Månad: maj 2020

…
Covid19-dans

Jag tänkte till att börja med bjuda eventuella bloggläsare
på några ändrade vanor, iom covid 19. Några nojor,
några kloka val, och några påtvingade. Asså vi får ju inte
dansa längre på offentlig dans, den är påtvingad. Men jag är
både tillräckligt uppskrämd, och har tillräckligt med kunskap om
hur ett fåtal människor beter sig, som gör att jag ändå inte skulle
gått på dans just nu. De tjejer (för det är ca 100 % tjejer.. ja eller
tanter oxå då som jag dansar med) … de tjejer som går på dans snoriga
och hostiga, och mitt under dansen meddelar att de hade feber dan innan,
men att det ju va såååå roligt att dansa, att de mååååste fara på dans.

”Bagarsnor”, eller kundsnor ?

Och långt innan Covid 19 har jag upphört köpa opaketerat bröd i
matvarubutikerna, eftersom vissa har fått för sig att det är okej
att med otvättade snoriga fingrar, klämma på bröden för att se om de är färska,
och sedan lägga tillbaks dem, och klaga på butiken som har icke färskt bröd.
– Ja INTE BLEV DET BÄTTRE NU ÄRTHJÄÄÄÄÄÄRNA !!!!
Det är samma elände med salladsbarer på butiker.

Covid-nojor

Mina förändringar som vandrar mellan klokhet till noja är:
– Tvättar händerna oftare. ALLTID när jag går ut, för andras skull.
och när jag kommer hem, så jag inte tar i allt möjligt, med .. ja ni förstår.
– Duschar 2 ggr om dagen ist för en gång
– Tvättar kläder oftare – löjligt ofta faktisk. Fråga Åsa !
– kramar inte äldre, äldre tanter på stan, som förut var fallet
– Tar inte i hand vid hälsning eller efter boulmatch
– Spelar inte boule med äldre, äldre
– Motionerar betyyydligt mer med promenader
– Corona-handlar åt äldre, äldre
– Har förbjudit mig att träna musik med Åsa och Per-Åke (Kanske svårast)
– Sitter hemma och suckar och har tråkigt, när benen inte orkar promenera mera

Lite grann är som förr, men ändå inte

Men jag har inte helt slutat träffa folk, jag är – peppar peppar – ännu frisk.
Och jag rör mig relativt fritt. Jag har tom med varit på fik på stan flera ggr.
Det är nämligen säkrare än att gå upp i min egen trappuppgång
eller för den delen gå på Coop och handla. Jag har nästan var gång varit
ensam på caféet, eller max 5 personer.

Non thinking generation

Apropå Coop – För helvete gubbar !!??
Delar av den äldre, äldre generationen …STORA delar av den äldre,
äldre generationen gifta par, så är det frun som gör inköpen. Nu ska ni för all
del inte vara säkra på att detta är något ojämställt, nedlåtande tvång,
från gubbarnas sida. Det mest troliga är att frun inte tillåter
att gubben står för inköpsvalen, eftersom hon i sitt sinne ”vet bäst”
Har ni sett fokuset i både kroppshållning och blick hos de äldre,
äldre fruarna, när de navigerar målmedvetet mellan extrapris och
utgångsdatum ? Och inte blygs över att kritisera priser och sortiment.
Det senare har de gemensamt med äldre, äldre gubbar, i de fall
de blir tvungna att handla själv. Änklingar, skilsmässor o dylikt.

Men låt oss för ett ögonblick acceptera den fördelningen inom
äktenskapet, och tycka att det har vi inte med att göra, vi andra
i våran generation som är duktigare på att betala på restaurang
än att laga egen mat. Om vi utgår från att .. det är okej.

VARFÖR I H-VETE SKA DE DÅ SLÄPA MED SIG GUBBEN IN I BUTIIIKEN DÅ ????

Vakta bilen !

Ja men ställ för h-vete gubben utanför att vakta bilen, DET är
gubbar bra på.Och DET är INTE en generationsgrej. Den är direkt
könsrelaterad från den dagen de fyllt körkort, och har faktisk,
praktiskt taget nästan inga undantag !
Men har ni inte tänkt på kroppsspråket, ansiktsuttrycket på en man
runt omkring hans bil. För det ÄR hans bil, även om frun deläger
den eller äger den helt.

En omöjlig uppgift att beskriva, men gör mitt bästa

Jag måste försöka mig på att beskriva bilden med ord. För ingen
fotograf i världen, kan fånga den inbillade manlighet som
gubben/mannen med sin allra sista gnutta energi försöker förmedla
med kropp och blick… runtomkring ”sin” bil. När han glider in på
parkeringsplatsen, gör han det som den enda i hela världen som
vet hur man parkerar en bil. Och ännu bättre om det är en fickparkering,
ja men herre guuuuud va duktig han är då !!!! Sen börjar det, det varar
inte under lång tid. Vi får ta det i slow motion:

Manlig dominans och revirpink

Först åker dörren upp, den slängs gärna upp. Och alla små moment
i den manliga dominansen kring ”sin” bil, är av stark nonchalant karaktär.
Det nästan syns enkom på dörren att det är gjort med manlig
nonchalans. Bilen är givetvis nypolerad, och nyvaxad. Och nu
sticker huvudet upp, nonchalant så klart, vrider lite lätt på huvudet
åt olika håll, med en hotfull blick. Blicken betyder både: kom inte nära
”MIN” bil, och: ”KOLLA IN MIN FINA BIL, ÄR NI INTE AVUNDSJUKA NU?”
Armarna bär på en osynlig Tjock-TV. Slänger försiktigt igen bildörren,
så det bara klickar istället för smäller. Eftersom han är den enda i hela
universum, som vet att man behandlar sin bil med dylik ömhet.

Instinkten att skydda bilen, är starkare än att skydda sin fru. Allt går
som i slow motion, som in en påkostad reklamfilm för Ford. Slänger
några hotfulla blickar ill omkring sig, innan han så klart oerhört
nonchalant, bakom ryggen låser sin bil med fjärr-nyckeln. Likt ett
tennisproffs som under match stilar genom att slå bollen och racketen
mellan sina egna ben. Sen börjar proceduren om när han kommer
tillbaka till bilen… ”SIN” bil !
ALDRIG har jag sett det beteendet hos en kvinna !

Tillbaks till butiken, och äldre, äldres könssegregering vid inhandling.

Ja men snälla, snälla inhandlings-matriarker. Lämna åtminstone gubben
precis utanför kassan. På en stol. För försök inte inbilla MIG att gubben får
göra som han vill i detta. Det är NI som bestämmer detta, och det vet både
ni, jag och gubbarna. Sätt dem på en stol UTANFÖR, vid kassorna så
hans enorma styrka och manlighet kommer väl till gagn, och bär påsar
på ett sätt ingen kvinna skulle klarat av (i hans värld)
Ni förstår vi män, känner oss inte som människor om vi inte får bära
tunga saker åt er kvinnor. Efter det får ni bestämma vad ni vill i ett
förhållande. Bara vi män får bära tunga saker åt er, och ni kan låtsas
som ni inte klarar av det tunga.Ja och så klart att gubben nonchalant,
och revir-inpinkat öppna bildörren med fjärrnyckel till ”hans” bil.
Sen är det klarrrt !

Amen kom igen nu !!

Ni behöver inte släpa in honom i butiken, han är vilse där, speciellt
som ni inte tillåter honom bestämma någonting, inte ens när ni ”rådfrågar”
honom. amen kom igen nu, ni vet att det är sant, eller delvis sant.
Under dessa omständigheter som NU råder, så lägger gubbfan händerna
på ryggen, fullkomligt vilsen, och spatserar planlöst omkring,
medan ni planerar, klämmer, känner, jämför, letar jämförelsepriser
etc etc. Och han är då I VÄÄÄÄGEN !

Bland annat för mig, som lever i ett så ojämställt hushåll att jag gör precis ALLT !
jo jag är singel, du gissade rätt ! Idag sprang samma gubbe in i mig tre ggr,
bakifrån, med händerna på ryggen – 3 GÅÅÅNGER !
luftventil-visslande förstrött, i ett desperat försök att verka viktig, eller
åtminstone inte ivägen för frun. HAN ÄR I VÄGEN FÖR ANDRA, Lämna
honom vid bilen eller kassan. Det är inte bra för honom och hans manlighet
att släpas in i butiken, utan att ha nåt att säga till om.

Underhålling bättre än någon

Slutligen fullkomligt älskar jag den nya plastpåseskatten
TACK Miljöpartiet !! Vilken fantastisk underhållning det är för
mig som fattigt socialfall, med koll på mina utgifter, att se människor
krevera, explodera, och implodera av ilska och ifrågasättande, när de
handlat för nån tusenlapp, och får reda på att en plastpåse nu kostar 7 kronor.
Jag döööör av skratt. Jag kan sitta i timmar o titta på, innan personalen kör
ut mig, för att de imploderande kunderna blir hotfulla.
Innan matvaru-butiks-besöket, är det inte otroligt att de varit på
systemet och köpt ”smultronlemonad” för tresiffriga belopp, som den
värsta A-lagare bara skulle kunna drömma om att ha råd med i sina
våtaste Vino-Tinto-drömmar.

Men ”SJU KROOONOR FÖR EN PLASTPÅSE ….. VA I HELVEEEETE”

Själv, efter en timmes underhållning utanför kassorna, tar jag med
mig min återanvändningsbara kasse som jag tagit med mig hemifrån,
och går hemåt med ett leende på läpparna, efter att ha gett 20 kronor
till tiggaren utanför entrén, vilket retar vissa ännu mer.

Varför är du så rädd ?

Nej, nej, det är inte alltid fel att va rädd !!!
Men … vad är du rädd för ? Jag menar på riktigt !
Vad är du rädd för på riktigt ? Vad är det värsta som kan hända ?
Och varför är det det värsta som kan hända ?

Svar eller FÖRsvar

Vi har nog många väl inövade svar på frågan vad vi är rädda för,
svar som kanske är mer FÖRsvar, än svar. Många gånger kan en enkel
följdfråga avslöja mer än vi vill eller orkar. Vi kanske tycker att det har inte
folk med att göra. Följdfrågan till det blir – varför ?
Det är en bra följdfråga till påstådda rädslor .. eller inbillade rädslor.
Eg är rädsla och inbillning, synonymer på ett vis.

Rädd att dö, rädd att leva ?

Rädd för att dö – är en vanlig rädsla. Jag ställer mig frågan – varför ?
Och kommer fram till att jag isf är mer rädd för att inte ha levt,
utan att älskat och blivit älskad. Rädd för att älska ? Rädd för att bli älskad ?
Ja så är det för mig. Men inte bara för rädslan att förlora den kärleken
man eventuellt har. Inte för mig iaf. Rädslan att förlora fotfästet,
förlora kontrollen, förlora mig själv delvis.

Vad vi har, och vad vi inte har

Jag är inte direkt paniskt rädd för att dö, men det skulle kunna komma
att förändras om min dödsbädd kommer innan livet börjat. Jag
är inte rädd för att dö…. jag är rädd för att leva…. på ett sätt.
Men på ett sätt lever jag ju … och lever bra. Det kommer alltid
finnas saker som saknas i våra liv. Konsten är att inte bara fokusera
på det vi INTE har, för att kunna få det. Men även att kunna fokusera på det vi
har, för att ens kunna njuta av det vi har.

Självförtroende eller självkänsla

Jag har kommit långt… jag har överlevt mycket. Jag har lärt mycket,
men jag är inte utan rädslor, jag är inte utan lagrad ilska. Jag har bara
lärt mig hantera dem. Och det är faktiskt av godo. Det har hjälpt mig.
Medan mitt självförtroende ofta är högt, är min egentliga självkänsla,
längst inuti inte alls stark. Den går inte att öva upp på samma sätt som
självförtroendet, som ofta är prestationsbaserat och/eller går att peppa fram.
Den dåliga självkänslan har levt med mig som ett självförakt, ända sedan
mina första år, och stärkts, ända tills nyligt när jag fått några verktyg
att kunna förbättra det lite, lite grann. Men den var inte min från början.
Den placerades på mig, när jag var utan rustning. Och jag är inte ensam,
jag är absolut inte ensam. Den hårdaste karriärkvinna, och den tuffaste
macho-slagskämpe, kan bära samma självbild. Vissa blir kanske
bara bättre på att ljuga för sig själv och andra. Jag har ingen
talang för detta.

Inget hastverk, för de som går ut i livet nakna, utan hud.

Däremot tror jag att det går att påverka självkänslan i positiv riktning.
Men inte alltid totalförändra den… inte för alla… inte helt. Självkänslan…
hur du verkligen ser på dig själv…. vad du är värd, om du själv
känner att du är värdefull. Inte ”tycker” att du är värdefull, utan känner det.
Det är inget hastverk…. speciellt inte för människor som under hela den
period de blivit till som personer, när deras/våran identitet skapades,
blivit intalad motsatsen, minut för minut, timme efter timme,
dag efter dag, år efter år… tills du är vuxen och förväntas bete dig vuxet
klara dig själv, vara ekonomiskt oberoende, kunna arbeta …
och kunna älska och bli älskad. Känna tillit. När dessa begrepp för dig
bara är ord utan känslomässig förankring. Ord utan praktisk
upplevelse och/eller tillämpning eller tro på dem.

Vad är vi rädda för ?

Många säger att det är slöseri på energi att vara rädda,
att de därför väljer bort det. Men att SÄGA att man inte är rädd,
är inte nödvändigtvis detsamma som att inte vara rädd. Det kan till och
med innebära att rädslor gror i förnekande av dem.

Ibland blir vissa saker bättre på ett annat språk:

Love terrifies me,
not because I can lose what I have
but because I lose my self/Tomas Lundin

Kapitalismens bensin och motor

Samtidigt så lever vi alla i en värld vars själva motor är
just rädslor. Det kapitalistiska samhället, som inte bara
invaderat och infekterat världen, utan även infekterat språket.
Precis som segraren i ett krig ges utrymme att skriva historieböckerna,
helt utan granskning eller samvete.

Så vi fortsätter nästan allihopa att leva i rädsla, den rädsla som göder
kapitalister, genom illusionen att vi kan köpa oss lycka. Genom
illusionen att vi kan köpa oss trygghet och hälsa.
Oftast blir det intränade reklam-indoktrinerade svaret på vad vi
vi längtar efter, saker, pengar och kostsamma extraordinära ”upplevelser”

Längtan till vad ?

Men längtan till vad ??
ställ den frågan på djupet, och fråga till du känner … inte tänker svaret
då kommer väldigt få svar vara pengar status eller dyra bostäder.
Vissa blir kanske bara bättre på att ljuga för sig själv och andra. Jag har ingen
talang för detta.

Igår hade jag tvättstuga. Jag byggde en hylla av spill-material.
Jag Corona-handlade åt två personer. Och jag var helt slut på kvällen.
Men jag längtade inte efter mer pengar. Jag längtade inte efter
en miljonvilla. Jag längtade efter det som skrämmer mig mest.

Love terrifies me,
not because I can lose what I have
but because I lose my self/Tomas Lundin

Så visst är jag rädd, ibland… men för vad ?

…
..och fluffiga jävla moln

Så kom det ändå en ny dag, med blå himmel,
och fluffiga jävla stackmoln. De är väl bäst att hä sig ut i
sol-eländet då, så alla j-a positivister kan stänga igen
välling-gluggen o tro att de förändrat världen, med
”fånga dagen” och ”styrkekramar” tills, man spricker
av självgodhet, eller mottagarna av positivismen imploderar
av positiv cynism, och naivitet.

En ding ding ding värld

Världen har nog alltid varit spritt språngande galen,
men inget hindrar den uppenbarligen från att ständigt
överträffa sig själv i stupiditet. … gång på gång, på gång.
På lokalt plan, regionalt plan, nationellt och globalt.

Att bli förbannad på Trump är för lätt

Att hitta nåt Trump-galet är för lätt, som att stjäla godis från barn,
eller sparka in bollen i öppet mål, slå in öppna dörrar. Men ett bra tips
för den som inte vill/vågar ta ställning för något i vardagen, i Sverige,
som kan stöta sig med någon. För i Sverige hatar vi alla Trump !
Riskfritt !

Cirkus-Cat fight på löpsedlarna

Men vad sägs om följetongen mellan Anna Book och Pernilla Wahlgren,
en medial, cirkus-cat-fight om rynkor och ”snyggfilter” ? Pernilla som en
gång i tiden blev tillfrågad om vad hon tyckte om att gå med i EURO-valutan,
och svarade på snobbig fejkad Djursholms-snobb-dialekt: ”Ja men det tycker
jag vore jättebra för då behöver man inte växla pengar när man shoppar
i Euroopa”. Wahlgrens värld … jo jävlar ja ! Och Bianca … nä jag orkar inte ens !!!

Kaxigt dryper de fram på gågatan

På det lokala planet är det fortfarande mest fascinerande hur tjänstemän
inom kommunen, tror sig kommit upp sig så i smöret att de tillhör
ett elitskikt. 500 liter dryg ’Nivea’ eller ’Yes’, skulle stå sig platt när en handfull
beslutsfattare, kaxigt dryper fram på gågatan, som ”de tuffa grabbarna”
i 70-tals-barmprogrammet ”Benny”. Igår kom en sån där ”viktig” person… för att
inte säga ”över-viktig” person, och klev före i kön på matvarubutik.
J-a låtsas-Trump !

Sprätthök ! Tofsmes !

Detta måste ju vara medias största guldålder, om man räknar valuta
i meningslös skvaller, kändisbråk, och hemska, nu-går-jorden-under-nyheter.
Sen hur de kapitaliserar på eländet, är jag inte expert på i detalj.
Och den stundande ekonomiska krisen ????? Tro inte för ett ögonblick
på styrkan i ordvalen från det de förmögna så missvisande döpt till
”näringslivet” ! Aldrig har man väl hört maken till obscen fräckhet,
som när den oreglerade kapitalismens främste företrädare Ulf
Kristersson går ut och tigger DONATIONER från stat till även de
snuskigast förmögna storföretagen och dess giriga isterbukar.
Dvs samma parti som genom åren alltid hävdat att staten inte ska
lägga sig i handel. Och samma sprätthök som stod och pläderade
för indragna sjukpenningar för cancersjuka. nedrans Tofsmes !

Ekonomisk kris??? så i h-vete heller – inte för de som skriker mest

Inte fan råder det nån ekonomisk kris hos dessa herrar och damer.
De eldar bara upp väljarna att tro det, så det går att politiskt motivera
miljard-donationer, som slutligen, efter några mellanled hamnar i
egen ficka. De byter helt sonika bara produkter tjänster och marknad,
och tjänar än en gång miljarder på människors rädslor. Och media går
i bräschen, med skräckscenarion av ekonomi och virusdöden.
Detta kära medborgare är ingen ekonomisk kris
för storföretag och hänsynslösa kapitalister , det är en guldålder
för dem. Nu får de dessutom kosing från staten.
Hundratalsmiljarder, som inte synts till när glesbygd utarmats på
arbetskraft, kapital och naturtillgångar av storstadsregionerna.
”näää det finns inga peeeeengar till sånt”
Jag implodeeeeeeerar snart, förbannade mördarsniglar!!!!

Som om detta räckte ??
Jag kill-gissar att 50 % av allt det som skrivs i media just nu handlar
om skrämselpropaganda kring Covid 19. Och Folkhälsomyndigheten
och Anders Tegnell håller jag för helt oskyldiga till detta.
Men inte Media !

Och inte är ledand, hyperkränkta kändisfeminister
som Cissi Wallin och Malou von j-a Sivers nåra mediala duvungar. Mitt under det att det
dör gamlingar i första hand som flugor, så fortsätter hennes feministshow
på mornarna klösa vassa kattklor i ögonen på den ”vidrige svenske mannen”
Samt missar inte en enda chans att vända vilket ämne som helst
till att kvinnor och flickor på något märkligt vis alltid är offren
i det svenska samhället. om när hon tar upp unga
pojkars svårigheter i skolan, använder denna varelse, nedsättande ord
som ”strulkillarna”, och hyllar och lyfter flickors flit. Något som givetvis
hade tolkats precis tvärtom, om det varit flickor som haft svårare i skolan
över lag.

Och Cissi Wallin .. äh ja orkar inte.. läs själva om ni orkar:

https://www.expressen.se/kronikorer/cissi-wallin/feminism-ar-inte-en-faddergala-for-alla/

https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-antligen-har-jag-fattat-vad-feminism-ar/

PS rubriken, är bra ett citat från en vän som sa att hon var just arg, arg, arg, arg… när hon var riktigt arg.
Och är man det fyra gånger i samma mening, då förstår ni hur arg man är 🙂

…
En färgsprakande solnedgång avslutar den
fjärde maj tjugohundratjugo. Miljoner gånger har
den lagt sig bakom horisonten, bara för att nästa dag,
outtröttligt skina på oss än en dag.

Jag undrar hur den orkar. Jag är långt ifrån
otröttlig, jag är med all säkerhet inte oändlig.
De påstår att inte heller solen är det, men jag vet inte ja,
och vad spelar det för roll ?

Allt är bra, nästan allt är bra, men inuti mig ropar
en längtan uti i evigheten, uti rymden, förbi solen
och alla stjärnor på den stundande natthimlen.
En melankoli, som är en viktig del av mig, lika viktig som ’isbrytaren’ Tomas
som pratar glatt med vänner så väl som främlingar, som bryr sig
mest om de försvarslösa, de utstötta och de tysta
med stora dolda hjärtan av guld.

Mina ögon fuktas, för jag känner sorg och saknad.
För att jag stundvis känner mig ensam i den här världen,
för att jag inte förstår mig på så många människor.
Mitt bröst trycks ihop av sorg över förluster som aldrig
kan förändras, människor som för alltid är borta, tider som för alltid
är borta… utom i mitt minne. Utom i mitt bröst, utom i min ögonvrå.

Muntra för allt i världen inte upp mig, älska mig istället.
Eller tillbringa en stund tillsammans. Tyck inte synd om mig.
Det är helt i sin ordning, man får vara ledsen, jag lovar !
Du får också vara ledsen, jag lovar. Allt annat är en lögn,
än att människor blir ledsna ibland.

Barn gör mig både glad, lycklig och i samma stund
djupt ledsen. Ledsen över att jag inte fick vara barn,
ledsen över att jag inte fick vara far. Vänner som har familj,
skickar bilder på när de läser godnattsaga, snörper i mitt
fadershjärta, det som aldrig fick börja slå. Ingenting annat
i detta liv gör mig avundsjuk… ingenting ! Men det att ha en liten
kopia komma med en bok och be en läsa dem till sömns,
och pussa dem godnatt på pannan, och lämna lyset på,
och lämna dörren på glänt. Höra deras små fötter trampa in
till sina föräldrar, lägga sig mellan mig och deras mor.
Ingenting annat, inga slantar, inga jobb, inga saker,
inga upplevelser… bara det gör mig lite avundsjuk…
… faktiskt. Njut medan ni har detta kära vänner,
ni förstår inte hur rika ni är.

Nu skymmer det, stearinljusen i fönstren är tända.
I morgon kommer med all säkerhet solen än en gång
titta upp över jordens kant, och skina på världen.
Så ämnar även jag försöka göra.. en dag till,
och en dag till…och … och

…
Vatten !
Aldrig smakar väl vatten så gott som när
vi ansträngt oss, och kroppen förbrukat vatten.
Aldrig är det väl så skönt med regn, som när markerna
dammar av torka, när skogen brunnit i veckor, som
när grundvattnet sinar, och hjärnan kokar av hetta.
då är vatten godare än läsk och andra konstgjorda drycker.
Mycket godare.

Solen är väl aldrig mer efterlängtad än när vi levt
månader i mörker och kyla, som krupit ända
in i benmärgen på oss. När alla vi som bor och lever i
Sverige, oavsett hudfärg och ursprung, stå¨r som stoder
vid busshållplatser, lyktstolpar, husväggar, i lä och fångar
solens, för året första värmande strålar med huden i ansiktet.
Och liksom suger i oss det som näring genom porerna,
i en utarmad, näringstörstande kropp och själ.

Och samma sak med ost… vanlig j-a hushållsost !
Va ??? Samma som vatten och sol ???? Nä…inte för alla !
Men för de som har anledning att uppskatta något
som inte är givet varje dag i livet. Och för mig har det
kommit att bli lite på det viset, på senare år. Utifrån livsval, och
privatekonomi. Jag har aldrig haft sämre köpkraft än nu,
och är bland de sämst ställda av svenska medborgare, ekonomiskt.
Men jag har aldrig haft så bra privat ekonomiskt.
Och vanlig j-a ost, hushållsost har aldrig varit godare än nu.

Hur kommer det sig ?
Jo av samma anledning som med ovan nämnda ex av sol och vatten.
Bristen, saknaden, skapar en längtan som inte uppstår om jag har tillgång
till det var dag. Och jag har bestämt mig för (livsval) att jag inte måste ha
allt jag tycker om och vill ha varje sekund av mitt liv. Vanlig ost kostar ofta 80
kronor kilot, och det är mycket pengar när man inte har en förvärvsinkomst.
Jag har nu varit utan ost i ca en månad, och när jag hittade ost för 65 kr kilot,
så köpte jag 2,2 kg. Och aldrig har ost smakat så gott som då.
Aldrig smakar vatten så gått som när du arbetat hårt fysiskt, och aldrig är solen
så underbar, som när den värmer ditt ansikte första gången på våren.

De flesta av dessa känslor har de flesta av oss västmänniskor
förlorat under åren av extremt hög materiell standard. De flesta, även vissa
pensionärer, köper det de vill ha, när de vill ha det. Och reser bort från
vintermörkret, fyller sina pooler trots grundvattenbrist i torka.
Jag är nöjd, och de är missnöjda … hur ?

En läkare som heter Tom, som gjorde hela pilgrimsfärden från England till Rom,
sätter fingret lite grann på orsaker.

”Vi i västvärlden gör många saker trots att de egentligen är helt meningslösa,
större delen av livet. När man vandrar försvinner alla meningslösa saker som
vi tror är viktiga. De viktiga sakerna i livet blir mat, vatten, tak över
huvudet, kondition. Och allt annat känns plötsligt oviktigt.”

Bättre än solsemester

Jag har under dagen haft ynnesten att hjälpa goda vänner med
att röja sly, såga träd, bära, släpa mm. under ca 6 timmar. Jag sa
till en av dessa goda vänner (ett par) att jag tycker det här är bättre
än att åka utomlands på semester, och grilla mig på en strand.
Hon höll faktiskt med. Andra gånger, när jag pratat med andra vänner
om det här med ekonomisk rikedom, och tex tipsvinster.

50 förbannade miljoner

Det är ju till för att vi konstant ska sukta efter att nå en rikedom som
för 99.999999999999999999999999999999999999999 % är omöjlig.
Och betala vinsten för 0,000000000000000000000000001 % som vinner
och de som utan ”tur” lever och blir miljonärer på vårt absurda sug efter
groteska summor pengar. Pengar i den storleksordningen har bevisligen
nästan aldrig gjort någon enda människa lyckligare, beroende förståss
på hur vi definierar lycka. Jag har många gånger sagt att jag på riktigt, inte skulle
vilja vinna 50 miljoner. Att det skulle bara föra med sig elände, misstro,
sorg och bedrövelser. På den här punkten, är jag i brutal minoritet.
Folk ruskar på huvudet, som jag inte vore klok i det samma, och ber mig
halvt skämtsamt/halvt på allvar skicka miljonerna till dem.
Måhända att jag inte är så klok i huvudet, men jag slipper en hel del
bekymmer som följer med sådana summor. Och jag lever lyckligare
över att inte ständigt vilja ha mer, och ständigt vara missnöjd med
vad jag har. Det senare verkar vara fallet för i princip alla yrkesgruppen,
speciellt höginkomsttagare. Jag gläds tex ENORMT över nyinköpt ost,
på ett sätt som inte är möjligt för de flesta svenskar.

Lose, lose situation

Jag tänker att om jag skulle vinna 50 miljoner kronor. Så kommer jag
för alltid göra mina medmänniskor missnöjda, för jag vet hur de flesta medborgare
med inkomster 20.000 kr och upp till miljoner fungerar. Låt oss säga att
ingen vet om att jag vinner 50 miljoner kr, att jag lyckas hålla det hemligt
och inte lever extravagant. Frid och fröjd ! Ponera att det läcker ut, och att
jag tex ger en vän/bekant 10.000 kr för att hjälpa till med låt
oss säga bilinköp. Risken finns då, att denne tänker: ”10.000 ???
Han har ju 50.000.000 !!!! ” skulle dessutom övriga vänner och bekanta
få reda på att jag gett bort 10.000, till EN av vännerna, men inte dem ??!!
Ja då kan ni ju föreställa er vilka möjligheter till bitterhet och besvikelser
som uppstår, som INTE fanns när jag är fattig sjukpensionär,
då de flesta tycker jag är rätt hygglig, om än inte riktigt klok,
som inte vill ha 50.000.000 kr. Och tycker mildost är lyx.
Om det skulle vara nån som inte riktigt tror att folk kan vara så småaktiga,
giriga mot bekanta och vänner. så ta en funderare över hur många
vuxna barn blir ovänner för livet, över en porslinsservice, vid arv-fördelning.

Vid diskbaljan, och mot solnedgången

Nä… så osten, den milda osten, var riktigt, riktigt god nu, efter
en månads uppehåll från ost. Och regnet jag var ute och arbetade i
under större delen av dagen, i sällskap med människor jag respekterar
och tycker om, var et fantastiskt väder. Jag hade nämligen på mig
kläder, så det gick bra. Och solen igår, som sken igenom köksfönstret och
värmde min kind, klockan 20 på kvällen igår, medan jag diskade i klart,
varmt vatten, njöt jag av varje minut som jag för hand diskade dagens
disk, och inspirerade mig dessutom att gå en relativt stillsam
promenad, mot solnedgången efter älven och niporna, i 1½ timme.

Det finns de det är värre för än mig !