??? Så länge just jag får som jag vill i alla
tänkbara möjliga frågor, och slipper ta ansvar för mitt leverne”

Asså är jag orolig för egen del, att bli smittad ?
Är det därför jag är förbannad ? Ja och nej !
Jag är inte panikslaget rädd, till den grad att jag låser in mig
i min lägenhet och väntar på att Tegnell ska ha trollat bort viruset
(vilket inte kommer ske… INGEN kan trolla bort det – förbenade ärthjärnor !)

Nej men jag blir förvånad och förbannad över att MAN INTE KAN VISA
LITE VANLIG JÄVLA RESPEKT ! och ÖDMUKHET !!!!!!
Att man inte kan hålla sig på lite avstånd när man är offentligt.
Att man inte kan ta ETT JÄVLA STEG extra åt sidan, utan måste fram den
kortaste fortaste vägen när man är på matbutiken. Och där syndar de mest
utsatta lika mycket som ”odödliga, hänsynslösa u ungdomar”
att man inte kan stanna hemma när man är sjuk, så som förespråkats av
kunnigt folk. ” Nä men det är bara en liten förkylning”
HUR I HELVETE VET DU DET ???????

Jag blir förbannad när folk går omkring och spottar bland folk, hostar i händer,
och tar i matvaror, samtidigt som de är förbannade på – som de uppfattar
det – att Anders Tegnell begränsar deras liv. Och dessutom samtidigt är förbannade
på honom för att han inte rekommenderar munskydd för allmänheten ??!!
Ta för helvete lite jävla ansvar själva,
och bete er som vuxna !

Vi skulle troligtvis ALLA kunna leva ett rätt hyfsat post-Corona-liv, om vi
visade lite j-a respekt till varann, och inte BARA hävdar rättigheter hela tiden, och krav
för att få äta godis från morgon till kväll hela j-a veckan lång !

Och hade folk haft lite innanför pannbenet hade jag varit ganska lugn för egen del,
men jag har sett för mycket huvudlöshet för att vara helt cool.
Av nån anledning så tar jag inte för givet att jag är en stålman som inte skulle
påverkas av en smitta som hittills dödat 750.000 människor, snart en miljon.
Det kanske är larvigt av mig ?… men hellre ”larvig” och vid liv då.
Och jag tillhör samtidigt inte de som tror att en ansiktsmask
kommer hindra viruset… sunt förnuft skulle däremot kunna stoppa
viruset betänkligt… men det tror jag är för mycket att hoppas på,
baserat på mediala inputs, och vardagsbeteenden.

… Det var från introt av avsnitt 5 säsong 8 av barnmorskan i East-end. Samtidigt som bilder av vardagen rullade förbi, från en svunnen tid. Men även då inkluderade den lekande barn.

Precis som nu. De är liksom grunden för all framtid. De små oförstörda blanka arken, så oskyldigt ovetande, och så fast lössläppta i nuet, och ingenting annat. Som den lilla solstrålen på balkongen i huset bredvid, med svensk prägling, och afrikanska gener. När det stora afrokrullet och de fantastiskt livfulla skrattet och leendet, som når precis över balkongräcket. Och hon ropar efter mig, och jag skiner upp med ett ”hej” vilket får hennes leende att bli ännu större. Och ögonen glittrar av liv, som svarta diamanter. Hon är vår framtid, tillsammans med tusentals andra barn.

Jag har vädringsfönstret öppet, och sval luft strömmar in, medan jag skriver. Stadens kvälls-sus ligger som en mjuk bakgrundsmusik i kvällningen. Solen har gått ned, men ännu …..

…
Det doftar sylt och kräm, saft, gratäng,
nybakat om vartannat i mitt hem. Just idag
hallonsylt och rabarberkräm. Dagarna passerar
lättsamt förbi, utan att jag hinner fundera så mycket.

Jag märkte inte av att det smällt i Libanon, förrän jag
hörde det pratas om det i omgivningen på kvällen.
Jag stod förmodligen dubbelvikt, med händerna jorden,
eller vände på blad i grönskande kolonilott. Eller så lyfte jag grenar
på hallonbuskar, när det skedde.

Jag har inte längre så mycket tid åt att oroa mig över
all galenskap i Sverige och världen. Jag funderar över saker som
om det går att hänga upp lök inne i min lägenhet, eller om jag
ska frysa den. Och när kroppen tar slut, kan jag sitta och tom-glo
över kolonilott, och vackra Djupövägen, med älv och nipor i omedelbar
omgivning.

Just nu är jag lite bär-galen, mest på hallon och blåbär för tillfället.
Men har redan plockat röda vinbär o gjort sylt, svarta vinbär sylt och saft,
Hjortron bryr jag mig inte om, och havtorn har jag i frysen, köpta faktiskt.
Äpplen har jag blivit lovad av god vän, med gott hjärta. Och sedan är de bara
att hoppas på god tillgång på lingon. Asså fattar ni ?????
Vilken jäkla rikedom vi svenskar har tillgång till i allemansrätten ??
Jag tror de flesta av er där ute inte fattar. Och lägger jag dessutom till
Skörden på lotten. … ja då vet jag … då vet jag … att livet ler mot en.

Det enda … som är lite tufft nu,
är att … ja …
Man behöver ju många kärl till bärplockning,
och skörda grönsaker i. Och jag har ätit mandelkubb till
förbannelse för att få ihop lämpliga plastlådor

Men annars … annars är det rätt okej faktiskt