Månad: juli 2020

…
Jag upphörs aldrig fascineras över människors
totala medvetna stupiditet ! Folk som är född korkade
har jag ingenting att kritisera, de kan inte hjälpa det.
Men majoriteten som VÄLJER att både vara och förbli korkade
olärda och väljer att hitta på egna fakta… nä det är tamefan
OFÖRLÅTLIGT !!!!

Nu läser jag om pensionärer som är upprörda på FHM över hur länge
de ska behöva ”sitta i karantän”

”När nu de yngre kan leva nästan ett vanligt liv måste de äldre fortsatt
stanna hemma. Detta är ännu ett obegripligt inslag i svensk
coronastrategi.”

Ja men på riktigt ???? Från vilken j-a grotta har ni nästlat er in i samhället ?
Och det värsta …är att 27 forskare har skrivit under på detta !!! FOOOORSKARE !!!
JA MEN JA TAMEFAN IMPLODERAR SNART !!!

Rekommendationerna är just REKOMMENDATIONER !!!…
SOM ÄR TILL FÖR DE ÄLDRES SKULL !! Ni är inte fångar,
ni FÅR gå ut, och utsätta er för risken att bli smittad. Anders Tegnell
kommer inte sätta er i fängelse för sjutton j-a gubbar !!!!

Var gärna förbannade, var gärna besvikna, var gärna rädda,
men inte på Tegnell och folkhälsomyndigheten !!!!!
Men framförallt var försiktiga. Och det är egentligen allt Tegnell och
FHM säger, det är för er skull dessa rekommendationer finns.


Men som vanligt hos den bortskämde svenske är det NÅN ANNAN
som ska stå för uppoffringar, och man själv ska få fortsätta leva omdömeslöst
i frosseri och självcentrerat ! Och det gäller ju i än högre grad en majoritet
av de icke äldre äldre, som skiter i rekommendationerna.
Är det inte DEM ni ska vara förbannade på ? Eller skulle ni inte vara förbannade på
ego-politiken som dragit in både på sjuksköterskor och sjukvårdsmateriel
för att sänka skatter för de rika ?… er ? Tillhör ni inte de rika ?
Nä det gör tydligen ingen ”i det här j-a landet”.

…
Äntligen mörka nätter igen !
Jag tycker verkligen om när det blir mörka sommarnätter.
Många landsmän ser suspekt på mig, när jag ser uppriktig ut
när jag säger att jag gillar alla väder vi utsätts för i Sverige.
Samt att jag ofta brukar säga att de årstider jag tycker bäst om,
utav de som finns, är Vintern, våren, sommaren och hösten.

Men jag har till slut, inte bara blivit vän med att
inte vara som alla andra, utan tom omfamna det.
Och jag har förstått att majoritetens åsikt definitivt inte är
någon garant för att åsikten är sund eller klok. Ganska sällan
faktiskt är det så.

Jag går nu min väg nu… min stig, utstakad efter mitt hjärta,
och mitt förstånd. Och inget av dem går av för hackor.
Ja skulle säga att jag är förbaskat klok, i i grunden har ett stort
varmt hjärta… så är det bara !

Det växer i trädgården, så det knakar. Mycket har lyckats väl.
Och ger fantastisk skörd. Annat blir nästan ingenting, trots ståtliga
stjälkar och blad. Blomkålen verkar inte vilja ge ifrån sig något,
trots att jag gett den allt den sägs ska vilja ha, och skyddat den från
kål-maskar. Några ståtliga plantor, utan kronan på verket. Jag ser det
inte som ett misslyckande, men lite tråkigt. Det är så mycket som spelar in,
i väder, vind, jordmån o sånt, som man inte styr över. Och blomkål,
är en de mera nyckfulla sakerna man kan odla, har jag förstått.

Men så många succéer,, som Märgärtor, rödbetor, rädisor, squash,
isbergssallad, romansallad, spenat, kålrabbi, lök, grönkål, palmkål,
mynta, basilika, rabarber och piplök. Och så mycket lovande som broccolin,
palsternackor, morötter. Och så de som hoppet ännu lever på. Spetskål,
purjolök, röd lök, persiljan, egensådd mynta, hallon, morötter.
Tomater tvivlar jag på att de blir röda i friland. Och ingen av gurkplantorna
har visat en tillstymmelse till intresse på att ge ifrån sig gurkor. Det är för kallt
och för torrt för dem, kill-gissar jag.

Jag får ju i mig fantastiska råvaror nu, godare, friskare, giftfria, nyttigare.
Men tydligen hade jag en brist i kroppen som behövde tillgodoses,
DAJMSTRUTAR, för jag har smällt i mig 3st minidajmstrutar ikväll.
Det ingår väl i kostcirkeln ?

Nu är det natt, mörkt och underbart.
Så hjärnan förstår att vi ska sova, kroppen, hjärnan,
och själen. Gonatt i sommarmörkret.

…
Testbild och sekunder

Jag brukade som liten, älska att höra sekundvisaren ticka
rytmiskt, entonigt i bakgrunden, och inga andra ljud.
Och ibland kunde jag tittade på den samtidigt, och låta
mig hypnotiseras av dess enkelhet, dess sövande
harmoniska takt. speciellt om det fanns folk i huset,
även om ingen sa något. Även testbilden på TV… på kockan där,
hade samma effekt på mig då.

Men sen …

Större delen av mitt vuxna liv, har jag dock dövat med
ljud, och intryck varje vaken timme, och tom några av de som jag sov.
För att glömma, föra att gömma mig… för att inte känna
… för att inte känna…

…känns det igen ?
Jag tror det… jag tror många känner igen sig.
Men vi har olika sätt att fly.. fly från det som gjort ont,
fly från våra känslor… och därmed fly från vilka vi är..
vilka vi är….

Dygnet runt

Dygnet runt, fyllde jag mina sinnen med ljud, och bilder,
tv, radio, musik, och göromål. Aldrig en sekund i vila,
i kontemplerande, eftertänksamhet och rofylldhet.
Men nu… nu när jag levt troligtvis mer än halva livet,
nu återvänder jag stundom till tystnaden…. till mina känslor,
till mig …. till mig …

Jag ska åter ligga och lyssna på sekundvisarens monotona,
hypnotiserande ljud. Och jag ka mitt på dagen lägga mig
på spikmattan, och ta på mig solglasögon inomhus.
Jag stänger av det yttre… och är ….och är

Alla inbillade måsten

Testbilden på SVT är sedan länge borta.
Sändningsuppehåll finns nästan inte, utom
på Kunskapskanalen. Testbilden har ersatts med
frenetisk, orytmisk, påträngande reklam. Som är designad för
satt tränga in i våra sinnen, … få oss att vilja behöva saker
vi inte behöver. Få oss att känna att vi MÅSTE ha dem. Att vi inte duger
utan dem, att vi blir sjuka utan dem, ensamma utan dem.
Men sanningen är att vi blir ensammare MED dem… Med dem..

Visst tror ni jag var/är galen ?

Erkänn att ni tänker att jag måste ha varit något av ett autistiskt
barn, som satt och stirrade och lyssnade på klockan.
Visst tänker ni att det är ganska galet ? Ja det kanske är så, att
jag har drag av det, vem vet ? Reklamen tränger in i våra huvuden,
genom öron och syn, hela vår vakna tid. Vi stirrar hypnotiskt ner i
våra mobiltelefoner i det offentliga, så väl som hemma, på jobbet,
när vi sitter i bilen, när vi promenerar. Vi har proppar i öronen
och stänger ute fågelkvitter när vi motionerar och springer.

På vilket sätt är det friskare. än att låta sig hypnotiseras av ljudet
från sekundvisaren, och sjunka in i sig själv ?

Parkens disharmoniska dunk tog paus

Ljuden från parken under sena delen av Juli har uteblivit.
Evenemang har uteblivit, så som dans och konserter.
jag kunde höra dem sent på natten, basen, baskaggen som
fick rutorna att vibrera på fönstret till min lägenhet.
Jag har inte saknat dem, Jag skulle inte sakna dem om de för
evigt tystnade. Men de kommer tillbaka… och spriten
kommer åter härska på gator och torg. Människor som slår
och misshandlar andra människor pga spriten. Begår otrohet,
kastar glasflaskor etc … jag menar sånt som normala människor gör,
såna som inte mediterar till ljudet av sekundvisaren.

Många längtar nog tillbaka till detta…

… inte jag. Jag har aldrig känt mig så delaktig
i samhället och världen, som när den stängdes ner
och tystande en stund. snart är det som vanligt igen,
och jag kommer vara en utstött oviktig
person i samhällets ögon. Som samhället och dess
deltagare tycker om icke produktiva människor…
värdelösa, dagdrivare, utan ….

Men så ser inte jag på mig

Jag ser inte på mig på det viset. Inte alls !
Jag ser på mig som iom utanförskapet, är en av de få
vettiga människor kvar. Som ser nyktrare på tillvaro och världen.
När allt kommer igång igen, och ekorrhjulen börjar spinna av
meningslöst jakt på pengar för att söka saker vi inte behöver…
så kommer jag känna det som att det är dessa som lever i
utanförskap, inte jag. Även om de är i majoritet.

Tick tack

Nu ska jag stänga av datorn, och skärmen, mobilen,
ta på mig solglasögonen, lägga mig på spikmattan, och lyssna
på sekundvisaren. Vad folk tänker om det,
rör mig inte ryggen. Jag är inte rädd att känna …
inte rädd att känna. .. och vara … och vara

…
Egentligen är jag ganska sov-trött, redan kl 21 på kvällen.
Vågar inte luta mig på sängen nu, för då somnar jag, och vaknar
klarvaken, vid 4-tiden på natten/morgonen. Men jag gör just inget
för tillfället, jag och en matbrödsdeg, jäser ikapp med varann.
Och för en kort stund sedan, var jag världens lyckligaste man.

För ni har väl ändå lärt er att lycka är flyktig, men att den alltid
kommer tillbaka, om man låter den….???

Och när jag stoppade i en sked med hemkokt hallonsylt i munnen,
blanda med grahams-skorpe-bryta i yoghurt naturell…
så friskheten av yoghurt, naturell, liksom går ut i porerna
på kinderna … ja då är man världens lyckligaste man…
… för ett ögonblick.

Allt jag har är 300 gram hemkokt hallonsylt för tillfället,
men det är oxå på ett bakvänt vis den stora lyckan och lyxen
i det hela. Hade jag haft 5 kg av hemkokt hallonsylt, hade det onekligen
lett till frosseri. Och när man frossar, uppskattar man inte,
och uppskattar man inte det man får/har… ja då är man faktiskt
inte lycklig… för det har jag bestämt !!! 🙂

Nu har tröttheten tagit över, och den euforiska lyckan
över den sällsynta hemkokta hallonsylten har avtagit något.
Men redan senare ikväll vet jag med säkerhet att ett lika
lyckligt ögonblick stundar. När jag tar min första tunna
smakprovs-skiva av rågbröd med kummin och mandel i, till
en kopp mynta te, eller varm choklad.
O sen kan jag gå o lägga mig o slötitta TV innan jag troligtvis
ganska fort somnar för natten.

…
Jag såg Björn

”Har du hört talas om bärplockare?? ”
…undrade en Björn utanför skogen , när jag visade
att jag handplockade blåbär.

– Japp ! … svarade jag, visade bild på den jag hade med mig,
och fortsatte plocka för hand.
Men varför i hela friden gör jag det ????
Jo för att om bären inte är tillräckligt många och stora,
så är det till och med effektivare att plocka för hand, jämfört
med plockare. De minsta bären följer inte med. Men SKRÄPET
följer med !

Skräpet stannar i skogen

Det gör inte skräpet när man plockar för hand !
Jo det tog tre rimmar för 1,2 liter. Men hade jag bråttom då ?
Nä… jag mådde ganska gott där jag var. Och jag tänkte att
lite (1,2 liter) är mycket mer än ingenting. Jo rå så tänkte jag faktiskt.
Jag åt av min proviant, en burk blandat med sötmandel, russin,
solroskärnor, och kaffebönor. Och saft och vatten i flaskor
Och jäklar va bra man tänker när man är själv uti skogen,….

Friden..friden… nä hä !!!!

.. ,… eller ja .. nä … inte själv. Kom ju naturligtvis en man och
en kvinna med liten bärhink, strax efter jag kommit. Och hälsade
artigt, och hoppades att de skulle förstå att det betydde
”Gå härifrån, det här är mitt ’bär-revir” Men inte då !!!
Nu hade jag ändå inte förmått plocka mer än jag gjorde på den tid jag var
där, för det var glest mellan bären. Men även om man är poppilär,
så måste man ju få vara ifred NÅÅÅÅNSTANS ?

Starstruck

.. jo och apropå det !… poppilär asså !
Snacka om starstruck uti blåbärsskogen, eller egentligen,
strax nedanför skogsbruksskolan, när Ebba Andersson och
kompis som jag kände igen, men inte kunde placera,
gick förbi och sa ”hej” … ja Ebba asså … Ebba blev starstruck
när hon såg mig !!!

Okej jag erkänner väl då

Nä så klart inte. Jo jag erkänner väl då, det var JAG som blev
lite starstruck. Kände inte igen henne riktigt förrän hon
öppnade munnen och sa ”hej” då kände jag ju igen rösten från alla
skid-intervjuer. Men VA LITEN hon är i verkligheten. Det uppfattade jag
inte från TV. Det måste ju innebära att de flesta skidtjejer har relativt
långt upp till översta kökshyllan.

Egentligen lat…om möjlighet ges.. eller bekväm iaf

Jo … och jag åker ju inte bil, TILL bärskogen, jag går dit.
Det beror ju iofs inte på att jag är mindre lat, eller är hurtigare
än andra. Det beror på att jag inte äger en egen bil. Men likväl,
så gick jag, och det blev nog sammanlagt 7 km. Inte irrandet i
bärskogen inkluderat. Och även om jag skulle tagit bil om jag haft.
Så är jag fräck nog att må gott över att jag faktiskt fick den
motionen.



Lågeffektiv aktivitet ?

Men ???… Tomas ??… det där är ju döfött, att plocka så lite bär,
för hand, under så lång tid, och så långt bort,
och så små bär… ingenting är ju rätt !!!

Nja … jag räknade lite på det där, med effektivitet och ekonomin
i det hela.

– ”Finns o köpa” … skulle farfar ha sagt, om det blev önskemål
av bärplockning. Han sa faktiskt så, till farmor.
Japp det finns och köpa. Priset är FÖR NÄRVARANDE 20 kr
och femtio öre, för 225 gr blåbär. Förvisso svenska bär till skillnad
från hallon, som är från Bosnien och Serbien. Förut fanns det blåbär
från Ukraina … ni vet … Tjernobyl, i butikerna. Men det innebär att
jag har plockat blåbär för ca 61 kronor och 50 öre. Och utan bensindriven
frakt, paketerat i Kina och fraktat tillbaka. Och inte ens bensinåtgång
för färden till och från skogen.

Trevlig promenad oxå …INGET J-A SKOGS-BAD !!!!

OCH … det var en bra, frisk, trevlig promenad.
Och jag gjorde tydligen något som nu säljs
som upplevelser för stora pengar… jag ”skogs-badade”
gud bevars… Det är affärs-svenska för promenera i skogen,
vilket är. och har alltid varit GRATIS … era HÖNSHJÄRNOR !!!
(Ja inte ni läsare av bloggen, utan de som kom på konceptet
”skogs-bada”… fjanterier !

Unikt för Sverige ÄN SÅ LÄNGE

Ja och även om det är relativt unikt i världen,
då är det gratis att plocka bär i skogen oxå. …i Sverige.
Nu hade troligtvis allemansrätten upphävts omgående
och med aggressiva ordalag av det borgerliga Sverige, om det
inte varit så att det inte är något hot mot ”marknaden”
(Gudomen, för högermänniskor). Men det finns två faktorer
som räddar vår allemansrätt hittills: Svenskar är för bekväma för
bärskogen. ”Finns att köpa” Och det andra är att det är ett överkomligt pris
enligt köparna, eftersom vi år efter år importerat billig arbetskraft,
som slavar åt oss i bärskogen, för lite och ingenting.
Jag skulle vilja se vilken fackrepresentant som accepterat de lönerna
för SVENSKA arbetare. ??!!

Men det kan bli ändring nu när även Sverige tvingas minska på slaveriet

Men i år gott folk !! I år har marknaden hotat med att höja priserna på
svenska bär, eftersom antalet utländska slavar.. f’låt: ”arbetare” …har
begränsats pga av Corona. Månde vad bliva det av detta. Ska SD, M,
och KD gå in och föreslå upphävd allemansrätt nu. Jag menar bara
låglöneyrket sjuksköterskorna, med snitt på ”ENDAST” 35.000-40.000 kronor
i månaden … hur ska de få råd med köpta bär NU ???

Sån’t som jag funderar på

Ja .. ser ni… det är sån’t där jag går omkring
och funderar på, när jag gratis plockar hem blåbär för 60 kr +
till en timpenning på 20 kronor i timmen, SKATTEFRITT !!!!
Så vem vinner och vem förlorar ?
Jag känner mig som e vinnare iaf,
när jag styckes-fryser 7-8 hekto blåbär ikväll.

Ärt-skid-återvinning

Jo och jag har ”spritat” ärtorna ikväll oxå, (delskörd)
det var inte mer än 60 gram ärtor, och 68 gram ärtskidor
när ärtorna blivit urtagna. Märgärt, som detta rör sig
och har segare skidor än sockerärt. och ”Går därför inte
at äta upp skidorna på”, när de väl fått ärtor i sig.
Jo det gör det !!!
Jag tuggar glupskt, och med stor aptit på ärtskidorna,
och det smakar nästan lika ljuvligt som ärtorna själva,
tills jag fått i mig ”saften” från den,
och spottar sedan ut det sega svårtuggade resterna.
egentligen inget konstigare än att suga ur saften
på kräftor, om ni frågar mig …
.. jasså det gör ni inte ?? … okej då !

Hoppas bara Ebba kommit över sin Starstruck nu iaf

…
40 mm regn från mitt på da’n till nu midnatt.
Nu har det avtagit ganska rejält. det skulle kanske
komma en dust till på tidiga morgonen.

Det var visst en galenpanna nere på kolonilotterna
nu i kväll, mitt under det kraftigaste regnet, och på sluttampen.
Han gick liksom omkring och inspekterade och fotade första
vändan, läckande gummistövlar och jeans. sedan kom han bättre rustad,
i militärbyxor, impregnerade kängor, flisjacka med tjock skinnjacka utanpå,
såna som de gjorde förr, som väger lite. sliten, trasig och ful. Men stängde
ute vattnet gjorde den. Regnet kom med hård blåst, och regnet var hårt,
mot vissa växter. speciellt potatisblast som dragit iväg i solen.
Här en lottgrannes…. hoppas de reser sig i morrn.


en annan grannes lott, blev bassäng:


Själv hade jag väl lite flyt… och lite flit, som hjälpte till det bättre .
Men vädret kan man inte styra. Det är bara att acceptera o
göra så gott det går. Jag visste att regn skull komma, och i stora mängder,
så jag hade luckrat jorden grundligt. Det gör jag jämt, men extra mycket nu.
Tex i pär-fåran. vilket tog undan vattnet bra. Vilket i sin tur, kill-gissar jag,
gör att det inte eroderar bort lika mycket gjord från kupningen med jord.
Vilket i sin tur gör att det höga blastarna, inte lika lätt faller platt till marken,
och riskeras brytas av. Så tänkte jag iallafall.
Men HÄR (bilden) hade jag lite tur:



… för när jag för hand grävde upp för det nya landet, blev det brist
på jord. Så jag tog från gången bredvid, när jag grävde bort
buskrötter. Och då hamnade gången lägre än den inramade lotten.
Vilket visade sig, turligt nog, bli bra dränering… FRÅN lotten.
DET var inte planerat.

Den ursprungliga lotten, hade jag oxå lite tur i oturen med.
Den dränerades inte av lika naturligt. Det blev vattensamling
framförallt på ETT ställe. Det turliga var att det blev en pöl, mellan
kålen och piplöken, vilka bägge gillar mycket vatten.


Men de små, små pölarna mellan palsternackor och rödbetor,
var borta när jag gick därifrån, och DET var flit, jord-.luckring,
som gjorde det. Två tre stycken pär-blast hade även för mig vikt sig
för regnet. Men det var därför jag, galen som jag är, gick ut
i regnet, för att stötta upp dem med pinnar. så det gjorde jag mitt i natten,
i ösregnet, natten till den 21a juli, på lotterna vid Djupövägen.
det var lite mysigt med regnet oxå på ett vis. Jag var nära att sätta mig under
trädgårdstältet ett tag. men eftersom jag ”var övervakad” , av lottgranne,
som jag meddelat att jag skulle gå ut, så var jag rädd att de
skulle skicka efter männen med de vita rockarna då.

Inte våt om fötterna, varm i kroppen, skyddad
av riktig skinnjacka, kom jag sedan in och tog en kopp varm choklad,
med kex och ost till. Och ja blev så glad när jag öppnade kylskåpsdörren
och hittade en nystädad kyl, torkad, och kastat utgångna varor.
Och där överst, låg delar av skörd. Ett fräscht STOOORT isbergssalladsblad,
en halv gul lök, och klippt piplök… allt från mitt land.
Imorron blir det syning av regnets följder, i dagsljus.
Och luckra jord så klart… ge den luft.

…
Jag tänker på livet… mitt liv..

Även om jag gärna lever länge än, så förstår
jag människor av ålder som säger att ”det får räcka nu”
Det var en otänkbar tanke förut.

Jag känner mig inte ensam. Jag trivs mer och mer med mig själv.
Men jag saknar något… något som gör mig ledsen och vemodig
ibland. Något som finns inuti mig hela tiden, men som jag låter
kännas vid nån gång då och då. Så som man ska göra.
Jag saknar mindre och mindre den familj jag ville ha som liten,
en mor och en far som fanns för mig.
Och mer och mer en familj som stor, där jag var fadern som fanns
för mina barn. Jag tror det är omöjligt … jag tror jag är för trasig,
jag tror att så fort man finner någon, ska den göra om en för
sina egna syften. Jag litar på många människor i mitt liv med
det mesta… men jag litar inte på någon, med mitt hjärta.

Jag har mycket att vara tacksam för, och är tacksam för mycket.
Jag längtar inte efter rikedom, saker och förmögenhet. Jag hittar ständigt
nya sätt att göra det mesta av det jag har, och faktiskt kan få.
Och det… det är min rikedom.

Min fattigdom, så som jag känner det, är avsaknaden av egna barn,
av en kvinna som var mina barns mor. Att få ägna mina timmar åt
att ösa kärlek, se på dem med kärleksfull blick, och vara stolt när de
cyklar sina första cykeltramp. Att få vara jobbig tjatig förälder, och
tvätta såret på skrubbat knä, och trösta när de små hjärtan
blivit sårade. Det är er rikedom… kära vänner som är föräldrar.
Och om ni för en sekund tar den rikedomen för given, så föreställ
er på riktigt hur det skulle vara utan…

Solen är på väg ned, och en krusig älv-yta skimrar kärleksfullt
och harmoniskt, medan barnen utanför leker och skrattar sent
in på kvällen. Det är lika vackert som fågelsång mellan hägg och syren.
Jag fick se en annan form av mirakel i början av juni, då mina första frön grott
och tittat upp. Och nu växer det och frodas i landet, nästan overkligt.
Husvagnar står tätt på Campingen, en kanot paddlar förbi.
Pizzeria-ägarens lilla docksöta dotter cyklar så stolt förbi, med pappa
och mamma tätt bakom. Och jag skiner upp i ansiktet och säger, vad
duktig du är.. va duktig du är som cyklar. Och flickan blir så stolt att ändan
nästan lättar från cykelsadeln.

Jag har nästan blivit helt bra i höger hand, men vissa rörelser är ännu
omöjliga, så som att vrida på en vattenkran, snyta sig med höger hand.
Eller som jag upptäckte nu idag: sträcka gummiringen runt nyinköpt
liten glasburk.

– Är det din morot ?
Frågade den lilla flickan med afrikanska föräldrar, som jag skrev
om tidigare, som inte kunde förstå konceptet av att jag odlat själv.
Fast det var en rabarber jag bar på…inte en morot.

Jag har luckrat upp jorden på mina lotter, då vi väntar regn, mycket regn,
om man ska tro meteorologerna. Och då vill jag att jorden ska kunna ta
emot regnet, utan att det blir bassäng av mina lotter. Jag är sugen
på att börja ta lite av svartvinbären. Och längtar till blåbärs- och lingonskogen.
Får inte glömma att spana efter hallon heller. Osså börjar ärterna närma
sig skörd. Hmm hur länge innan potatisen blivit stor nog under sina
gröna blastar? När ska första blomkålshuvudena blygt titta fram mellan de
enorma bladen, och broccolin ??

Jag tänker på livet… mitt liv.. och det kunde varit
betydligt mycket sämre. … men…
Tänk om jag haft en sån där liten, som inte visste hur..
…. en morot ser ut !?

…
Invasionen avtar något

Första invasionsvågen av bananflugor över. Bor man i lägenhet,
behöver man inte nödvändigtvis själv ha dragit hem de små
helikopter-hovrande semi-transparanta flygfäna.
De kan komma genom lufttrummor, och frodas i sophusen.
Inga bananer i mitt hem på nån månad framåt nu ! Nu är det nån enstaka
som hovrar för sig själv över diskhon, när jag sprutar på vattnet
i kranen till kaffet. Jag har jagat dem med blomspruta, med papperstussar,
dränk dem med rengöringsvätska i sopkorgen, när de hittat nån mumsig
matrest.

En fantastisk plant-tant

Min odlingsinspiratör och tillika, plant-tant Ewa, för ett verbalt och
tröstlöst krig mot skator och trastar, som river, sparkar och förstör
ärtor och bönor. ”Död åt de fåglarna!!!” utbrast hon när de rivit upp
hennes märgärtssådd. Tanken att dräpa en, och hänga upp som varnande
exempel, hade slagit henne. Men jag misstänker att det varnande exemplet
blir fågelmat ganska snart… och inte så avskräckande då.

Att ampes, är största delen till framgång

Min slutsats är att en stor del i att i någon mån lyckas med
åtminstone nånting i odlingen, har kommit att bli att man ampes,
och bryr sig om plantor, och jord. Vårdar dem helt enkelt. Och de kom
helt naturligt för mig, trots att jag inte hade några förkunskaper,
så kommer man en bra bit på väg bara genom att ampes.

*Ampes = oroa sig, bry sig, vårdande. (Ångermanländska)

Att besjäla växter och djur med humor

Jag besjälar växterna lite, pratar med dem,
lite med glimten i ögat förstås, som när jag gallrade morötter,
och tog bort ogräs nära. Och gav dem röster:

– Är du ett ogräs eller är du morot ?
– JAG ÄR MOROT, JAG ÄR MOROT JAG LOVAR!

Eller när jag pratar getingar till rätta, som förirrat sig
intill mig i lägenheten:

– Men är du här nu igen, jag visade ju dig hur du skulle flyga
ut igår, minns du inte det ??
Men getingen bara surrar ändå så.

Värre än kålmask

Det växer över förväntan bra för mig. Och det leder ju till både ros
och ris, eller åtminstone problem. Om man dukar ett vackert bord,
kommer det ofta objudna gäster, både kålmask, sniglar, larver
och värsta sorten Homo Sapiens//Idiotus Saboterus. En annan mindre
välkommen underart av Homosapiens, som jag också räknar till
skadedjur, är Homo Sapiens/Fjäskus Mysus. En sort som tycks finnas
över lag i alla sammanhang, gärna i föreningar, där man kan komma
och ta rätt på frukterna av andras arbete, utan att göra något själv.
Det kryper ända in i benmärgen när mina sensorer och känselspröt
varnar när de är på inkommande.

Äckel-mys

De bara går omkring och små-myser liksom, ler illmarigt och tar för sig
både med lov och utan lov. Och skäms inte en sekund över sitt beteende.
Det är nästan alltid de som bidrar mer, som tvekar när de blir bjudna,
och inte tigger, och ber, Av två anledningar tror jag. Det ena är att
dessa vet jobbet som är nedlagt och av respekt inte kommer och tar för sig
och roffar åt sig. Det andra är att i vissa fall, kan det vara beräknande
när någon roffare ”bjuder” på något, och de som inte bidragit till det gemensamma
förväntar sig en outsagd mängd gentjänster och/eller natura-betalning,
som oftast då med mil överstiger det de ”bjudit” på.

Jag måste tillstå att jag har oerhört svårt för de ”mysiga”, typerna som
lixom ”myser sig in” i sällskap, och ”myser till sig” grödor, tjänster,
gratis, utan att göra något själva … det kliar svårt i mig !

Uppriktigt uppskattande

Men det finns ju uppriktigt uppskattande människor oxå,
som inte har baktankar om att kunna få ut nåt av andra i varje vaken
stund. Det finns alvar Gullersbo, som stannar och pratar med mig då och
då nere på lotterna. Och han berättar med imponerande minne och precision
från allt han upplevt i arbete och i livet. Det finns det två rullatordamerna,
varav en jobbat på växeln på kommun, som berömmer med massor av rosor
runt pratbubblorna varje gång de går förbi. De fick sallad av mig. Inte mycket
men lite.

Den turkiske laxfiskarens genuina komplimang

Och så finns det han den snälle turkiske fiskaren, vars kvinna Hamrin,
jag är vän med, men jag aldrig lär mig namnet på honom.
Hans svenska är knapp, men han lär sig gärna.
– Mycket vackert… växer
sa han och pekade ut över min grönkål
Och jag på sedvanlig svensk falsk blygsamhet sade.
– Ja det behövs två saker, sol och regn !
– Nej inte två saker… fyra för växa – sa han och sträckte upp fyra fingrar
och fortsatte: Sol, regn, jord…och en Tomas !

Hur grönsaker erhålles ?????

En som inte riktigt hade koll på det var en ung
svensk flicka med invandrarföräldrar från Afrika. När jag kom med
nyupptagna rödbetor med stora blastar. Funderade hon storögt:
– Vem har du fått de där ifrån ?
– Det är mina… jag har fått dem från mig
– Ja men från vem ?
– Jag har odlat dem själv från frön,
och så har de växt och blivit så här stora ”
Hon tittade på mig som om jag vore från planeten Mars, helt oförstående.
Hon tittade på mig som om jag försökt förklara för en Stockholmare att
fiskpinnar inte är en fisksort som simmar omkring i havet innan de
simmar in och panerar sig själva i kartongen.
Och hon avslutade med storögt med:

– Ja men från vem har du fått dom ?