Månad: juli 2020

…

Vi knarkare

Vi knarkare är fler än de flesta vill kännas vid.
Vi är nog väldigt många till antalet gissar jag. För vem kan i ärlighetens namn
säga att de aldrig har svackor där vi tar till kemiska preparat, eller beteenden
för att dämpa tristess, stress eller ångest ? Jag kan det inte.

Tycks vara att man gör dem för att fylla nåt tomrum, må bättre,
slutar med att man får betala med att må dubbelt så dåligt.

Det verkar som om det ligger inunder för många av oss,
väntar på en ursäkt för att få falla tillbaka. gemensamt för alla beroenden
tycks vara att man gör dem för att fylla nåt tomrum, må bättre,
slutar med att man får betala med att må dubbelt så dåligt. men på vilket
sätt lurar vi oss själva ? Är detta en del av att vara människa. eller är det
en del av att vara nutidsmänniska ?

Variation

Våra beroenden, mer eller mindre destruktiva beroenden,
varierar kraftigt, vilka de är, i styrka och i baksmälla.
För all ger de baksmälla, på olika vis.

Baksmällan är emotionell

Till slut faller jag till föga för de ursäkter som får mig att äta sockriga saker,
i mängder… MÄNGDER. Tröstäta är ett annat namn för det. Men visst f-n är
det att knarka. Men vilket knark man använder sig av får förvisso
något olika konsekvenser. Vissa är mer destruktiva för kroppen. Men jag
funderar om inte alla är lika destruktiva för själen? Och jag har fler knark än
sockriga saker som småkakor och godis. Det ar vi nog alla tror jag.
Många vet hur en baksmälla känns. Men inte alla tänker på att
den kommer emotionellt och /eller kroppsligt för allt missbruk.

Tomrummet

Hålet inuti, tomrummet som vi alla försöker fylla.
Vad består det i ? Är det saknad av något ? Är det bekräftelse ?
Harmoni ? Meningsfullhet ? Men är det inte rena utopier att tro att någon
enda människa till fullo har allt den behöver i alla tänkbara varianter
under varje vaken timme i livet ?

Eller är det en konsekvens av att vi har det FÖR bra ?

Eller är detta konsekvensen av att ha uppnått en sådan hög materiell
standard, att vi får möjlighet att reflektera över vår tillvaro, på gott och ont.
Jag föreställer mig att inget vilt djur har existentiella funderingar,
utan har fullt upp med att leva och överleva. Är det därför jag ibland
förundrat på TV ser fattiga barn i Afrika, se lyckligare ut än mig, än oss.
, de sura gubbarna och kärringarna i grannskapet och allt vi girigt ”måste ha”
och få igenom ?

Det ”rättfärdiga” och det ”orättfärdiga” folket

Jag tror även att väldigt många förnekar att de har någon form
av beroende, något ”knark” I synnerhet de som har fort till att fördöma
A-lagare, heroinister. I synnerhet de som placerar sig själv
i gruppen ”det rättfärdiga folket”, varav många de facto dricker MER
alkohol än A-lagarna i parken. Sexmissbruket, i form av faktisk
tvåsam sex, fast med ständigt nya partners, eller i form av porr på nätet.
Är ytterligare två varianter. Och väldigt, väldigt vanligt både bland
män och kvinnor.

”Ja ha … sen då’, tänker när man, när ligger där med kladdig äcklig
sperma på magen” sa en fd kompis till mig angående antiklimax efter
onani. ”Det verkade som en bra idé från början men”

Eller den notoriske helgsuparren som är mindre måttlig i intaget
än A-lagarna i parken ”Aldrig mer” … Där aldrig betyder
”Inte förrän nästa helg”

Kemisk eller kemisk knark

För att inte tala om alla mediciner och tabletter vi knaprar i oss,
dag efter dag, månad efter månad. Det är inget annat än knark
mina vänner. Inget annat än knark. Man kan knarka vad som helst
faktisk. En del har kemiska preparat som gör dig beroende. Så som cigaretter,
Bag-in-box-alkoholism, småkakor, värktabletter. Andra triggar
kemin i kroppen och hjärnan, så som spelmissbruk, Matmissbruk,
arbetsnarkomani, porr, sexmissbruk.

Vanliga hobbys och hälsosamma, livsnödvändiga sysselsättningar också

Så även vanliga hälsosamma saker, sysselsättningar, kan förvandlas
till destruktivt Missbruk. Arbete, mat, motion… ja till och med musik,
närhet, dans och hobbys. Och när det sker, när man kliver över tröskeln,
märker man oftast inte… inte förrän efteråt, då baksmällan kommer.

Hade inte tumme med spaden

För några veckor sedan så sa min högra hand ifrån, blev överansträngd,
från allt grävande i jord och i grushögar. Jag finner harmoni i att arbeta
med jord och växtlighet. Det gör jag fortfarande. Men omständigheterna
och min periodvisa oförmåga att sätta gränser för mig själv, gjorde att
det blev överansträngt. Och nu får jag en fysisk baksmälla av det. Vilket i
sin tur förhindrar mig från att göra andra saker som är hälsosamma och jag
mår bra av. Både socialt och på annat vis. å som att spela gitarr, spela boule
mm mm.

Saker man får försöka lära sig leva med, och hantera

Och inunder finns det mer eller mindre, djupare hål och tomrum
som inte går att fylla. Saker som redan skett, och i viss mån präglat en
eller starkt påverkat för livet. Saker som man kan lära sig leva med,
och lära sig hantera olika bra, utifrån tillfällig form och inre och yttre styrka.
Dessa kan också dra en till att ta ett eller tio extra glas vin, eller vad man nu
har för dragning. Det finns bättre och sämre sätt att hantera
själsliga trauman, men alla blir nån slags utfyllnad. I vårt samhälle
är det allmänt accepterat att knarka, om du köper knarket på apoteket,
eller systembolaget, medan det kan leda till fängelse om du inte gör det.

Nä jag jobbar på att hitta balans, för mig själv, och gentemot min
omgivning. Jag lyckas ofta, men inte alltid. Och just det att inte alltid lyckas
med det man företar sig eller vill åstadkomma är i allra högsta grad
mänskligt. alldeles oavsett.

Nu tog jag EN Ipren, varje kväll (fick tips) för att hjälpa hämma inflammationen
i handen. Och gjorde det under 10 dagar. Handen är inte helt återställd än.
Men den tabletten har även hjälpt mig att sova bättre/tyngre.
Vilket gjorde att det igår kväll var frestande att ta en, fast inte för handen:
ja ni er va lätt det är ….

Gustaf och Marie

Men allvarligt… jag menar ”Mandelmans” tex.
Jag hoppas ni inte tror på bilden av den barnslige ständigt positive
Gustaf Mandelman och hans trygga alltid glada fru Marie. Det är TV !!!
Man klipper bort eller avstår från att filma de deppar, eller bråkar
eller när Gustav sitter och drar i ….ja nånting som kan ge tillfredsställelse.
Eller Marie tar för mycket lådvin, lägger under kranen på lådvinskranen
och tar bort spärren, och svär åt Gustaf, mannen som valde att inte
växa upp.

Så när jag nu vaknar upp till grått väder och slät-regn.
så är det inte vädret som orsakar det….. det är helt andra saker, inuti mig,
inuti dig. … kom ihåg det. Men för all del, om det känns lättare att skylla på
regnet, så är ju det en möjlighet. 🙂 Eller ”ett glas” vin.

…
Först kom ”ogräset”

Först var det ”ogräset”. Dvs det som vi människor betecknar
som ogräs för at det växer utan våra tillåtelse. Och i människans värld,
är det hon som bestämmer över allt levande. Så som människan plägar
göra. Men inte ens jag, den ”perfekte” idealisten (Öh ja … det var ironiskt)
…inte ens jag kan ju låta det växa sig så stort att de plantor jag odlar
inte får ljus och näring. För tillfället är ogräs inget stort problem, på mitt
”jordbruk”. Anledningen är att jag vände jorden på våren, och drog upp
merdelen kvickrot, som med sina djupa rötter annars blir svåra att dra
upp med hela roten, utan att de går av, och växer upp på nytt.

Blev ett icke-problem

Och tidigt var det ett problem för mig att ogräset växte snabbare
är sådden. Och därför omöjligt att skilja ogräs från sådd, när de var
pyttesmå. Men näsa fas, när växterna var identifierade, och oönskade
var ryckta med roten. Då blev ogräset ett icke-problem, när man som
jag luckrar jorden RUNT mima växter, i princip varje dag. Då hinner
inte oönskade växter ens slå rot.

Syftet ursprungligen ett helt annat

Det var faktiskt inte orsaken till att jag började luckra jorden varje da.
Nä det gjorde jag för att jag har en ganska lerig jord i grunden, och jag ville
att vattnet, skulle komma ner i jorden lättare, efter jag luckrat den.
Sen kom jag på att det fick den goda bieffekten att jag slipper rensa ogräs…
åtminstone där.

Nästa hot mot plantorna: Pieris brassicae

Nästa ”hot mot plantorna, var kål-mask/kålfjäril. Pieris brassicae,
Jag såg för mig o mitt inre, hur de i princip bara blev stjälkarna kvar,
om jag inte gjorde något åt det. Så mitt första drag var att försöka i
största möjliga mån hålla dem UTANFÖR kål-nätet, jag byggt in dem i.

Det hjälpte nog lite, men räckte inte helt. Och jag vill absolut inte
bespruta, ABSOLUT INTE !. Så jag fick då och då lyfta på nätet och
vända på bladen och handplocka dem. Jag hittade även nå¨n enstaka
gång glupska STORA larver, som var så stora att de kan äta upp en
halvmeters kålplanta på en dag.

Starka plantor en av de bästa motåtgärderna (förebyggande)

Och så växte de på sig o blev stora, plantorna. Och angreppen från
mask blev nästan obefintliga. De gillar vissa kål bättre än andra, synd
bara att jag inte vet vad alla är. Satte ju massa sorter i jord.
Men de blev så stora att de förstördes, bröts av av kål-nätet omkring dem,
så jag hade inget val annat än att släppa dem fria. Så nu är det enda jag gör,
är att handplocka mask. Igår hittade jag två. Sen inbillar jag mi inte att
slaget är över bara för att just i år, just denna vecka, jag har ETT av alla möjliga
angrepp under hyfsad kontroll. Det finns MASSOR, till alla sorters grödor.

Ett annat skadedjur att oroa sig för

Bland annat fanns det ett skadedjur jag oroat mig särskilt för.
Homo Sapiens/Iditotus Saboterus. En underart av den ursprungliga
Homo Sapiens, som en gång levde i samklang med övriga naturen.
Eller Hetro Sapiens, som det heter i homofoba Ryssland.
Rent allmänt, anses det idag i vårt jämställda, feministiska rike,
att hanarna av denna art, Homosapiens oftare om inte näst intill alltid
var de mest destruktiva.

Mörka hanar, tillhör oftast de först misstänkta.

Och har de hanarna dessutom svart man, till kalufs,
mörkare skinn, ja då anses de extra destruktiva, lite hos var svensk idag,
har jag förstått. Att sedan statistik och vetenskap bevisat att en förödande
majoritet av både Homosapiens hanar inte är våldsamma brottslingar,
inte ens de med svart man, och mörkare skinn…. det anses rent allmänt
som ovidkommande information. Jag tror att i vårt rike, kan man liksom inte
som jag oftast gör, komma dragandes med ren fakta, och tro att det räcker.

”Fågelholkar”

Döm om allas förvåning när lottgranne till mig, bevittnade och avstyrde
stöld av grödor och viss vandalisering, när de skyldiga inte var av könet
Hane, av Homo Sapiens, utan hona. Och ännu större gapande munnar blev
det under djungeltrumman, när det fastslogs att de inte ens hade mörk hy,
och svart hårig man. ”Inte ens det” sa en granne förskräckt när jag berättade
att två svenska kvinnor var de som gjort detta, 05.30 på morgonen till Lördag.

Jag ber om ursäkt för denna min brist och abnormitet

Jag är ledsen kära läsare om jaf med dessa vittnesmål, spräcker en massa
illusioner om hur saker ligger till, och hur vissa grupper är, enligt den samtida
gängse gruppindelnings-normen. Men jag har en liten sjukdom förstår ni,
en abnormitet enligt vår tids, vårt fantastiska lands gängse normer, som jag
bara inte kan få bukt med. Ja har oerhört svår att både ljuga och generalisera.
Snälla förlåt mig för det !

Som skadedjur och farsot betraktat så kan ingen värre än människan ha
drabbat moder natur Corona står sig slätt i jämförelse. Och ju rikare, desto
värre förödelse tycks det. Kanske Moder natur har låtit människan hållas
ett tag till, för att hon är så bra på att förgöra sig själv. Men nu inser hon
att priset är för högt. Och om man ser det så, förstår man att Covid 19, inte är den
sista motåtgärden, mot jordens största farsot:

Homo Sapiens/Idiotus Saboterus

…
Trött på anonyma hatare, och att ingen står upp mot dem

Jag blir emellanåt trött på hela skiten, och kan inte göra
annat än sucka över folk. Jag är trött på allt blint hat från
alla håll och kanter. Jag är trött på alla lögner från dessa.
Trött på att så många inte står upp mot dem, gömmer sig
bakom ”positivitet” och anonymitet. Samma anonymitet
som hatarna gömmer sig bakom.

En man som heter Owe

Och fruktansvärt trött på alla bortskämda svenskar. Det kanske
verkar värre än det är, det kan hända att det på det viset.
Att media gärna ger dessa idioter utrymme, framför förnuft
och eftertanke. Det är väl att svära i kyrkan att hävda att folkkäre
Owe Thörnqvist (länk) går i bräschen, och blir ett ansikte
utåt för de bortskämda svenskarna. Och aldrig någonsin tidigare
har vi väl blivit så synade som folk, som under Corona-epidemin,
när någonting krävs av medborgaren. Jag har varit stolt över
att vara svensk, stolt över vårt historiska engagemang för
medmänsklighet, flyktingar, osv….

Stoltheten rinner ut mitt hjärta

Jag får allt svårare att känna den stoltheten, ju längre tiden går.
Sverige och svenskarna har förändrats i grunden, och som jag
misstänker, har med välfärd och fetare plånbok, kommit att bli ett
av världens mest bortskämda folk. När jag ser flaggan, den svenska,
som jag förut varit så stolt över att se vaja i idrottsevenemang,
och på nationaldagen,. när nysvenskar sveper in sig i flaggan i stolthet
över att få blivit medborgare…. när jag nu ser flaggan, är det
nästan alltid i sammanhang av trångsynthet och rasism.
Jag blir så fruktansvärt j-a trött på er ! Era identitetslösa
skogstroll, nättroll, utan tillstymmelse till varken hjärna eller hjärta,
som bara kan trampa ned allt som ni ser har mer hjärta
och intelligens än er själva. Så fruktansvärt små människor,
så ynkliga, rädda, fega.

De som ”värnar Sverige”

Och aldrig någonsin tidigare har vi väl blivit så synade som folk,
som under Corona-epidemin, när studenter pissar å förmaningarna
om försiktighet (länk). Jag skulle kunna räkna upp 50 likadana egocentriska
skeenden, från svenskar i Sverige, ett av världens mest bortskämda folk.
De som blev tårögda över att kryssningarna kommit igång igen,
de som har spott-tävlingar på camping när en droppsmitta dödar
främst äldre, och i tusental bara i Sverige. Nån hade vandaliserat
skyltfönstret ett av stadens caféer, för att de ”tyckte extra mycket om
Sverige” tydligen, sk ”Svärjevänner”. Jag blir så j-a trött.

Fira ner flagg-jäveln

Nä fira ner flagg-jäveln på halv stång, och låt den vara kvar där tills
vi har något att vara stolt över igen, så som medmänsklighet,
rättvisa, empati. För vi har mer att sörja än sträcka på oss över !

…
På G i alla väder med G

Jag och min vän G, har under många år gått promenader,
”teaterpromenader” . Ibland är det glest mellan tillfällena.
Men om vi inte gått, har det aldrig berott pga vädret, för
efter vädret har vi anpassat oss. Men för min del går det längre
tillbaka än så, egentligen så länge jag kan minnas så var vädret
inte nåt större hinder, för att gå ut. Med morfarn ute i bärskogen,
eller med morfarn ute på sjön, i ekan, när vi fiskade. Vi satt och
metade i regnet, med sydväst, och regnjacka.

Myten om den vädertålige norrlänningen

Inte heller i betong-gettot i natursköna Stockholmsförorten
var vädret något som hindrade oss friuppfostrade (ouppfostrade) 60-talsbarn
från att leka, cykla, eller vadsomhelst. Jag som ändå varit uppväxt
nollåtta, förväntade mig något tuffare virke i norrlänningarna
när jag flyttade upp till Ådalen 1987… vad gäller väder och vind.
Första vintern tog morbror Rolf med mig på vinterpromenad från
Nipstadsgatan 15, upp till Krokvägen 12,…..i 39 graders kyla.

Ynk och ömk

Men allt som oftast tycker jag det är ett väldans ynk och ömk
över vädret: ”För kallt, för varmt, för blåsigt, för myggigt för
att det inte blåser, för regnigt, för lite regn. ”Det borde regna på natten,
och vara soligt och varmt på dagen” skrev en vän till mig nyligt.
”Det ska vara lagom” skrev än annan vän. Och bägge uttrycken
håller de flesta med om. Så det är som vanligt JAG som är den konstiga,
även i detta fall, som är mer eller mindre väderbeständig, som gillar
alla vädertyper vi har, och tycker att Sommaren, hösten, vintern och
våren är de bästa av de årstider vi har.

Gränsen till Norrland

Det frustas, fnyses och hånas från många Ångermanlänningar över det
som kallas snöoväder i Stockholm, och är nån cm snö.
Asså, jag var ju redo att haka på… om inte Ångermanlänningen
hade vart lika ömklig när det kommer till väder. Ådalingar som
inte ville åka på vinter-styrdans vid – 20 grader, för att det var så kallt att
sätta sig i bilen efter dansen !!??? Amen för helvete Ådalingar, ni
är ju lika veka som Stockholmare ! Och jag är blandras
Ångermanholmare, och tåligare än hela högen. Eller åtminstone
mindre gnällig vad gäller väder iaf.

Kanske måste vi dra om gränsen för Norrland, mellan Västerbotten
och Norrbotten, och inte vid Dalälven?

”Dä ä mytje görm å”

Jag får väl säge som n’morfarn sa då: ”Dä ä mytje görm å”
Även nere på kolonilotterna tycker jag mig skönja ett tydligt mönster
till vilka som är där när. En liten faktor är folks dygnsrytm, och hälsa.
Men den stora faktorn är vädret, utan tvekan. En solig ”lagom varm”
är näst intill allihopa nere samtidigt. Rägne nä, så är det
bara jag (om jag har nåt som behöver göras) Är det ”för varmt”
så är det bara jag. (om jag har nåt som behöver göras)
Men återigen, så är det troligtvis JAG som är den konstige i sammanhanget.
Utanför normen, den ovanlige… token !

Jag är konstig… utifrån normerna

Man har även kunnat se mig plocka nässlor i diken,
för att göra egen näringsrik gödning till växterna, gratis, när det normala
är att köpa näringstillskott i pelletsformat för 200 kronor förpackningen.
Och man kan se mig klippa gräs som inte inte är avsett at klippa, för att få
gräsklipp till odlingarna. Ytterst konstigt.. de finns ju att köpa ??!!
Jag har aldrig varit rädd för att göra bort mig faktiskt. Men det är först på
senare år jag kan stå för vem jag är, hur jag tänker, hur jag gör, och
PÅ RIKTIGT inte bry mig om vad folk tänker om mig när jag ligger
raklång på marken, med systemkameran för att få en bra bildvinkel.
Eller övriga redan nämnda ex.

Men vad är det….

Men vad är det då som får oss att tvingas göra saker vi inte
kanske egentligen inte helst vill, för att betraktas som normala
av människor vi inte känner, som inte bryr sig om oss, eller egentligen
inte betyder något för oss? Och vad är det vi anser vara ”normalt” och varför”
Även när det i ett utanifrånperspektiv verkar helt kokobello, så gör vi det om
”alla andra” gör det, utan att fundera varför. Som att bunkra toapapper
i det land i världen som kanske ligger i topp tio på egenförsörjning av
cellulosa-produkter, så som toapapper.

I enbart kalsonger på stan

Vi går ju tex inte på stan i kalsonger med y-front på, utan byxor.
Men kortbyxor som är i stort sett samma plagg likadana,
då går det bra, annars är man mer än lovligt knäpp. Och kanske tom
begår ett lagbrott ? Nä men jag intresserar mig för dylika beteendemönster
kring normal och onormalt. Det mesta är bara ett skådespel
verkar det som.

Bråttom ?

Stockholmare springer till tunnelbanan, även om de inte har bråttom
varför ? Bilister blir som galna av att hamna bakom en eller flera
långtradare Även om de egentligen inte har bråttom.
Varför ?

Osså det ”dåliga vädret”

Och vi springer undan regnet … även om det bara blir
några droppar på oss mellan butiken och bilen. En reflex tror jag,
som
ingen reflekterar över. Kommer regn, ska man springa undan.
För det ”är dåligt väder”. Jag tycker det är toppen-väder.
Det måste ju som sagt få regna ibland.

Till sist får jag väl citera fd Bangolfaren Per-Erik Gahlin,
när vi var på SM i bangolf på Stockholms banor. Och himlen
öppnade sig, i ett redigt skyfall. Alla kutade under tak,
Jag gick fort, eftersom jag är konstig. Men Per-Erik, han spelade
klart banan, gick i lugn och ro in långt efter de andra. Och nån
frågade varför han inte sprang undan regnet:

”Äh jag va ju liks blöt så”