Underbara ungar, och att leva grönt

…
Belöningen i att hålla efter

3 kålmaskar blev dagens skörd i stora kåltältet,
efter att jag stått dubbelvikt och letat mask, och mördat
dem , krossande mot kålbladen de snikade av.
Dödade på sin favoritföda. Det totala massmordet är nog uppe
i 23 kålmaskar nu. Men det minskar i antal, ju bättre jag håller
efter det hela. Precis som antalet covid-fall om folk sköter sig.

Tegnell och jag

Anders Tegnell har nu gått på semester, och tillbringar enligt egen
utsagor tiden med samma sak som jag, trädgårdsarbete.
Jag har svårt att hålla mig borta nästan. Och även om det är roligt att
träffa andra odlare/lottägare, så är det mer terapeutiskt att påta i jorden
helt allena. Timmarna bara rinner iväg, och välmående är belöningen.
Detta trots trött rygg, en överansträngd högerhand och tumme.
Det har blivit betydligt bättre de två senaste dagarna, med handen.
Och ryggen var bara trött, inte ond.

Nästa fas, som går in i föregående fas, och nästa

Nu kommer nästa fas av odlandet, som måste övergå till
och smälta ihop med fasen av sådd,, odling och skötsel….
… nämligen skörda… eftersom,, och njuta och ta rätt på allt jag odlar.
Och det är inte ”bara” det heller. Både kunskapsmässigt och tidsmässigt.
För under stundom har det varit Havregröt till frukost, och en burk Makrill
till middag sent på kvällen, när göromålen varit som flest.

Leva för och av och med odlingen

Men nu börjar det så smått landa hos mig att jag inte
bara ska leva för odlingen, utan att jag även ska leva med odlingen,
och delvis AV odlingen. Börja ta mig tid att inkludera grödorna i riktiga
måltider. Jag har vattnat, rensat ogräs och mask, jag har grävt, grävt och grävt.
Snickrat, målat, gjort eget gödsel, gödslat, luckrat, burit jordsäckar,
inhandlat frän och utsäde, några plant. Inhandlat nät, byglar.
Samlat gräs, klippt gräs för att ge näring åt odlingen.

grovjobbet gjort

Nu när grovjobbet är gjort, och underhållet tar vid lägger jag fokus på
att lära mig skörda rätt, och använda skörden rätt. Inkludera det i fantastiska
maträtter. Ännu ett nybörjar-område. Men det första nybörjarområdet, har
hittills gått skapligt ju. Mestadels stavas de flit, och stora öron och ögon
som tar till sig information… och stor mun som frågar.

Underbara ungar

På väg ner till lotten, träffar jag alltid alla Djupövägens härliga lekande barn.
Fulla av skratt och livfullhet, och lek. Jag tackar Gudarna för den rikedom
de ger detta område. Annars hade det bara varit massa sura gamla gubbar som jag,
eller gnälliga kärringar. Många av dem känner igen mig, då jag nästan alltid skiner
upp när jag ser deras afro-flätor, deras korta pojksnagg, och säger med hela mitt hjärta
”Heeeej” … Nu säger de av hela SITT hjärta ”Heeeeej” till mig.
Jag är så glad att det bor så många invandare här, annars hade det varit tomt på ungar.
Och ” Om inga ungar funnes så slutar ja'”… skaldade den svenskaste av svenska vissångare,
Holländaren Cornelis Vreeswijk !

Färsk och torkad timjan – hur ska man kunna deppa då?

Så idag har jag haft egen färsk timjan i köpt ärtsoppa. Den vegetariska köpta
ärtsoppan är i sanning rätt trist utan fläsk,. Och bör piffas upp.
Lök är mycket bra. Men idag blev det timjan och persilja från egen trädgård.
Hur lyxigt känns inte det då. Lika lyxigt som rabarberkrämen,
med rabarber från egen rabarberplanta, till frukost i morse.
Övrig Timjan som jag tog, test-torkade jag i ugn på 50 gr med
öppen ugnslucka.

Hjääääälp!!!!

Ett träbord, blev tillfälligt vindskydd till gängliga oskyddade ärtor i
stormliknande förhållanden. Ärtplantor brukar ju liksom gripa tag i sin
omgivning och klättra, om möjlighet skapas. Och jag hade skapat möjlighet,
med pinnar o snören att klättra på. Men nu blev det nästan som i en fabel,
tydligt hur ärtstjälken med sina sista pustande krafter höll fast vid trådar
som blåste omkring betänkligt. Det var som de skrek på hjälp när
jag gick förbi, och de höll fast för glatta livet. ”hjjjjäääälp oooss…
vi blåser bort”

Talande morötter och ogräs

Och vem hörsammar inte ett gäng ärtstjälkar i nöd, i storm ?
Liknande fabel-association, med stänk av humor, fick jag här om dagen
när grannen satt bredvid mig när jag gallrade morötter. Och de växte tätt,
och nära inpå ogräs, varav av några var lika de unga morötterna till
utseendet. Åtminstone för den ovane. Och jag sa högt: ”är du ogräs eller morot”???

– Och jag personifierade dem, so fabler ”Jag är moroooot, jag är moroooot
ryck inte upp mig” från både morötter och ogräs.

Uppryckt från rötterna – I know te feeling, only too well

Apropå att rycka upp. Så ryckte jag av misstag upp en ärt-stjälk,
när jag skulle grabba tag i ogräs. De skrek ju inte 🙂
Och igen, så gjorde jag ljudligt, lite humor
av det hela, och gav röst åt den, som protesterade högljutt
över både att ha blivit uppdragen från rötterna, och dessutom
tagen för ogräs … förnärmat. Bäddade omgående ned rötterna i jord
och vattnade rikligt och hoppades den skull vilja leva.

Bladen slokade ganska omgående.
Men jag har bett om förlåtelse, och dessutom gett den vindskydd.
Så jag undrar om den inte börjar återhämta sig lite men den är rätt
sur på mig. Dt blir väl sura ärtor i den om den överlever kanske ?

Förebyggande lättja

Ja luckrade upp jord och alade faktiskt löken. Dvs såg till att den
fick mer jord omkring sig då den växt i svagt utförslut, och vattnet
drivit bort lite jord. Jag tror de ska gilla det. Grönkålen och broccolin
har fått nässelgödning, så de borde väl växa då tycker jag, så det inte blir förgäves.
Tycker om att använda jordluckring som ogräsbekämpning.
Dvs luckra joden omkring grödorna INNAN ogräset en hinner rota sig.
Jag finner att det blir mindre jobb så.

O nu ere gonatt för låtsasbonden,
måste väl ner och vända på vindskyddet imorrn…
eh jag menar bordet