Tick, tack, tick tack….

…
Testbild och sekunder

Jag brukade som liten, älska att höra sekundvisaren ticka
rytmiskt, entonigt i bakgrunden, och inga andra ljud.
Och ibland kunde jag tittade på den samtidigt, och låta
mig hypnotiseras av dess enkelhet, dess sövande
harmoniska takt. speciellt om det fanns folk i huset,
även om ingen sa något. Även testbilden på TV… på kockan där,
hade samma effekt på mig då.

Men sen …

Större delen av mitt vuxna liv, har jag dock dövat med
ljud, och intryck varje vaken timme, och tom några av de som jag sov.
För att glömma, föra att gömma mig… för att inte känna
… för att inte känna…

…känns det igen ?
Jag tror det… jag tror många känner igen sig.
Men vi har olika sätt att fly.. fly från det som gjort ont,
fly från våra känslor… och därmed fly från vilka vi är..
vilka vi är….

Dygnet runt

Dygnet runt, fyllde jag mina sinnen med ljud, och bilder,
tv, radio, musik, och göromål. Aldrig en sekund i vila,
i kontemplerande, eftertänksamhet och rofylldhet.
Men nu… nu när jag levt troligtvis mer än halva livet,
nu återvänder jag stundom till tystnaden…. till mina känslor,
till mig …. till mig …

Jag ska åter ligga och lyssna på sekundvisarens monotona,
hypnotiserande ljud. Och jag ka mitt på dagen lägga mig
på spikmattan, och ta på mig solglasögon inomhus.
Jag stänger av det yttre… och är ….och är

Alla inbillade måsten

Testbilden på SVT är sedan länge borta.
Sändningsuppehåll finns nästan inte, utom
på Kunskapskanalen. Testbilden har ersatts med
frenetisk, orytmisk, påträngande reklam. Som är designad för
satt tränga in i våra sinnen, … få oss att vilja behöva saker
vi inte behöver. Få oss att känna att vi MÅSTE ha dem. Att vi inte duger
utan dem, att vi blir sjuka utan dem, ensamma utan dem.
Men sanningen är att vi blir ensammare MED dem… Med dem..

Visst tror ni jag var/är galen ?

Erkänn att ni tänker att jag måste ha varit något av ett autistiskt
barn, som satt och stirrade och lyssnade på klockan.
Visst tänker ni att det är ganska galet ? Ja det kanske är så, att
jag har drag av det, vem vet ? Reklamen tränger in i våra huvuden,
genom öron och syn, hela vår vakna tid. Vi stirrar hypnotiskt ner i
våra mobiltelefoner i det offentliga, så väl som hemma, på jobbet,
när vi sitter i bilen, när vi promenerar. Vi har proppar i öronen
och stänger ute fågelkvitter när vi motionerar och springer.

På vilket sätt är det friskare. än att låta sig hypnotiseras av ljudet
från sekundvisaren, och sjunka in i sig själv ?

Parkens disharmoniska dunk tog paus

Ljuden från parken under sena delen av Juli har uteblivit.
Evenemang har uteblivit, så som dans och konserter.
jag kunde höra dem sent på natten, basen, baskaggen som
fick rutorna att vibrera på fönstret till min lägenhet.
Jag har inte saknat dem, Jag skulle inte sakna dem om de för
evigt tystnade. Men de kommer tillbaka… och spriten
kommer åter härska på gator och torg. Människor som slår
och misshandlar andra människor pga spriten. Begår otrohet,
kastar glasflaskor etc … jag menar sånt som normala människor gör,
såna som inte mediterar till ljudet av sekundvisaren.

Många längtar nog tillbaka till detta…

… inte jag. Jag har aldrig känt mig så delaktig
i samhället och världen, som när den stängdes ner
och tystande en stund. snart är det som vanligt igen,
och jag kommer vara en utstött oviktig
person i samhällets ögon. Som samhället och dess
deltagare tycker om icke produktiva människor…
värdelösa, dagdrivare, utan ….

Men så ser inte jag på mig

Jag ser inte på mig på det viset. Inte alls !
Jag ser på mig som iom utanförskapet, är en av de få
vettiga människor kvar. Som ser nyktrare på tillvaro och världen.
När allt kommer igång igen, och ekorrhjulen börjar spinna av
meningslöst jakt på pengar för att söka saker vi inte behöver…
så kommer jag känna det som att det är dessa som lever i
utanförskap, inte jag. Även om de är i majoritet.

Tick tack

Nu ska jag stänga av datorn, och skärmen, mobilen,
ta på mig solglasögonen, lägga mig på spikmattan, och lyssna
på sekundvisaren. Vad folk tänker om det,
rör mig inte ryggen. Jag är inte rädd att känna …
inte rädd att känna. .. och vara … och vara